Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

Utlåtande 1969:Abu39

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av motioner om riktlinjer för en samordnad
skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 361
av herr Virgin m. fl. samt 11:412 av herr Bohman m. fl. hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att en utredning snarast tillsättes i syfte
att uppdraga riktlinjer för en samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård
och framlägga de förslag till författningsändringar eller i andra hänseenden som
kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionerna angivna syftena.

Motionärerna framhåller att olika intressen bryts emot varandra i skärgårdsområdena.
Den bofasta befolkningen, de många stadsbor som tillbringar en stor del av
året på fasta boställen i skärgårdslandskapet samt det stora antal friluftsfolk som
besöker dess öar och vatten utgör tre intressegrupper med såväl sammanfallande
som divergerande krav på skärgårdspolitikens inriktning. Den nuvarande skärgårdsbefolkningen
har en övervägande starkt kritisk inställning till myndigheternas
handlande exempelvis beträffande frågor om byggnadslagstiftning i skärgården.
En ohämmad exploatering av skärgårdarna med intensiv bebyggelse som följd kan
icke komma i fråga. Det fordras planering och styrning, men de åtgärder som vidtagits
för att minska antalet fritidshus har varit alltför drastiska.

Motionärerna anför vidare att också ekonomiska medel saknas. Planeringen
skall ej genomföras och bekostas av markägarna utan samhälleliga initiativ krävs.
Lånefonder eller direkta bidrag till skärgårdskommunerna kan bli erforderliga.
Härutöver krävs en total planering av hela skärgårdsområden med indelning i zoner
för bebyggelse, rörligt fritidsliv, företagsamhet osv. Den mark som vid en
sådan planläggning reserveras för det rörliga fritidslivet skall lösas in av samhället,
så att skärgårdsbefolkningen får ersättning. Förutsättningen för att kunna behålla
en levande skärgård är att avfolkningen upphör. Indragningarna inom lots- och
fyrväsendet och rationaliseringar inom tullväsende och kustbevakning inverkar på
avfolkningen.

Vidare framhåller motionärerna att såväl de fritidsboende som turisterna förorsakar
skärgårdskommunerna kostnader för renhållning, service m. m. Hur de ekonomiska
relationerna mellan fritidsfolket och skärgårdskommunerna skall lösas
är en fråga, som snarast måste bli föremål för utredning liksom frågan om att hålla
vattnet rent. En rad andra problem såsom skärgårdens kommunikationer, speciellt
vintertid, anordnande av gästhamnar och helikopterlandningsplatser för sjöräddning1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 39

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

en, omhändertagande av fast avfall, vidtagande av åtgärder för att främja sjövett
m. m. måste också beaktas vid utformningen av en enhetlig skärgårdspolitik.

Motionärerna erinrar om en motion om särskilda planeringsåtgärder för utvecklingen
av skärgårdsområdena som allmänna beredningsutskottet (utlåtande nr
49/1968) behandlade och riksdagen avslog samt anför, att den nuvarande oklara
situationen med rådande motsättningar mellan skärgårdsbefolkning och myndigheter
motiverar att hela problematiken göres till föremål för en samlad bedömning,
som det bör ankomma på statsmakterna att verkställa. Syftet bör vara att utforma
en enhetlig skärgårdspolitik. Den nuvarande lagstiftningen kring bebyggelseplanering,
utformningen av bestämmelser för naturvårdsområden, strandlagens tillämpning
m. m. måste studeras beträffande Stockholms läns skärgårdsområde och justeringar
vidtagas i olika hänseenden. Slutsatser av ifragavarande studier torde
i tillämpliga delar kunna dragas även för andra skärgårdsområdens vidkommande.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från naturvårdsverket och
länsstyrelsen i Stockholms län samt berett Svenska kommunförbundet tillfälle att
yttra sig.

Naturvårdsverket påpekar att en del av de problem som tas upp i motionerna
redan är föremål för utredning i skilda sammanhang och anser inte behov föreligga
av ytterligare utredning.

Länsstyrelsen har inhämtat yttranden från länsarkitekten och överlantmätaren
i länet, Stockholms läns företagareförening, Stockholms läns hushållningssällskap
samt Stockholms turisttrafikförbund.

Länsstyrelsen instämmer för egen del helt i motionärernas mening att det är angeläget
att skapa möjligheter för människor att bo kvar i skärgården och där fa
sin utkomst. Nödvändigheten att hålla skärgården bebodd året runt är inte enbart
motiverad av en önskan att tillgodose fritidsbefolkningens behov och möjligheter
till service. Att ha en levande skärgård med bofast befolkning och möjligheten
till bosättning är också i hög grad ett egenvärde ur många andra synpunkter.

Mot denna bakgrund har länsstyrelsen initierat och medverkat i en rad utredningar
i syfte att på olika områden befrämja utvecklingen i skärgården. I fråga
om fysisk planläggning utgör den s. k. »Länsöversiktsplan 66», som även i huvudsak
samordnats med regionplaneringen en aktuell plan för naturvård, kulturminnesvård,
rörligt friluftsliv och fritidsbebyggelse i länet. Planen, som utarbetats
i samråd mellan länsstyrelsen, berörda länsexperter och regionplanekontoret i
Stockholms län, antogs av länsstyrelsen under våren 1967. Flera av de spörsmål
som motionerna nämnt har därefter behandlats av en arbetsgrupp. I maj 1968 har
uppdragits åt länsarkitekten och överlantmätaren att närmare utreda markanvändningen
av skärgårdsområdet, främst med sikte på naturvården och det rörliga friluftslivet.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969 3

Länsstyrelsen anser att vidtagna åtgärder för att reglera markanvändningen varit
påkallade och nödvändiga för att få kontroll på utvecklingen och förhindra
att ytterligare värden ur naturvårdssynpunkt spolieras innan en fullständig kartläggning
och planering hinner att genomföras.

När det gäller den ekonomisk/sociala utvecklingen i skärgården, dvs. frågor
som rör näringslivet samt befolkningens service- och sysselsättningsförhållanden
har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 december 1958 uppdragit åt länsstyrelsen
att utreda och genom praktiska åtgärder söka förbättra försörjnings- och därmed
sammanhängande förhållanden för den bofasta befolkningen på de av länets skärgårdsöar
som saknar landförbindelser. Utredningen har belyst och kartlagt situationen
inom vissa näringsgrenar och olika serviceområden samt framlagt förslag
till förbättringsåtgärder. Utredningsarbetet har skett i nära samverkan med berörda
länsexperter, företagareföreningen, hushållningssällskapet, skogsvårdsstyrelsen
och lantbruksnämnden. Under utredningens gång har 17 framställningar till
Kungl. Maj:t gjorts under åren 1960—1965 i olika frågor rörande skärgårdsförhållandena.

Om nuvarande negativa utvecklingstendenser skall kunna hindras måste nya
ansträngningar vidtagas för att bredda försörjningsunderlaget och förbättra serviceförhållandena
i skärgården. Härvid måste alla förslag till etablering och utvidgning
av olika näringar och arbetsmöjligheter förutsättningslöst prövas.

I detta syfte har länsstyrelsen i januari detta år påbörjat en utredning för att
undersöka vilka möjligheter som här kan komma i fråga.

Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten av att de beslut som fattas i skilda
hänseenden rörande förhållandena i skärgården grundas på en för hela skärgårdsutvecklingen
långsiktig allsidig bedömning. Sålunda måste snäva ekonomiska motiv
stundom stå tillbaka och underordnas det samhällsekonomiska intresset.

Utredningen bör kunna ge en samlad överblick över de olika problem som finns
i skärgården och anvisningar om åtgärder för att komma till rätta med förhållandena.
Tillsammans med resultatet av den pågående utredningen om markanvändningen
bör den kunna bli grundval för en samordnad skärgårdspolitik. Länsstyrelsen
ifrågasätter därför om ytterligare åtgärder av de slag motionerna åsyftar är
nödvändiga.

Länsarkitekten har bl. a. anfört: Regionplanekontoret har under år 1967 färdigställt
en utredning angående service för fritidsboende, där bebyggelsen och dess
service undersökts med avseende på belägenhet, kommunikationer, antal boende
och detaljhandelns omsättning.

Länsarkitektkontoret arbetar tillsammans med länslantmäterikontoret för närvarande
på en strandutredning som berör frågor om markutnyttjande för naturvård
och rörligt friluftsliv inom saltsjökusten med skärgården i Stockholms län.

Med tanke på de utredningar som här nämnts och som pågår på länsplanet
och med hänsyn till de kommunala initiativen beträffande den översiktliga planeringen
anser länsarkitekten att dispositionen av olika delar av skärgården för be -

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

byggelse eller rörligt friluftsliv tillräckligt penetreras inom ramen för denna fysiska
planering.

Överlantmätaren framhåller bl. a. att de planeringar och utredningar som föreslagits
för skärgårdsområdet i motionerna i huvudsak redan synes ha blivit utförda
eller påbörjade. Samordningen har åtminstone hittills fungerat på ett acceptabelt
sätt. Överlantmätaren anser det därför inte behövligt med den av motionärerna
föreslagna speciella utredningen. Efter hand som det visar sig nödvändigt med
författningsändringar med hänsyn till förhållandena i länet får detta liksom hittills
anmälas till Kungl. Maj:t eller de centrala ämbetsverken.

Företagareföreningen erinrar om att föreningen sedan 1965 har en särskild skärgårdskonsulent,
vilkens huvudsakliga uppgift är att hålla kontakt med personer, som
har eller vill starta verksamhet i skärgården. Genom föreningens råd- och långivning
lämnas hjälp i tekniska, ekonomiska och kommersiella frågor m. m. Utvecklingstendenserna
hos de ca 115 båtvarven har kartlagts i samband med utredningar
baserade på intervjuer med samtliga företag, dels 1949, dels 1963. Föreningen
uttalar sin tillfredsställelse över att länsstyrelsen igångsatt en utredning för att
kartlägga skärgårdens näringsliv i syfte att förbättra skärgårdsbornas försörjningsförhållanden
och finner med anledning därav det i motionerna framförda önskemålet
om en utredning redan vara tillgodosett.

Hushållningssällskapet anför att sällskapet i sitt arbete inom skärgårdsområdet
strävat efter att försöka utveckla och förbättra sådana produktionsgrenar inom
jordbruk, trädgård och fiske, för vilka det finns eller kan skapas produktionstekniska
och marknadsmässiga förutsättningar samt att anpassa denna produktion
efter de enskilda företagarnas möjligheter till inkomster och sysselsättning med olika
servicefunktioner och andra arbeten i skärgården. Med hänsyn till det stora behov
som finns i skärgården av rådgivning och service inom jordbruk, trädgårdsbruk,
skogsbruk och annan företagsamhet understryker sällskapet nödvändigheten
av att det skapas ekonomiska och personella resurser för att tillgodose detta behov.

Turisttrafikförbundet anser att en utredning i enlighet med föreliggande motioner
avsevärt skulle bidraga till att underlätta för såväl statliga och kommunala myndigheter
som för enskilda företagare, när det gäller att på olika sätt både tillgodose
den bofasta befolkningens behov och få till stånd ett rationellt utnyttjande av
skärgården som turist- och rekreationsområde och tillstyrker därför motionerna.

Kommunförbundets styrelse har efter hörande av sin plandelegation anfört:
Den allmänna glesbygdsproblematik som aktualiseras i motionerna är icke något
speciellt för stockholmsskärgården utan återfinnes också på många andra håll i
landet. De allmänna glesbygdsfrågoma är under utredning i den av Kungl. Maj:t
tillsatta glesbygdsutredningen.

Flertalet av de delfrågor som motionärerna anser aktuella för en statlig skärgårdsutredning
handläggs av primärkommunerna antingen på grund av att uppgifterna
genom lagstiftning ålagts kommunerna eller också genom eget åtagande

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

5

från kommunernas sida. Det finns enligt styrelsens mening inga skäl varför staten
skall draga upp särskilda riktlinjer för skötseln av dessa uppgifter inom Stockholms
skärgårdsområde. Visserligen har flera skärgårdskommuner ett litet invånarantal
och svag skattekraft, men åtgärder har redan vidtagits för en utjämning
med landet i övrigt, dels genom den pågående kommunindelningsreformen, dels
genom det gällande skatteutjämningssystemet. Primärkommunerna inom Stockholms
skärgårdsområde skall enligt den av Kungl. Maj:t fastställda planen för
Stockholms län vara nio. Förhandlingar pågår om att bilda ännu bärkraftigare enheter
genom sammanläggning av dels Norrtälje- och Hallstaviksblocken, dels Österåkers
och Vaxholms kommuner.

Karaktäristiskt för kommunerna eller de blivande kommunerna är att de består
av både omfattande glesbebyggelseområden av skärgårdstyp och rätt stora tätorter.
Det är därför för dessa kommuner en naturlig uppgift att utforma handlingsprogram
där hänsyn tas till de av motionärerna framhållna divergerande
kraven på skärgårdspolitikens inriktning.

De av motionärerna aktualiserade frågorna är — det understryker styrelsen —
stora och betydelsefulla. Åtgärder av olika slag behöver vidtas. Förbundsstyrelsen
menar emellertid att den pågående statliga utredningen samt primärkommunemas
och de kommunala regionala organens intresse och engagemang i dessa frågor
gör att någon sådan utredning som motionärerna föreslår ej behöver komma till
stånd. Motionerna avstyrkes.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade vid 1968 års riksdag motionsyrkande om särskilda planeringsåtgärder
beträffande utvecklingen i skärgårdsområdena. Utskottet erinrade i
sitt utlåtande (nr 49 år 1968) om arbetet med översiktlig fysisk riksplanering inom
kommunikationsdepartementet och expertgruppen för regional utredningsverksamhet
inom inrikesdepartementet. Utskottet fann angeläget att utvecklingen i skärgårdsområdena
uppmärksammades och uttalade att det arbete som beträffande
Stockholms skärgård pågick inom länsstyrelsen, landstinget och andra organ inom
länet gav ett värdefullt underlag för en planering i syfte att tillgodose både den
bofasta befolkningens behov och ett utnyttjande av skärgårdarna för rekreation
samt att planväsendets omdaning skulle ge förbättrade planeringsmetoder och
bättre möjligheter att styra utvecklingen. Utskottet farm ej påkallat med ytterligare
initiativ från riksdagens sida. Riksdagen godkände utlåtandet.

En särskild statlig utredning — arbetsgruppen för glesbygdsfrågor — har tillsatts
för att pröva och successivt lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra
levnadsförhållandena för befolkningen i glesbygden, främst vad gäller den samhälleliga
servicen. Arbetsgruppen är sammansatt av företrädare för berörda departement
samt kommun- och landstingsförbunden.

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning beträffande riktlinjer för en samordnad
skärgårdspolitik i Stockholms skärgård.

Naturvårdsverket anser inte behov föreligga av ytterligare utredning vid sidan
av det utredningsarbete som bedrivs av länsstyrelsen i samarbete med andra organ.

Länsstyrelsen ifrågasätter om ytterligare åtgärder är nödvändiga vid sidan av den
större utredning omfattande hela skärgårdsproblematiken som länsstyrelsen påbörjat
i januari i år och som skall bedrivas i nära samverkan med övriga länsmyndigheter,
hushållningssällskapet, företagareföreningen och turisttrafikförbundet, kommunala
och interkommunala organ samt företrädare för skärgårdens intresseföreningar.

Kommunförbundet avstyrker motionerna och anser utredning obehövlig på
grund av den redan igångsatta statliga utredningen samt primärkommunernas och
de kommunala regionala organens intresse och engagemang i dessa frågor.

Få områden är enligt utskottets mening föremål för så intensiv uppmärksamhet
som Stockholms skärgård. Dess problem med avfolkning och sysselsättningssvårigheter
delas dock med ett stort antal glesbygdsområden. Arbetsgruppen för glesbygdsfrågor
arbetar för att förbättra levnadsförhållandena i dessa områden. Vidare
verkar länsstyrelsen i Stockholms län i samråd med statliga och kommunala
organ och andra instanser för att samordna både den fysiska planläggningen och
den ekonomisk-sociala utvecklingen inom hela skärgårdsområdet. Utskottet anser
inte att utvecklingen skulle påskyndas genom att någon ny statlig utredning tillsattes.

Utskottet vill härjämte erinra om det arbete som bedrivs beträffande översiktlig
fysisk planläggning av Stockholmstraktens regionplaneförbund och beträffande
trafiken av kommunalförbundet för Stockholms stad och läns regionala frågor.

Utskottet finner i likhet med vad som uttalades i utskottets utlåtande om planeringsåtgärder
i skärgårdsområdena inte påkallat med ytterligare initiativ från riksdagens
sida utan hemställer

att de likalydande motionerna I: 361 och II: 412 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1969

7

Närvarande: från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Peterson (fp),
Helge Karlsson (s)*, Karl Gustav Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*,
Nyquist (s), Ove Karlsson (s)*, Blomquist (m), fröken Pehrsson (ep)*, herrar Axelson
(fp)* och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: herrar Larsson i Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (m),
fru Ekroth (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn (s),
Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s)*, Hyltander (fp)*, Andersson i Billingsfors
(s)*, Aldén (s) och Rosqvist (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Blomquist (m), Ingvar Andersson (m) och Nilsson i Bästekille (m), vilka
ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort lyda:

»Få områden har enligt utskottets mening varit föremål för så intensiv uppmärksamhet
som Stockholms skärgård. Dess storlek och säregna natur, till vilken
motsvarighet blott finnes i Ålands och Åbolands skärgårdar, samt dess närhet till
och lättillgänglighet för ett storstadsområdes befolkning har skapat problem och
intressekonflikter, som förklarar den utredningsverksamhet på olika nivåer och
de debatter mellan olika grupper, som pågått åtskilliga årtionden. Trots detta har
ännu icke någon enhetlig samordnande lösning kommit till stånd. Tvärtom har
meningsmotsättningarna i många hänseenden tillspetsats samt planerings- och miljöproblemen
ytterligare accentuerats. Så sent som vid sin behandling av liknande
motioner vid 1968 års riksdag fann utskottet angeläget, att utvecklingen i skärgårdsområdena
uppmärksammades men ansåg, att då pågående utredningsverksamhet
bl. a. inom länsstyrelsen i Stockholms län borde kunna utgöra värdefullt
underlag för den behövliga planeringen. I början av innevarande år har länsstyrelsen
likväl själv funnit nödvändigt komplettera tidigare pågående arbete med en
större utredning omfattande hela skärgårdsproblematiken.

Enligt utskottets mening kan statsmakterna icke längre undandraga sig sitt ansvar
för att de alltmer accentuerade skärgårdsproblemen får sin lösning. Pågående
regional och i övrigt avgränsad utredningsverksamhet har att utgå från gällande
rättslig reglering av den mängd frågor, som innefattas i ämnets komplex. Som motionärerna
framhåller måste emellertid en slutgiltig lösning förutsätta ändrade eller
nya lagregler i åtskilliga hänseenden. Särskilda planeringsregler kan befinnas erforderliga
och så angelägna, att resultatet av pågående översyn av byggnadslagstiftningen
icke kan avvaktas. Inte minst ersättningsfrågorna vid ianspråktagande av
enskild egendom eller förbud mot nyttjande av enskild mark kan behöva förbättras.
I miljövårdshänseende är nya för skärgårdsområdet speciellt avpassade regler
utomordentligt angelägna. Skärgårdskommunernas ansvar och därav betingade
ekonomiska förpliktelser gentemot sommarbefolkning och fritidsfolk måste klar -

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande^nr 39 år 1969

läggas. Naturvårdsproblemen i skärgårdsområdena avviker i många hänseenden
från vad som gäller i landet i övrigt.

Problemen torde vara i princip liknande i alla större skärgårdsområden. Av naturliga
skäl har de särskilt tillspetsats i Stockholms skärgård. Enligt utskottets mening
bör den utredning utskottet anser icke längre kunna anstå därför ge prioritet
åt Stockholms skärgårdsområde, men de åtgärder utredningen kan komma att
föreslå bör om möjligt vara av generell natur.

Med åberopande av vad som här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna I: 361
och II: 412 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att en utredning
snarast tillsättes i syfte att uppdraga riktlinjer för en
samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård och framlägga
de förslag till författningsändringar eller i andra hänseenden
som kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionerna
angivna syftena.»

Tryckeribolaget Ivar Hteggström AB • Stockholm 1969