1 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22

Utlåtande 1875:LU22

1 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

lösning af väghållningsfrågan, kan jag ej instämma i berörda sammanjemkningsförslag;
utan får jag i stället, såsom i sådant hänseende
lämpligare, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kong!.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, °ej
blott i hvad mån och på hvad''sätt deltagande i vägunderhållet
på landet må kunna åläggas bruk, fabriker,
qvarnar, sågar, allmänna skogar eller annan fast egendom,
som hitintills varit från väghållningsbesväret fritagen,
äfvensom grufvor samt med fastighet förenad
industriel rörelse, utan ock hvilka verkningar en dylik
förändring inom olika orter antagligen skulle medföra,
samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta
nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets
utgörande å landet.»

N:o 22.

Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i
Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af
annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 December
1857.

I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställa, inom Första
Kammaren af Herr W. Croneborg (motionen N:o 14) och inom Andra
Kammaren af Herr Bengt Olofsson (motionen N:o 116), och hafva motionärerne
föreslagit,

Herr Croneborg: att Riksdagen för sin del ville besluta den förändring
uti ofvanberörda förordning, »att derutur måtte uteslutas allt, som
är i strid emot eller utgör undantag från den i författningens 1 § uttalade
grundsats», samt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

5

Herr Bengt Olofsson: »att Riksdagen ville hos Kong]. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan lagförändring, att det i Kongl. förordningen
den 21 December 1857, om egors fredande mot skada af annans hemdjur
samt om stängselskyldighet stadgade stängselvitsord må upphöra att
gälla inom det område, Kongl. Maj;t efter framställning, grundad på ett
af ordinarie landsting med 3|3 af de afgifna rösterna fattadt och af nästa
ordinarie landsting med dylik röstöfvervigt vidhållet beslut, finner skäl
bestämma.»

Med dessa förslag afses, att, genom borttagande af hittills gällande
stängselvitsord och, såsom en följd deraf, upphäfvande af stadgandet i
2 mom. af 5 § stängselförordningen om samfäld betesrätt å ohägnad
skogs- eller betesmark, dels vinna besparing i hägnad och således minskning
i den af hägnadsbesväret föranledda betydliga åtgången af ungskog,
dels ock bereda skydd emot den skada, som tillfogas de späda skogsplantorna
genom kreaturs trampning och betande.

Vid nästlidna riksdag, då olika förslag i förevarande ämne jemväl
voro under pröfning, behandlades frågan af särskildt Utskott, som i afgifvet
betänkande yttrade bland annat, att, ehuru det bebjertansvärda
syftet af dylika, ofta återkommande förslag allmänt medgåfves, meningarne
dock alltjemt vore delade i afseende derpå, huruvida icke i många
orter af riket fördelarne af de ifrågasatta förändringarne i nämnda förordning
skulle komma att uppvägas af dermed förknippade olägenheter.
I detta hänseende borde ej lemnas utan uppmärksamhet, att sedan Landtbruksakademien
i skrifvelse den 17 Februari 1873 anmodat rikets samtliga
hushållningssällskap att till öfverläggning upptaga frågan om tidpunkten
vore inne att fullt och utan inskränkning tillämpa den i 1 § af nu gällande
stängselförordning uttalade grundsats, att hvar, som hemdjur eger, skall
vara pligtig att om dem hålla sådan vård, att de icke olofiigen inkomma
på annans egor, så hade ungefär halfva antalet af hushållningssällskapen
förordat en sådan reform i stängsellagen, men de öfriga uttalat sig emot
eu dylik förändring. I betraktande häraf kunde, efter Särskilda Utskottets
mening, en lycklig lösning af frågan vinnas endast genom en öfvergångslagstiftning,
som medgåfve stängselvitsordets upphörande för de orter,
der fördelarne af en sådan förändring ansåges öfvervägande, men bibehölle
nu gällande författning för öfriga delar af riket, så att vid öfvergången
det gamla blefve regel och det nya blott undantag och tillika i
afseende på hvarandra angränsande områden, för hvilka skiljaktiga bestämmelser
rörande stängselskyldigheten gällde, stadgades, att stängselvitsord
fortfarande skulle ega rum. På dessa skäl och då, efter Särskilda

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottets uppfattning, ändamålet bäst och säkrast skulle uppnås på det
sätt, att en undantagslag i angifna syftet blefve stiftad, med Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att, på vederbörande landstings framställning, bestämma
de områden, för hvilka en sådan lag skulle gälla, förordade Utskottet, att
Riksdagen måtte besluta till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse
af alldeles enahanda innehåll, som den Herr Bengt Olofsson i sin motion
nu föreslagit.

Detta betänkande blef af Andra Kammaren godkändt; hvaremot
Första Kammaren uti skrifvelseförslaget beslutade den ändring, att, såsom
vilkor för landstings befogenhet att hos Kongl. Maj:t göra framställning
om stängselvitsordets upphörande för någon viss ort, skulle erfordras
allenast ett sådant tings vid lagtima möte derom fattade beslut. I det
memorial, Utskottet för sammanjemkning af Kamrarnes skiljaktiga meningar
afgaf, hemställde Utskottet, att den ifrågasatta skrifvelse måtte erhålla
det förändrade innehåll, att framställning i omförmälda hänseende skulle
få grundas på ett af ordinarie landsting derom med två tredjedelar af de
afgifva rösterna fattadt beslut; men detta förslag, som Första Kammaren
antog, blef af Andra Kammaren ogilladt.

Utskottet, som, hvad angår grunderna för den ifrågasatta lagförändringens
genomförande, delar Särskilda Utskottets åsigt, har, i följd häraf
och med ledning af den diskussion i ämnet, som vid sista riksdag egt
rum, trott sig i anledning af föreliggande motioner böra föreslå,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan lagförändring, att det i
Kongl. förordningen den 21 December 1857, om egors
fredande mot skada af annans hemdjur samt om stängselskvldighet,
stadgade stängselvitsord må upphöra att gälla
inom det område Kongl. Maj:t, efter framställning,
grundad på ett af ordinarie landsting fattadt och af
nästa ordinarie landsting med två tredjedelar af de
afgifna rösterna vidhållet beslut, finner skäl bestämma.

Stockholm den 10 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Lag-Vtslcottets Utlåtande N:o 23.

7

Reservationer:

af Herr Sven Nilsson, som yrkat afslag å de väckta förslagen ;
af Herr Magnus Jonsson, som ansett Herr Bengt Olofssons motion
böra bifallas.

N:o 23.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser i fråga om skyldigheten att hålla damlucka
öppen.

Ifrågavarande motioner äro väckta inom Andra Kammaren af Herrar
J. P. Nilsson från Kalmar län (motionen N:o 33) och J. Faldander (motionen
N:o 59), hvilka föreslagit:

Herr J. P. Nilsson: »att Riksdagen måtte för sin del, med upphäfvande
af Kongl. förordningen den 3 September 1755, och 6 § i 20
kap. Byggninga-balken, för så vidt deri afses tiden, då damlucka skall
öppnas, äfvensom af Kongl. kungörelsen den 6 Augusti 1815, besluta, att
i de delar af riket, för hvilka annorlunda icke särskild! är stadgadt, damlucka
skall, der vatten kan åker eller äng skada, öppnas den 10 April,
äfvensom att dämning höstetiden ej får verkställas förr än deri 1 December,
med undantag endast för särskild! priviligierade vattenverk»; samt
Herr Fahlander: att, med upphäfvande af Kongl. förordningarne
den 23 Augusti 1851, den 3 September 1755 och den 21 December 1857,