Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

häktet i Västerås

Skriftlig fråga 2003/04:832 av Lindström, Torsten (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-03-01
Anmäld
2004-03-02
Besvarad
2004-03-10
Svar anmält
2004-03-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 mars

Fråga 2003/04:832

 av Torsten Lindström (kd) till justitieminister Thomas Bodström om häktet i Västerås

Det har inom Kriminalvårdsstyrelsen föreslagits att häktet i Västerås ska läggas ned. I stället ska häktesverksamheten överföras till Hällbyanstalten i Eskilstuna kommun. Förslaget är olyckligt för rättsväsendet i Mälardalen. Det medför en rad negativa konsekvenser.

Västerås är i dag centrum för rättsväsendet i regionen med åklagarmyndighet, tingsrätt, frivård, polismyndighet och häkte. Skulle häktet flyttas innebär det att betydande arbetstid för poliser, åklagare och advokater kommer att läggas på transporter fram och tillbaka mellan Västerås och Hällbybrunn. Det är inte rätt sätt att använda tjänstetid och riskerar till och med genom längre utredningstider att urholka rättssäkerheten. Vidare är förslaget knappast effektivt vare sig samhällsekonomiskt med tanke på de ökade rese- och transportkostnaderna eller miljömässigt eftersom fler transporter blir resultatet av förslaget. Statsrådet har ansvar för att rättsväsendet fungerar på ett tillfredsställande sätt och bör därför verka för att det finns tillgång till häkte i ett län av Västmanlands storlek och betydelse.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga justitieministern:

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att säkerställa häktesverksamhet i Västmanlands län?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:832 besvarad av Thomas Bodström

den 10 mars

Svar på fråga 2003/04:832 om häktet i Västerås

Justitieminister Thomas Bodström

Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa häktesverksamhet i Västmanlands län.

Först vill jag säga att jag helt delar Torsten Lindströms uppfattning om vikten av att rättsväsendet tar ansvar för att samordna sina åtgärder på ett sådant sätt att samhällets totala resurser utnyttjas så effektivt som möjligt. Att myndigheterna har ett sådant ansvar framgår bland annat av verksförordningen (1995:1322). Detta gav jag även uttryck för i ett frågesvar den 28 januari 2004 (2003/04:562).

Inom kriminalvården pågår för närvarande ett arbete med att ta fram en plan för den framtida utbyggnaden av häktes- och anstaltsbeståndet. Detta arbete har sin utgångspunkt i regeringens uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen att skapa fler häktes- och anstaltsplatser på så sätt att anstaltsstrukturen i framtiden består av färre och större enheter.

Det faktum att beslut som fattas om kriminalvårdens lokalisering också påverkar övriga myndigheter i rättskedjan ställer självklart höga krav på samarbete. Av kriminalvårdens instruktion framgår att häktesorganisationen ska vara utformad så att den främjar ett effektivt samarbete med övriga myndigheter inom rättsväsendet. En lokalisering av häktena som underlättar detta samarbete ska eftersträvas. Innan beslut om större förändringar i häktesorganisationen fattas ska samråd ske med Domstolsverket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen samt med de tingsrätter, åklagarmyndigheter, länsstyrelser och polismyndigheter som berörs av verksamheten. Enligt de uppgifter jag har pågår denna process för närvarande.

För att ytterligare tydliggöra behovet av samverkan har regeringen vid flera tillfällen gett gemensamma uppdrag till rättsväsendets myndigheter, den senaste tiden bland annat i fråga om häktningsverksamheten, finansiering av utrustning för videokonferens och presentationsteknik i de allmänna domstolarna samt i fråga om geografisk samordning av rättsväsendets verksamhet i Stockholmsområdet. Samverkansfrågorna är också centrala i regeringens direktiv till Beredningen för rättsväsendets utveckling.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.