mellanvårdsenheter inom den psykiatriska vården
Skriftlig fråga 2002/03:1115 av Persson, Göran (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-06-12
- Inlämnad
- 2003-06-12
- Besvarad
- 2003-06-17
- Besvarad
- 2003-06-26
- Svar anmält
- 2003-09-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 juni
Fråga 2002/03:1115
av Göran Persson i Simrishamn (s) till socialminister Lars Engqvist om mellanvårdsenheter inom den psykiatriska vårdenEfter de två uppmärksammade och tragiska våldsbrott som nyligen skett, där gärningsmännen misstänks vara psykiskt sjuka, har debatten snedvridits av en tro på att allt ordnar sig bara vi får fler slutenvårdsplatser. Ett eventuellt samband mellan brister i den psykiatriska vården och medborgarnas trygghet relaterat till ovannämnda brott får den kommande utredningen inom området utvisa.
Att bara eftersträva fler slutenvårdsplatser är fel! Visst har slutenvården skurits ned lite väl drastiskt, men efter att själv ha jobbat många år inom den psykiatriska vården så vet jag att det finns ett minst lika stort behov av en mellanvårdsenhet @ en enhet som är placerad mellan den slutna vården och den öppna vården. Denna form av vård är extra viktig för personer med exempelvis schizofreni. Patienter med denna typ av sjukdom kräver inte lika mycket personal som de som är placerade i sluten vård, men de kräver ändå en regelbunden tillsyn så att medicinering och kontakter med sociala myndigheter ombesörjs med mera. Den aktuella utredningen om ett eventuellt samband mellan omhändertagandet inom den psykiatriska vården och omsorgen och våldsbrott är ett bra initiativ. Avsaknaden av en mellanvårdsenhet är dock ett bestående problem.
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att förbättra vården för de patienter som inte är i behov av sluten vård, men som inte klarar av att bo i eget boende?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:1115 besvarad av Lars Engqvist
den 17 juni
Svar på fråga 2002/03:1115 om mellanvårdsenheter inom den psykiatriska vården
Socialminister Lars Engqvist
Göran Persson i Simrishamn har frågat vad jag avser att vidta för åtgärder för att förbättra vården för de patienter som inte är i behov av sluten vård men som inte klarar av att bo i eget boende.
Det är viktigt att påpeka att vi ännu inte vet vad som ligger bakom de uppmärksammade händelserna i Åkeshov och Gamla stan. För att få klarhet i detta har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att utreda om det funnits brister i bemötande och behandling inom den psykiatriska vården och socialtjänstens verksamhet som kan ha haft betydelse för dessa händelser. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2003.
Vårt sjukvårdssystem är uppbyggt enligt principen att det är sjukvårdshuvudmännen, som utifrån de grundläggande bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen, ansvarar för att medborgarna erbjuds hälso- och sjukvård och för organisationen av vården. Grundtanken är att det är huvudmännen som är mest lämpade att organisera arbetet på ett ändamålsenligt sätt. I landstingens planeringsansvar för hälso- och sjukvården ligger också att disponera resurser efter medborgarnas behov av vård.
Med den nationella handlingsplanen har regeringen gjort en kraftfull markering om vikten av utveckling inom psykiatrins område. Regeringen, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har i avtalet om utvecklingsinsatser kommit överens om att landstingen särskilt ska uppmärksamma psykiskt funktionshindrade så att deras psykiatriska och somatiska vårdbehov blir tillgodosedda genom en utvecklad samverkan mellan landstingens primärvård, psykiatrin och socialtjänsten. För att stimulera en utveckling i enlighet med den nationella handlingsplanen har landsting och kommuner under åren 2001@2004 fått ett statligt tillskott på närmare 9 miljarder kronor.
Genom propositionen Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och omsorgsområdet (2002/03:20) ges kommuner och landsting utvidgade möjligheter att utveckla samarbetet utifrån de lokala förutsättningarna. Kommuner och landsting ges befogenhet att i gemensam nämnd bland annat fullgöra uppgifter reglerade i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Med propositionen skärps också kraven på gemensam planering vid utskrivning från slutenvården genom ändringar i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. En gemensam vårdplan ska upprättas för en patient som av den behandlande läkaren bedöms behöva insatser från kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård eller landstingets primärvård, öppna psykiatriska vård eller annan öppenvård.
Jag gör bedömningen att huvudmännen ges goda förutsättningar att utveckla en ändamålsenlig organisation för vården och omsorgen om de psykiskt funktionshindrade med utgångspunkt från den nationella handlingsplanen och de möjligheter som samverkanspropositionen ger. Mot denna bakgrund har jag inte för avsikt att i nuläget vidta några ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.