IKFN och marinens förmåga till ubåtsjakt

Skriftlig fråga 2014/15:468 av Jan R Andersson (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Under många år har den så kallade IKFN-förordningen reglerat Försvarsmaktens möjlighet att ingripa vid kränkningar av Sveriges territorium under tid av fred och neutralitet. Förordningen spelar en viktig roll inte minst när marinen ägnar sig åt ubåtsjakt och behöver använda våld för att tvinga upp eller, när så är nödvändigt, sänka en misstänkt främmande ubåt.

Sedan förra året har denna kompletterats med en Handbok IFKN som ska förtydliga förordningen. I denna handbok tolkar man Europakonventionen för mänskliga rättigheter på ett sådant sätt att det inskränker Försvarsmaktens möjligheter att använda potentiellt dödligt våld i syfte att sänka eller tvinga upp en ubåt. Denna tolkning har fått mycket kritik, bland annat från dem som inom marinen arbetar med dessa frågor men också från Ove Bring, professor i folkrätt, som menar att Europakonventionen inte syftar till den sortens begränsningar när det gäller suveräna staters möjlighet att värna sin territoriella integritet. Otydligheten kring vilket regelverk som ska råda riskerar att försvåra marinens möjlighet att bedriva ubåtsjakt och därför kan det vara värt att överväga om regelverket behöver förändras eller förtydligas.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:

Anser ministern att det behöver vidtas åtgärder för att förtydliga regelverket kring IKFN gällande marinens möjlighet till ubåtsjakt?