Nationell plan för hepatit C
Svar på skriftlig fråga 2017/18:1482 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
S2018/03618/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:1482 av Jenny Petersson (M)
Nationell plan för hepatit C
Jenny Petersson har frågat mig vad regeringen och då främst ministern avser att göra i fråga om nationell plan på området, för att försäkra sig om att så många som möjligt får den tillgängliga behandlingen.
Under de senaste åren har det kommit flera nya läkemedel mot hepatit C som är mycket effektiva och ger möjlighet att bota sjukdomen. Det är en stor framgång. Regeringen har också, i flera års läkemedels-överenskommelser med SKL bidragit med en omfattande delfinansiering av kostnaden för läkemedlen. I 2018 års överenskommelse bidrar staten med drygt en miljard kronor för detta ändamål.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) är den myndighet som fattar beslut om pris och subvention för de läkemedel som omfattas av högkostnadsskyddet, där företagen ansöker om att få ingå. Tidigare fanns förmånsbegränsningar för de nya läkemedlen mot hepatit C, som innebar att subventionen inte omfattade de med lindrigast sjukdom. Sedan den 1 januari i år finns inte några förmånsbegränsningar för de nya läkemedlen, vilket innebär att läkemedlen ingår i högkostnadsskyddet för behandling av samtliga patientgrupper med hepatit C, oavsett sjukdomsgrad. I samband med de nya förmånsbesluten kom, som Jenny Petersson skriver, uppdaterade rekommendationer från Rådet för nya terapier (NT-rådet).
Att det nu finns förutsättningar att erbjuda en kostnadseffektiv behandling i alla patientgrupper är mycket glädjande. Det kan också nämnas att Socialstyrelsen prognosticerar en kraftigt ökad behandlingstakt framöver på grund av de nya subventionsbesluten och rekommendationerna.
Det finns i dag inte någon nationell plan eller strategi avseende behandling mot hepatit C, och Sverige har överlag få sådana dokument som hanterar särskilda sjukdomsdiagnoser. Det är kopplat till hur hälso- och sjukvården är organiserad i Sverige. Det är enligt hälso- och sjukvårdslagen landstingen som har ansvar för att bedriva hälso- och sjukvård. De ska göra de bedömningar och prioriteringar som de anser lämpliga utifrån de förutsättningar som råder inom respektive landsting, för att erbjuda en god vård.
Slutligen kan jag glädjande nog konstatera att vi i Sverige har haft en tidig introduktion av dessa läkemedel jämfört många andra länder.
Stockholm den 20 juni 2018
Annika Strandhäll
Skriftlig fråga 2017/18:1482 av Jenny Petersson (M) (Besvarad 2018-06-20)
Fråga 2017/18:1482 Nationell plan för hepatit C
av Jenny Petersson (M)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
WHO:s mål är att till år 2030 minska antalet insjuknade i hepatit C med 90 procent. Här i Sverige har nu Rådet för nya terapier (NT-rådet) kommit med nya rekommendationer till landstingen och regionerna, i vilka de öppnar upp för behandling för alla som har kronisk hepatit C. En läkemedelsbehandling som tidigare varit begränsad till de svårast sjuka patienterna. Den begränsningen är borttagen i NT-rådets nya rekommendation.
De senaste fyra åren har flera nya läkemedel för behandling av hepatit C kommit. Effekten av läkemedlen är så pass bra att patienter med hepatit C nu kan botas genom kortare läkemedelsbehandling. Både läkemedel och diagnostisk teknik har förbättras. I dag finns det ungefär 45 000 personer som har hepatit C bara i Sverige. För att eliminera hepatit C behövs nya arbetssätt och målgrupper. En målgrupp skulle kunna vara personer som injicerar droger samt LARO-patienter. Sverige skulle kunna förbättra screening, diagnos och behandling för personer som injicerar droger samt LARO-patienter, detta genom att samarbetet mellan infektionskliniker, psykiatri, kriminalvården, sociala myndigheter och andra aktörer utvecklas.
I Sverige är det omkring 2 000 patienter med nyupptäckt hepatit C-infektion som varje år anmäls enligt smittskyddslagen. Den i dag dominerade smittvägen är injektionsmissbruk. Att behandla aktiva missbrukare kräver särskilda resurser, ett väl utvecklat samarbete och ett multidisciplinärt omhändertagande. Det bör innefatta nära kontakt med beroendevården, psykiatrin och socialtjänsten där parallell behandlingsmöjlighet av beroendet samt infektionsmedicinsk kompetens är viktigt. Med andra ord är det ingen okomplicerad process, samtidigt som man vill att så många personer som möjligt får sin kroniska hepatit C behandlad; detta dels på grund av det mänskliga lidandet, dels för att förhindra ytterligare mänskligt lidande i de fall levern slutar fungera och transplantation krävs samt för att så gott det går se till att hålla nere antal personer som utvecklar levercancer.
Med anledning av ovanstående är min fråga till socialminister Annika Strandhäll:
Vad avser regeringen och då främst ministern att göra i fråga om nationell plan på området, för att försäkra sig om att så många som möjligt får den tillgängliga behandlingen?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.