Likvärdigt stöd till elever med stora behov
Svar på skriftlig fråga 2020/21:1757 besvarad av Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:1757 av Gudrun Brunegård (KD)
Likvärdigt stöd till elever med stora behov
Gudrun Brunegård har frågat mig om vilka åtgärder jag planerar att vidta för att ge likvärdighet för barn i behov av särskilt stöd så att de garanteras tillgång till det stöd de behöver för att uppnå betygsmålen och att de som i dag hittat tillbaka till en positiv syn på skolan och lärandet i lärmiljön på en resursskola, efter tidigare skolmisslyckanden, inte ska riskera att gå miste om den.
Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform oavsett var i landet den anordnas och alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till den. I all utbildning och annan verksamhet som rör barn ska vidare barnets bästa vara utgångspunkt enligt skollagen (2010:800). Likvärdighet innebär inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Resurser till utbildning inom skolväsendet ska i stället fördelas efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Alla barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt och en strävan ska vara att uppväga skillnader i deras förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Rätt stöd ska sättas in i tid till de elever som behöver det. Här spelar garantin för tidiga stödinsatser, som började gälla i juli 2019, en viktig roll. Regeringen har vidare gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. kartlägga och analysera skolornas stöd- och elevhälsoarbete och lämna förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för elever att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås (dir. 2017:88). Genom tilläggsdirektiv fick Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven (U 2017:07) bl.a. i uppdrag att även analysera hur elever bättre kan få stödinsatser kopplat till lärmiljö och grupptillhörighet (dir. 2019:38). I juni 2020 redovisades detta uppdrag i delbetänkandet En annan möjlighet till särskilt stöd – Reglering av kommunala resursskolor (SOU 2020:42). Utredningen föreslår bl.a. en reglering av kommunala resursskolor och att begreppet resursskola förs in i skollagen för både kommunala och fristående resursskolor. Enligt utredningen saknas nationella utvärderingar av resursskolors kvalitet och Statens skolverk bör därför samla in statistik om resursskolor. Utredningen föreslår också att Skolverket ges i uppdrag att ta fram stöd för tillämpningen av bestämmelserna om tilläggsbelopp. Delbetänkandet har remitterats och bereds nu inom Regeringskansliet. Utredningens slutbetänkande ska redovisas senast den 28 februari 2021.
För att åstadkomma en mer likvärdig tillämpning av bestämmelserna om tilläggsbelopp i skollagen har regeringen gett Skolverket i uppdrag att ta fram stödmaterial så att barn och elever får det stöd de har rätt till. I uppdraget som getts i regleringsbrevet för 2021 ingår att tillgängliggöra den rättspraxis som finns avseende tilläggsbelopp och förtydliga vilka krav som bör ställas både på ansökan och utredning om rätten till tilläggsbelopp. För att stärka likvärdigheten och skapa ökad trygghet för elever med behov av extraordinära stödinsatser ska Skolverket återkomma till regeringen med en analys över utvecklingen kring hantering, beviljanden och bedömningar av tilläggsbelopp till fristående resursskolor. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2021.
Frågan om elevers möjligheter att nå kunskapskraven är mycket viktig för regeringen. Ingen elev ska lämnas efter i skolan. Här utgör resursskolorna en del av lösningen för vissa elever. Andra delar som behöver fungera är exempelvis en hög kvalitet i undervisningen i alla skolor, tillgång till specialpedagogisk kunskap och kompetens och ett fungerande elevhälso-arbete. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra skolans arbete med stödinsatser, bl.a. kompetensutvecklingsinsatser som Specialpedagogik för lärande, insatser för att utbilda och anställa fler speciallärare och specialpedagoger samt statsbidrag för personalförstärkningar inom elevhälsan. I september 2020 beslutade regeringen om nya examensmål i lärarutbildningarna för att skolan ska bli bättre på att möta barn och elever med neuropsykiatriska svårigheter. De nya examensmålen ska börja tillämpas i alla förskollärar- och lärarutbildningar som startar under höstterminen 2021. Regeringen har även satsat på mer resurser och riktat stöd till de skolor som har tuffast förutsättningar. Ett exempel är bidraget för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling, som 2021 uppgår till 6,2 miljarder kronor och där mest resurser går till de skolor som bäst behöver det.
Jag delar Gudrun Brunegårds uppfattning att skolan har ett stort ansvar för elever i behov av stödinsatser och att det är viktigt att dessa elever får uppleva kontinuitet och trygghet i sin utbildning. Alla barn och unga i Sverige ska få möjlighet att klara skolan och själva forma sin framtid.
I det breda arbete regeringen nu genomför ser jag fram emot att ta del av Skolverkets redovisning av uppdraget om tillämpningen av tilläggsbelopp och slutbetänkandet från Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven.
Stockholm den 17 februari 2021
Anna Ekström
Skriftlig fråga 2020/21:1757 av Gudrun Brunegård (KD) (Besvarad 2021-02-17)
Fråga 2020/21:1757 Likvärdigt stöd till elever med stora behov
av Gudrun Brunegård (KD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Ett övergripande syfte med skolan är att ge varje elev bästa möjliga förutsättningar att utvecklas utifrån sin egen förmåga för att kunna ta del av samhällslivet. Att gå ut skolan med godkända betyg är en av de enskilt starkaste skyddsfaktorerna mot framtida utanförskap och ger möjlighet till vidare utbildning, arbete och självförsörjning.
I mitt uppdrag som Kristdemokraternas utbildningspolitiska talesperson möter jag alltför många exempel från hela landet med föräldrar som varje år får kämpa för att deras barn ska få det stöd de behöver. Kanske särskilt utsatta är barn med funktionsnedsättningar inom autismspektrumet. Här kan det vara en fördel med små undervisningsgrupper som ger en lugn miljö och där man kan hålla en tydlig struktur och en stark kontinuitet. Då inkluderingstanken är djupt rotad försöker man dock på många håll möta elevens behov i det vanliga klassrummet, exempelvis med en elevassistent. I många fall leder det till en situation där eleven, trots de i grunden goda intentionerna, upplever starkt stress i den ”vanliga skolmiljön” vilket försvårar inlärning och driver på en ökad skolfrånvaro. I förlängningen kan situationen med för långtgående inkludering exempelvis försämra elevens psykiska hälsa och bidra till att frammana ett självdestruktiv och utåtagerande beteende.
Framför allt i storstadsområdena med ett större befolkningsunderlag, och därmed ett högre sammantaget antal elever i behov av särskilt stöd, har resursskolor med särskild fokus på att möta dessa elevers stödbehov vuxit fram. Man har där större möjlighet till flexibla lösningar för att tillgodose den enskilda elevens behov. På resursskolorna finns hög personaltäthet, andelen lärare med specialpedagogisk kompetens är hög, och undervisningen anordnas i små undervisningsgrupper med specialanpassade miljöer för att främja elevens förutsättningar för inlärning.
Många föräldrar beskriver hur både deras barns lärande och deras psykiska välbefinnande förbättrats radikalt efter att barnet har flyttat över till en resursskola, vilket också kan avläsas i elevens betyg och skriftliga omdömen.
Efter ett lagförtydligande 2016 har dock kommunernas praxis förändrats vid bedömningen av tilläggsbelopp för elever i behov av särskilt stöd. Det räcker inte att beskriva vilka stödbehov en elev har, utan man måste tydliggöra vilka åtgärder och insatser man sätter in på respektive elev och vilka kostnader som finns knutna till den enskilde eleven.
Ett grundläggande problem ligger i skolornas struktur. På en ”vanlig” skola har man ett fåtal elever i behov av särskilt stöd och kan enklare beskriva vilka specifika kostnader som kopplas till en specifik elev. På en resursskola har alla elever stort stödbehov och hela verksamheten är byggd runt dem. Det är då svårare för dessa skolor att specificera vilka kostnader som kopplas till respektive enskild elev. Detta har lett till att allt fler ansökningar om tilläggsbelopp för elever på resursskolor har avslagits, utan att elevens behov i realiteten har minskat det ringaste. Det paradoxala inträffar. En elev har, som exempel, tack vare specialpedagogiska insatser, en specialanpassad studiemiljön och en sammantagen god inlärningssituation på en resursskola för första gången lyckats få godkänt betyg. Men just på grund av att eleven nu har uppnått godkänt betyg är risken stor att det vid nästa ansökan om tilläggsbelopp blir ett avslag, utifrån motiveringen att behovet av särskilt stöd har minskat. Eleven riskerar då återigen att hamna i en ohållbar situation, när skolan inte ges förutsättningar att erbjuda det stöd som är nödvändigt för att eleven ska nå utbildningsmålen utifrån sina egna förutsättningar. Detta är framför allt förödande för den enskilde eleven men negativt också utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Det är uppenbart att rådande situation inte är rättssäker. Elever i behov av särskilt stöd hör till de allra mest utsatta grupperna och ska inte behöva utsättas för vad som uppfattas som godtyckliga eller orättvisa bedömningar beroende på skolans grundstruktur. Oavsett var i landet eleven bor måste bedömningar och åtgärder vara likvärdiga och evidensbaserade. Resursskolorna skulle behöva få en egen och tydligare definition i skollagen för att säkerställa verksamhetens långsiktiga hållbarhet. Till exempel behövs en tydlig definition av vad en resursskola egentligen är, oavsett om den drivs kommunalt eller som friskola, för att kunna skapa en hållbar finansiering över tid.
Så länge inte detta finns på plats i skollagen måste kommunen bedöma ansökningar om tilläggsbelopp för elever på fristående resursskolor på samma sätt som ansökningar från elever vid vanliga friskolor. I skollagen likställs dessa skolor, även om de i praktiken bedriver vitt skilda typer av verksamheter.
Många av de akuta problem berörda familjer upplever skulle lösas om åtminstone delar av Skolkostnadsutredningens förslag genomfördes. Utredningen föreslog både möjligheter om separat överenskommelse om tilläggsbelopp som förutsättning för att ta emot en elev med omfattande särskilda stödbehov och även lagliga konstruktioner för att införa strukturbidrag. Remissinstanserna var positiva och uppfattningen var att det egentligen inte fanns några hinder att genomföra förslagen. Det är nu viktigt att stärka lagstiftningen för att få en stabil rättspraxis för våra funktionsnedsatta barn och deras rätt till utbildning.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Vilka åtgärder planerar ministern att vidta för att ge likvärdighet för barn i behov av särskilt stöd så att de garanteras tillgång till det stöd de behöver för att uppnå betygsmålen och att de som i dag hittat tillbaka till en positiv syn på skolan och lärandet i lärmiljön på en resursskola, efter tidigare skolmisslyckanden, inte ska riskera att gå miste om den?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.