Sikfisket

Skriftlig fråga 2019/20:411 av Kjell-Arne Ottosson (KD)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Det svenska insjöfisket är generellt ett mycket väl förvaltat och hållbart svenskt fiske. Lönsamhet och framtidstro för dessa småskaliga fisken är hög, med ett undantag: Vänerfisket och i viss mån Vätterfisket.

Situationen var tillfredsställande fram tills för några år sedan då sikfisket förbjöds på grund av att regeringen glömde ta med siken i förteckningen över fiskar som finns i det svenska undantaget för EU:s gränsvärden för dioxin i fisk.

På grund av att siken saknas i denna förteckning kräver Livsmedelsverket att alla partier provtas före försäljning, vilket i praktiken gör försäljning omöjlig. Detta trots att Vänern visar värden som pendlar kring gränsvärdet och att det för Vätterns del inte går att hitta fisk som kommer över gränsvärdet.

Denna glömska har för Vänerns och Vätterns del inneburit minskade intäkter för fiskeföretagen och en besvärlig förändring av balansen i sjön. Exempelvis plågas den rödlistade rödingen i Vättern hårt av den explosionsartade ökningen av sik.

Konsumenterna har valt lax, öring och röding i stället för rökt sik, då dessa finns med på undantagsförteckningen. Eftersom dessa tre arter generellt har betydligt högre dioxinvärden blir resultatet i avsaknad av sik en sämre folkhälsa med högre dioxinintag.

Vid sidan av detta upplåts sikfisket till allmänheten, vilket inneburit att en avsevärd svarthandel till allmänheten och restauranger försiggår när yrkesfisket förbjudits.

Insjöfiskarna har vid tre tillfällen skrivit till tidigare ministrar med önskan om att siken ska ha samma status som lax, surströmming, röding och öring, men fått svaret att det för ögonblicket inte är möjligt. Skälet till detta anges vara att vi bör vänta tills EU:s revision färdiggranskat regeringens hantering av undantaget, som från EU-revisionen fått avsevärd kritik.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Är denna revision nu avslutad så att det är möjligt att ordna så att siken hanteras som övriga fiskar i undantaget och att fiskeföretagen därmed kan arbeta på lika villkor oavsett art?