Politiken för förnybar energi
Skriftlig fråga 2009/10:402 av Eriksson, Birgitta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-01-14
- Anmäld
- 2010-01-18
- Besvarad
- 2010-01-20
- Svar anmält
- 2010-01-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 januari
Fråga
2009/10:402 Politiken för förnybar energi
av Birgitta Eriksson (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
I förteckningen över nya lagar och förordningar 2009/10 finns förordning 2009:689 om statligt stöd till solceller. För att bidra till omställningen av energisystemet och till industriell utveckling inom energiteknikområdet beslutade regeringen i juni om att införa ett statligt stöd för installation av alla typer av nätanslutna solcellssystem.
Statsrådet avvecklar däremot stödet till vindkraften. Energiskatteavdraget för havsbaserad vindkraft slopades helt den 1 januari i år.
Sverige har redan via vattenkraften en hög andel förnybar energiproduktion. Genom effektiviseringar kan säkert än mer vattenkraft utvinnas. En samlad politik för förnybar energiproduktion som ger stöd till sol‑, vind- och vågkraft förefaller dock saknas. Stödet bör rimligen finnas till dess att dessa källor till förnybar energiproduktion uppnår en signifikant del av den samlade energiproduktionen. Först då borde en utfasning ske.
Vilka initiativ till en samlad politik för att stimulera och stödja produktion av energi via de förnybara energikällorna sol, vind och vågkraft avser näringsministern att ta?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:402 besvarad av Näringsminister Maud Olofsson
Svar på fråga
2009/10:402 Politiken för förnybar energi
Näringsminister Maud Olofsson
Birgitta Eriksson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för en samlad politik för att stimulera och stödja produktion av energi via de förnybara energikällorna sol, vind och vågkraft.
Partiledarna i Allians för Sverige slöt den 5 februari 2009 en överenskommelse om en långsiktig och hållbar energi- och klimatpolitik. Med överenskommelsen som utgångspunkt överlämnades i mars två propositioner, som ska ses som en helhet, med förslag om en sammanhållen klimat- och energipolitik. Ett av de energipolitiska mål som beslutades med anledning av dessa propositioner är att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen. Inget annat land inom EU har en lika hög ambitionsnivå i detta avseende. Regeringen presenterade samtidigt en handlingsplan för förnybar energi där bland annat vindkraften särskilt uppmärksammas.
Regeringen har alltså vidtagit och planerar ett stort antal insatser för att öka andelen förnybar energi. Det handlar dels om generella styrmedel, dels om mer riktade insatser inom de områden där detta är motiverat. Bland de generella styrmedlen vill jag särskilt peka ut energibeskattningen och elcertifikatssystemet. Eftersom dessa inte skiljer på om den förnybara energin kommer från ett vågkraftverk, ett kraftvärmeverk, en vindkraftspark eller en solpanel utgör de ett incitament för ökad användning av den mest kostnadseffektiva förnybara energin oavsett hur den producerats. Regeringen arbetar för närvarande med en proposition om ett nytt högre mål för elcertifikatssystemet i enlighet med den bedömning som gjordes i energipropositionen från mars förra året.
Bland de mer specifika insatserna vill jag uppmärksamma att regeringen under flera år ökat anslagen för energiforskningen. Även denna satsning kommer samtliga förnybara energislag till godo, även om fokus varit på förnybara drivmedel. Regeringen har även avsatt särskilda medel för solenergi och biogas, eftersom dessa tekniker ännu inte är kommersiellt konkurrenskraftiga i jämförelse med andra på marknaden etablerade tekniker. Angående det särskilda stöd som funnits för vindkraften vill jag uppmärksamma att detta stöd genomförs och fasas ut i enlighet med det ursprungliga beslutet, som fattades av den förra regeringen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.