Stigande matpriser och svälten
Skriftlig fråga 2007/08:1040 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-04-04
- Inlämnad
- 2008-04-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2008-04-16
- Svar anmält
- 2008-04-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 4 april
Fråga
2007/08:1040 Stigande matpriser och svälten
av Birgitta Eriksson (s)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
FAO:s statistik från år 2005 visar att drygt 854 miljoner världen över är hungriga och kroniskt undernärda. Nio miljoner lever i industrialiserade länder, 25 miljoner i länderna i det forna Sovjetunionen och 820 miljoner i utvecklingsländerna. Sedan slutet av 1990-talet ökar antalet människor som saknar tryggad tillgång till mat. Det största antalet hungrande finns i Asien men Afrika är den kontinent där hungern och undernäringen minskar långsammast och drabbar närmare 40 procent av befolkningen. 75 procent av jordens fattigaste och hungrande bor på landsbygden och är beroende av jordbruket för sitt levebröd.
Enligt FAO produceras det egentligen tillräckligt mycket mat för att mätta alla människor. Det är inte brist på mat som orsakar hunger och undernäring utan fattigdom och brist på demokrati och rättvisa. Fattiga människor har svårare att få tillgång till mat eftersom de saknar makt, köpkraft och resurser att själva producera tillräckligt med mat.
De stigande råvarupriserna gäller även maten. Vetepriset har fördubblats på ett år och sedan årsskiftet har majs och kakao blivit 20 procent dyrare medan vete, sojabönor och socker har stigit med 10 procent. Givetvis är de stigande livsmedelspriserna ett problem för världens fattiga och de fattiga stater som är beroende av livsmedelsimport. Biståndets värde urholkas också av att pengarna räcker till mindre livsmedel.
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att möta den förvärrade situation som de stigande livsmedelspriserna skapar för världens svältande och hungrande?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1040 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson
Svar på frågorna
2007/08:1037 Livsmedelspriserna och världens fattiga
2007/08:1040 Stigande matpriser och svälten
Statsrådet Gunilla Carlsson
Birgitta Eriksson har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att möta den förvärrade situation som de stigande livsmedelspriserna skapar för världens svältande och hungrande. Birgitta Eriksson har också ställt en likalydande fråga till statsrådet Ewa Björling om hur regeringen kan agera internationellt så att stigande matpriser på spannmål och andra livsmedel inte ska öka hunger och svält i världen. Frågan har överlämnats till mig och jag besvarar båda frågorna i ett gemensamt svar.
En konsekvens av livsmedelsprisutvecklingen är att den tryggade livsmedelsförsörjningen håller på att försämras avsevärt för många redan utsatta människor. En allt större del av deras inkomster går till föda samtidigt som många fattiga människor redan har börjat äta mindre, framför allt mindre näringsriktig mat. Undernäringen som detta resulterar i kommer att påverka framför allt yngre barn – med långsiktiga konsekvenser i form av ökad fattigdom och lägre tillväxt. Fattiga stadsbor är bland de mest utsatta, eftersom de sällan har egen livsmedelsproduktion. Därtill finns en risk för oroligheter och upplopp i vissa områden på grund av att människor helt enkelt inte har möjligheter att skaffa sig mat. Samtidigt bör det påpekas att ökade livsmedelspriser också innebär en potential för den stora grupp fattiga människor som bor på landsbygden och livnär sig på jordbruk.
Det är svårt att säga vart priserna är på väg, men de flesta bedömare tror att vi i varje fall på medellång sikt kommer att få leva med högre priser. Ökad produktion både i utvecklingsländer och i utvecklade länder kan i viss mån bidra till att dämpa pristrycket, men det kräver stora omställningar och investeringar som tar tid.
En direkt konsekvens av de stigande priserna är att livsmedelsbiståndsvolymerna, räknat i mängden mat, riskerar att minska markant. Världens största humanitära organisation, FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), har vädjat till omvärlden om mer stöd då man har sett sina kostnader öka med 500 miljoner US-dollar till följd av råvaruprisökningar.
Sverige är en av WFP:s stora bidragsgivare. Det redan beslutade bidraget till WFP:s reguljära budget för 2008 är 380 miljoner kronor. Sveriges bidrag till WFP är icke-öronmärkt för att WFP ska ha maximal flexibilitet att satsa pengarna där de gör mest nytta. Bidraget är finansiellt, och inte i natura, vilket gör det möjligt för WFP att köpa livsmedel i utvecklingsländer.
Regeringen har för avsikt att fatta beslut om ett särskilt extra bidrag till WFP för att bidra till att omedelbart motverka effekten av de stigande matpriserna. Omfattningen av bidraget håller på att beredas. Vi kommer att uppmana WFP att maximalt utnyttja det faktum att detta särskilda bidrag, liksom vårt övriga bidrag, är icke-öronmärkt och därmed försäkra sig om att bidraget kommer de allra mest behövande till del. Sida står i beredskap för ytterligare förfrågningar från FN-systemet för stöd under året. Såväl det extra bidraget till WFP som eventuellt ytterligare stöd genom Sida finansieras inom den ram riksdagen beslutat för anslag 8:1 Biståndsverksamhet.
Livsmedelsbistånd är en kortsiktig lösning för att mildra konsekvenserna av de högre matpriserna. Det krävs andra lösningar för att komma åt grundproblematiken samt för att öka världens produktion av livsmedel.
De ökade livsmedelspriserna innebär, som poängterades ovan, också nya möjligheter för utvecklingsländernas bönder. Det medför inte minst en möjlighet för många kvinnor, som ofta arbetar i jordbruket, att få ökade intäkter. Här behöver utvecklingsländer förbättra jordbrukets produktivitet på ett hållbart och klimatanpassat sätt samt öka marknadstillgängligheten genom bland annat infrastrukturutbyggnad. Detta är ett område där utvecklingssamarbetet har en fortsatt mycket viktig roll. Främjande av jämställdhet och kvinnors roll i ekonomisk utveckling är områden jag prioriterar i utvecklingspolitiken. Sverige, genom Sida, är dessutom bidragsgivare till utveckling av jordbruket i våra samarbetsländer. Detta stöd kanaliseras såväl bilateralt som via internationella organisationer som FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Sverige är också en stor bidragsgivare till den internationella jordbruksutvecklingsfonden, IFAD.
Som Birgitta Eriksson påpekar har den internationella handelspolitiken också en roll att spela i detta. En protektionistisk politik där stater genom olika former av exportbegränsningar hanterar utmaningarna är inte rätt väg att gå. Det hindrar handeln vilket leder till ännu högre priser globalt och ett mindre effektivt resursutnyttjande. Ska produktionen kunna öka för att möta en långsiktigt högre efterfrågan, och fattiga jordbrukare få möjlighet att dra nytta av de ökande priserna, krävs mer av frihandel – inte mindre.
Regeringen fortsätter att noga bevaka utvecklingen och att bland annat i EU driva frågan om ökad frihandel såväl som annan effektiv fattigdomsbekämpning, inklusive landsbygdsutveckling.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.