Prissättningen på geografisk information
Skriftlig fråga 2005/06:1196 av Marcelind, Ragnwi (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-03-14
- Inlämnad
- 2006-03-14
- Besvarad
- 2006-03-22
- Svar anmält
- 2006-03-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 mars
Fråga 2005/06:1196 av Ragnwi Marcelind (kd) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Prissättningen på geografisk information
Lantmäteriutredningen (SOU 2003:111) bedömde att prissättningen på grundläggande geografisk information bör grundas på att användare, utöver en ren uttagskostnad, också ska betala en del av övriga kostnader för informationen, till exempel ajourhållningen av databaser. Utredningen föreslog att priserna på strategiskt valda delar av den geografiska informationen skulle sänkas betydligt för att stimulera en ökad användning av informationen. Företagandet inom området geografisk informationsteknik och marknadens utveckling skulle främjas om kostnaderna var lägre. De undersökningar som gjorts i samband med Europaparlamentets och rådets direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn visar också att priset på informationen är avgörande för en ökad användning och utveckling av informationstjänster. Prissättningen påverkar även allmänhetens användning av information, bland annat via olika e-tjänster. Omsättningen för geografisk information minskade hos lantmäteriet med 20 miljoner kronor mellan 2004 och 2005. En huvudorsak till detta uppges vara att man sänkt priset för att stimulera efterfrågan. Fortfarande kritiseras dock lantmäteriets priser av både slutkunder och återförsäljare av informationen.
Regeringen uttalade i propositionen Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället (prop. 2004/05:175 ) att regeringen skulle ytterligare se över prissättningen av Lantmäteriverkets grundläggande information. Mot bakgrund av att det nu gått drygt nio månader sedan IT-propositionen lades på riksdagens bord finns det anledning att följa upp regeringens utfästelse.
Vilka åtgärder avser samhällsbyggnadsministern att vidta för att tillförsäkra en prissättning på geografisk information som accepteras av såväl användarna som de företag som utvecklar olika tjänster?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1196 besvarad av Mona Sahlin
den 22 mars
Svar på fråga 2005/06:1196 om prissättningen på geografisk information
Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin
Ragnwi Marcelind har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att tillförsäkra en prissättning på geografisk information som accepteras av såväl användarna som de företag som utvecklar olika tjänster.
Det är en mycket viktig frågeställning som Ragnwi Marcelind här tar upp. Lantmäteriverkets grundläggande information är en betydelsefull del av samhällets infrastruktur och har stor betydelse inom många samhällssektorer. Det är också en kostsam verksamhet och frågan om hur verksamheten ska finansieras delar vi med flertalet europeiska länder. Det visar inte minst de pågående Inspireförhandlingarna (förslag till EG-direktiv med målsättning att upprätta en infrastruktur för rumslig information i Europa).
Inledningsvis kan konstateras att principerna för finansieringen av Lantmäteriverkets verksamhet som beslutades av riksdagen våren 1995 ligger fast. Detta innebär att den grundläggande geografiska informationen ska finansieras genom en kombination av anslag och avgifter. Avgifterna ska täcka hela kostnaden för tillhandahållandet men även finansiera delar av förvaltningen av informationen. Med detta som bakgrund kan jag också konstatera att den geografiska informationen är den verksamhet som får den största andelen av Lantmäteriverkets anslag. Av verkets totala förvaltningsanslag för 2005 på drygt 341 miljoner kronor användes ca 189 miljoner kronor, det vill säga 55 %, till finansiering av den geografiska informationen. Kostnaderna för den geografiska informationen uppgick 2005 till totalt 280 miljoner kronor. Användarna betalade ca 69 miljoner kronor av den totala kostnaden, varav 46 miljoner utgjordes av kostnader för tillhandahållande och 23 miljoner bidrag till förvaltningen av informationen. Det betyder att användarna stod för mindre än 25 % av verksamhetens kostnader och att anslagsmedel täckte nästan 70 % av kostnaderna. Ett överskott från tidigare år inom verksamhetsgrenen samt viss intressentfinansiering svarade för återstående kostnader.
Trots att användarbidraget till förvaltningen av den geografiska informationen är förhållandevis begränsat är jag medveten om att informationen, framför allt den geografiska, upplevs som kostsam av många användare. Det är självfallet angeläget att strategiskt viktig information görs brett tillgänglig i samhället, vilket regeringen också konstaterat i IT-propositionen. Sedan propositionen lämnades har Lantmäteriverket sänkt priset på den geografiska informationen med 20 %. Under 2005 har också ett system med återförsäljare införts med syfte att öka användningen och sänka kostnaderna. Erfarenheterna från dessa förändringar ska återrapporteras till regeringen i början av 2007. Under innevarande år genomför Lantmäteriverket vidare en ytterligare översyn av prismodellen för den geografiska informationen. Översynen kan komma att leda till en mer differentierad prissättning.
Jag kan således konstatera att det har bedrivits ett aktivt arbete som syftar till att såväl begränsa kostnaderna för som att sänka priserna på den geografiska informationen samt att ytterligare åtgärder med denna inriktning har initierats. Jag anser att den aviserade utvärderingen av erfarenheterna från förändringsarbetet bör ligga till grund för eventuella framtida ställningstaganden i prissättningsfrågan.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.