Viltstammarna i Sörmland

Skriftlig fråga 2025/26:243 av Martina Johansson (C)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

De svenska viltstammarna, särskilt av arter som vildsvin, kronhjort och dovhjort, har under senare år ökat kraftigt. I Sörmland bidrar detta till omfattande skador på jord- och skogsbruk, ökade risker för viltolyckor i trafiken samt växande kostnader för både enskilda markägare och samhället i stort. Det är tydligt att nuvarande regelverk för jakt, skyddsjakt och utfodring inte i tillräcklig grad möjliggör en effektiv reglering av viltstammarna.

När det är för mycket vilt påverkar det lantbruket och vår matproduktion. För mycket vilt innebär att de antingen trampar sönder eller äter upp spannmålen, som är till för att bland annat tillverka mjöl. Skadorna i Sörmland motsvarar ungefär 25 ton spannmål, vilket motsvarar cirka 50 miljoner kronor. För att räkna om det så det blir tydligt vilka mängder vi pratar om kan det nämnas att den skadade spannmålen skulle ha räckt till cirka 800 miljoner pannkakor per år. 

Många gånger hänvisas till skyddsjakt när vilttrycket blir för stort för lantbruket. Det är inte en hållbar lösning och är snarare ett symtom på att det inte fungerar med den ordinarie jakten och det ordinarie regelverket. En välvårdad viltstam klarar sig nämligen utan skyddsjakt. 

I Sörmland är mängden vilt på tok för stor. Det är cirka 70 djur per hektar där det borde vara 10–15 djur för att inte spannmålen ska bli uppäten eller nedtrampad. En ohållbar situation, helt enkelt. 

För att säkerställa en långsiktigt hållbar förvaltning av viltet behövs ett tydligare ansvarstagande och bättre verktyg för att kunna hålla nere populationerna på en nivå som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt rimlig. Det handlar bland annat om att se över reglerna för skyddsjakt, utfodring och försäljning av viltkött, så att det blir enklare för markägare och jägare att bidra till en balanserad viltstam.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till landsbygdsministern Peter Kullgren:

Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa att viltstammarna hålls på en nivå som minskar skador på jord- och skogsbruk samt trafik, samtidigt som förvaltningen blir mer effektiv och långsiktigt hållbar?