straffutmätning vid narkotikabrott
Skriftlig fråga 2002/03:658 av Johansson, Carl-Axel (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-03-12
- Inlämnad
- 2003-03-12
- Besvarad
- 2003-03-19
- Besvarad
- 2003-03-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2003-03-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 mars
Fråga 2002/03:658
av Carl-Axel Johansson (m) till justitieminister Thomas Bodström om straffutmätning vid narkotikabrottEnligt vad jag erfarit önskar Riksåklagaren (RÅ) en utredning om klassificering av narkotika i någon form av farlighetsgrad.
Endast 25 av drygt 200 narkotikaklassade preparat är någorlunda kartlagda. Det innebär problem för domstolar då narkotikans farlighet ska styra straffnivån.
RÅ har därför beställt en utredning som ska lista narkotikan efter farlighet för att bättre kunna styra straffnivån.
Enligt min uppfattning är alla preparat, som är narkotikaklassade, farliga och graden av farlighet kan knappast graderas. Olika former av narkotika som anses "mindre farliga" är många gånger inkörsport till tyngre narkotika och måste därför redan tidigt hanteras som farliga, även i straffutmätning.
Enligt min uppfattning vore det därför bättre att vidta åtgärder som rent allmänt skärpte straffnivån för all slags narkotika, och inte mäta straffnivån efter någon konstruerad farlighetsnivå utan anse all narkotika som farlig ur straffutmätning.
Avser ministern att vidta åtgärder för en översyn av lagen beträffande straff och påföljden vid narkotikabrott i enlighet med ovan sagda?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:658 besvarad av Thomas Bodström
Svar på fråga 2002/03:658 om straffutmätning vid narkotikabrott
Justitieminister Thomas Bodström
Carl-Axel Johansson har frågat om jag tänker vidta åtgärder för en översyn av lagen beträffande straff och påföljder vid narkotikabrott.
Den som gjort sig skyldig till narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) kan dömas för ringa narkotikabrott, narkotikabrott av så kallad normalgrad eller grovt narkotikabrott. Straffskalan för dessa brott är sammantaget mycket vid. Härigenom finns förutsättningar för domstolarna att mäta ut rimliga straff för såväl de allra lindrigaste fallen som sådana där exempelvis storskalig narkotikahandel bedrivits med starkt vanebildande preparat. När det särskilt gäller allvarliga fall kan det påpekas att maximistraffet för grovt narkotikabrott är tio års fängelse, vilket är det högsta fängelsestraff på viss tid som föreskrivs för ett enskilt brott. Vid återfall och flerfaldig brottslighet kan fängelsestraffet bli flera år längre.
Genom dagens lagstiftning ges våra domstolar möjlighet att beakta en rad faktorer vid bedömningen av hur straffvärt ett visst narkotikabrott är. I praxis tas hänsyn till exempel till den mängd narkotika som hanterats, om brottet utgjort ett led i större brottslig verksamhet eller om brottsligheten varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Ibland kan således ett preparats särskilda farlighet få stor betydelse för domstolarnas påföljdsval och straffmätning. Inget narkotikapreparat betraktas dock som ofarligt av det svenska rättsväsendet.
Min uppfattning är att dagens straffbestämmelser ger tillräckliga möjligheter för domstolarna att ingripa mot dem som gjort sig skyldiga till narkotikabrott. Därför anser jag att det i dagsläget inte finns något behov av att ta initiativ till någon förändrad straffrättslig narkotikalagstiftning. Däremot är det naturligtvis angeläget att fortsätta det intensiva drogförebyggande och operativa arbetet inom detta område.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.