Villkoren för ekonomiskt bistånd till tandvård
Skriftlig fråga 2008/09:790 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-03-26
- Inlämnad
- 2009-03-26
- Besvarad
- 2009-04-01
- Svar anmält
- 2009-04-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 mars
Fråga
2008/09:790 Villkoren för ekonomiskt bistånd till tandvård
av Birgitta Eriksson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Omkring 850 000 svenskar låter bli att gå till tandläkaren trots att tänderna behöver lagas. De har helt enkelt inte råd – allt enligt vad som framkommit av en undersökning från Statens folkhälsoinstitut. Var femte låginkomsttagare har enligt enkäten mycket dåliga eller ganska dåliga tänder – och var 20:e höginkomsttagare. Det är de arbetslösa, de långtidssjukskrivna och de förtidspensionerade som har den allra sämsta tandhälsan. Bland dem som saknar jobb har 41 procent av männen och 31 procent av kvinnorna valt bort att gå till tandläkaren trots att de har behövt tandvård.
I många kommuner är det så att socialbidragstagare med dålig tandhälsa inte ges ekonomiskt bistånd nog för en normal tandhälsa. Enligt uppgift är det till och med så att vissa kommuner och kommundelar bara tillåter stöd för upp till 20 tänder i munnen, av normala 28 (visdomständerna ej inräknade). De riktlinjer som gäller i Täby kommun sedan 2008 säger:
”Huvudprincipen är att implantat ej beviljas. Inte heller kronor på tänder bakom den femte tanden, då det anses tillräckligt för tuggförmågan med 20 tänder.” En konsulttandläkare åt socialtjänsten i Täby, Vallentuna och Österåker samt stadsdelarna Vantör och Spånga-Tensta i Stockholm uttalar i en stor morgontidning: ”Det räcker bra med femma till femma, alltså de tio främsta tänderna i överkäken och de tio främsta i underkäken. Då har man en acceptabel tuggförmåga och estetik.”
Delar statsrådet uppfattningen att 20 tänder är nog eller avser statsrådet att vidta åtgärder för att garantera medborgare rätt till tandvård för fler än 20 tänder?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:790 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2008/09:790 Villkoren för ekonomiskt bistånd till tandvård
Socialminister Göran Hägglund
Birgitta Eriksson har frågat mig om jag delar uppfattningen att 20 tänder är nog eller om jag avser att vidta åtgärder för att garantera medborgare rätt till tandvård för fler än 20 tänder.
Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Detta innebär att ingen enskild av ekonomiska, sociala, språkliga, religiösa, kulturella eller geografiska skäl ska hindras från att få tandvård.
Ett nytt statligt tandvårdsstöd infördes den 1 juli 2008. Den statistik som Birgitta Eriksson hänvisar till baserar sig på uppgifter från tiden före tandvårdsreformens genomförande. Detsamma gäller den statistik som Statens folkhälsoinstitut och Statistiska centralbyrån nu i dagarna har redovisat.
De övergripande målen för det statliga tandvårdsstödet är att bibehålla en god tandhälsa hos individer med inga eller små tandvårdsbehov och att möjliggöra för individer med stora tandvårdsbehov att få tandvård till en rimlig kostnad.
Inom ramen för det statliga tandvårdsstödet utgår dels ett allmänt tandvårdsbidrag som kan användas till bland annat regelbundna undersökningar och förebyggande tandvård, dels tandvårdsersättning som syftar till att ge ett skydd mot höga kostnader, det så kallade högkostnadsskyddet för tandvård.
I lagen om statligt tandvårdsstöd anges för vilken tandvård som tandvårdsstöd kan lämnas. Närmare föreskrifter om vilka tandvårdsåtgärder som kan berättiga till statligt tandvårdsstöd meddelas av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Syftet med reglerna är att använda de statliga pengarna på ett så effektivt sätt som möjligt och träffa patienter med de största behoven. Det är därför nödvändigt att ha vissa begränsningar för vad staten ersätter, till exempel begränsningar vad gäller protetiska åtgärder på tänder längst bak i munnen samt singelimplantat. Alla tänder omfattas däremot av ersättningen om det gäller tandvård som syftar till infektions- och smärtfrihet och fyllningsåtgärder.
För att finansiera reformen har regeringen ökat tandvårdsanslaget, vilket långsiktigt innebär en fördubbling av anslagsnivån från drygt 3 miljarder kronor per år till drygt 6 miljarder kronor per år.
Åtgärder vidtas nu för att förbättra kunskaperna om tandhälsan i Sverige och följa upp effekterna av reglernas utformning. Socialstyrelsen fortsätter sitt arbete med att ta fram nationella riktlinjer för tandvård och har också påbörjat ett arbete med att utveckla indikatorer för god tandvård. Regeringen har även beslutat att Socialstyrelsen ska inrätta ett tandhälsoregister och ett sådant är nu under uppbyggnad.
Jag vill i detta sammanhang även erinra om att kommunen enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd och den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Vad som utgör en skälig levnadsnivå bestäms av kommunerna och, i det enskilda fallet, ytterst av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd bör socialnämnden ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för nödvändig tandvård.
Mot bakgrund av ovanstående avser jag i nuläget inte att vidta några åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.