Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

upprättelse och erkännande

Skriftlig fråga 2003/04:1074 av Schyman, Gudrun (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-04-15
Inlämnad
2004-04-15
Besvarad
2004-04-21
Svar anmält
2004-04-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 april

Fråga 2003/04:1074

 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Mona Sahlin om upprättelse och erkännande

Ur ett brev från en av landets kvinnojourer: "Vi skulle behöva hjälp med att synliggöra oss. Vi har stort upprättelsebehov. Våra terapier och mediciner kostar massor. Det borde finnas någon som kräver att vi inte ska behöva kämpa så hårt för att orka överleva. Vi måste få utrymme och bli hörda. Samhället måste våga lyssna. Vi skriver artiklar som tidningarna inte vågar ta in och har film som ingen TV-kanal vågar visa. Man har inte resurser att ta hand om det som kan väckas, säger de. Vi har inte själva råd att driva juridiska processer. Samhället, som inte kunde rädda oss när vi var små, har ett ansvar."

Min fråga till statsrådet Mona Sahlin är:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att traumatiserade kvinnor ska få upprättelse?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1074 besvarad av Morgan Johansson

den 21 april

Svar på fråga 2003/04:1074 om upprättelse och erkännande

Statsrådet Morgan Johansson

Gudrun Schyman har frågat demokrati- och integrationsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att traumatiserade kvinnor ska få upprättelse. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och ett hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande. Arbetet kring den här problematiken har de senaste åren uppmärksammats och givits ökad prioritet i såväl staten som kommunerna. Frågan har även fått en alltmer framträdande plats i samhällsdebatten.

Regeringen har den senaste tiden vidtagit en rad åtgärder i arbetet mot våld mot kvinnor. Jag har tidigare redogjort för flera av dessa insatser i svar på fråga 2003/04:227. Bland annat har regeringen särskilt uppmärksammat specifika grupper av våldsutsatta kvinnor som kan ha särskilda stödbehov och kan ha svårt att få det stöd de behöver. Det rör sig om kvinnor med missbruksproblem, kvinnor med funktionshinder och kvinnor med invandrarbakgrund. Vidare har regeringen tillsatt en utredare för att se över formerna för en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt institut. Utredaren ska dessutom överväga förutsättningarna för att inrätta en nationell kristelefon för våldsutsatta kvinnor. Även en särskild utredare har tillsatts för att följa upp de myndighetsuppdrag som gavs i samband med Kvinnofridsreformen.

Det är vår avsikt att genom att prioritera arbetet mot våld mot kvinnor, påverka kommunerna och även landstingen i samma riktning.

Det är kommunerna som ansvarar för att våldsutsatta kvinnor får det stöd och den hjälp som de behöver och det finns flera indikatorer på att kommunernas arbete kring problematiken mäns våld mot kvinnor utvecklas i positiv riktning. Länsstyrelsernas uppfattning är att det sker en utveckling av kommunernas stöd till kvinnor som utsatts för våld. Det pågår utbildningar och kompetensutveckling för att ge personalen bättre kunskap. I över en tredjedel av länen finns länsövergripande samverkansgrupper, i flera kommuner finns lokala samverkansgrupper och många kommuner har tagit fram strategier och handlingsplaner. Ett stort antal personer inom socialtjänsten har utbildats och utbildningen har lett till en ökad kunskap och till konkreta åtgärder. Enligt Socialstyrelsen har socialtjänsten nu klart och tydligt uppmärksammat denna grupp.

Gudrun Schyman har låtit mig ta del av ett utdrag från ett brev från en av landets kvinnojourer. Jag vill därför framhålla att kvinnojourerna i landet utför ett viktigt arbete, både när det gäller att förebygga våld och att skydda utsatta kvinnor. Av den anledningen har regeringen avsatt ytterligare 9 miljoner kronor till kvinno- och mansjourernas verksamhet från och med 2004. Detta innebär en fördubbling av det statliga stödet.

Våldsutsatta kvinnor måste få känna att samhället anser att deras problematik är allvarlig och att de har samhällets fulla stöd. Det är min förhoppning att de kan känna upprättelse i förhållande till samhället och att de har statens stöd genom att regeringen belyser deras problematik och prioriterar denna utsatta grupp.

Min avsikt är att även fortsättningsvis prioritera insatser för att våldsutsatta kvinnor ska få det stöd och den hjälp som de behöver.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.