Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1970

Utlåtande 1970:Abu34

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1970

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av motioner om en samordnad skärgårdspolitik
i Stockholms skärgård.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 951 av herr Bohman och II: 1149 av herr Wennerfors hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att en utredning snarast
tillsättes i syfte att uppdra riktlinjer för en samordnad skärgårdspolitik i
Stockholms skärgård och framlägga de förslag till författningsändringar eller
i andra hänseenden som kan befinnas motiverade för att tillgodose de i motionen
angivna syftena.

I motionerna framhålles att bristen på total planering för skärgårdsområden
allvarligt försvårat möjligheterna att bevara en levande skärgård. Oklara
bestämmelser för inlösen av och ersättning för mark, brist på kapital för
planläggning av mark, strävan att göra sjöfartsverket affärsdrivande med
avsevärda indragningar av personal som följd, problem vad gäller de ekonomiska
relationerna mellan fritidsfolket och de kommuner där det tillbringar
en stor del av året, nedskräpning och annan miljöförstöring, besvärliga
kommunikationer, sjöräddningens ställning o. s. v. är problem som enligt
motionärerna måste ses i ett sammanhang vid utformandet av en skärgårdspolitik.

Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motion II: 1149.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Utskottet behandlade vid 1968 års riksdag motionsyrkande om särskilda
planeringsåtgärder beträffande utvecklingen i skärgårdsområdena. Utskottet
erinrade i sitt utlåtande (1968: 49) om arbetet med översiktlig fysisk riksplanering
inom kommunikationsdepartementet och expertgruppen för regional
utredningsverksamhet inom inrikesdepartementet. Utskottet fann angeläget
att utvecklingen i skärgårdsområdena uppmärksammades och uttalade att
det arbete beträffande Stockholms skärgård som pågick inom länsstyrelsen,
landstinget och andra organ inom länet gav ett värdefullt underlag för en
planering i syfte att tillgodose både den bofasta befolkningens behov och ett
utnyttjande av skärgårdarna för rekreation. Vidare torde planväsendets omdaning
ge förbättrade planeringsmetoder och bättre möjligheter att styra utvecklingen.
Utskottet fann ej påkallat med ytterligare initiativ från riksdagens
sida. Riksdagen godkände utlåtandet.

Vid 1969 års riksdag behandlade utskottet motioner med samma yrkande
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 34

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 3A år 1970

som de vid årets riksdag väckta. I sitt utlåtande (nr 39) anförde utskottet att
enligt dess mening få områden vore föremål för så intensiv uppmärksamhet
som Stockholms skärgård. Utskottet erinrade återigen om att bl. a. länsstyrelsen
i Stockholms län tillsammans med statliga och kommunala organ verkade
för att samordna utvecklingen inom skärgården. Utskottet som inte ansåg
att tillsättandet av en ny utredning skulle påskynda utvecklingen, fann det
inte erforderligt med initiativ från riksdagens sida. Riksdagen godkände utskottsutlåtandet.

Vidare kan nämnas att den i augusti 1969 tillsatta glesbygdsutredningen
enligt sina direktiv bl. a. har att undersöka de glesbygdsproblem som gör sig
alltmer kännbara även i landets sydligare delar.

Remissyttranden

Över motionerna har yttrande inhämtats från sjöfartsverket och Stiftelsen
Stockholms skärgård.

Stiftelsen Stockholms skärgård upplyser om att den utredning som görs av
länsstyrelsen i Stockholms län, genom såväl postenkäter som intervjuer har
inhämtat den bofasta skärgårdsbefolkningens synpunkter på olika problem.
Dessutom har länsstyrelsen vid konferenser med företrädare för berörda
kommuner gått igenom det sammanställda undersökningsmaterialet. Stiftelsen
anser att det i nuvarande läge bör anstå med ytterligare utredningar.

Sjöfartsverket nämner att verket i december 1969 lämnat länsstyrelsen
uppgift om den personalreducering som blivit följden av verkets strukturrationalisering.
Vidare anförs i verkets yttrande.

Sjöfartsverket har för sin del förståelse för motionernas syfte att bevara
en skärgård med människor som där bor och verkar året om. Detta är även
till fördel för sjöfartsverkets verksamhet, bl. a. med hänsyn till sjöräddningsverksamheten
samt tillsynen av verkets anläggningar. Verket har emellertid
funnit att det råder en viss tendens inte bara bland öborna i allmänhet
utan även bland verkets fast anställda personal att vilja lämna skärgården
och flytta in till tätorter på fastlandet.

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning beträffande riktlinjer för eu samordnad
skärgårdspolitik i Stockholms skärgård. Utskottet finner det i likhet
med motionärerna angeläget att bevara en levande skärgård med människor,
som bor och verkar där året om.

Som ovan nämnts behandlade utskottet motioner med liknande yrkande
som i de nu föreliggande både vid 1968 och 1969 års riksdagar (ABU 1968: 49
och 1969:39). I de båda utskottsutlåtandena lämnades redogörelser för det
utredningsarbete som i skilda sammanhang pågick beträffande Stockholms
skärgård. Bl. a. nämndes i utlåtandet år 1969 att länsstyrelsen i Stockholms

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1970

3

län i januari samma år påbörjat en utredning omfattande hela skärgårdsproblematiken.
Enligt vad utskottet erfarit kommer denna utredning att avslutas
inom de närmaste månaderna. Dessutom vill utskottet erinra om att
den i augusti förra året tillsatta glesbygdsutredningen bl. a. skall behandla
de glesbygdsproblem, som finns inte bara i Norrland utan även i landets
sydligare delar.

Eftersom av motionärerna upptagna spörsmål utreds i olika sammanhang
torde något ytterligare initiativ från riksdagens sida inte vara påkallat. Utskottet
får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 951 och II: 1149 inte må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1970

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Eric Peterson (fp),
Axel Kristiansson (ep), Yngve Persson (s)*, Helge Karlsson (s), fröken Stenberg
(m), herrar Nyquist (s), Svanström (ep), Thorle Nilsson (s)*, Axelson
(fp) och fru Florén-Winther (in);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (in), Johansson i Simrishamn
(s), Johansson i Skärstad (ep), Häll (s), Nilsson i Lönsboda (fp), Gadd (s),
Rosqvist (s) och Bergqvist (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fröken Stenberg, fru Florén-Winther och herr Nilsson i Bästekille (samtliga
m), vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort lyda:

»Få områden har enligt utskottets mening varit föremål för så intensiv
uppmärksamhet som Stockholms skärgård. Dess storlek och säregna natur,
till vilken motsvarighet blott finnes i Ålands och Åbolands skärgårdar, samt
dess närhet till och lättillgänglighet för ett storstadsområdes befolkning har
skapat problem och intressekonflikter, som förklarar den utredningsverksamhet
på olika nivåer och de debatter mellan olika grupper som pågått åtskilliga
årtionden. Trots detta har ännu inte någon enhetlig samordnande lös -

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 34 år 1970

ning kommit till stånd. Tvärtom har meningsmotsättningarna i många hänseenden
tillspetsats samt planerings- och miljöproblemen ytterligare accentuerats.

Enligt utskottets mening kan statsmakterna inte längre undandra sig sitt
ansvar för att de alltmer accentuerade skärgårdsproblemen får sin lösning.
Pågående regional och i övrigt avgränsad utredningsverksamhet har att utgå
från gällande rättslig reglering av den mängd frågor, som innefattas i ämnets
komplex. Som motionärerna framhåller måste emellertid den slutliga
lösningen förutsätta ändrade eller nya lagregler i åtskilliga hänseenden. Särskilda
planeringsregler kan befinnas erforderliga och så angelägna, att resultatet
av pågående översyn av byggnadslagstiftningen inte kan avvaktas.
Inte minst ersättningsfrågorna vid ianspråktagande av enskild egendom
eller förbud mot nyttjande av enskild mark kan behöva förbättras. I miljövårdshänseende
är för skärgårdsområdet speciellt avpassade regler utomordentligt
angelägna. Skärgårdskommunernas ansvar och därav betingade ekonomiska
förpliktelser gentemot sommarbefolkning och fritidsfolk måste klarläggas.
Naturvårdsproblemen i skärgårdsområdena avviker i många hänseenden
från vad som gäller landet i övrigt.

Problemen torde vara i princip liknande i alla större skärgårdsområden.
Av naturliga skäl har de särskilt tillspetsats i Stockholms skärgård. Enligt
utskottets mening bör den utredning utskottet anser inte längre kunna anstå
därför ge prioritet åt Stockholms skärgårdsområde, men de åtgärder utredningen
kan komma att föreslå bör om möjligt vara av generell natur.

Med åberopande av vad som här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 951 och II: 1149 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att en utredning snarast tillsättes i syfte att uppdra riktlinjer
för en samordnad skärgårdspolitik i Stockholms skärgård
och framlägga de förslag till författningsändringar eller i
andra hänseenden som kan befinnas motiverade för att tillgodose
de i motionerna angivna syftena.»

\

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970