statsrådens pensioner

Skriftlig fråga 2003/04:1434 av Lindström, Torsten (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-07-15
Besvarad
2004-07-28
Besvarad
2004-07-29
Anmäld
2004-09-14
Svar anmält
2004-09-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 juli

Fråga 2003/04:1434

av Torsten Lindström (kd) till statsminister Göran Persson om statsrådens pensioner

För demokratins skull är det angeläget att politiker agerar på ett sätt som i huvudsak kan accepteras av gemene man och inte stöter sig med samhällsmoralen. Det regelverk som styr de förtroendevaldas ekonomiska villkor bör därför vara rimligt och jämförbart med andra befattningshavares.

Under senare år har pensionssystemet förändrats i grunden. För ett antal år sedan reformerades också riksdagsledamöternas ekonomiska villkor efter avgången på ett mer rimligt sätt. Ett undantag är dock fortfarande statsrådens villkor. En person som varit statsråd under sex års sammanhängande tid har i dag rätt till inkomstgaranti, i dagligt tal pension, på avsevärda belopp fram till ordinarie pensionsdag. En ung Persson som snabbt gjort politisk karriär och tjänat regeringen i sex år kan därmed under lång tid leva behagligt på skattebetalarnas bekostnad. Självklart är det rimligt att ett avgånget statsråd har rätt till avgångsvederlag på lämplig nivå men de nuvarande reglerna är helt oacceptabla och riskerar därtill att belasta staten ekonomiskt.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsministern:

Avser statsministern att se över reglerna för statsrådens inkomstgaranti?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1434 besvarad av Gunnar Lund

den 28 juli

Svar på fråga 2003/04:1434 om statsrådens pensioner

Statsrådet Gunnar Lund

Torsten Lindström har frågat statsministern om han avser att se över reglerna för statsrådens inkomstgaranti.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regler om inkomstgaranti för statsråden finns i förordningen (AgVFS 2003:1 B 1) om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd. Förordningen trädde i kraft den 1 april 2003. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas från och med den 1 januari 2003.

Enligt förordningen ska pensionsavtal för arbetstagare hos staten med flera (PA 03) och anslutande bestämmelser samt förordningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning tillämpas med de tillägg och undantag som anges i förordningen (2 §).

Torsten Lindström ger i sin fråga intrycket av att reglerna om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd är föråldrade och inte har anpassats till utvecklingen på pensionsområdet. Jag delar inte denna uppfattning.

Redan år 1983 infördes regler om minskning av statsrådspension, så kallad samordning. Det innebär att pensionen minskas med hänsyn till inkomst av anställning och annat förvärvsarbete före 65 år. Liknande regler infördes först år 1987 för generaldirektörer. Reglerna om samordning är numera identiskt desamma som gäller för generaldirektörer som uppbär chefspension eller inkomstgaranti före 65 år.

I samband med att ett nytt statligt pensionsavtal trädde i kraft den 1 januari 1992 anpassades reglerna för statsrådspension i då gällande förordning om tjänstepension för statsråd till detta avtal. Dessa ändringar godkändes av riksdagen (prop. 1990/91:150 bil. I:8 s. 3@4, bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:387).

Det pensionsavtal som i dag gäller för statstjänstemän (PA 03) trädde i kraft den 1 januari 2003 och innebär en anpassning till reformeringen av det allmänna ålderspensionssystemet. I anslutning härtill utfärdades, som nämnts, en förordning om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd. De nya bestämmelserna innebär bland annat följande.

För rätt till inkomstgaranti enligt 3 § förordningen om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning gäller, i stället för vad som föreskrivs där, att statsrådet ska ha varit statsråd under sammanlagt minst sex år eller ha varit statsråd och ha haft en eller flera sådana anställningar som avses i den nämnda förordningen under sammanlagt minst sex år i oavbruten följd (3 §). För hel inkomstgaranti krävs minst tolv år som statsråd eller motsvarande.

Ett statsråd har inte rätt att uppbära statlig egenpensionsförmån eller inkomstgaranti enligt förordningen för tid då statsrådsarvode eller avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd betalas ut (5 §).

Inkomstgarantin är en tidsbegränsad förmån som betalas ut till och med utgången av månaden före den månad då rätt till ålderspension enligt PA 03 inträder. För hel ålderspension krävs sammanlagt minst 30 statliga tjänsteår. Detta kan komma att innebära att ålderspensionen blir lägre än inkomstgarantin. Pensionsåldern enligt PA 03 är 65 år.

Genom förordningen om inkomstgaranti och tjänstepension för statsråd upphävdes förordningen (AgVFS 1996:1 B 1) om tjänstepensionsrätt för statsråd. De äldre bestämmelserna ska dock tillämpas på den som är född år 1942 eller tidigare. Detsamma gäller den som tillträtt ett uppdrag som statsråd före den 1 januari 2003 så länge det uppdraget varar.

Av redovisningen ovan framgår att reglerna om statsrådens pensioner successivt anpassats till nya pensionsavtal och ändringar av reglerna om avgångsförmåner för generaldirektörer. Regelverket i dess nuvarande utformning uppfyller det välmotiverade kravet att politiskt utnämnda befattningshavares och förtroendevaldas ekonomiska villkor bör vara rimliga och jämförbara med de villkor som gäller för motsvarande offentliganställda befattningshavare.

Mot bakgrund härav anser jag det för närvarande inte finns någon anledning att göra någon översyn av de nyligen tillkomna reglerna om inkomstgaranti för statsråden.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.