överbelastning på SOS Alarms växel
Skriftlig fråga 2004/05:722 av Kollmats, Lennart (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-01-14
- Anmäld
- 2005-01-17
- Besvarad
- 2005-01-19
- Svar anmält
- 2005-01-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2004/05:722
av Lennart Kollmats (fp) till statsrådet Ulrica Messing om överbelastning på SOS Alarms växelI samband med stormen över södra Sverige nyligen hamnade många personer i nödlägen och behövde komma i kontakt med SOS Alarm. Tyvärr var det många som inte kom fram per telefon trots att de hade egen telefonförbindelse som fungerade.
Enligt flera uppgifter blev nödnumret överbelastat och numret 112 utslaget. Detta är givetvis helt oacceptabelt.
I andra fall räckte inte växel- och personalkapaciteten till att ta emot samtalen och i stället för att samtalen kopplades vidare till annan central tutade det upptaget.
En annan iakttagelse man kan göra är att vidarekoppling, vid hög belastning på en central, sker till en närliggande central. Detta är givetvis också ett problem, eftersom den närliggande centralen med stor sannolikhet har likartade problem, som nu var fallet under stormen. Vid överbelastning i Göteborg kopplas samtal till Halmstad och vid överbelastning i Halmstad kopplas samtal till Växjö och alla tre centralerna drabbades av samma storm.
Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet Ulrica Messing:
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att SOS Alarms växel i fortsättningen inte kommer att haverera på grund av överbelastning?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:722 besvarad av Ulrica Messing
den 19 januari
Svar på fråga 2004/05:722 om överbelastning på SOS Alarms växel
Statsrådet Ulrica Messing
Lennart Kollmats har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att SOS Alarms växel i fortsättningen inte kommer att haverera på grund av överbelastning. Frågan har ställts med anledning av den storm som nyligen dragit fram över södra Sverige.
Jag delar Lennart Kollmats uppfattning att nödnumret 112 ska kunna nås utan svårighet av människor i nöd. Det gäller även under sådana extrema omständigheter som uppstod i samband med stormen över södra Sverige. Tyvärr har det visat sig att det under stormens verkningar var svårt för en del nödställda människor att få kontakt med SOS Alarm Sverige AB genom nödnumret 112.
Jag vill därför redovisa min syn på de omständigheter som orsakat dessa svårigheter.
Genom god förvarning om den annalkande stormen kunde SOS Alarm Sverige AB förbereda sig genom att bland annat fördubbla bemanningen på SOS-centralerna.
När stormen senare drabbade främst Kronobergs län, Hallands län och södra delarna av Jönköpings län så lamslogs stora delar av både elförsörjningen och telekommunikationerna. Människor som drabbades av exempelvis elavbrott kunde inte komma i kontakt med sin elleverantör för felanmälan. Många valde, eller kände sig tvingade, i det läget att slå larmnumret 112.
SOS Alarms egna reservsystem har fungerat tillfredsställande, men mottagningskapaciteten drabbades vid några tillfällen av tillfällig överbelastning. Detta inte minst som följd av den stora anstormning inkommande samtal från människor som ville felanmäla el- eller teleavbrott, men som inte kom fram till sina leverantörer av skäl som jag tidigare nämnt. Omfattningen och det utdragna förloppet innebar att SOS Alarm Sverige AB tvingades ta på sig en betydligt större och bredare uppgift än man haft rimlig anledning att räkna med. Systemen som hanterar 112 är varken tänkta eller dimensionerade för att både träda in och fungera friktionsfritt i situationer där stora delar av all annan alarmeringsverksamhet upphör att fungera.
Funktionaliteten och reservkraften i nödnumret 112 är dimensionerad för att klara mycket stora belastningar och rädda människor som befinner sig i sådana nödsituationer där förstahandsvalet är att ringa 112.
Nödnumret är även dimensionerat för att klara avsevärd merbelastning i situationer där vissa andra larmsystem inte fungerar och där nödnumret kan fungera som andra- eller till och med tredjehandsval för den uppringande. I sådana situationer belastas nödnumret av samtal som i allt väsentligt rör mindre trängande fall än rena nödsituationer och som berör andra verksamheter än SOS Alarm.
För att nödnumret 112 ska kunna fungera på avsett vis måste andra berörda verksamheter ta ansvar för att deras egna larm- och reservsystem fungerar.
Här finns emellertid stora brister som SOS Alarm påtalat tidigare. Under våren 2004 inleddes därför ett samarbete mellan SOS Alarm, Post- och telestyrelsen samt tele- och Internetoperatörer för att lösa dessa problem. Jag kommer med stort intresse att ta emot de konkreta resultaten av det samarbetet.
Mot bakgrund av denna redovisning anser jag att SOS Alarm Sverige AB har visat dels hög kompetens för att klara även sådana extrema påfrestningar som den här stormen ställde prov på, dels förmåga att i samarbete med övriga berörda aktörer komma fram till sådana tekniska lösningar som ska minska risken för sådana problem som Lennart Kollmats pekar på. Jag räknar dock med att lärdomarna från denna katastrof kommer att kunna bidra till att ytterligare förbättra SOS Alarms förmåga att klara extrema påfrestningar.
Sammanfattningsvis anser jag att svaren på de problem som Lennart Kollmats tar upp i sin fråga i första hand finns att söka hos de elleverantörer och teleoperatörer, vars bristande säkerhets- och reservsystem i slutänden försvårat för nödställda människor att nå fram på nödnumret 112.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.