Resurscentrum mot mobbning
Skriftlig fråga 2005/06:1516 av Saarinen, Ingegerd (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-05-02
- Inlämnad
- 2006-05-02
- Besvarad
- 2006-05-10
- Svar anmält
- 2006-05-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 2 maj
Fråga 2005/06:1516 av Ingegerd Saarinen (mp) till statsrådet Hans Karlsson (s)
Resurscentrum mot mobbning
Föreningen Stopp genomförde för en tid sedan en manifestation för personer i arbetslivet som tagit sitt liv på grund av mobbning. Organisationens syfte är att stödja och vägleda kränkta människor i arbetslivet, samt motverka särbehandling.
Föreningen hänvisar till statistik som säger att 7 000 människor sedan 1986 tagit sitt liv på grund av mobbning. Men de menar också att mörkertalet är stort. Enligt andra undersökningar, bland annat från SCB, känner sig nästan 10 % på våra arbetsplatser sig mobbade av arbetskamrater eller chefer.
Trots att arbetsmiljölagen tydligt visar på arbetsgivarens ansvar, läggs problemet ofta på individnivå. Människor blir betraktade som besvärliga och anses ha samarbetssvårigheter. När denna process väl har börjat är det lätt att den accelererar och leder till utfrysning och stigmatisering. En negativ spiral är i gång och depression blir ofta en följd. Det kan leda till sjukdomstillstånd och i vissa fall även till självmord.
Arbetslivsdelegationen föreslog i sin utredning SOU 1999:69 att ett resurscentrum mot mobbning i arbetslivet skulle startas. Tanken vara att det skulle upprättas en verksamhet i samverkan med frivilliga nätverk och arbetsmarknadens parter. Arbetsplatser skulle få hjälp att hantera problematiska situationer och mobbade skulle få hjälp i den akuta krisen. Ingenting av detta har blivit av.
Avser statsrådet att agera för att ett sådant resurscentrum ska kunna komma till stånd?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1516 besvarad av Hans Karlsson
Svar på fråga 2005/06:1516 om resurscentrum mot mobbning
Statsrådet Hans Karlsson
Ingegerd Saarinen har frågat mig om jag avser att agera för att ett resurscentrum mot mobbning i arbetslivet ska kunna komma till stånd.
Låt mig börja med att slå fast att mobbning, eller kränkande särbehandling i arbetslivet i första hand bör ses som ett organisatoriskt problem. Mobbning på arbetsplatsen uppstår oftast som en följd av brister i arbetsmiljön. Orsakerna bör därför sökas i förhållanden på arbetsplatsen och det är också där åtgärder ska vidtas både för att förebygga uppkomsten av mobbning och stödja den som ändå drabbats.
Arbetsmarknadens parter, både centralt och lokalt, har en viktig roll i detta arbete. Förra året kom parterna på Europanivå överens om ett nytt arbetsprogram för sociala dialogen för åren 2006@2008. Detta har bland annat resulterat i ett ramavtal om arbetsrelaterad stress och jag har erfarit att det för närvarande förhandlas om ett avtal bland annat just om hur man ska hantera mobbning på arbetsplatserna.
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kränkande särbehandling (AFS 1993:17) slås fast att arbetsgivaren ska förebygga kränkande särbehandling och klargöra för alla att mobbning inte accepteras. Det ska också finnas rutiner för att tidigt fånga upp signaler om kränkande särbehandling.
Det är min uppfattning att Arbetsmiljöverkets ökade tillsyn inom området är verkningsfullt för att åtgärder på arbetsplatserna i ökad utsträckning ska komma till stånd. Arbetsmiljöverket har under senare år avsevärt stärkt sin kompetens och sina tillsynsmetoder för att fånga brister i den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Vidare är den forskning och kunskapsspridning som bland andra Arbetslivsinstitutet bidrar med betydelsefull för att öka förståelsen för hur olika faktorer på arbetsplatsen kan påverka uppkomsten av mobbning.
Det kan i sammanhanget också nämnas att det i den arbetsrättsliga diskrimineringslagstiftningen finns ett särskilt skydd mot kränkningar som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Enligt dessa regler är en arbetsgivare skyldig att utreda påstådda sådana trakasserier och i förekommande fall vidta åtgärder för att förhindra att de fortsätter. Reglerna är skadeståndssanktionerade och de statliga ombudsmännen JämO, DO, HO och HomO har tillsyn över att de efterlevs.
Det är min uppfattning att det är genom att befintliga myndigheter fortsätter att utveckla sina insatser när det gäller krav och kunskapsförmedling som staten bäst kan bidra till en positiv utveckling. Några planer på att inrätta ett resurscentrum mot mobbning i arbetslivet är alltså inte aktuella.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.