synen på kvinnors sexualitet

Skriftlig fråga 2003/04:248 av Granberg, Lars U (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-11-12
Inlämnad
2003-11-12
Besvarad
2003-12-03
Svar anmält
2003-12-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 12 november

Fråga 2003/04:248

av Lars U Granberg (s) till statsrådet Mona Sahlin om synen på kvinnors sexualitet

Under den senaste tiden har man diskuterat en dom av Svea hovrätt, där fyra unga män frikändes från misstankarna om grovt sexuellt övergrepp mot en kvinna i Tumba. Av skriverierna om målet kan man förstå att rätten bland annat har tagit hänsyn till kvinnans livserfarenhet, alltså hennes sexuella bakgrund. Vad de fyra friade männen hade för sexuella erfarenheter framkommer däremot inte, och det hade tydligen inte heller diskuterats i rätten.

Detta mål visar ännu en gång att kvinnor och män behandlas olika av vårt rättsväsende. Där finns det tydligen fortfarande stor förståelse för att ett nej från en kvinna inte behöver accepteras om hon har tidigare sexuella erfarenheter, inte ens om hon polisanmält de misstänkta för sexuella trakasserier. Uppenbarligen krävs det omfattande opinionsbildning för att ändra synen på kvinnors sexualitet, inte bara inom rättsväsendet, utan i hela vårt samhälle.

Jag vill fråga jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att ett nej från en kvinna ska betraktas som ett nej.

Svar på skriftlig fråga 2003/04:248 besvarad av Thomas Bodström

den 3 december

Svar på fråga 2003/04:248 om synen på kvinnors sexualitet

Justitieminister Thomas Bodström

Lars U Granberg har frågat jämställdhetsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att ett nej från en kvinna ska betraktas som ett nej.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Frågan ställs mot bakgrund av en dom som nyligen meddelats av Svea hovrätt. Som Lars U Granberg väl känner till kan jag som justitieminister inte kommentera enskilda fall.

En utgångspunkt för sexualbrottslagstiftningen är att en kvinnas nej ska betraktas som ett nej. Kvinnor har i varje situation rätt att bestämma över sin egen sexualitet.

Jag håller med Lars U Granberg om att det krävs en omfattande opinionsbildning i dessa frågor.

Som exempel på arbete med jämställdhetsfrågor inom rättsväsendet kan nämnas det som nu pågår inom domstolsväsendet. Det arbetet är inriktat på bland annat attityder och förhållningssätt. Som ett led i arbetet har jämställdhetsfrågor tagits upp i ett stort antal utbildningar som Domstolsverket har anordnat. Under 2003 har även en utbildning med inriktning på jämställdhet och våld mot kvinnor genomförts. Målet är nu att jämställdhetsfrågorna i än större utsträckning ska genomsyra all utbildning på ett naturligt sätt. Som regeringen framhöll i den jämställdhetsskrivelse som presenterades i våras kommer arbetet med jämställdhetsfrågor att intensifieras inom de närmaste åren, främst i form av ökade utbildningsinsatser.

Även på juristutbildningen har kravet på kunskap om våld mot kvinnor och jämställdhetsfrågor förtydligats. Enligt målbeskrivningen för juris kandidatexamen ska studenten ha förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påverkar kvinnors och mäns livsbetingelser samt kunskaper om hur fysiskt och psykiskt våld påverkar kvinnor och män. Regeringen har också givit Högskoleverket i uppdrag att utvärdera hur frågor om genusperspektiv och mäns våld mot kvinnor beaktas på juristutbildningen.

När det gäller straffrättsliga lagstiftningsåtgärder arbetar vi inom Regeringskansliet nu intensivt med Sexualbrottskommitténs betänkande och dess förslag till ny lagstiftning. En av utgångspunkterna i lagstiftningsarbetet är att vi ytterligare ska lyfta fram och sätta fokus på den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten. Som jag framhållit i tidigare sammanhang kommer det nya förslaget att presenteras före årsskiftet.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.