Andra hammarens t r ed je tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1945 kl. 11 fm.
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av
vacht motion angående utredning rörande marknadsförhållandena
inom jordbruksmaskinbranschen.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 426, hava herrar Skoglund i Umeå oell Jonsson i Järvsand
hemställt, att riksdagen villo besluta att hos Kungl. Maj :t begära utredning
rörande marknadsförhållandena inom jordbruksmaskinbranschen.
I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
över motionen hava utlåtanden i vederbörlig ordning inhämtats från kommerskollegium,
lantbruksstyrelsen, statens priskontrollnämnd, 1942 års jordbrukskommitté,
hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, Sveriges
industriförbund, kooperativa förbundet samt centralstyrelsen för Sveriges jämhandlareföreningar.
Kommerskollegium, som överlämnat införskaffade yttranden från Stockholms
handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt Skånes handelskammare,
anför för egen del i huvudsak följande:
Av yttrandena framgår, att det inhemska prisläget på jord- eller lantbruksmaskiner
knappast kan anses ligga på någon särskilt hög nivå. Före kriget torde
sålunda priserna, ha varit icke obetydligt lägre i Sverige, jämfört med förhållandena
i ej blott de övriga nordiska länderna, utan även de flesta andra länder.
En av orsakerna till denna gynnsamma utveckling torde lia varit att tillverkningen
— ej minst på grund av den sedan många år förekommande exporten — kunnat
läggas upp i förhållandevis stora produktionsserier.
För att ytterligare söka förbilliga fabrikationen avser man inom industrien
att genom en standardisering få till stånd en begränsning av antalet olika slag och
storlekar. För närvarande arbetar en särskild kommitté därpå, och man beräknar
att arbetena skola bliva färdiga inom den närmaste tiden.
Prissättningen på jordbruksmaskiner Ilar även varit föremål för priskontrollnämndens
granskning och har sodan år 1942 ej undergått någon förändring.
Någon erinran mot prisbildningen gjordes ej heller av 1936 års näringsorganisationssakkunniga
i dess 1940 avgivna betänkande angående organiserad samverkan
inom svenskt näringsliv. Det avtal mellan jordbruksmaskinföreningen och Sveriges
jämliandlareföreningar, som av de sakkunniga närmare berörts, och varigenom,
enligt motionärernas åsikt, den monopolistiska karaktären av dessa sammanslutningar
skulle vara ådagalagd, existerar emellertid ej sedan år 1940.
I motionen har man även gjort en jämförelse mellan priserna på kooperativa
förbundets respektive den enskilda järnhandelns jordbruksmaskiner för att söka
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 13 sami. 3 avd. Nr 13. 1
ö Andra kammarens t r edie tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
belysa vilka högre priser jordbrukarna skulle få betala vid inköp av maskiner från
den privata handeln. Denna jämförelse torde emellertid knappast kunna sägas
återge de verkliga förhållandena. Den ofta förekommande skillnaden i kvalitet och
utförande gör nämligen, att jämförelsematerialet ej blir tillräckligt likartat. Liksom
i fråga örn andra maskiner måste ju priserna på jordbruksmaskiner helt naturligt
variera allt efter maskinernas olika konstruktion. Denna fråga har också ingående
blivit belyst i de hörda organisationernas yttranden.
Dä, såvitt kollegium kunnat finna, någon monopolistisk tendens till prissättning
knappast kan anses föreligga i fråga örn jordbruksmaskiner och då inom industrien
utredning redan pågår rörande rationalisering av tillverkningen, torde
någon ytterligare utredning för närvarande ej vara påkallad.
Kommerskollegium anser sig därför böra avstyrka motionen i fråga.
Lantbruksstyrelsen, som i sin tur hört jordbrakstekniska föreningen, har överlämnat
ett av sagda förening avgivet yttrande. Enligt lantbruksstyrelsen måste
inköpspriserna å jordbruksmaskiner ses i samband med maskinernas kvalitet och
i viss mån även den service, maskinfirmoma vanligen lämna. Lantbruksstyrelsen
erinrar vidare örn byteshandelns betydelse på ifrågavarande område och de rabattmöjligheter,
som därigenom erbjuda sig.
Vidare framhåller lantbruksstyrelsen bland annat:
Frågan örn maskinanskaffningen inom jordbruket har under senare tid tilldragit
sig allt större intresse bland jordbrukarna själva. De ekonomiska jordbrukareorganisationema,
främst svenska lantmännens riksförbund och till förbundet
anslutna länsorganisationer, hava sålunda i viss utsträckning upptagit försäljning
av maskiner och redskap för jordbrakets behov. I Skåne har för ändamålet
bildats en särskild organisation bland jordbrukarna, vars verksamhetsfält
omspänner såväl anskaffning .sorn reparationer av maskiner och redskap. Det torde
finnas anledning antaga, att nyssnämnda initiativ från jordbrakarhåll skall bidraga
till en ur jordbrukets synpunkt i hög grad önskvärd rationalisering av handeln
med jordbruksmaskiner. Motionärerna beröra därjämte den av kooperativa förbundet
nyligen upptagna handeln med maskiner och redskap för jordbrukets behov.
Genom att sålunda olika, i förhållande till varandra oberoende organ numera
saluföra sådana maskiner och redskap, torde förutsättningarna för en monopolistisk
prisbildning inom handeln på berörda område i viss mån vara begränsade.
Lantbruksstyrelsen anser sig böra avstyrka bifall till motionen.
Statens priska n i rollnämnd framhåller bland annat:
Med hänsyn till den stora betydelse priserna på jordbruksmaskiner ha för
maskinanskaffningen inom jordbraket upptogo prissakkunniga redan hösten 1939
förhandlingar med fabrikanterna och jämhandlama. angående prissättningen.
Nämnden vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på, att vid denna tidpunkt
endast de viktigaste varugrupperna voro föremål för priskontroll. Jordbruksmaskinerna
ha sedermera under hela krisen kontrollerats, och ingen höjning
har företagits utan att vara godkänd av nämnden. Vid bedömningen av kalkylerna
ha kostnad^! egringarua ingalunda helt kompenserats med prishöjningar. De av
jordbraksmaskinfabrikantema tillämpade marginalerna ha följaktligen i förhållande
till de, som gällde före kriget, i viss grad sänkts. Härutöver må beträffande
Anå^v. hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 3
prisernas absoluta läge nämnas, att en undersökning, som företagits inom nämnden,
visat att de priser, som tillämpades inom landet de närmaste åren före krigsut*
brottet, voro lägre än de, som de svenska fabrikanterna fingo ut vid sin export.
Sistnämnda prisrelation gäller för övrigt även för vissa av krigsåren, vilket på
ett gynnsamt sätt påverkat vinstresultaten.
Den kontroll, som från nämndens sida utövats, bär icke endast berört fabrikanterna
utan även återförsäljarna, vilkas procentuella marginaler med hänsyn
till prisstegringen beskurits. Av det sagda torde framgå att även om fabrikanterna
äro sammanslutna, denna monopolism icke hav kunnat taga sig uttryck i högre
priser än de av priskontrollnämnden medgivna. Beträffande avtalet mellan jordbruksmaskinföreningen
och järnhandlareföreningen kan meddelas, att så vitt
nämnden bär sig bekant, detta upphört att gälla hösten 1940, varefter någon överenskommelse
icke synes existera.
Nämnden erinrar vidare örn svårigheten att med hänsyn till differensen i
kvalitet hos olika fabrikat samt skiljaktigheter i fråga om rabatt- och andra förmåner,
som erbjudas köparna, anställa sådana prisjämförelser som förekomma i
motionen; i anslutning härtill lämnas några exempel.
Till sist uttalar nämnden, att jordbruksmaskiner under hela krisen varit
föremål för en ingående priskontroll samt att härutöver genom förefintligheten
av en organisation, som arbetar efter delvis andra linjer än den privata handeln,
den fria konkurrensen icke satts ur funktion. Med hänsyn härtill får nämnden,
från de utgångspunkter nämnden har att företräda, som sin mening uttala, att
sådana skäl icke förebragts, som skulle göra en utredning rörande jordbruksmaskinbranschen
för närvarande särskilt av behovet påkallad. Självfallet är, att
nämnden, om en utredning ändock skulle anses ändamålsenlig, icke Ilar någonting
att erinra mot en sådan.
1942 års jordbrukskmvmitté anser sig ej kunna göra något uttalande i frågan,
huruvida förhållandena inom jordbruksmaskinbranschen numera äro sådana, att
den i motionen begärda utredningen karr anses påkallad. För den händelse så
skulle anses vara fallet, vill jordbrukskommittén emellertid hänvisa till att inom
kommittén för ekonomisk fredsplanering bildats en särskild delegation med uppgift
bland annat att undersöka förekomsten av monopolistisk prissättning inom
näringslivet. Att åt jordbrnkskommittén uppdraga att verkställa en utredning
pä ifrågavarande område synes ej böra komma i fråga, även på deri grund, att
jordbrukskommittén ej har sådan sammansättning, som erfordras härför.
HushållningssäUskap&ns ombuds förvaltningsutskott anser, att i fråga om
prisbildningen på förevarande område bör beaktas, att numera även jordbrukarnas
egna sammanslutningar och kooperativa förbundet upptagit maskin försäljning.
Detta bör hindra eller i hög grad hämma tendenser mot monopolistisk prisbildning
och oskäliga priser. Förvaltningsutskottet framhåller vidare vikten av att priserna
på jordbruksmaskiner icke pressas ned på bekostnad av kvalitet och service samt
4 Andra kammarens t r e dj e tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
i sadan grad, att det icke blir lönande för företagarna att offra kapital oell arbete
på nykonstruktioner och förbättringar.
Sveriges industriförbund anför bland annat:
Då motionärerna understryka vikten av att rationaliseringen inom jordbruket
icke motverkas genom oskäligt höga priser på jordbruksmaskiner, bör framhållas
att denna rationalisering med det största intresse omfattas även av de berörda
maskin fabrikanterna, Detta har bl. a. tagit sig uttryck i att på fabrikanthåll redan
för flera år sedan tillsattes en delegation med uppgift att undersöka möjligheterna
av en standardisering av lantbruksredskap bl. a. genom en begränsning av typer
och .storlekar. Sedan ett par år tillbaka handlägges standardiseringsfrågan av en
för ändamålet tillsatt kommitté, sammansatt av målsmän för industri och jordbruk.
Kommittén torde inom kort bli färdig nied sin utredning. Avsikten med denna
standardisering är givetvis att förbilliga produktion och lagerhållning och därigenom
åstadkomma en prisreducering ä redskap och reservdelar.
.. motionärerna lämnade uppgifter angående jordbruksmaskinbranschen äro
i väsentliga delar direkt felaktiga eller i varje fall ofullständiga och därmed missvisande.
Påståendet att priserna inom denna bransch ligga på en jämförelsevis hög
nivå tyder sålunda på obekantskap med verkliga förhållandet. Tvärtom ligga de
svenska priserna sedan länge på en lägre genomsnittsnivå än i övriga europeiska
och, såvitt känt är, även åtskilliga utomeuropeiska länder.
En omständighet som i hög grad bidragit till de för de svenska jordbrukarna
förmånliga priserna på jordbruksmaskiner är den export av sådana maskiner, som
under normala tider förekommit i betydande omfattning och även under kriget
kunnat upprätthållas i viss utsträckning. Tack vare den större marknaden ha produktionsförutsättningama
för de svenska tillverkarna varit avsevärt gynnsammare
än om avsättning kunnat påräknas endast för inhemska förbrukare. Produktionens
uppdelning på i huvudsak några få större fabriker har också varit ägnad att sänka
tillverkningskostnaderna. Det förtjänar erinras, att 1936 års näringsorganisationssakkunniga
icke framställde någon anmärkning mot den prispolitik, som före
kriget tillämpades inom denna bransch.
Vad därefter angår innebörden av avtalet mellan jordbruksmaskinföreningens
medlemmar äro motionärernas uppgifter härom likaledes oriktiga. Sedan hösten
1940 innebär detta avtal, att visserligen enhetliga bruttopriser skola tillämpas
ävensom enhetliga konditioner. Emellertid äro återförsäljarnas rabatter, i motsats
mot vad i motionen uppgives, icke fixerade i avtalet, oell föreningsmedlemmarna
övervaka icke heller att de s\ k. bruttopriserna respekteras av återförsäljarna.
Detta innebär att priskonkurrens icke är förbjuden vare sig mellan tillverkarna
eller mellan återförsäljarna. Dessa torde också i stor utsträckning lämna rabatt på
de av fabrikanterna satta bruttoprisema. Att märka är vidare, att återförsäljningen
ingalunda sker endast genom järnhandeln — vilket motionärerna synas
antaga — utan till stor del även genom maskinhandlare, jordbrukarnas centraloch
lantmannaföreningar samt konsumtionsföreningar, vartill kommer att vissa
firmor bedriva direktförsäljning genom egna agenter. Det är därför väl sörjt för
konkurrensen mellan olika kategorier av återförsäljare.
Motionärernas anmärkningar rörande den påstådda uppgörelsen mellan jordbruksmaskinföreningen
och centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar
sakna likaledes fog. Någon sådan uppgörelse existerar icke sedan 1940. Järnhandlama
äro följaktligen icke förpliktade att vid inköp av jordbruksmaskiner lämna
Andra kammarens tredje tillfälliga -utskotts utlåtande nr 13.
o
något företräde åt föreningens medlemmar utan kunna göra dessa inköp var de
önska. Talet örn ”den monopolistiska karaktären av ifrågavarande sammanslutningar”
borde härmed vara vederlagt. Även under den tid överenskommelsen mellan
föreningen och järnhandlarna var gällande, saknade den för övrigt egentligt
inflytande på prisbildningen i branschen.
I den av motionärerna gjorda jämförelsen mellan av järnhandlarna och kooperativa
förbundet tillämpade priser har beträffande flertalet maskiner uppgivits,
att järn handlarnas priser avse leverans ab fabrik, medan förbundets priser gälla
leverans fraktfritt över hela landet. Såsom i det föregående omnämnts bereda
emellertid även de ojämförligt flesta av de privata återförsäljarna sina köpare
samma förmån. Den gjorda prisjämförelsen är redan av detta skäl missvisande.
Industriförbundet anställer därefter en ingående granskning av å ena sidan
den enskilda handelns och å andra sidan kooperativa förbundets priser å ett flertal
olika slag av jordbruksmaskiner, och förbundet kommer därvid i flertalet fall till
den slutsatsen, att en jämförelse utfaller till förmån för den enskilda handeln, örn
hänsyn tages icke blott till pris utan även till kvalitet och vissa andra förmåner
som den enskilda handeln i motsats till kooperativa förbundet skulle bereda
sina köpare.
Industriförbundet framhåller vidare:
Vid en jämförelse mellan kooperativa förbundets maskiner och de övriga
fabrikanternas måste ytterligare en rad omständigheter beaktas för att jämförelsen
skall bli rättvisande. Först må framhållas, att kooperativa förbundets priser gälla
endast mot kontant likvid, under det att den enskilda handeln säljer mot räntefria
krediter i regel under en tid av upp till sex månader, stundom ännu längre. Den
enskilda handeln beviljar vidare lantbrukarna den förmånen, att de få lämna begagnade
maskiner i byte vid köp av nya maskiner. Konkurrensen garanterar härvid
att priset för den gamla maskinen blir relativt högt, i regel högre lin det som
försäljaren får ut för denna maskin. Kooperativa förbundet däremot gör inga
bytesaffärer. Ytterligare må framhållas, att de kooperativa affärerna icke kunna
lämna kunderna den service i fråga örn maskinernas uppsättning nr. m., som lämnas
av de privata firmorna utan särskild ersättning. Vidare är det uppenbart att den
omfattande försäljning, som dessa firmor bedriva, icke kan åstadkommas utan
fackkunnig och väl avlönad personal, betydande lager av maskiner och redskap
samt framför allt av reservdelar. Allt detta bidrager givetvis till att öka försäljningskostnaderna.
Särskilt tillverkning och lagerhållning av reservdelar för icke
gångbara modeller innebär, såsom redan ovan berörts, en icke obetydlig ekonomisk
belastning för flera privata fabrikanter, medan kooperativa förbundet icke har
någon motsvarighet härtill. Även må pekas på den prisfördyrande faktor, som de
avsevärda kostnaderna för nödvändigt experiment- och forskningsarbete på maskinoch
redskapsområdet utgör för de privata fabrikanterna. Kooperativa förbundets
utgifter för detta ändamål torde hittills icke ha varit av mera betydande storlek.
Av det föregående torde med full tydlighet framgå, att prissättningen på de
genom den privata handeln försålda jordbruksmaskinerna och -redskapen icke vid
en jämförelse med av kooperativa förbundet utbjudna liknande maskiner och redskap
kan göras till föremål för berättigade anmärkningar. Örn vederbörlig hänsyn
tages till den högre kvalitet, som i regel ut mälker den privata handelns maskiner
och redskap, jämförda med kooperativa förbundets, lill de förmåner av olika slag,
l> Amira kammarens t r e lije tillfälliga viskotts utlåtande nr 13.
sorn endast den privata handeln inell icke kooperativa förbundet erbjuder ania
kunder, saint till de extra kostnader tor den privata fabrikanten, vartill motsvarighet
i stort sett saknas i fråga örn kooperativa förbundets maskiner, tolide utan
tvekan kunna påstås, att de genom den enskilda handeln försålda maskinerna och
redskapen, möjligen med något undantag, giva en bättre valuta för priset än
kooperativa förbundets liknande fabrikat. Under sådana förhållanden kan enligt
industriförbundets mening den av motionärerna begärda utredningen icke anses
vara av omständigheterna påkallad. Skulle emellertid en sådan utredning ändock
befinnas önskvärd, har industriförbundet icke någon anledning att motsätta sig
denna, därvid industriförbundet självfallet förutsätter att utredningen icke begränsas
till att omfatta den tillverkning och försäljning, som bedrives av de privata
företagen inom branschen.
Kooperativa förbundet anför i huvudsak:
Då kooperativa förbundet år 1938 efter överläggningar med representanter
för de till konsumtionsföreningarna anslutna jordbrukarna (f. n. fler än 105 000)
och på uppdrag av kongressen upptog frågan örn försäljningen av jordbruksmaskiner
till behandling, visade det sig i stort sett omöjligt att komma till uppgörelse
med någon av do större fabrikanterna i branschen rörande saluförandet av jordbruksmaskiner
genom de kooperativa föreningarna. Dessa fabrikanter samverka i
flera olika karteller och samtliga karteller vägrade sälja sina maskiner till förbundet,
Tack vare förvärvet kort tid därefter av Skogsfors brak i Reftele kunde förbundet
emellertid i liten skala påbörja produktionen av vissa jordbruksmaskiner,
och döma tillverkning har sedermera kunnat utvidgas i och med att ytterligare
ett verkstadsföretag i branschen förvärvats. Ännu så länge sker emellertid den av
kooperativa förbundet bedrivna produktionen i förhållandevis liten skala.
En ökning av KF :s tillverkning kommer med ali sannolikhet ej att innebära
en motsvarande minskning av övriga fabrikanters tillverkning. Erfarenheten har
ådagalagt, att när KF genom egen industri brutit monopolist^ prissättning och
en prissänkning blivit allmän, den totala försäljningen ökats. All sannolikhet talar
för att så .skall bli fallet även beträffande jordbruksmaskiner särskilt med hänsyn
till den väntade rationaliseringen inom jordbruket, som mäste komma att mnebära
större efterfrågan på maskiner.
Det har vidare visat sig, att konsumtionsföreningarna kunnat tillhandahålla
vissa jordbruksmaskiner till priser, som understiga de i marknaden i övrigt gängse
priserna för motsvarande maskintyper. Att så varit fallet framgår av de av motionärerna
gjorda prisjämförelserna, vilka synas ge en i stolt sett rättvisande bild.
Enligt styrelsens mening böra sålunda förhållandena inom själva distributionen
av jordbruksmaskiner i och för sig påkalla uppmärksamhet, I och med att de kooperativa
företagsformerna l inna ökat inflytande över handeln med jordbruksmaskiner
torde kvarstående missförhållanden på marknaden i övrigt komma att successivt
undanröjas.
De av förbundet ägda fabrikerna tillverka ett flertal olika jordbruksmaskiner,
som även i viss omfattning levereras till grossister och fabrikanter, anslutna till
olika karteller. Dessa maskiner äro av exakt samma utförande som de maskiner,
vilka säljas genom till förbundet anslutna föreningar men betinga i den privata
handeln högre pifser, d. v. s. samma priser, som gälla för de maskiner av motsvarande
utförande, som de kartellanslutna fabrikerna själva tillverka, I dessa fall är
prisskillnaden odiskutabel.
Den omständigheten, att det vid konsumentkooperationens försäljning av
jordbruksmaskiner varit möjligt att för identiskt samma artikel underskrida de i
Andra kammarens t r e d j e■ tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
övrigt på mark nit den tillämpade priserna, synes tyda på att de föråldrade försäl.jningsmetodema
inom
der i vissa distributionsled ännu långt ifrån äro eliminerade. Under sådana förhållanden
synes det vara, av mindre betydelse, att under ira rådande speciella läge
med statlig priskontroll fabrikanter och försäljare icke funnit det behövligt eller
lämpligt att bibehålla den före krigsutbrottet tillämpade formen för samverkan.
Enligt styrelsens uppfattning äro priserna för jordbruksmaskiner högre, än
de borde vara, örn sådana förhållanden vore rådande inom branschen, att alla däri
engagerade företag vore angelägna om att täcka köparnas behov till lägsta möjliga
priser. I den mån en fullt effektiv konkurrens kan genomföras på marknaden och
de företag, vilkas uppgift är att marknadsföra produkterna, bli helt inställda på
att genom prissänkningar vidga sin avsättning, kommer också fabrikanternas strävan
att inrikta sig på att åstadkomma nya, allt ändamålsenligare maskintyper
under samverkan med försäljningsleden i syfte att öka försäljningen. Förbundet
avser att med sin inom kort ökade tillverkning av jordbruksmaskiner medverka
till en effektiviserad konkurrens och till en rationalisering av själva försäljningsvägarna.
Den omfattning, i vilken KF s produktion av jordbruksmaskiner kommer
att utvidgas, blir givetvis beroende av den pris- och försäljningspolitik, som den
privata industrien och handeln kommer att tillämpa. Örn fabrikant enia tillämpa
låga priser och försäljningen får ske genom de effektivaste distributionsformerna,
finnes ingen anledning för KF att i större omfattning engagera sig i tillverkningen
av jordbruksmaskiner. KF :s ingripanden äro nämligen icke något självändamål
utan ha till uteslutande syfte att tillvarataga jordbrukarnas och därmed
hela folkhushållets intressen av en skälig prisbildning inom denna bransch.
Styrelsen är av den uppfattningen, att den utveckling, som sålunda är på
väg genom de kooperativa organisationernas ingripande, innebär, att strävanden
att upprätthålla en monopolprisbildning oell i detta syfte återställa priskontrollerande
företagsorganisationer inom tillverkning och försäljning skola mötas av
alltjämt ökade svårigheter. Det synes styrelsen vara av stor betydelse att från
jordbrukarnas sida en allt mera medveten inställning till stöd för strävandena att
åstadkomma en effektiv priskonkurrens kommer till uttryck. Styrelsen finner det
nied stöd av vad ovan anförts ovisst, örn den av motionärerna föreslagna utredningen
med särskilt sikte på förekomsten av monopolistiska organisationer inom
jordbruksmaskinbranschen kan bringa i dagen förhållanden, som ej redan äro
kända. Skulle riksdagen anse, att en mera ingående utredning är önskvärd, vill
styrelsen föreslå, att frågan hänskjutes till 1942 års jordbrukskommitté.
I ett särskilt yttrande, vari kooperativa förbundet förmäler sig hava tagit
del av industriförbundets förenämuda utlåtande, bemöter kooperativa förbundet
vissa av de uttalanden, som av industriförbundet gjorts i samband med dess jämförelser
mellan den enskilda handelns och kooperativa förbundets .jordbruksmaskiner.
Ett rättvist bedömande av jordbruksmaskinernas kvalitet framkommer
enligt kooperativa förbundet icke genom en sådan jämförelse som industriförbundet
gjort. Om en objektiv granskning skall ske, anser kooperativa förbundet lämpligast
att lämna ett sådant uppdrag til! statens redskapsprovningsanstalt vid
Ultuna.
Centralstyrelsen för Sveriges järnhandlare föreningar framhåller bland anma
att det i motionen åsyftade avtalet mellan jordbruksmaskiniöreningen och central
-
8
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
Utskottet.
styrelsen icke längre existerar. Enligt centralstyrelsen skulle uppenbara felaktigheter
vidlåda den i motionen intagna tabellen med prisjämförelser mellan å ena
sidan den enskilda handelns och å andra sidan kooperativa förbundets jordbruksmaskiner.
Centralstyrelsen anser att bärande skäl för den i motionen föreslagna
utredningen icke förebragts. Då centralstyrelsen för järnhandelns del icke anser
sig hava något att dölja eller något att frukta av en sådan utredning, så vill förbundet
icke direkt motsätta sig en sådan.
För egen del får utskottet anföra följande.
Med hänsyn till betydelsen icke blott för jordbruksnäringens egen del utan
även för samhället i dess helhet, att jordbrukets produktionskostnader såvitt
möjligt hållas nere, är det såsom motionärerna framhålla ett allmänt intresse,
att priserna på jordbruksmaskiner icke äro högre än nödvändigt. Icke minst
betydelsefullt är detta ur synpunkten av en önskvärd fortsatt rationalisering av
jordbruksdriften. Å andra sidan är det även av vikt, att icke en nedpressning
av priserna äger rum på bekostnad av kvaliteten samt att tillverkarnas vinstmarginaler
icke bliva så små, att desamma ej lämna utrymme för täckande av
kostnader för service ävensom för forskningsarbete och experiment, som krävas
för att åstadkomma förbättringar och nykonstruktioner inom jordbruksmaskinb
rausch en.
De förhållanden, som råda på jordbruksmaskinsmarknaden, lämna emellertid
enligt utskottets uppfattning åtskilligt övrigt att önska och motsvara ej de krav,
som från ovan angivna synpunkter kunna uppställas. Visserligen är även
denna del av marknaden underkastad fortlöpande kontroll från priskontrollnämndens
sida, men för den köpande allmänheten lia likväl härmed alla missnöjesanledningar
icke undanröjts. Distributionsorganisationen som sådan undandrager
sig väl möjlighet till ingripande från det allmännas sida. Personer med .större
affärsväg eller goda förbindelser kunna ostridigt mången gång inköpa sina förnödenheter
till priser, som avsevärt understiga katalogpriser eller dem, som mindre
erfarna eller köpkraftiga kunder få erlägga. Men om de skadliga verkningarna av
en mellanhandsorganisation med dylika mindre önskvärda företeelser som följd
i någon mån kunde neutraliseras, skulle säkerligen därmed avsevärt vara vunnet
för jordbruket och dess utövare. Ett annat önskemål, som här må särskilt framhållas,
är ökad standardisering av jordbruksmaskiner. Genom offentliga bidrag
understödes för närvarande en genom standardiseringskommissionen utövad verksamhet
i sådant avseende.
Till utskottet har därjämte hänvisats ärende angående första kammarens
den 19 april 1945 fattade beslut, varigenom kammaren bifallit en med här förevarande
motion likalydande motion, 1:277.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet, under framhållande av
vildén för jordbruket att detsamma kan förses med kvalitativt goda och i förhål
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 9
lando till framställningskostnaderna så prisbilliga och värdefulla maskiner som
möjligt, hemställa,
att andra kammaren måtte, med biträdande av ''första kammarens
ovan omförmälda beslut, för sin del besluta, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t begär utredning genom särskilda sakkunniga
eller eventuellt 1942 års jordbrukskommitté i samråd med statens
priskontrollnämnd rörande marknadsförhållandena inom jordbruksmaskinbranschen
med särskild hänsyn till förekomsten av
monopolistisk prissättning och betydelsen av denna för priserna
på jordbruksmaskiner.
Stockholm den 25 april 1945.
På utskottets vägnar:
L. O. SKANTZE.
Närvarande: herrar Skantze, Hedqvist, Jonsson i Malmgrava*, fru Svedberg,
herrar Bomam i Stavsund, Severin i Gävle, Persson i Svensköp, Engström, Nilsson
i Varuträsk, Jansson i Aspeboda.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Skantze, vilken ansett, att utskottets utlåtande borde hava haft följande
lydelse:
”Med hänsyn till---jordbruksmaskinbranschen.
T motionen har gjorts gällande, att priserna på jordbruksmaskiner och reservdelar
till dylika skulle ligga på esil jämförelsevis hög nivå. De höga priserna skulle
närmast vara föranledda av att inom handeln med jordbruksmaskiner sedan lång
tid tillbaka förefunnits en utpräglat monopolistisk prisbildning, som tagit sig
uttryck i prisöverenskommelser och uppgörelser i övrigt rörande försäljningen
av dylika maskiner dels mellan tillverkare och grossister, anslutna till jordbruksmaskinföreningen,
dels ock mellan sagda förening och centralstyrelsen för Sveriges
jämhandlareföreningar. Enligt motionärerna är det därför att antaga, att priserna
på jordbruksmaskiner överstiga den nivå, som vid fri konkurrens på denna markBihang
till riksdagens protokoll 1945. 13 sami. 3 avd. Nr 13. 2
10
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
nåd skulle vara gällande. Att det i verkligheten också skulle förhålla sig på detta
sätt, framginge enligt motionärerna av att kooperativa förbundet tillämpade lägre
priser å jordbruksmaskiner än de som betingades inom den enskilda handeln.
Av den i ärendet företagna utredningen framgår emellertid, att den av
motionärerna åsyftade uppgörelsen mellan jordbruksmaskinföreningen och centralstyrelsen
för Sveriges järnhandlareföreningar upphört redan 1940 samt att
överenskommelsen mellan sagda förenings medlemmar icke är av sådan natur, att
den utesluter priskonkurrens. Att märka är även att jordbruksmaskiner numera
i allt större omfattning säljas av såväl kooperativa förbundet som jordbrukarnas
egna organisationer. Kooperativa förbundet driver jämväl egen tillverkning. Härigenom
synas vissa garantier hava skapats för en fri prisbildning på föreliggande
område. I detta sammanhang må jämväl erinras om att prissättningen inom jordbruksmaskinbranschen
alltsedan år 1939 varit föremål för övervakning från
statens priskontrollnämnds sida. En inom nämnden företagen undersökning utvisar,
att de priser, som tillämpades inom landet de närmaste åren före krigsutbrottet,
voro lägre än de, som de svenska fabrikanterna fingo ut vid export.
Av nu angivna skäl synes utskottet den i motionen föreslagna utredningen rörande
marknadsförhållandena inom jordbruksmaskinbranschen med särskild hänsyn till
förekomsten av monopolistisk prissättning och betydelsen av denna för priserna
på jordbruksmaskiner icke vara av behovet påkallad.
Till utskottet har därjämte hänvisats ärende angående företa kammarens
den 19 april 1945 fattade beslut, varigenom kammaren bifallit en med här förevarande
motion likalydande motion, 1: 277.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion och den gjorda delgivningen av
första kammarens i ärendet fattade beslut icke mätte föranleda
någon andra kammarens åtgärd.”
Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946