Skattemässig hantering av virtuella varor

Skriftlig fråga 2017/18:1161 av Jörgen Warborn (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Det alltmer digitala samhället har gett upphov till fler innovativa företagsmöjligheter runt om i Sverige och världen, vilket även har inneburit nya utmaningar för både lagstiftning och Skatteverket. Ett av de områdena som just nu råkat hamna mellan stolarna är handeln med virtuella varor.

Problematiken som uppstått handlar om att det inte har funnits en enhetlig definition av huruvida en virtuell vara ska betraktas som en vara eller som en tjänst. Hur Skatteverket väljer att tolka definitionen påverkar också momsbeskattningen i så stor utsträckning att det antingen är eller inte är lönsamt att driva verksamheten, vilket har lett till att det nu pågår ett antal prövningar av saken i domstol. Problematiken när det kommer till hanteringen av virtuella varor är att de i dag behandlas som en tjänst och inte som en vara, vilket förändrar skattereglerna för produkten.

I EU-kommissionens handlingsplan för att modernisera mervärdesskattelagen sägs att handlingsplanen är ett första steg mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU som är utrustat för att bekämpa bedrägeri, stödja näringslivet och främja den digitala ekonomin och e-handeln. Regeringen har i sin tur i direktivet till Översyn av mervärdesskattelagstiftningen lagt in följande i uppdraget: Den lagstiftning som föreslås bör också vara språkligt moderniserad, med beaktande bl.a. av den tekniska utvecklingen.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

Ligger det i direktivet om en översyn av mervärdesskattelagstiftningen att se över hur skattereglerna kring virtuella varor ska hanteras och om inte, avser ministern att utvidga direktivet till att också innefatta det?