Industriinvesteringarna
Skriftlig fråga 2009/10:275 av Olsson, Hans (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-12-03
- Inlämnad
- 2009-12-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2009-12-10
- Svar anmält
- 2009-12-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 3 december
Fråga
2009/10:275 Industriinvesteringarna
av Hans Olsson (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Statsrådet tecknar en bild av förbättrat ekonomiskt läge för Sverige, att krisen ”bottnat”. Samtidigt har dock Statistiska centralbyrån kommit med andra oroande uppgifter. Enligt SCB:s investeringsenkät i oktober skulle industrins planerade investeringsvolym i byggnader och maskiner uppgå till 55,4 miljarder kronor mätt i löpande priser 2009, vilket skulle innebära en volymminskning med 23 procent jämfört med 2008. Motsvarande enkät i maj pekade mot investeringar på 56,4 miljarder kronor under 2009. För 2010 planerar industrin investeringar på 49,6 miljarder kronor, planer som innebär en volymminskning med 9 procent jämfört med 2009. ”Industriföretagens investeringsplaner för 2010 tyder på att den kraftiga nedgången i investeringarna som inleddes hösten 2008 fortsätter i de flesta branscher, om än i avtagande omfattning”, skriver SCB. Det fortsatta fallet i industriinvesteringarna ger anledning till oro. Det pågår en avindustrialisering av Sverige samtidigt som tjänstesektorn inte växer i motsvarande omfattning.
Avser finansministern att vidta några åtgärder för att stimulera industrins investeringar?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:275 besvarad av Finansminister Anders Borg
Svar på fråga
2009/10:275 Industriinvesteringarna
Finansminister Anders Borg
Hans Olsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att stimulera industrins investeringar.
Världen befinner sig i en djup och mycket utbredd lågkonjunktur där Sverige som ett litet, öppet och handelsberoende land drabbats hårt. Den kraftiga efterfrågeminskningen har medfört att även industrins investeringar fallit.
Regeringens ekonomiska politik har som huvudsyfte att varaktigt öka sysselsättningen. Politiken har därför inriktats på att förstärka arbetsutbudet, göra det lättare för företagen att anställa samt att förbättra villkoren för expansion och nyetablering av företag. Denna inriktning på politiken gör att Sverige också står starkt rustat för att möta krisen och skapar förutsättningar för högre tillväxt, vilket i förlängningen bidrar till ökad investeringsverksamhet.
Sedan hösten 2006 har regeringen därtill genomfört en rad åtgärder som mer direkt främjar industrins och de övriga företagens investeringar.
För det första har skatteåtgärder genomförts som förbättrar företagens tillgång till kapital och därigenom deras möjligheter att investera – till exempel har förmögenhetsskatten slopats, bolagsskatten sänkts, 3:12-reglerna förbättrats.
För det andra har åtgärder som sänker företagens kostnader genomförts – till exempel har socialavgifterna sänkts och medfinansieringen i sjukförsäkringen slopats.
För det tredje har åtgärder som förbättrar företagens finansieringsmöjligheter och likviditet under krisen genomförts – till exempel har staten gjort betydande åtaganden gentemot banksektorn, och ett kapitaltillskott till Almi har genomförts. Dessutom har Riksbankens och Riksgäldens agerande ökat likviditeten i ekonomin för att underlätta kreditförsörjningen. I Sverige, liksom i andra länder, har den förda penningpolitiken gjort att räntorna sjunkit kraftigt vilket stimulerar till ökade investeringar.
Slutligen har åtgärder genomförts som förbättrar näringslivets allmänna förutsättningar – till exempel satsningar på infrastruktur, forskning och innovation samt allianspartiernas energi- och klimatuppgörelse.
Sammantaget förbättrar regeringens politik förutsättningarna på många sätt för företagen och skapar därigenom god grund för en långsiktigt stark utveckling av industriinvesteringarna i Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.