Ivos prövning av tillstånd för skyddade boenden och risk för minskad skyddskapacitet

Skriftlig fråga 2025/26:575 av Martina Johansson (C)

till Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M)

Den 1 april 2024 infördes tillståndsplikt för skyddade boenden. Intentionen i den nya lagen är att stärka kvaliteten, säkerheten och rättssäkerheten för kvinnor, män och barn som lever under hot och våld i nära relation.

Dock finns det anledning till oro över hur lagen hanteras i praktiken och om det är enligt intentionen som tillstånden avslås eller beviljas.

Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har väldigt långa handläggningstider för tillståndsansökningarna som skapar stor osäkerhet hos utförare och hos de kommuner som köper deras tjänster. Cirka 90 tillståndsärenden har avgjorts av cirka 200 ansökningar som inkommit sedan lagen trädde i kraft för snart två år sedan.

Cirka hälften av de sökande har fått tillstånden beviljade, medan den andra hälften har fått avslag. Samtidigt är det fortfarande lika många som inte ens har fått besked utan är under utredning.

Många avslag har varit på grund av hur man bedömer föreståndarens förmåga att bedriva verksamheten utifrån dess storlek, geografiska spridning och organisationsform. Även om det just är den geografiska spridningen som är ett av behoven för att kunna upprätthålla säkerheten för den placerade personen.

Ivo själva uppger att de saknar formaliserade interna bedömningskriterier för hur föreståndarens förmåga ska prövas.

Så arbetar myndigheten förutsebart, likvärdigt och rättssäkert i tillståndsprocessen?

Min fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall är:

Avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av handläggningstiderna och hur säkerställer ministern och regeringen att seriösa utövare får tillstånd att bedriva skyddat boende?