bruttoavdrag för tandläkarbesök
Skriftlig fråga 2002/03:1071 av Pålsson, Margareta (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-06-06
- Anmäld
- 2003-06-06
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2003-06-18
- Svar anmält
- 2003-09-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 6 juni
Fråga 2002/03:1071
av Margareta Pålsson (m) till finansminister Bosse Ringholm om bruttoavdrag för tandläkarbesökStatsminister Göran Persson har mycket tydligt sagt, att tänderna aldrig mer får bli en klassfråga i Sverige. Tyvärr har tandläkarräkningen återigen blivit en stor utgift, i synnerhet för de lågavlönade.
I Skåne har därför en del kommuner och företag insett, att utan kostnad för arbetsgivaren, kan bruttolöneavdrag göras för tandläkarräkningen. Tekniken fungerar på samma sätt som det av socialdemokraterna beslutade och konstruerade bruttolöneavdraget för hemdatorer. Våra höga marginalskatter gör att sådana avdrag avsevärt sänker kostnaden för den anställde.
Vissa kommuner, som till exempel Klippan och Båstad, har redan beslutat om reformen, medan andra ligger i startgroparna för att genom beslut ge sin personal mer pengar i plånboken. Som anställd i privata företag blir man oftare beviljad löneförmåner. Det kan vara billigare inköp eller rabatt på gym, men den offentliganställde har inte alltid haft samma möjligheter.
Nu konstaterade Finansdepartementet, tyvärr, att tandvården redan var offentligt finansierad och därför skulle inte dessa uppfinningsrika avdrag längre accepteras utan de ska förbjudas från och med årsskiftet 2003/04.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansministern varför det är rätt att medge avdrag för motion men inte för tandvård?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:1071 besvarad av
den 18 juni
Svar på fråga 2002/03:1071 om bruttoavdrag för tandläkarbesök
Finansminister Bosse Ringholm
Margareta Pålsson har frågat mig om det är min bedömning att det är rätt att medge avdrag för motion men inte för tandvård.
Frågan har ställts mot bakgrund av att det inom Finansdepartementet har upprättats en promemoria med förslag att slopa skattefriheten för förmån av inte offentligt finansierad tandvård.
Promemorian, som nyligen har remissbehandlats, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Som jag sagt i ett tidigare svar på en fråga om företagstandvård (fråga 2002/03:873) bör den offentliga finansieringen av tandvården ske i huvudsak inom ramen för den allmänna försäkringen. Att förmån av vanlig svensk tandvård blivit skattefri är en inte avsedd konsekvens av nuvarande lagstiftning som bör rättas till.
Förmån av enklare slag av motion och annan friskvård är skattefri under vissa förutsättningar. Bland annat får förmånen inte till skillnad mot förmån av tandvård bytas ut mot kontant ersättning.
Det finns även andra skillnader mellan förmån av tandvård och personalvårdsförmåner, dit enklare slag av motion och annan friskvård hör. Förmånerna har bland annat olika stark anknytning till arbetsgivarens verksamhet. Personalvårdsförmåner kan regelmässigt motiveras som positiva och mer eller mindre nödvändiga för arbetsgivarens verksamhet. Detta gäller endast i rena undantagsfall för tandvård. Dessa skillnader talar också för att förmånerna behandlas olika i inkomstbeskattningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.