Utvecklade och bredare finansieringsformer

Svar på skriftlig fråga 2021/22:411 besvarad av Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S)

Svar på fråga 2021/22:411 av Magnus Stuart (M)
Utvecklade och bredare finansieringsformer

Magnus Stuart har frågat mig om jag är beredd att initiera tillsättandet av en utredning för att förutsättningslöst utreda en bredare finansiering av kulturen och civilsamhällets aktörer i syfte att värna och möjliggöra en mångfald av finansiärer.

Krisen vi har befunnit oss i under pandemin är långt ifrån över. Det mänskliga behovet av att mötas, att tillsammans uppleva eller utöva kultur träder fram i kristid. Kulturen utgör en källa till kunskap och bildning samtidigt som den bidrar till känslan av tillhörighet och stimulerar den sociala sammanhållningen.

Offentliga medel står för stabilitet i finansieringen av kulturen och kulturinstitutioner och möjliggör långsiktig planering. Men endast offentliga medel har svårt att täcka alla behov, särskilt för den extra kraft som nu krävs för återuppbyggnad av kulturlivet i hela landet.

Sverige har idag få möjligheter till breddad finansiering jämfört med andra länder utanför EU men också inom EU där frågan också är högaktuell. Ämnet är komplext och inbegriper flera olika perspektiv, lagar och regelverk bl.a. skattelagstiftning. Återstartsutredningens betänkande Från kris till kraft lägger fram förslag i riktningen att kunna bredda finansieringen av kultur för dess oberoende och mångfald. Betänkandet är nu ute på remiss.

Med bredare bas av finansieringskällor ser vi också potentiella effekter som ett bredare engagemang och större delaktighet i kulturlivet och kulturarvet som i sin tur kan bidra till förståelse och ansvarstagande.

Det kan vara av intresse att titta på förutsättningarna för att underlätta för det privata näringslivet och allmänheten att ekonomiskt bidra till konst och kultur, liksom möjligheterna för kulturlivets aktörer att ta emot privat finansiering. Alternativa finansieringskällor ger kulturlivet möjlighet till ökad finansiering, men också ökat oberoende och större mångfald i kulturen i och med att kulturaktörer blir mindre beroende av enskilda finansieringskällor.

Vad gäller civilsamhället är det viktigt att det finns goda möjligheter för det civila samhällets organisationer att upprätthålla en hög grad av självfinansiering. Någon utredning för att utreda civilsamhällets finansiering är dock inte aktuell just nu.

Jag delar dock bilden med Magnus Stuart att frågan om bredare finansiering av kultursektorn med fördel skulle kunna belysas ytterligare.

Stockholm den 8 december 2021

Jeanette Gustafsdotter