Svensk säkerhetspolitik
Skriftlig fråga 2005/06:92 av Carlsson, Gunilla i Tyresö (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-10-10
- Anmäld
- 2005-10-11
- Besvarad
- 2005-10-18
- Svar anmält
- 2005-10-18
- Besvarad
- 2005-10-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 oktober
Fråga 2005/06:92 av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) till utrikesminister Laila Freivalds (s)
Svensk säkerhetspolitik
Utrikesminister Laila Freivalds uttalande att ett svenskt Natomedlemskap skulle ha varit mer naturligt under kalla kriget, då det fanns ett konkret hot från Sovjetunionen än i dag, är anmärkningsvärt. Uttalandet gjordes i samband med en debatt som hölls vid Utrikespolitiska Institutet den 6 oktober 2005.
Uttalandet går stick i stäv med den tidigare socialdemokratiska synen på Sveriges säkerhetspolitiska vägval under efterkrigstiden. Utrikesministerns uttalande ger intrycket av att regeringen nu gör en omprövning av svensk säkerhetspolitik.
Hur avser utrikesministern att i konkreta åtgärder följa upp sitt uttalande?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:92 besvarad av Laila Freivalds
Svar på fråga 2005/06:92 om svensk säkerhetspolitik
Utrikesminister Laila Freivalds
Gunilla Carlsson har frågat mig hur jag avser att följa upp vad jag sade om Sveriges relation till Nato i samband med den debatt som hölls vid Utrikespolitiska institutet den 6 oktober 2005.
Mitt budskap på Utrikespolitiska institutet var att ett medlemskap i Nato inte är en ändamålsenlig lösning för Sverige. Det är inte ett Natomedlemskap som Sverige behöver för att möta de säkerhetspolitiska utmaningar som vi står inför. Det är, som jag sade på UI, en icke-fråga.
Det kalla kriget känns avlägset. Det är en välkommen distans. Sveriges militära alliansfrihet syftade under det kalla kriget till neutralitet i krig. Den politiken tjänade oss väl. Ett svenskt medlemskap i Nato under det kalla kriget hade inte gynnat Sveriges säkerhet. Det ansåg bland annat Socialdemokraterna då och det anser vi alltjämt.
Efter det kalla krigets slut kunde en parlamentarisk majoritet i februari 2002 enas om den beskrivning av vår säkerhetspolitik som fortfarande gäller.
Det säkerhetspolitiska läget har förändrats i grunden sedan det kalla krigets slut. EU och Nato har utvidgats. ESK har omvandlats till OSSE. Vi är eniga om att dagens hot mot freden och Sveriges säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder. Vi samarbetar, med bibehållen militär alliansfrihet, på fler sätt och i nya former, regionalt och globalt, för att hantera de hot som vi står inför i dag.
Regeringen kommer fortsatt att verka för att Sverige som aktiv och solidarisk partner deltar i det internationella samarbetet. Vårt engagemang för FN och dess arbete för fred, säkerhet och utveckling genomsyrar svensk utrikespolitik.
Samarbetet inom EU är centralt för svensk säkerhetspolitik. Vi kommer fortsatt att delta i arbetet med att utveckla EU:s förmåga att möta de säkerhetspolitiska utmaningar som en förändrad omvärld ställer EU inför. Vi kommer att förbli pådrivande i OSSE och i viktiga samarbetsforum i Östersjöregionen. Vi kommer att fortsätta att ha ett aktivt partnerskap med Nato.
Mot denna bakgrund ser jag inga skäl att ändra vår grundläggande säkerhetspolitiska linje och den militära alliansfriheten som både har gagnat och alltjämt gagnar oss väl. Den svenska säkerhetspolitiska linjen har brett politiskt och folkligt stöd. Detta var fallet även under det kalla kriget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.