Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

resurser till sjukvården

Skriftlig fråga 2003/04:11 av Johansson, Carl-Axel (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-09-19
Anmäld
2003-09-22
Besvarad
2003-09-23
Svar anmält
2003-09-23
Besvarad
2003-09-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 september

Fråga 2003/04:11

 av Carl-Axel Johansson (m) till finansminister Bosse Ringholm om resurser till sjukvården

I allt fler landsting genomförs nu besparingar vilket kommer att leda till längre vårdköer. Kostnaden för detta betalas emellertid av andra än landstingen. Staten betalar i sjukförsäkringen de kostnader som uppstår genom längre sjukskrivningar i väntan på specialistbedömningar och utredningar, alternativt operationer. Kommunen kan få ökade hemtjänstkostnader för äldre boende hemma i väntan på medicinska specialistinsatser. Arbetsgivare får ökade kostnader för den tredje sjuklöneveckan. Dessa ökade kostnader belastar inte sjukvårdshuvudmännens budget. Det ser ut som det man spar med ena handen, ger än mer ökade utgifter hos andra händer. Detta är inhumant och måste vara samhällsekonomiskt olönsamt. Ett sätt att hantera detta är att tillföra sjukvårdshuvudmännen ökade resurser, så man kan leva upp till den vårdgaranti, som är utlovad sedan tidigare från år 2004 av socialministern.

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att en vårdgaranti ska kunna införas och sjukvårdsköerna kortas?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:11 besvarad av Bosse Ringholm

den 24 september

Svar på fråga 2003/04:11 om resurser till sjukvården

Socialminister Lars Engqvist

Carl-Axel Johansson har frågat finansministern vilka åtgärder han avser att vidta för att en vårdgaranti ska kunna införas och sjukvårdsköerna kortas.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Redan i 1997 års överenskommelse om vissa ersättningar till hälso- och sjukvården, den så kallade Dagmaröverenskommelsen, infördes en vårdgaranti som syftar till att tillförsäkra alla patienter snabb kontakt med vården. Garantin innebär att primärvården ska erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas. Om kontakt med läkare erfordras ska väntetiden vara högst sju dagar och den som fått remiss till den specialiserade vården ska erbjudas tid för besök utan dröjsmål, dock senast inom 90 dagar.

Mot bakgrund av de olika insatser som under senare år vidtagits för att komma till rätta med väntetidsproblemen @ den nationella handlingsplanen, tillgänglighetssatsningen, det fria vårdvalet, utvecklingen av väntetidsdatabasen och Socialstyrelsens arbete med riktlinjer för prioriteringar @ kom staten och Landstingsförbundet i samband med 2003 års Dagmaröverenskommelse överens om att en utökad vårdgaranti som också innefattar behandling ska införas. Den vidare inriktningen och mer exakta tidplanen för arbetet med denna nationella vårdgaranti kommer att preciseras i förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet under hösten 2003.

Vidare kom staten och Landstingsförbundet, i Dagmaröverenskommelsen, överens om att en utvidgning av vårdgarantin påverkar vårdens resursbehov. Inledningsvis kommer dock arbetet till stor del att bestå av ett inriktat utvecklingsarbete vilket innebär effektivisering av befintlig verksamhet genom nya arbetsmetoder och omorganisering.

Till exempel genom de så kallade Genombrottsprojekt som redan bedrivs i många landsting med gott resultat. Det är först efter att man sett effekterna av detta arbete som en avstämning kan ske om eventuellt behov av ytterligare medel.

Jag vill också framhålla att regeringen redan satsar ca 3,6 miljarder kronor under åren 2002@2004 för att öka tillgängligheten inom hälso- och sjukvården. Användandet av dessa pengar regleras i en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet och går oavkortat till åtgärder som kortar köer till behandling och förbättrar informationen till patienterna.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.