kvinnor i brandförsvaret
Skriftlig fråga 2002/03:649 av Bargholtz, Helena (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-03-11
- Inlämnad
- 2003-03-11
- Besvarad
- 2003-03-19
- Svar anmält
- 2003-03-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 mars
Fråga 2002/03:649
av Helena Bargholtz (fp) till försvarsminister Leni Björklund om kvinnor i brandförsvaretEnligt en notis i tidningen nyligen var av 1 830 sökande till den nya brandmansutbildningen bara 106 kvinnor @ trots att Räddningsverket gjort mycket för att anpassa utbildningen för kvinnor. Den nya teoretiska utbildningen har lagts upp med målet att öka jämställdheten. Men detta tycks hittills inte ha varit framgångsrikt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:
Vilka åtgärder är försvarsministern beredd att vidta för att förmå fler kvinnor att bli brandmän?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:649 besvarad av Leni Björklund
Svar på fråga 2002/03:649 om kvinnor i brandförsvaret
Försvarsminister Leni Björklund
Helena Bargholtz har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förmå fler kvinnor att bli brandmän. Bakgrunden är att endast ca 6 % av de sökande till den nya tvååriga risk- och säkerhetsutbildningen är kvinnor.
Bristen på kvinnliga brandmän i Sverige är ett problem. Min företrädare Björn von Sydow har varit tydlig i den här frågan och uppmanat räddningstjänsterna att anstränga sig för att öka antalet kvinnliga brandmän. Jag ämnar att vara lika tydlig.
Jag vill inledningsvis nämna att det av räddningstjänstförordningen (1986:1107) framgår att vid likvärdiga meriter får urval också göras med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från de underrepresenterade könet. Regeringen har i olika sammanhang betonat betydelsen av att öka andelen kvinnliga brandmän inom den kommunala räddningstjänsten. Mot bakgrund av detta har Statens räddningsverk genomfört ett antal riktade insatser för att särskilt intressera kvinnor att söka. Ett exempel på detta är att under 2002 gav Räddningsverket ekonomiskt stöd till 15 kommuner som genomför prova-på-utbildningar för kvinnor. I anslutning till dessa utbildningar informeras också räddningstjänsterna om den nya tvååriga risk- och säkerhetsutbildningen. Prova-på-utbildningar har genomförts på Räddningsverkets skolor sedan 1998. Räddningsverket stöder även utvecklingen på annat sätt, bland annat genom att finansiera forskning på området. Ett av de största hindren för att ytterligare öka andelen kvinnliga sökande till både utbildningen och yrket är sannolikt bristen på kvinnliga förebilder som är brandmän. I dag är ca 15 heltidsanställda brandmän (av ca 4 500) och ca 125 deltidsanställda brandmän (av ca 11 000) kvinnor.
Jag vill i detta sammanhang även nämna det förslag till lag om skydd mot olyckor som regeringen avser att lämna till riksdagen i år. Där läggs stor vikt på de olycksförebyggande åtgärderna. Detta medför att de arbetsuppgifter som ska lösas av kommunerna kommer att ställa andra krav på personalens sammansättning och kompetens än hittills, något som torde medföra att fler kvinnor söker sig till brandmannayrket. Men om vi ska få en räddningstjänst som kännetecknas av jämställdhet och etnisk mångfald är det många murar som måste rivas och åsikter som måste förändras. Med de nya uppgifterna finns således nya möjligheter att skapa en jämställd räddningstjänst. Även räddningscheferna har i detta sammanhang ett stort ansvar i att undanröja de hinder som ligger i traditionella värderingar.
Räddningsverket kommer att vidta en noggrann utvärdering av de marknadsföringsinsatser som genomförts i samband med första ansökningsomgången i den nya utbildningen. Min önskan att svensk räddningstjänst ska återspegla det svenska samhället är tydlig. Vi måste öka andelen kvinnor och vi måste öka den etniska mångfalden. I detta är jag helt ense med frågeställaren.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.