Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

gömda barns rätt till skolgång

Skriftlig fråga 2004/05:998 av Astudillo, Luciano (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-02-18
Inlämnad
2005-02-18
Besvarad
2005-02-23
Svar anmält
2005-02-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 februari

Fråga 2004/05:998

 av Luciano Astudillo (s) till statsrådet Ibrahim Baylan om gömda barns rätt till skolgång

Barnen är de som drabbas värst av ett avvisningsbeslut. I vissa kommuner avstängs "gömda barn", det vill säga barn som vistas illegalt i Sverige i väntan på avvisning eller utvisning, från vidare skolgång. Det påverkar barnens psykiska hälsa negativt då de redan påbörjat sin skolgång och skapat sig en social struktur. När barnet väl har börjat i skolan bör han eller hon kunna fortsätta så länge som möjligt, till dess att verkställelsen av ett utvisningsbeslut gör det omöjligt. Självklart finns det en praktisk problematik i fråga om verkställighet av avvisningsbeslut och fortsatt skolgång som måste vägas in i detta, men samtidigt måste utgångspunkten vara det som är bäst för barnet. I Malmö var det nyligen ett fall där en rektor, trots uppmaningar från BUP, beslutade att inte låta ett barn i en avvisad familj återuppta sin skolgång. FN-kommittén i Genève har granskat Sveriges efterlevnad av barnkonventionen och menar att just gömda barns möjlighet till skolgång är ett problem. I artikel 2 i barnkonventionen åligger det länderna att "tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter" som konventionen ger, "utan åtskillnad av något slag". Det gäller oavsett barnets eller dess föräldrars nationella ursprung. I artikel 28 sägs att alla barn har rätt till utbildning. Således bör även "gömda barn" ha rätt till skolgång. Situationen skiljer sig mellan kommunerna, varav ett helhetsgrepp från centralt håll kan behövas för att säkra att samtliga kommuner ger "gömda barn" lika möjligheter att fortsätta sin skolgång.

Vilka initiativ avser statsrådet att vidta för att gömda barn i Sverige ska få rätt till skolgång?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:998 besvarad av Ibrahim Baylan

den 23 februari

Svar på fråga 2004/05:998 om gömda barns rätt till skolgång

Statsrådet Ibrahim Baylan

Luciano Astudillo har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att gömda barn i Sverige ska få rätt till skolgång.

Den 1 januari 2002 trädde en ny förordning om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn med flera i kraft (SFS 2001:976). Enligt förordningen ska de barn och ungdomar som omfattas av förordningen ha rätt till utbildning, förskola och skolbarnsomsorg på i princip samma villkor som barn folkbokförda i Sverige. Arbetet med att ta fram de nya bestämmelserna skedde med utgångspunkt bland annat från barnkonventionen. Vid behandling av propositionen konstaterade både socialförsäkrings- och utbildningsutskottet att den rätt till utbildning som reglerades i förordningen inte borde omfatta barn som hålls gömda i avvaktan på verkställighet av ett avvisningsbeslut. Som grund för sina ställningstaganden hänvisade utskotten bland annat till den av riksdagen tidigare godkända principiella hållningen att utlänningslagstiftningen bygger på tanken att den som fått ett beslut om att lämna landet gör det självmant, och att det utgör ett allvarligt problem att så många människor håller sig gömda i Sverige under lång tid. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottens förslag.

FN:s barnrättskommitté lämnade i januari 2005 nya rekommendationer till Sverige om de åtgärder som behövs för att Sverige fullt ut ska anses efterleva bestämmelserna i barnkonventionen.

Hur dessa rekommendationer ska hanteras och vilka eventuella åtgärder med anledning av dem som kommer att vidtas diskuteras just nu inom Regeringskansliet och jag avser inte att vidta några åtgärder i denna fråga innan den processen avslutats.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.