Kvalitetsmätning inom vård och omsorg
Skriftlig fråga 2017/18:467 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-12-12
- Överlämnad
- 2017-12-13
- Anmäld
- 2017-12-14
- Svarsdatum
- 2017-12-27
- Sista svarsdatum
- 2017-12-27
- Besvarad
- 2017-12-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Vinstregleringar är nödvändiga, menar den särskilde utredaren för Välfärdsutredningen Ilmar Reepalu. Utredaren anser att det är för svårt att mäta och följa upp kvaliteten i vården och andra delar av välfärden. I praktiken dömer därmed Ilmar Reepalu och utredningen ut kvalitet som ett sätt att styra svensk hälso- och sjukvård. Inget är mer fel, och det leder tankarna i fel riktning när det gäller arbetet med att stärka kvaliteten och därmed utveckla vården och välfärden.
I den svenska hälso- och sjukvården finns en lång tradition av att mäta och följa upp kvalitet. De medicinska kvalitetsregistren, som drivs och utvecklas med data från vårdgivarna och vårdens egna professioner och används i forskningen, utvecklar den svenska hälso- och sjukvården och leder till förbättrade medicinska resultat. Att mäta och följa upp sina resultat är en avgörande faktor i vården och inom den medicinska forskningen.
Upplevd kvalitet är subjektivt. Det kan variera högst avsevärt från människa till människa. Kvalitet är därmed inte ett enkelt eller självklart begrepp, utan kvalitet bör definieras noggrant i systematisk samverkan mellan olika intressenter. Patientupplevd kvalitet i vården påverkas av många olika faktorer. Det gäller att vara lyhörd och intresserad av att lyssna på vad patienterna anser om vården och bemötandet.
Kvalitetsuppföljning är en viktig del av kvalitetsutmaningen. Socialstyrelsen ställer krav på att det ska finnas ett ledningssystem för ett systematiskt kvalitetsarbete. Det framgår av föreskrifter från nämnda myndighet. Dessa föreskrifter ska tillämpas inom hälso- och sjukvården. Därtill byggs olika kvalitetsregister ut i syfte att kunna följa upp och utveckla kvaliteten inom vården.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Vilken analys gör ministern av Välfärdsutredningens slutsats att det är för svårt att mäta kvalitet, och vilka konkreta åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stärka uppföljningen av kvalitet inom vården och omsorgen?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:467 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)
S2017/07244
/FS
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:467 av Camilla Waltersson Grönvall (M)
Kvalitetsmätning inom vård och omsorg
Camilla Waltersson Grönvall har frågat mig vilken analys jag gör av vad frågeställaren uppfattar som Välfärdsutredningens slutsats att det är för svårt att mäta kvalitet, och vilka konkreta åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att stärka uppföljningen av kvalitet inom vården och omsorgen.
Regeringen anser att det är av yttersta vikt att vården och omsorgen präglas av hög kvalitet. Uppföljning är en förutsättning för att utveckla och förbättra kvaliteten i hälso- och sjukvården, såväl på regional och nationell nivå som för enskilda vårdinrättningar. Uppföljning på de olika nivåerna är förknippad med utmaningar av olika slag. På nationell nivå är det t.ex. viktigt att följa att kvaliteten är hög i alla delar av landet. Ett flertal myndigheter, bl.a. Social-styrelsen, Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har uppdrag och uppgifter som bidrar till att följa upp och öka kvaliteten i hälso- och sjukvården. Dessa myndigheter ingår även i Rådet för styrning med kunskap, vars arbete syftar till att på strategisk nivå samlat behandla frågor som är viktiga för att öka kvaliteten i vård och omsorg.
Vad avser kvalitetsmätningar inom hälso- och sjukvården används idag en mängd olika kvalitetsmått och indikatorbaserade jämförelser inom vård och omsorg. Syftet med dessa är att utveckla verksamheterna för att uppnå bättre kvalitet eller effektivitet. Inget av dessa kvalitetsmått kan dock representera vårdens kvalitet som helhet. Även om det därmed finns möjligheter att följa upp vissa aspekter av kvalitet inom hälso- och sjukvården är det betydligt svårare att på basis av enstaka mått skapa en helhetsbild av kvaliteten. Fler och mer detaljerade kvalitetsmått riskerar vidare att inskränka handlingsutrymmet för professionen utan att kunna garantera att målen nås.
Sverige ligger långt fram vad gäller uppföljning av hälso- och sjukvård. Regeringen stimulerar exempelvis utvecklingen av nationella kvalitetsregister, bl.a. genom överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Registren ger kunskap om hur vården och omsorgen fungerar och hur den kan förbättras. Nationella kvalitetsregister har bidragit till att rädda många liv och är en unik företeelse internationellt sett. Sammanlagt har 200 miljoner kronor från staten respektive landstingen avsatts för 2018 inom ramen för överenskommelsen.
Sedan 2006 följs hälso- och sjukvården upp i s.k. öppna jämförelser, som Socialstyrelsen ansvarar för. De öppna jämförelserna syftar till att stimulera landsting och kommuner att analysera sin verksamhet, lära av varandra, för-bättra kvaliteten och effektivisera verksamheten. Arbetet med öppna jämförelser har bl.a. finansierats av staten inom ramen för överenskommelser med SKL.
Utöver den utredning som Camilla Waltersson Grönvall lyfter fram i sin frågeställning finns även många andra underlag, bl.a. betänkandet Kunskapsbaserad och jämlik vård (SOU 2017:48). I betänkandet lyfts förslag om en utvecklad styrning för kunskapsbaserad och jämlik vård fram, samt förstärkt nationell uppföljning. Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Stockholm den 20 december 2017
Annika Strandhäll
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.