Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Terrorismbekämpning

Skriftlig fråga 2007/08:67 av Astudillo, Luciano (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-10-12
Anmäld
2007-10-16
Besvarad
2007-10-17
Svar anmält
2007-10-17

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 oktober

Fråga

2007/08:67 Terrorismbekämpning

av Luciano Astudillo (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

I regeringens biståndsbudget finns resurser att bistå länders regeringar att motverka terrorism. Det finns rimliga invändningar mot att använda utvecklingssamarbetet att hjälpa andra staters förmåga att förebygga terrorism. När det nu är ett faktum kan man möjligen undvika att regeringar i biståndsländerna utnyttjar dessa resurser kontraproduktivt genom att försäkra sig om medverkan från det civila samhället.

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att det civila samhället försäkras en medverkan i arbetet att motverka och förebygga terrorism i det egna landet?

Svar på skriftlig fråga 2007/08:67 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson

den 17 oktober

Svar på fråga

2007/08:67 Terrorismbekämpning

Statsrådet Gunilla Carlsson

Luciano Astudillo har frågat utrikesministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att försäkra att det civila samhället medverkar i arbetet med att motverka och förebygga terrorism i sina respektive länder.

Frågan gäller åtgärder inom ramen för regeringens biståndsbudget. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

I utvecklingssamarbetet är det de fattiga ländernas behov och de fattiga människornas perspektiv som står i förgrunden – i enlighet med den svenska politiken för global utveckling. En grundläggande utgångspunkt är respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar inom dessa områden sedan länge för att stödja det civila samhället. Detta är också en bärande del av det arbete som görs inom ramen för utvecklingssamarbetet för att bidra till att förebygga konflikter och öka fattiga länders och människors säkerhet. Ett exempel är Sveriges stöd till den icke-statliga organisationen Interpeace och deras dialogprojekt mellan israeler och palestinier. Ett annat är samarbetet med Center for Humanitarian Dialogue som organiserat fredssamtal och medling mellan filippinska regeringsrepresentanter och Moros nationella befrielsefront (MNLF) på ön Julu. 

Terroristhandlingar skördar många offer i utvecklingsländerna. Samtidigt är utvecklingsländers kapacitet att hantera politiska motsättningar inom ramen för demokratiska och rättsliga institutioner ofta låg. Därtill har flera länder bristfällig förmåga att förebygga och bekämpa terroristhandlingar. De som ytterst drabbas blir den egna befolkningen och ländernas ekonomier. Det är därför regeringen vill bidra till att bygga upp institutioner, utveckla demokratin och stödja kapacitetshöjande insatser för att stärka samarbetsländernas egen förmåga att förebygga terrorism.

Det ligger i utvecklingsländers eget intresse att förebygga terrorism, samtidigt som alla länder i FN har gemensamma åtaganden och förpliktelser som utvecklingsländer ofta saknar resurser att leva upp till.

En gemensam arbetsgrupp UD-Sida för kapacitetshöjande och förebyggande insatser mot terrorism håller just nu på att ta fram ett underlag till en strategi för hur och i vilken utsträckning utvecklingssamarbetet kan utgöra ett av instrumenten för att stärka staters förmåga att, inom ramen för biståndsmålet, förebygga terrorism.

Med dessa utgångspunkter är det naturligt att samarbetspartner i de konkreta åtgärder som kan komma i fråga blir såväl myndigheter som organisationer i det civila samhället. I en konfliktkänslig analys ingår att noga överväga vilka aktörer som är lämpliga samarbetspartner. Precis som tidigare kommer många av dessa att tillhöra det civila samhället. På denna punkt kan jag lugna Luciano Astudillo.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.