Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968

Utlåtande 1968:Abu39

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående orsakerna
till butiksstölder.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:446 av herr Ernulf och 11:559 av fru Gärde Widemar hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning av butiksstöldernas
sociologiska och psykologiska bakgrund samt om lämpliga åtgärder för att
motverka förekomsten av dessa brott.

Motionärerna framhåller att varuhussnatterierna synes ha ökat starkt
med självbetjäningssystemets genomförande i detaljhandeln. Av det totala
svinnet inom detaljhandeln, vilket beräknas uppgå till 1 % av omslutningen,
anses omkring hälften härröra från stöld och snatteri.

Den grupp människor som begår denna typ av lagbrott — anför motionärerna
— skiljer sig i många avseenden markant från övriga grupper av
lagbrytare i samhället. De tillhör vanligen inte kategorin asociala, och i de
flesta fall kan inga yttre orsaker till eller tecken på missanpassning konstateras.
Något behov av vård föreligger i regel inte. Inte heller tycks tillgreppen
ha sin orsak i dålig ekonomi. Avslöjandet och följande utredning
upplevs genomgående som en mycket allvarlig och skrämmande påföljd.
En annan avvikelse från den vanliga bilden av personer som begår egendomsbrott
är att kvinnorna utgör nästan hälften av varuhussnattarna och
i gruppen 40 år och äldre svarar för mer än 50 % av förseelserna.

En orsak till att vanligen laglydiga medborgare i allt högre grad tycks
falla för frestelsen att tillgripa varor i affärer kan vara att varuhus och
af färskedjor upplevs som opersonliga kollektiv som förorsakas liten förlust
genom tillgreppen. En sådan förskjutning av rättsmedvetandet innebär en
oroande utveckling.

Ett förhållande som också bör beaktas — framhåller motionärerna —
är att avslöjandet och de sociala konsekvenserna av detta ofta orsakar en
förtvivlan som inte står i rimlig proportion till brottets svårighetsgrad.

Det ter sig enligt motionärerna som en angelägen och brådskande uppgift
att undersöka de sociala mekanismerna bakom denna typ av brottslighet
och att om möjligt finna metoder att förebygga den. Det kan länkas
visa sig att denna typ av brott har ett starkt samband med det sätt på
vilket varuhusen exponerar sina varor. I så fall bör varuhusen åläggas att
förändra förvaringen av varor på ett sådant sätt att dessa sociala effekter
motverkas.

0113428

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 11 samt. Nr 39

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968

Motionärerna avvisar tanken att avkriminalisera dessa tillgrepp och
överlåta åt varuhusen att skydda sig genom bevakning. Frågan blir då i vad
mån samhällsreaktionen mot tillgreppen kan utformas så att den blir
effektiv utan att i det enskilda fallet behöva drabba individen orimligt
hårt. Eu tänkbar lösning kunde vara ett relativt högt bötesbelopp som
utdömes som strafföreläggande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II:
559.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från riksåklagaren
och rikspolisstyrelsen samt berett Paul U. Bergströms Aktiebolag (PUB),
AB Nordiska Kompaniet (NK), Åhlén & Holm AB, Sveriges köpmannaförbund
och Kooperativa förbundet (KF) tillfälle att yttra sig.

Riksåklagaren bar ägnat uppmärksamhet åt butikssnatterierna, och viss
utredning har gjorts vid RÅ:s kansli. Främst har det varit fråga om att
belysa tillämpningen vid butikssnatterier av bestämmelserna i 20 kap. 7 § 1
rättegångsbalken och lagen den 20 mars 1964 med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare vid butikssnatterier. Det har därvid framkommit
att de nämnda bestämmelserna tillämpas enligt i huvudsak enhetliga principer
av landets åklagare.

15- och 16-åringar som befunnits skyldiga till engångstillgrepp första
gången åtalas regelmässigt inte. Vid återfall överlämnas ärendet för åtgärd
till barnavårdsnämnden. I fråga om 17-åringar är åtal vanligt, i varje fall
när de närmar sig 18-årsgränsen. I de fall då beslut att icke tala å brottet
meddelats enligt 20 kap. 7 § 1 rättegångsbalken har besluten främst grundat
sig på gärningsmannens höga ålder och mycket ringa värde på det tillgripna
föremålet. Tillämpningen av sistnämnda lagrum har varit restriktiv.

I fråga om det processuella föreligger en lagrådsremiss, i vilken förslaget
går ut på ett vidgat tillämpningsområde för strafföreläggande, som skulle
kunna användas bland annat vid handläggningen av ärenden angående
snatteri. I detta sammanhang har departementschefen tagit upp frågan hur
man med kriminalpolitiska eller andra medel skall kunna minska frekvensen
av butikssnatterier och därvid anfört att dessa frågor bör utredas särskilt.
En särskild sakkunnig har också tillkallats för att utreda dessa
frågor och man synes först böra avvakta utredningens resultat, innan man
utreder de av motionärerna angivna faktorerna. Upplysningsvis kan nämnas
att viss kriminologisk forskning på området förekommit bland annat
i England och Danmark.

Riksåklagaren avstyrker bifall till motionerna.

Rikspolisstyrelsen anför:

Den 2.2.1968 bemyndigades justitieministern att tillkalla en sakkunnig
med uppdrag att utreda frågan om formerna för handläggningen av mål
angående vissa lindrigare brott in. m. I utredningsdirektiven anges beträffande
butikssnatterierna att det i första hand är önskvärt att minska
frekvensen av sådana brott. Att dessa snabbt har tilltagit i antal anges
hänga samman med de former för försäljning och utställning av varor, som

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968 3

har utvecklat sig särskilt när det gäller självbetjäningsbutikerna. Dessa
företeelser har medfört ökade frestelser och större risker för impulsbetonade
tillgrepp. I direktiven för utredningen anges också att affärsidkarna
själva bör vidtaga vissa åtgärder. Denna fråga har för övrigt uppmärksammats
inom aktionsgruppen mot butiksstölder, som tillsatts av några av
de närmast berörda näringsorganisationerna.

Olika åtgärder för att motverka förekomsten av butiksstölder är således
redan vidtagna eller föremål för diskussion. En utredning av butiksstöldernas
sociologiska och psykologiska bakgrund, som begärts i motionerna,
kan möjligen i och för sig vara av betydelse. Frambringandet av underlag
för en maskinell bearbetning av data om butiksstölder och om personer
som begått sådana brott har påbörjats inom rikspolisstyrelsen och bör
framdeles kunna ge ett värdefullt utgångsmaterial för en undersökning
av det slag motionärerna avser.

Med hänsyn till vad ovan anförts ifrågasätter rikspolisstyrelsen om ytterligare
en utredning på detta område bör tillsättas f. n.

Sveriges Köpmannaförbund, KF:s styrelse, PUB, NK och Åhlén & Holm
AB tillstyrker utredning.

I yttrandena från Köpmannaförbundet, PUB, NK och Åhlén & Holm AB
ställer man sig tveksam till uppfattningen att den öppnare varuexponeringen
och övergången till mer mekaniserad försäljning skulle vara den
väsentliga orsaken till den ökade frekvensen av butiksstölder. Köpmannaförbundet
framhåller i likhet med NK och Åhlén & Holm AB att ökningen
av antalet uppdagade och anmälda stölder kan ha samband med den
skärpta kontrollen från affärsföretagens sida eller de rekommendationer
som utfärdats av aktionsgruppen mot butiksstölder. Köpmannaförbundet
upplyser, att erfarenheterna av en år 1964 genomförd upplysningsaktion
måste anses positiva. Detaljhandeln hade vid denna aktion ett utomordentligt
gott samarbete med skolmyndigheter och polis, som inom ramen för
undervisningen i ämnet laglydnadsfostran diskuterade butiksstölderna. Aktionsgruppen
har beslutat att intensifiera samarbetet och skall i samråd
med berörda parter framställa pedagogiskt hjälpmaterial.

KF:s styrelse uttalar på grundval av en verkställd undersökning, att tillgreppen
i de kooperativa varuhusen knappast kan uppgå till mer än ett
par tiondels procent av omsättningen. Styrelsen finner dock att antalet
avslöjade tillgrepp måste betecknas som oroande och att det kan tas
som tecken på en uppluckring av rättsuppfattningen. — Liknande åsikt
uttalas av PUB.

I flera yttranden berörs den allmänna synen på butikstillgreppen. Köpmannaförbundet
anför att man kunnat konstatera en klar tendens från
olika parter att vilja bagatellisera butiksstöldernas karaktär av lagöverträdelse.
Åhlén & Holm AB uttalar, att snatteribrotten med hänsyn till skadeverkningarna
ur mänsklig, samhällelig och ekonomisk aspekt inte bör

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968

bagatelliseras, och NK anför att tanken att avkriminalisera denna form av
brottslighet måste avvisas. PUB uttalar, att man inte torde kunna emotse
någon bättring, om inte stöld i butiker och varuhus blir betraktad som
ett svårt brott.

KF:s styrelse och PUB framhåller att det vid sidan av enstaka, tillfälliga
tillgrepp även förekommer systematiska tillgrepp av flera varor eller mer
värdefulla artiklar, icke sällan av flera personer i samverkan. KF:s styrelse
finner motiverat att lagstiftningen anpassas till dessa förhållanden. Styrelsen
understryker angelägenheten av att konsekvenserna för de ertappade
får rimliga proportioner. Snatteribrotten bör kunna behandlas enkelt och
snabbt t. ex. genom ersättning av det stulna och bötesföreläggande och
eventuellt i fråga om förstagångssnattare enbart varning. Även anmälan
om medgivet snatteri bör kunna ske på ett enkelt sätt utan att polis behöver
tillkallas. Polisen bör dock registrera snatteribrotten. När det gäller
de grövre tillgreppen och upprepat snatteri finner styrelsen inte skäl föreligga
att ändra på nuvarande förfaranden och straffsatser.

Köpmannaförbundet och Åhlén & Holm AB framhåller, att snatteribrotten
i kriminalpolitiskt avseende inte bör betraktas som en isolerad
företeelse utan ses i ett större sammanhang, där även andra förmögenhetsbrott,
t. ex. check-, försäkrings- och kreditbedrägeri och olovligt förfogande
med avbetalningsgods bör ingå. I båda yttrandena förordas en
samordning med den nyligen tillkallade brottmålsutredningen.

Utskottet

I motionerna hem ställes om utredning rörande butiksstöldernas sociologiska
och psykologiska bakgrund samt om åtgärder för att motverka förekomsten
av dessa brott. Främst åsyftas snatterier av tillfällig karaktär.

Chefen för justitiedepartementet har i februari detta år tillkallat en sakkunnig
med uppdrag att utreda frågan om formerna för handläggningen
av mål angående vissa lindrigare brott man. I direktiven för den sakkunnige
har återgivits uttalande av departementschefen i motiveringen till ett
samtidigt till lagrådet remitterat förslag om ändring av bestämmelserna om
strafföreläggande man., vari bland annat berörts butikssnatterierna. Departementschefen
har därvid framhållit att beaktansvärd kritik framförts mot
nuvarande handläggningsformer i mål av detta slag, innebärande att förfarandet
inte bara är för omständligt och dyrbart för samhället utan också
kan vara onödigt påfrestande för den misstänkte. Vidare har departementschefen
uttalat att det är viktigt att med kriminalpolitiska eller andra medel
minska frekvensen av sådana brott och att dessa frågor är av sådan art att
de bör utredas i särskild ordning.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1968 5

I direktiven har även uttalats, att den snabba ökningen av antalet butikssnatterier
uppenbarligen hänger samman med de former för försäljning
och utställning av varor som har utvecklat sig särskilt när det gäller självbetjäningsbutikerna
men också inom andra typer av detaljhandel. Den
sakkunnige kan ta upp frågan vilka medel samhället bör ha att påverka
affärsidkarna att vidta motåtgärder. Tanken att skapa en påföljdsform
på avtalsrättslig grund bör även undersökas närmare.

Enligt utskottets mening får motionärernas önskemål till väsentliga delar
anses bli tillgodosedda genom den tillkallade utredningen, särskilt i betraktande
av att också den kriminologiska bakgrunden till butikssnatterierna
kommer att studeras. Det är emellertid önskvärt, att vissa giundläggande
faktorer även blir belysta genom forskning och alt samhället lämnar
stöd härtill.

Utskottet vill härutöver nämna, att vissa frågor i samband med butiksstölder
nyligen behandlats av riksdagens justitieombudsman, som bland
annat anvisat möjligheter att utforma butikskontrollen så att ingripanden
inte behöver följas av åtal. Handlingarna i de ärenden som föranlett justitieombudsmannens
uttalande'''' häi‘ ''översänts-Ti 11 den sakkunnige för kännedom.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 446 och II: 559 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1968

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Hedlund
(s), Eric Gustaf Peterson (fp), Helge Karlsson (s), Karl Pettersson (s)*,
fru Hultell (h), herrar Kilsmo (fp), Ernst Olsson (ep), fru Diesen (h),
herr Ove Karlsson (s) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s)*, fru Jäderberg
(s)*, herrar Hamrin i Kalmar (fp), Svensson i Kungälv (s), Wilcner (s),
Nilsson i Bästekille (h), Nilsson i Agnäs (h) och fru Fraenkel (fp),

Ej närvarande vid utlåtandets justering.