Kontroll av försändelser till intagna i rättspsykiatrisk tvångsvård
Svar på skriftlig fråga 2014/15:425 besvarad av Gabriel Wikström (S), statsråd
- Avslut
- Svar på skriftlig fråga är färdigbehandlat
Dnr S2015/2871/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:425 av Susanne Eberstein (S) Kontroll av försändelser till intagna i rättspsykiatrisk tvångsvård
Susanne Eberstein har frågat mig hur jag avser att agera för att det ska vara möjligt att även kontrollera inkommande försändelser till intagna i rättspsykiatrisk vård.
I 8 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård anges att vid sluten rättspsykiatrisk vård enligt denna lag gäller, om inte annat anges i 8 a §, i tillämpliga delar bestämmelserna i 18–24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. Detta innebär att möjligheterna att använda tvångsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård i huvudsak inte skiljer sig åt mellan de två nämnda lagarna. Av 22 § lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) följer att chefsöverläkaren får besluta om att försändelser till patient får undersökas för kontroll av att det inte innehåller egendom som patienten enligt 21 § samma lag inte får inneha. Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligt 21 §, får egendomen omhändertas. Vidare får chefsöverläkaren enligt 22 a § LPT besluta att övervaka försändelser från en patient, om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan lider skada. För detta ändamål får chefsöverläkaren öppna, ta del av och kvarhålla försändelser från patienten. En försändelse från en patient till en svensk myndighet, advokat, patientens offentliga biträde eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda skall vidarebefordras utan föregående granskning.
De grundslagsskyddade fri– och rättigheterna har till syfte att skydda varje medborgare mot olika former av ingrepp från det allmänna. Bland annat innebär det att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Nämnda rättighet får dock i viss utsträckning begränsas genom lag. En begränsning får dock inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Motsvarande rättighet och möjlighet till begränsning av denna rättighet följer även av Europakonventionen. I nuläget kan jag inte se att det finns tillräckligt starka skäl till att ytterligare inskränka medborgarnas fri- och rättigheter på det sätt som en utökat kontroll av försändelser inom rättspsykaitrisk vård skulle innebära.
Stockholm den 29 april 2015
Gabriel Wikström
