Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

avgifter i hälso- och sjukvården

Skriftlig fråga 2004/05:2151 av Linna, Elina (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-09-01
Anmäld
2005-09-13
Besvarad
2005-09-14
Svar anmält
2005-09-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 september

Fråga 2004/05:2151

 av Elina Linna (v) till statsrådet Ylva Johansson om avgifter i hälso- och sjukvården

Det är ett landstingskommunalt ansvar att fastställa och ta ut avgifter för hälso- och sjukvård. Högkostnadsskyddet och hälso- och sjukvårdslagen är däremot nationell. Det är viktigt att påminna sig om när man nu konstaterar att landstinget i Värmland vill avvisa patienter som inte kan betala kontant vid besökstillfället. Vårdbolaget Carema som driver närsjukvården på uppdrag av landstinget i Värmland har beslutat att avvisa patienter som inte kan betala vid besökstillfället. De avvisas utan att någon medicinsk bedömning gjorts. På en fråga ställd till den politiska majoriteten i Värmland om hur man såg på Caremas sätt att hantera patienter som saknade kontanter svarade man att detta kanske var något för landstinget att införa i sina egna verksamheter. Jag ställer mig frågande till hur ett sådant system kan inrymmas i en lag som säger att hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor i hela landet och att vården ska ges efter behov. Jag undrar också hur detta ska kunna förenas med den vårdgaranti som införs den 1 november 2005. Där finns mig veterligen inga krav på patientens betalningsförmåga.

Jag vill därför fråga statsrådet Ylva Johansson:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av att landstinget vill införa möjligheten att neka patienter vård av ekonomiska skäl?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:2151 besvarad av Ylva Johansson

den 14 september

Svar på fråga 2004/05:2151 om avgifter i hälso- och sjukvården

Statsrådet Ylva Johansson

Elina Linna har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av att landstinget i Värmland vill införa möjligheten att neka patienter vård av ekonomiska skäl.

Jag vill inledningsvis starkt betona att det är oacceptabelt om patienter nekas vård på grund av att de inte kan betala kontant vid besökstillfället. Varje landsting är enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skyldigt att erbjuda sina invånare en god hälso- och sjukvård. Denna skyldighet består även i de fall då landstinget sluter avtal med bolag eller andra aktörer om att utföra de uppgifter som landstinget i fråga ansvarar för. Visar det sig att denna skyldighet inte uppfylls är jag beredd att överväga att vidta åtgärder för att tillse att lagen efterlevs.

Det är viktigt att framhålla att sjukvården i huvudsak finansieras gemensamt genom skatter. Patientavgifter utgör bara en liten del av landstingens inkomster (2,7 % för år 2003) och är i första hand inte avsedda som en finansieringskälla utan som ett hjälpmedel genom vilket vårdsökande kan styras till rätt nivå inom sjukvården. En patient får aldrig bli nekad vård på grund av att han eller hon vid besökstillfället inte har möjlighet att betala kontant. Om en patient har kommit till vårdinrättningen utan att ha pengar med sig får vårdgivaren lösa detta genom exempelvis efterhandskrav. En patient som inte har tillräckliga ekonomiska resurser för sin hälso- och sjukvård har också möjligheter att vända sig till kommunens socialtjänst.

I mitt svar vill jag avslutningsvis kommentera den nationella vårdgarantin. Den innebär ett åtagande för landstingen att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att beslut om behandling fattats. Om ett landsting inte klarar tidsgränsen ska patienterna få hjälp till vård i ett annat landsting inom garanterad tid. Om behandlingen sker i ett annat landsting enligt vårdgarantin så ska det ske utan extra kostnader för patienten. Garantin gäller givetvis också i de fall då patienten inte har möjlighet att betala vid besökstillfället.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.