Balansering av va-taxan

Skriftlig fråga 2024/25:986 av Martina Johansson (C)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2025-03-31
Överlämnad
2025-04-03
Anmäld
2025-04-04
Svarsdatum
2025-04-09
Besvarad
2025-04-09
Sista svarsdatum
2025-04-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

Sverige behöver ha en fungerande tillväxt av bostäder, och när de byggs behöver planeringen vara smart både ekonomiskt och samhällsplaneringsmässigt.

I en tillväxtkommun med många detaljplaner som det bara är att starta en byggnation utifrån sker det en ständig tillväxt. Detta är Trosa kommun är ett bra exempel på. Byggnationen sker i etapper, och där görs vinster genom att byggnationen följer ett visst mönster. Det gör att när investeringen i nya områden sker för bland annat va kommer det att försörja många fler bostäder på sikt.

Det som ställer till bekymmer är att balanseringen av va-taxan måste ske över tre år även om den planerade exploateringen ska ske under tio år. Det är inte rimligt att det ska ske så snabbt om tillväxten i kommunen ska ske efter hand, med olika delprojekt – ett arbetssätt som många mindre kommuner använder sig av för att ha en hållbar tillväxt. I praktiken innebär denna regel att de första tio villorna som byggs måste betala hela utbyggnaden av det nya va-området, om det ska finansieras av va-kollektivet, eftersom det endast är de tio som kommer vara färdiga de första tre åren.

Så för att översätta detta i kronor och ören är kalkylen följande:

Utbyggnad av en ny va-ledning för att försörja flera nya bostadsområden under en tid på tio år = 25 miljoner.

Tio villor planeras under de första tre åren, inom vilka balanseringen av kostnaden måste ske = tio villor med 2,5 miljoner var i anslutningsavgift.

Vem vill köpa den villan, som innan den ens är byggd kostar 2,5 miljoner?

Förslag på lösning skulle kunna vara:

Utbyggnad av en ny va-ledning för att försörja flera nya bostadsområden under en tid på tio år = 25 miljoner.

100 villor planeras under tio år, och balanseringen är möjlig att göra över tio år = 100 villor med 250 000 kronor i anslutningsavgift.

En mycket mer rimlig lösning.

Nuvarande reglering gör alltså att om inte alla kommunens invånare ska betala via skattsedeln för de 100 villor som ska byggas måste de första tio villorna betala 2,5 miljoner i anslutningsavgift.

Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari är:

 

Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att det ska finnas en rimlig ekonomisk möjlighet till exploatering av nya va-områden?

Svar på skriftlig fråga 2024/25:986 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Svar på fråga 2024/25:986 Balansering av va-taxan

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

Svar på fråga 2024/25:986 av Martina Johansson (C)
Balansering av va-taxan

Martina Johansson har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att det ska finnas en rimlig ekonomisk möjlighet till exploatering av nya va-områden.

Allmänna vattentjänster (va-tjänster) är huvudsakligen avgiftsfinansierade och utgår från självkostnadsprincipen. Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (vattentjänstlagen) reglerar hur avgifter för va-tjänster bestäms och beräknas. Va-taxan utgörs av brukningsavgifter och anläggningsavgifter och taxan fastställs av kommunfullmäktige.

Anläggningsavgiften är en engångsavgift som betalas av fastighetsägaren i samband med att en fastighet ansluts till det allmänna va-nätet. Brukningsavgiften ska täcka kostnaderna för drift, underhåll och kapitalkostnader för investeringar.

Brukningsavgiften och anläggningsavgiften får inte överskrida de kostnader som är nödvändiga och fördelningen av avgiftsuttaget på fastighets­ägarna ska ske utifrån vad som är skäligt och rättvist. Under vissa förutsätt­ningar får kommunen bestämma att en särskild avgift får tas ut enligt en särtaxa om det behövs för att tillhandahålla va-tjänster till en viss eller vissa fastigheter inom verksamhetsområdet.

Självkostnadsprincipen innebär att va-verksamhet som finansieras med brukningsavgifter inte får gå med ett ekonomiskt över- eller underskott. Praxis är att över- och underskott ska balanseras inom en treårsperiod. Det finns dock ett utrymme för undantag. När det gäller exploatering av nya va-områden så får tillfälliga överskott av brukningsavgifterna avsättas till en fond för nyinvesteringar under förutsättning att det finns en fastställd investeringsplan. Avsättning får göras för en bestämd åtgärd som är redovisad i planen liksom de beräknade kostnaderna. Investeringsplanen ska också innehålla en tidsplan samt övriga upplysningar som behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.

Underskott till följd av investeringar, som bland annat finansieras med anläggningsavgifter, omfattas inte av praxis att balanseras inom tre år. Anläggningsavgifterna bestäms på beräkningsgrunder som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna va-anläggningen.

Stockholm den 9 april 2025

 

 

Romina Pourmokhtari

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.