Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

våldtagna kvinnors situation i rättssystemet

Skriftlig fråga 2003/04:903 av Saarinen, Ingegerd (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-12
Anmäld
2004-03-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-03-23
Svar anmält
2004-03-23

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 mars

Fråga 2003/04:903

 av Ingegerd Saarinen (mp) till justitieminister Thomas Bodström om våldtagna kvinnors situation i rättssystemet

I en undersökning som nyligen publicerats har det framkommit att våldtagna kvinnor har ytterst små möjligheter att få rättvis behandling i rättssystemet i Sverige.

Vad avser ministern att göra för att förbättra situationen för våldtagna kvinnor?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:903 besvarad av Thomas Bodström

den 23 mars

Svar på frågorna 2003/04:903 om våldtagna kvinnors situation i rättssystemet, 906 om lagföring av våldtäktsbrott samt 927 om likhet inför lagen oavsett kön

Justitieminister Thomas Bodström

Ingegerd Saarinen har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra situationen för våldtagna kvinnor. Anita Sidén har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att uppklaringsprocenten när det gäller sexualbrott ska kunna öka. Tina Acketoft har frågat vilka åtgärder jag planerar att vidta för att se till att det svenska rättsväsendet även i praktiken alltid lever upp till brottsbalken så att likhet inför lagen oavsett kön uppnås.

Låt mig först säga att det självklart alltid är allvarligt om anmälda brott inte klaras upp. Det är viktigt för förtroendet för rättsväsendet att människor känner att anmälningar om brott tas om hand och att polisen gör en ordentlig utredning för att utröna om brott har begåtts eller ej.

I debatten de senaste dagarna har det bland annat framförts att en avgörande orsak till den låga uppklaringen av anmälda våldtäkter skulle vara polisens attityder gentemot offren. Det finns säkert fall där detta kan vara en förklaring, men jag vet samtidigt att polisen i allmänhet arbetar mycket professionellt i handläggningen av sexualbrott. De flesta poliser har i dag både kunskap och förståelse för den svåra situation som offren befinner sig i. Flera kvinnoorganisationer jag har träffat menar att polisens bemötande av utsatta kvinnor utvecklats mycket positivt de senaste åren. Jag vet att motsvarande utveckling skett inom åklagarväsendet.

Men så länge det förekommer att våldtagna kvinnor känner sig illa bemötta av företrädare för rättsväsendet är det självklart ett problem. Regeringen har därför i det regleringsbrev som beslutades i december 2003 gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa ett professionellt bemötande av utsatta kvinnor, till exempel offer för sexualbrott. Motsvarande uppdrag finns för övrigt i regleringsbrevet för Domstolsverket. Jag avser att ta ställning till ytterligare åtgärder när dessa uppdrag har redovisats.

Enbart bristande förståelse för offrens situation är emellertid en alltför ensidig förklaring till varför så få anmälda våldtäkter leder till åtal. Våldtäkt är en av flera brottstyper där ofta ord står mot ord och den tekniska bevisningen, där sådan finns, inte entydigt pekar i den ena eller andra riktningen. Bakom statistiken ligger till exempel anmälningar som görs långt efter att övergreppet skett och där offret inte kan uppvisa några fysiska skador eller andra bevis. Våldtäkter sker också ofta helt utan vittnen. Detta är faktorer som påverkar bevisläget och försvårar utredningsarbetet, oavsett vilket slags brott det rör sig om.

Den brottsutredande verksamheten inom polisen ska utvecklas ytterligare så att fler brott kan leda till lagföring, och det gäller inte bara sexualbrott. Det handlar till exempel om förbättrade förstahandsåtgärder, däribland förhör i omedelbar anslutning till brottstillfället, spårsäkring på brottsplatsen och dokumentation av målsägandens skador @ för att på så vis öka kvaliteten i brottsutredningarna. Polisen måste också verka för färre överlämnanden av ärenden mellan olika handläggare för att korta genomströmningstiderna och minimera risken att viktig information försvinner på vägen.

Jag vill också framhålla att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att polisen ska kunna ges effektivare verktyg i den utredande verksamheten. Exempelvis utreds nu frågan om utökade möjligheter att använda DNA-analyser som ett verktyg i den brottsutredande verksamheten. Därutöver har regeringen satsat mycket stora ekonomiska resurser på polisen de senaste åren. Sedan år 2000 har polisens anslag ökat med nästan 2,2 miljarder kronor, vilket bland annat har lett till en ökning av såväl antalet poliser som civilanställda. Som statsministern uttalade i partiledardebatten för en tid sedan är regeringen inställd på att dessa satsningar ska fortsätta.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.