Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1970

Utlåtande 1970:Abu36

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1970

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för att underlätta
processförfarandet för döva och stumma.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 966 av
herr Lidgard m. fl. och 11:619 av herr Nordstrandh hemställes, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag rörande åtgärder avsedd att eliminera inverkan av fysiska
handikapp inom rättsvården.

I motionerna understryks att rättegångsbalkens bestämmelser om hjälp
åt handikappade vid domstolsförhandlingar är knapphändiga. De inskränker
sig till att tolk må anlitas att biträda rätten om den som skall
höras är döv eller stum.

Med den muntlighet och omedelbarhet, som präglar det svenska processuella
förfarandet, kan även en förhållandevis lindrig hörselskada utgöra
hinder att nöjaktigt följa förhandlingarna. Det är därför inte omöjligt
att det kan uppkomma rättsförluster för den enskilde; i vart fall kan
den handikappade själv få den uppfattningen att han missat något av betydelse
för att tillvarata sina intressen.

Hörselhandikappet kan i väsentlig mån elimineras medelst tekniska
hjälpmedel påpekar motionärerna. Det borde vara regel att några lokaler
i en domstolsbyggnad är utrustade med t. ex. hörselslingor eller andra liknande
anordningar.

Det anförda berör en väsentlig rättssäkerhets- och jämlikhetsfråga och
torde vara väl förtjänt av en genomlysning i syfte att uppnå förändringar
till det bättre. Även om vissa åtgärder, såsom t. ex., indragning av hörselslingor,
omgående skulle kunna verkställas anser motionärerna att förhållandena
hör bli föremål för en utredning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I:
966.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från byggnadsstyrelsen
och statens handikappråd samt berett Sveriges dövas riksförbund och
Hörselfrämjandets riksförbund tillfälle att yttra sig.

Byggnadsstyrelsen anför följande.

Med hänsyn till att hörselskador är ett relativt vanligt handikapp och att
tekniska hjälpmedel redan finns för hörselskadade bör enligt styrelsens
mening domstolslokaler snarast möjligt utrustas med sådana hjälpmedel,
som kan underlätta för hörselskadade att följa en rättegång.

0103820 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 saml. Nr 36

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1970

Beträffande de domstolslokaler som förvaltas av styrelsen föreslås att
styrelsen får i uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna
att utrusta dessa lokaler med hjälpmedel för hörselskadade. Det
torde inte räcka med enbart installation av ljudförstärkande anläggningar
i lokalerna utan det torde också krävas vissa akustiska förbättringar och
anordningar för att undvika störande biljud i form av t. ex. skrapljud
och ekoeffekter, vilka alltid förstoras i sådana anläggningar. Styrelsen
bör sedan svara för såväl anskaffning som utformning av lämplig utrustning
i syfte att uppnå såväl kvantitativ som kvalitativ enhetlighet. Driftoch
underhållskostnader bör däremot falla på respektive nyttjare, vilket
bör beaktas i dessas anslagsäskanden.

Beträffande åtgärder avsedd att lindra inverkan av övriga fysiska handikapp
ävensom total dövhet bör särskild utredning verkställas. En sådan
utredning torde i och för sig ej hindra att åtgärder vidtages enl. ovan.
Styrelsen föreslår därför att en särskild arbetsgrupp tillsättes vari ingår
representanter för berörda handikapporganisationer, läkare och domstolsväsendet
samt byggnadsstyrelsen med hänsyn till att byggnadstekniska
åtgärder sannolikt blir föremål för diskussioner.

Statens handikappråd avger inget eget yttrande utan hänvisar till av
rådet inhämtat remissvar från organisationerna Sveriges dövas riksförbund
och Hörselfrämjandets riksförbund.

Sveriges dövas riksförbund (SDR) anser liksom motionärerna att bestämmelserna
i rättegångsbalken om tolk till dem som är döva och
stumma är alltför knapphändiga och infe utgör någon garanti för att
dessa får den hjälp de behöver. Förbundet anför vidare.

När en döv (med döv menas en barndomsdöv eller svårt hörselskadad)
kallas till rättegångsförhandlingar, som åtalad, som vittne, kärande eller
svarande, skall den döve ha full rätt att själv välja den tolk han eller hon
anser bäst kan hjälpa. Utan denna valfrihet kan man inte tala om likhet
inför lagen. Att kunna teckenspråk är en sak men att kunna förstå vad
en döv säger på teckenspråk är något helt annat och mycket svårare.
Av den orsaken måste man ställa mycket stora krav på en rättegångstolk
som skall hjälpa döva. Denna tolk måste kunna behärska teckenspråket
såväl aktivt som passivt och göra det mycket bra. Detta gäller även i de
fall då en döv är kallad till polisförhör.

I dag finns det en tolkförteckning som upptar 173 namn men av dessa
kan bara 23 godkännas som rättegångstolkar. Genom de kurser som Skolöverstyrelsen
ordnar i samarbete med vårt förbund kommer antalet så
småningom att öka.

För de hörselskadade behövs hörselslingor samt i vissa fall en tolk som
talar långsamt och tydligt. Såväl både hörselslingor och förstärkare kan
av domstol lånas av närmaste Hörcentral.

Sveriges dövas riksförbund vill med hänvisning till ovanstående instämma
med motionärerna om att en utredning behövs för att få fram
förslag rörande åtgärder avsedda att eliminera inverkan av fysiskt handikapp
inom rättsvården.

Hörselfrämjandets riksförbund (HfR) anför.

Hörselfrämjandets Riksförbund hemställde den 23 maj 1967 hos Justitie -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1970 3

departementet om att hörselskadad i lagens mening skulle jämställas med
en icke svenskspråkig person, varför tolk måtte kunna utnyttjas vid rättslig
process och ersättning härför utgå av statliga medel.

Som resultat härav utkom KK 28 maj 1968; lag om tolk för hörseloch
talskadade.

I ifrågavarande lag krävs, att allvarlig hörsel- eller talskada skall föreligga
om tolk skall få anlitas. Att bedöma om allvarlig hörsel- eller talskada
föreligger är vid en rättegång synnerligen svårt. Även en ringa hörselskada
kan, i rättegångslokal med lång efterklangstid och kanske långt
avstånd mellan de i rättegangsförhandlingarna deltagande parterna, försämra
möjligheterna för den skadade att på ett jämlikt sätt följa rättegångsförhandlingarna,
varvid rättssäkerheten kan sättas i fara. Tolkhjälp
kan alltså vara befogad även vid hörselskada, som icke diagnostiserats som
allvarlig.

För vissa grupper av hörselskadade kan hörseltekniska hjälpmedel underlätta
kommunikationerna. I Statens Planverk, Publikation nr 24, observeras,
att hinder för att nyttja lokaler t. ex. för hörselskadade’ bör
beaktas vid lokalplanering. »Sålunda bör exempelvis teleslinga byggas in
runt samlingssalar och vissa skolsalar även i sådana fall då något omedelbart
behov inte är för handen under det att erforderlig förstärkare anskaffas
först senare då behov att använda anläggningen uppkommer.»

Teleslinga anbringas i princip genom att en ledning lägges runt en
lokals golvsocklar och anslutes till en förstärkare. I det med ledning inringade
rummet skapas av förstärkaren ett magnetfält, som påverkar
hörapparater så att talet från mikrofon uppfattas betydligt bättre. Det
gäller endast de hörselskadade, som använder hörapparat eller särskild
härför avsedd hörstav. Alla statsbidragsberättigade hörapparater är utrustade
med telespole för mottagning i magnetfält.

Tramhållas bör, att vid utnyttjande av teleslinga kan — då underhandlingar
till dom eller beslut skall föras inom stängda dörrar och rätten
finner detta ej kunna ske offentligt — möjlighet finnas att, om teleslinga
ar paslagen, med hörapparat följa förhandlingarna utanför den stängda
lokalen. 0

Utskottet

Utskottet finner i likhet med motionärerna angeläget att de hinder som
kan finnas för handikappade att följa domstolsförhandlingar så långt
möjligt undanröjes. I motionerna berörs i huvudsak de svårigheter som
i detta hänseende kan drabba döva och stumma men nämnes även handikappade
i övrigt.

Utskottet vill framhålla att enligt av statens planverk utfärdade handikappbyggnormer
bör i lokaler till vilka allmänheten äger tillträde finnas
anordningar till hjälp för personer med nedsatt rörelseförmåga. Vid planeringen
av sådana lokaler bör även behoven för dem som har t. ex. hörselskador
beaktas. I byggnormerna och i motionerna nämnes i detta hänseende
anordningar med hörselslingor och därtill hörande förstärkare.

Utskottet vill erinra om att lokalhållningsskyldigheten f. n. fullgöres
i fråga om häradsrätterna av tingshusbyggnadsskyldige och i fråga om

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1970

rådhusrätterna av vederbörande städer. Enligt beslut av årets riksdag skall
lokalhållningen för de allmänna underrätterna övertas av staten fr. o. m.
den 1 januari 1971. Detta innebär bl. a. att samtliga domstolslokaler kommer
att förvaltas av byggnadsstyrelsen dels centralt, dels genom styrelsens
regionala organ. Styrelsen torde komma att tilldelas särskilda resurser
för denna uppgift.

Som framgår av byggnadsstyrelsens yttrande är styrelsen av den uppfattningen
att domstolslokaler bör vara utrustade med hjälpmedel för
hörselskadade m. m. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör det efter förstatligandet
ankomma på styrelsen att ta de initiativ som kan befinnas
erforderliga för en tillfredsställande upprustning av lokalerna i detta hänseende.

Utskottet finner med hänvisning till det anförda inte skäl förorda motionärernas
förslag om en utredning utan hemställer

att de likalydande motionerna 1:966 och 11:619 inte må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Eric Peterson (fp), Yngve Persson* (s),
Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), Karl Gustav Pettersson* (s), fröken
Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s), Svanström (ep),
Ove Karlsson* (s), Thorle Nilsson* (s) och fru Florén-Winther (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), Johansson i Skärstad (ep), Hugosson (s),
fru Framkel (fp), herrar Nilsson i Agnäs* (m), Häll (s) och Gadd (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

<L BeckmansTryckerierAB» Stockholm