Gårdsförsäljning av öl och vin

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1808 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)

Dnr S2017/04544/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1808 av Sten Bergheden (M) Gårdsförsäljning av öl och vin

Sten Bergheden har frågat mig om jag och regeringen är beredda att ta initiativ till att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin.

I diskussionen om att tillåta gårdsförsäljning av öl och vin i Sverige, framförs ofta argumentet att gårdsförsäljning är tillåtet i Finland och att det därmed är fritt fram att tillåta det även i Sverige.

Jag vill därför inleda med några klargöranden avseende den finska regleringen av gårdsförsäljning.

Den finska gårdsförsäljningen omfattar bara produkter som består av minst femtio procent frukt eller bär som odlats eller vuxit norr om den sextionde nordliga breddgraden och som inte innehåller mer än 13 volymprocent alkohol.

De aktuella bestämmelserna tillkom 1994 i samband med riksdagsbehandlingen av en ny alkohollag med anledning av Finlands medlemskap i EU. Bestämmelserna hade inte föregåtts av en bedömning huruvida de är förenliga med de grundläggande fri- och rättigheterna som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) stipulerar. Det var därför inte oväntat att kommissionen ifrågasatte de finska bestämmelserna. Kommissionen menade att det faktum att finska lokala producenter av gårdsvin har rätt att sälja sina produkter inte bara genom Alko (den finska motsvarigheten till Systembolaget) utan också direkt till konsumenter, medan jämförliga produkter som importeras till Finland från andra medlemsstater enbart kan säljas genom Alko, innebär en diskriminering av de senare som strider mot EU-rätten. Kommissionen valde dock vid det tillfället att avstå från att inleda ett fördragsbrottsförfarande.

Den finska regleringen av gårdsförsäljning av alkoholdrycker togs 1999 åter upp som ett ärende hos kommissionen. Kommissionen ifrågasatte återigen den finska lagstiftningen mot bakgrund av att gårdsförsäljningen bara får omfatta inhemskt råmaterial, vilket diskriminerar liknande produkter från andra medlemsstater. Till följd av kommissionens invändningar ändrades benämningen gårdsvin 2007 så att definitionen anger att framställningen ska göras på bär och frukter samt aromgivande växtdelar vilka härstammar från en växtzon inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vars karakteristiska drag genereras norr om den sextionde nordliga breddgraden.

Efter uppvaktningar från gårdsvinsproducenterna i Finland om att utvidga gårdsförsäljningen till att omfatta fler drycker, utarbetades en proposition som delgavs kommissionen 2009. I april 2010 meddelade kommissionen Finland att man anser att den föreslagna utvidgningen av gårdsförsäljning strider mot EU-rätten, då den endast skulle omfatta lokalt producerade drycker och inte liknande produkter från andra medlemsstater. Kommissionen avslutar med att konstatera att man kommer att motsätta sig den föreslagna utvidgningen. Den finska regeringen valde att inte lämna över propositionen till riksdagen.

Den finska regleringen är sålunda inte fri från EU-rättsliga invändningar. Den är dessutom utformad på ett sätt som gör att en motsvarande reglering i Sverige inte skulle omfatta de vingårdar som vill ha rätt att sälja sina produkter från egen gård i Sverige. Det finska exemplet är därför inte relevant för Sverige.

Den utredning som senast analyserat förutsättningar för att tillåta gårdsförsäljning i Sverige konstaterar att den finska lagstiftningen vilar på osäker grund. Utredningens förslag utgår därför från de EU-rättsliga krav som torde ställas på en EU-rättslig legitim reglering av gårdsförsäljning.

Utredningen konstaterar för det första att gårdsförsäljning inte bara kan begränsas till alkoholdrycker som har tillverkats på den egna gården i Sverige, utan att även utländska tillverkare ska ges möjlighet att bedriva gårdsförsäljning av sina egenproducerade alkoholdrycker här i Sverige. Det innebär bl.a. att den som bedriver försäljning av egenproducerade drycker också ska ha möjlighet att sälja inte bara alkoholdrycker som han eller hon själv har tillverkat, utan också alkoholdrycker som har tillverkats av andra, såväl inhemska som utländska producenter.

Utredningen konstaterar vidare att försäljningen inte kan begränsas till att avse försäljning från en gård på landet. Det innebär att gårdsförsäljning skulle omfatta försäljning från t.ex. bryggerier eller andra tillverkare som har sitt säte i tätorter. Likaså skulle gårdsförsäljning inte begränsas vad avser alkoholhalt, vilket innebär att även sprit skulle kunna säljas vid sidan av Systembolaget.

Slutligen föreslår utredningen en rad begränsningar som bl.a. innebär att gårdsförsäljningen bara ska kunna ske i samband med studiebesök på tillverkningsstället, föreläsning eller någon annan liknande upplevelsetjänst med anknytning till de aktuella dryckerna och att säljaren måste ta betalt för denna tjänst så att den inte används i marknadsföringssyfte.

Regeringen kan således konstatera att gårdsförsäljningen inte kan reduceras till en fråga som bara rör vinproducenter på den svenska landsbygden. Det handlar i stället om att öppna upp en försäljningskanal för alla typer av alkoholdrycker, för såväl svenska som utländska producenter, både på landsbygden och i tätorter. Det är därmed inte osannolikt att merparten av försäljningen de facto kan komma att ske i städer och tätorter snarare än på landsbygden, då tätorter skulle ge större försäljningsmöjligheter än landsbygden.

Den svenska alkoholpolitiken syftar till att skydda folkhälsan och framför allt skydda barn och unga. Jag tror att de flesta håller med om att den väg Sverige har valt är framgångsrik. Alkoholkonsumtionen sjunker bland unga och den nedåtgående trenden fortsätter även 2016.

Den här positiva utvecklingen gäller i stort sett alla de alkoholmått som studeras; andelen som konsumerar alkohol, alkoholkonsumtionen i liter ren alkohol, berusningsdrickande och andelen som börjar dricka alkohol i tidiga år. Även om den nedåtgående trenden inte bara gäller för Sverige, så ligger svenska ungdomars alkoholkonsumtion lägre än jämförbara länder i Europa.

Dessutom finns ett stort förtroende för Systembolaget i befolkningen. Enligt mätningar som TNS Sifo genomför på uppdrag av Systembolaget stöder 76 procent av de tillfrågade Systembolaget och detaljhandelsmonopolet (2016). Aktuell forskning bekräftar tidigare kunskap om att detaljhandelsmonopolet räddar liv och skyddar hälsan. För samhället i stort innebär det stora besparingar.

Jag menar att en ansvarsfull alkoholpolitik ska utgå från samhällets och medborgarnas bästa. Det finns idag ett stort kunnande och engagemang bland småskaliga dryckesproducenter runt om i landet. Detta i kombination med ett ökat intresse för det hantverksmässiga och småskaliga, har också slagit igenom för de lokala och småskaliga drycker som Systembolaget säljer. Systembolaget tar hänsyn till denna utveckling genom nya tillvägagångssätt för hantering av lokala och småskaliga artiklar både för Systembolaget och för leverantörer i syfte att öka tillgänglighet, produktinformation och kvalitetskontroll. Antal leverantörer och artiklar både vad gäller öl och vin har ökat kontinuerligt i Systembolagets småskaliga sortiment. Även antalet leverantörer som levererar till Systembolagets lokala och småskaliga sortiment har ökat och uppgick till ca 200 under 2016.

Förutom att de lokalt producerade produkterna som kan köpas i den närmsta Systembolagsbutiken, kan konsumenterna i hela landet beställa produkterna för uthämtning i någon av Systembolagets mer än 400 butiker eller cirka 500 ombud. Många arbetstillfällen med koppling till och inom livsmedelsproduktionen är lokaliserade till landsbygden. Regeringen arbetar aktivt med att förbättra för företagen på landsbygden genom en aktiv näringslivspolitik.

Jag vill avsluta med att poängtera att skyddet för folkhälsan är detaljhandelsmonopolets huvudsakliga motivering. Och skyddet för folkhälsan är också motivet bakom den svenska alkoholregleringen och ska även fortsättningsvis vara ledstjärnan i utvecklingen av den svenska alkoholpolitiken. Jag är övertygad om att en sådan utveckling kan gå hand i hand med en positiv utveckling av både landsbygd och företagande.

Stockholm den 30 augusti 2017

Annika Strandhäll