om vissa pensionsfrågor, m. m.

Proposition 1977/78:153

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:153 Regeringens proposition 1911/IS: 153 om vissa pensionsfrågor, m. m.;

beslutad den 16 mars 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits 1 bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBIÖRN FÄLLDIN

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåU

Ett antal enskilda institutioner som omfattas av statlig personalpensionering betalar särskilda avgifter som bidrag till personalpensionskoslna-dema. 1 propositionen föreslås att dessa avgifter i vissa fall skall sänkas eUer bytas ut mot reducerat lönekostnadspålägg.

Förslag läggs vidare fram om pensionsrätt för idrottskonsulenter hos Sveriges Riksidrottsförbund och om personlig pensionsrätt eller pension för vissa personer.

Slutiigen föreslås en utvidgning av statens skadeansvar vid viss arbets-marknadsutbUdning.

1 Riksdagen 1977178. I saml. Nr. 153

Prop. 1977/78:153

Utdrag
BUEXjETDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullslen, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om vissa pensionsfrågor, m. m.

1    Avgifter till den statliga personalpensioneringen i vissa fall

De statliga myndighetemas kostnader för socialförsäkrings- och personalpensionsförmåner redovisas fr. o. m. budgetåret 1969/70 i form av lönekostnadspälägg och beräknas på utbetalda löner. Lönekostnadspåläggen, som f, n. uppgår tUl 39 % av lönesumman, tas upp som utgift för myndigheterna och krediteras omföringsvis inkomsttiteln Pensionsmedel m, m.

Det förekommer också lönekostnadspålägg på löner till arbetstagare hos enskUda huvudmän när staten svarar för personalpensioneringen. I dessa fall utgär s. k. reducerat lönekostnadspålägg som inte avser socialförsäkringsförmåner utan endast personalpensionsförmåner. Detta tiUägg utgör nu 11 % av lönema och är avsett att i princip svara mot hela kostnaden för personalpensionsförmäner. Reducerat lönekostnadspålägg tas ut av bl. a. gmndskolor, gymnasieskolor, särskolor, svenska riksteatem, operan, dramatiska teatern och vissa museer.

Systemet med lönekostnadspålägg berör f. n. med ett undantag inte de statiiga affärsverken. Undantaget är statens jämvägar som erlägger reducerat lönekostnadspålägg mot att statsverket svarar för pensionsutbetalningarna.

Övriga afTärsverk bekostar försäkringsavgifter och löpande personalpensionsförmåner med intäkter från den egna rörelsen.

Vissa av de enskilda huvudmännen som omfattas av statlig personalpensionering belastas inte med lönekostnadspålägg utan betalar i stället enligt ett äldre system särskilda avgifter som bidrag till personalpensionskostna-dema. Dessa avgifter utgörs av obligatoriska, fortlöpande avgifter och frivilliga engångsavgifter. Avgiftema betalas in till statens personalpen-

Prop. 1977/78:153                                                                   3

slonsverk (SPV) och tillgodoförs den nämnda inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

De fortlöpande avgifterna las ul i efterskott för kalenderår eller i vissa fall för budgetår. Vid avvägning av dem har man i princip utgått från alt kostnaderna för personalpensionsförmåner och allmänna tilläggspensioner (ATP-pensioner) skall delas lika mellan staten och huvudmännen. F.n. utgår fortlöpande avgifter 1 allmänhet med 10% av pensionslönerna enligt beräkningar som utfördes i samband med ATP:s införande. Avvägningen har sketl från den utgångspunkten alt huvudmännen själva betalar ATP-avgifterna.

Frågan om hur avgifterna skall beräknas har övervägts av en särskild utredningsman'. Denne överlämnade den 9 januari 1974 en promemoria om beräkning av årskostnaden för kompletleringspension inom SPV:s avgiftsseklor m. m.

I överensstämmelse med grunderna för nuvarande avgiftssystem bygger utredningen på förutsättningen alt hela kostnaden för kompletterings-pension skall tas ut under arbetstagarnas aktiva tid.

Beräkningen av kostnaderna har gjorts med tillämpning av de grunder i fråga om bl. a. förväntad dödlighet och ränta som godkänts av försäkrings-inspektionen för privat pensionsförsäkring. Kostnaderna har genomgående uttryckts i procent av pensionslön och redovisas fördelade på tjänsle-pensionsåldrar och levnadsåldrar.

Då utredningen överlämnades var pensionsåldern för allmän pension ännu 67 år. Efter beslutet om sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år kompletterades utredningen 1 april 1976 med hänsyn till denna nya förutsättning.

Med utgångspunkt i ett antagande om uppräkning av utgående pensioner med 4% för år beräknas den för olika pensions- och levnadsåldrar sam-manvägda genomsnittskostnaden till 15% av pensionslönen. I den kompletterande utredningen anges sänkningen av den allmänna pensionsåldern med två år betyda en minskning av genomsnittskostnaden med ungefär tre procentenheter till 12% av pensionslönen. På gmndval av ett anlagande om uppräkning av utgående pensioner med 7 % beräknas kostnaden bli i slorl sett dubbelt så slor.

Utredningen redovisar slutligen hur stor avgift huvudmannen skall erlägga om den sammanlagda kostnaden för pension enligt SPR och allmän tilläggspension (ATP) skall delas lika mellan staten och huvudmannen. ATP-kostnaden antas härvid utgöra 9% av pensionslönen. I enlighet härmed erhålles en huvudmansavgift på (1/2 x 12-1/2x9 =) 1,5% vid det lägre anlagandel om uppräkning av utgående pensioner och (1/2x24-1/2x9

' F.d. lönedirektör Olof Kalén.

It Riksdagen 1977178. I saml. Nr. 153

Prop. 1977/78:153                                                     4

= )7,5% av pensionslön vid det högre antagandet om uppräkning av utgående pensioner.

Yttrande över den ursprungliga promemorian har avgivits av försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, statens personalpensionsverk. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Svenska kyrkans församlings- och pasloralsförbund, teater- och musikrådet samt Teatrarnas riksförbund.

Remissorganen har inte haft några principiella invändningar mot den metod och de antaganden som utredningsmannen utgått från vid beräkning av de årliga pensionskostnaderna. Yttrandena innehåller dock inle någon ensartad bedömning i frågan om vad som kan anses vara ett rimligt avgiftsuttag för SPV:s avgiftsseklor i dess helhet.

Under ärendets behandling i budgetdepartementet har avgifisfrågan i särskild ordning aktualiserats för speciella personalgrupper som hör till avgiftssektorn.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundei har sålunda hemställt om sänkt fortlöpande avgift för personal vid vissa teater-, dans- och musiklnslitutioner saml för personal med reguljär eller personlig statlig pensionsrätl hos enskilda sjukhus och vårdhem m. fl. institutioner som uppbär bidrag från kommun eller landsting. Svenska kyrkans församlings-och pasloralsförbund hargjort motsvarande framställning beträffande kyrkomusiker.

Frågan om sänkning av avgiften för berörda personalkategorier har övervägts inom budgetdepartementel i samarbete med företrädare för kommunförbunden.

Föredraganden. Del nuvarande procenttalet, 10, för de fortlöpande avgifterna enligl SPR fastställdes i början av 1960-talel, då resultatet av beräkningarna i betydande grad påverkades av all en stor del av de pensionsbe-rätligade endast kunde få obetydliga eller i vart fall mycket avkortade ATP-pensloner enligt reglerna för ATP-syslemels uppbyggnad. Mot denna bakgrund borde man trots den allmänna pensionsålderns sänkning år 1976 men under oförändrade förulsäuningar i övrigl kunna vänta sig en inte obetydlig sänkning av avgiften. En sådan bedömning bekräftas också av den föreliggande utredningen.

I ell avseende har emellertid kostnadsförutsättningama ändrats mycket väsentligt under de allra senaste åren med verkan i motsatt riktning. Del gäller uppräkningen av utgående pensioner, som genom pris- och standard-utveckling avsevärt har överstigit vad utredningen i sina kalkyler räknat med.

Frågan om den fortsalla nominella utvecklingen av utgående pensioner bedömer jag f. n. som oviss. Jag är därför inte beredd all nu föreslå en generell ändring av avgiftstariffen.

Prop. 1977/78:153                                                                   5

Kommunförbundens samt församlings- och pastoratsförbundets nämnda framställningar har dock gett mig anledning alt överväga om inte SPV-avgjfierna bör avvecklas eller ändras i vissa fall.

En finansiering av pensionskostnaderna med särskilda avgifter innebär merarbete för både pensionsverket och berörda huvudmän m.fl. Dessutom ger dessa avgifter inte ett lämpligt underlag för en riklig redovisning av vad pensionsförmånerna kostar. Med hänsyn härtill finner jag det önskvärt all avgifterna avvecklas, när pensionskostnaderna kan fördelas mellan staten och huvudmännen på ell enklare sätl. Detta kan genomföras redan nu såvitt gäller pensionsavgifter för personalen vid de teater-, dans- och musikinstitutioner som uppbär statsbidrag. En fördelning av kostnaderna för deras pensioner mellan staten och dessa huvudmän bör i stället göras vid avvägningen av statsbidragen.

Statsbidrag utgår f. n. lill sammanlagt 29 teater-, dans- och musikinstitutioner, för vilka kommun eller landstingskommun i sista hand svarar för driftskostnaderna. Bidraget är normalt 55 % av ett underlag som avvägts alt svara mot de genomsnittliga personalkostnaderna. I underiaget inräknas ATP-avgifterna men inle SPV-avgiflerna. Pensionskostnaderna för dessa institutioner bör enligt min mening inle vidare finansieras med fortlöpande avgifter. Såsom en provisorisk anordning i avbidan på ytterligare överläggningar mellan budgeldepartemenlet och kommunförbunden förordar jag att kostnaderna tas ul i form av ett reducerat lönekostnadspålägg på f. n. 11 % vilket bör räknas in i stalsbidragsunderiaget. Den föreslagna ändringen skulle medföra en sänkning av pensionskostnaden till ca 5 % av lönesumman. Omläggningen bör genomföras fr.o. m. budgetåret 1978/79.

Särskilda skäl kan anföras för att tillmötesgå också församlings- och pasloratsförbundets framställning om sänkning av avgifterna för kyrkomusiker. Jag förordar, också 1 detta fall som en provisorisk anordning, atl den fortlöpande avgiften för annan kyrkomusiker än skolkantor sänks till hälften. Den skall alltså fr.o.m. budgetåret 1978/79 tills vidare vara 5 % av pensionslönen.

Beträffande skolkanlorerna blir de administrativa kostnaderna för uppbörd av pensionsavgifterna oproportionerligt slora om den nuvarande avgiften halveras. Jag föreslår därför alt bestämmelser om pensionsavgifter inte längre skall gälla för dem. Detta bör också genomföras fr. o. m. budgetåret 1978/79.

Däremot är jag 1 nuvarande läge Inte beredd all tillmötesgå kommunförbundens hemställan om sänkta avgifter för personal med statlig pensionsrätl vid enskilda sjukhus och vårdhem m. fl. Denna fråga måste diskuteras ytterligare mellan företrädare för budgetdepartementet och kommunförbunden. Regeringen bör därefter få besluta om den sänkning av avgifterna som kan finnas motiverad och om den tidpunkt från vilken sänkningen skall genomföras.

Prop. 1977/78:153                                                     6

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om ändring av de fortlöpande avgifterna enligt SPR och om deras ersättande med reducerat lönekostnadspålägg enligt vad jag har förordat i del föregående.

2 Pensionsrätt för idrottskonsulenter vid Sveriges Riksidrottsförbund

Personalen vid Sveriges Riksidroitsförbund har med slöd av beslut vid 1970 års riksdag (prop. 1970:104, SU 96, rskr 222) anslutils lill statens allmänna tjänslepensionsreglemente (1959:287) - SPR - fr.o.m. den 1 juli 1970. Anslutningen omfattar dock inle förbundels idrottskonsulenter.

Atl konsulenterna logs undan berodde främst på anställningarnas kort-varighel. Som anfördes i prop. 1970: 104 (s. 13) anställdes de fören lid av fyra år och de kunde få anställningstiden förlängd till sammanlagt högst åtta år. Med beaktande därav fann föredraganden alt det redan ordnade pensionsskyddet 1 form av pensionsförsäkring 1 Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) var all föredra framför en pensionering i statiig regi.

Riksidrotlsförbundel har nu på nytt tagit upp frågan om anslutning av förbundels konsulenter till SPR.

Statens personalpensionsverk, som yttrat sig i ärendet, framhåller alt med hänsyn till vissa ändringar i förbundets organisation det nu är motiverat med en omprövning av Idrollskonsulenternas pensionsfråga. Anställnings- och avlöningsförhållandena regleras således numera inle på annat sätl för dessa konsulenter än för annan personal hos förbundet. Och dessa villkor, som följer av kollektivavtal mellan riksidrotlsförbundel och handelstjänstemannaförbundet, stämmer i huvudsak överens med de statligt anställdas. De aktuella konsulenternas verksamhet har breddats och fått en fastare form. Mot bakgrund därav tillstyrker SPV alt idrottskonsu-lenterna ansluts lill SPR.

Föredraganden. När personalen vid riksidrottsförbundet anslöts till SPR den 1 juli 1970, undantogs förbundels idrottskonsulenter efiersom de, främst på grund av anställningarnas kortvarlghel, inle ansågs uppfylla villkoren för anslutning lill reglementet. Sedan dess har emellertid konsulenternas anställningsförhållanden ändrats. De anställs numera tills vidare och omfattas av samma avtal som gäller för övriga personalkategorier vid förbundet. Jag finner därför i likhet med SPV atl det nu finns förutsättningar för att ansluta konsulenterna till SPR.

Jag förordar alltså att SPR får tillämpas på anställning som idroltskonsu-lent hos riksidrotlsförbundel. Anslutningen bör ske på villkor atl anställningarna anmäls lill och registreras hos SPV. Registrering bör kunna ske med giltighet fr.o.m. den I juli 1978. I anslutning därtill bör nuvarande pensionsförsäkring i SPP upphöra.

Prop. 1977/78:153                                                                   7

Några särskilda avgifter till SPV bör inte ulgå. Liksom för övriga anställda vid riksidrotlsförbundel bör i stället reducerat lönckostnadspålägg med f. n. 11 % tas ut och lillgodoföras inkomsttiteln Pensionsmedel m. m.

Viss ändring i SPR behövs för att genomföra vad jag nu har förordat. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att göra denna ändring.

3   Personlig pensionsrätt för en avdelningschef vid statens livsmedelsverk

Genom beslut den 30 oktober 1975 förordnade regeringen en innehavare av ordinarie tjänst som avdelningschef i lönegrad Fp 26 hos försvarels forskningsanstalt atl, med ledighet från nämnda tjänst, inneha en personlig extra tjänst som avdelningschef i lönegrad Fg 26 hos statens livsmedelsverk fr.o. m. den 1 november 1975 tills vidare.

Förordnandet på tjänsten hos forskningsanstalten löpte ut den 30 juni 1977. Innehavaren erbjöds förlängt förordnande på tjänsten under förutsättning all han återupptog utövningen av denna. Om förordnandet inte förlängdes och han fortsatte sin tjänstgöring hos livsmedelsverket skulle han förlora sin rätt till genast börjande förordnandepension.

1 skrivelse den 21 februari 1977 har livsmedelsverket betonat angelägenheten av alt avdelningschefen också i fortsättningen tjänstgör hos verket och hemställt all en personlig ordinarie tjänst i lönegrad Fp 26 skall inrättas ål avdelningschefen för en tid av tre år.

Jag finner det synnerligen angeläget alt livsmedelsverket också i fortsättningen kan dra nytta av avdelningschefens erfarenhet och kunnande. I samband med atl frågan om hans omförordnande på tjänst vid försvarets forskningsanstalt kom upp förklarade han emellertid att han var beredd atl fortsälla sin tjänstgöring hos verket bara om han fick samma rätl till pensionsförmåner som fortsalt tjänstgöring hos forskningsanstalten skulle ge honom.

Sedan jag med beaktande härav meddelat honom atl jag avsåg all medverka till atl han vid fortsall tjänstgöring hos livsmedelsverket under minsl tre år skulle få åtnjuta personlig pensionsrätt innefattande förordnandepension, har han fortsatt sin tiänstgöring hos livsmedelsverket.

Riksdagens bemyndigande förutsätts för den personliga pensionsrätt för en avdelningschef vid statens livsmedelsverk som jag har ställt i utsikt. Regeringen bör Inhämta sådant bemyndigande.

4   Pension åt en f. d. biskop i missionsverksamhet

Genom avtal mellan svenska kyrkan och fyra andra lutherska kyrkor bildades år 1%0 Evangelical Lutheran Church in Southern Africa-Soulh

Prop. 1977/78:153                                                                   8

Fastern Region som en gemensam regional kyrka. Den har till uppgift att svara för missionsverksamhet i sydöstra Afrika.

En svensk präst, som verkat för den svenska kyrkans mission i Sydafrika sedan 1948 och tjänstgjort som ledare och biskop 1 en svensk kyrka där sedan 1959, blev den gemensamma kyrkans ledare i samband med dess tillkomst. År 1965 valdes han till biskop även i den gemensamma kyrkan. 1 dessa anställningar har han omfattats av svenska statliga pensionsbestämmelser.

Av kyrkopolitiska skäl måste han frånträda biskopsämbetet år 1971. 1 anslutning härtill erhöll han en tjänst som kyrkoherde i Sverige. Han avgick från denna tjänst med pension 1977. Den pension han nu uppbär på grund av kyrkoherdetjänsten (lönegrad F 16) är avsevärt lägre än den han skulle ha fått om han hade pensionerats som biskop (lönegrad F 21).

Det torde inte finnas förutsättningar för att återställa den tidigare pen-sionsrrlten för den präst som här avses, om frågan bedöms ur de synpunkter som regelmässigt brukar anläggas på pensioner. Jag anser mig dock inte kunna se bort från att han har utövat biskopsämbete i en utsatt position på ett synnerligen förtjänstfullt sätl och alt hans avgång har betingats av kyrkopolitiska och inte personliga skäl. Med beaktande härav och med hänsyn till hans långa tjänstgöringstid (ca 23 år) och till hans levnadsålder (59 år) vid ämbetets frånträdande finner jag del inle rimligt att han skall behöva vidkännas en väsentlig försämring av sin pensionsrätt på grund av sin avgång i förlid.

Jag förordar därför att han tillförsäkras egen- och familjepenslonsrätl som om han fortfarande hade innehaft biskopsämbete när han lämnade kyrkoherdetjänsten mot alt han avstår från rätlen lill pension för denna tjänst. Egenpensionen bör för tid fr. o. m. dagen för hans avgång från kyrkoherdetjänsten minskas med vad han redan har uppburit i pension från den tjänsten. Ur kyrkofonden bör till statens personalpensionsverk erläggas engångsavgift med ett belopp som svarar mot summan av de fortlöpande avgifter som hade kommit i fråga vid fortsalt utövning av biskopsämbetet.

Regeringen bör inhämta bemyndigande all besluta om pension åt en f. d. biskop i missionsverksamhet enligt vad jag här har föreslagit.

5    Ersättning av allmänna medel för skada som har orsakats av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning

Med stöd av beslul av 1974 års riksdag (prop. 1974:87, InU 12, rskr 245) har regeringen utfärdat förordningen (1977:1190) om ersättning av allmänna medel för skada orsakad av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning. Ersättning enligt förordningen utgår när fråga är om sådan arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurs) som med stöd av 14 § arbetsmarknads-

Prop. 1977/78:153                                                                   9

kungörelsen (1966:368, omtryckt 1977: 141) har föriagts till enskilt förelag. Bestämmelserna i förordningen innebär i huvudsak följande.

Staten är skyldig att under vissa angivna fömtsättningar ersätta dels sakskada som har tillfogals förelaget, oavsett om den kursdeltagare som har orsakat skadan är vållande eller inle, dels ren förmögenhelsskada som kursdeltagaren har vållat företaget genom broll. Staten är vidare skyldig alt utge ersättning med belopp som svarar mot den ersättning som förelaget måste utge enligt skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1977:272) när kursdeltagare genom fel eller försummelse i arbetet har vållat antingen personskada eller sakskada som drabbat annan än företagel. Detsamma gäller när kursdeltagare genom brott 1 arbetet har vållat annan än företagel ren förmögenhetsskada. Ersättningsskyldigheten är emellertid begränsad och ersättning utgår vid en och samma skadehändelse med högst 100000 kr. för sakskada, med högst samma belopp för ren förmögenhetsskada och med högst 2 miljoner kr. för personskada.

1 skrivelse till regeringen den 27 februari 1978 har skolöverstyrelsen tagit upp frågan om all slopa beloppsgränserna för ersättningsskyldigheten och i anslutning därtill anfört följande. Överstyrelsen avser att förlägga vissa AMU-kurser för arbetslös ungdom lill Norrbottens Järnverk ÄB. Kurserna gäller huvudsakligen utbildning inom det verksladsmekaniska området och omfattar sammanlagt 175 utbildningsplatser. För skada som orsakas av deltagare 1 utbildningen gäller bestämmelserna 1 förutnämnda förordning. Bolaget har förklarat sig villigt all medverka vid utbildningen bara under fömtsättning atl den angivna ersällningsbegränsningen vid sakskada och ren förmögenhetsskada höjs lill 1 miljon kr., såvitt gäller skada som tillfogas företaget.

Överläggningar pågår f. n. mellan skolöverstyrelsen och ett anlal andra företag om anordnandet av AMU-kurser för arbetslös ungdom. Det kan befaras att även dessa förelag kommer alt göra invändningar mot begränsningen av ersättningsbeloppen. Verkstadsindustrins yrkesnämnd har uttalat alt begränsningen bör slopas.

Enligt skolöverstyrelsens bedömning kan begränsningen av ersättningsbeloppen utgöra hinder att förlägga AMU-kurser till förelag 1 den omfattning som motiveras av arbelsmarknadspoUliska skäl. Med hänvisning härtill hemställer överstyrelsen all bestämmelserna om begränsning av här avsedda ersättningar upphävs.

Föredraganden. När regeringen år 1974 inhämtade riksdagens bemyndigande för alt ikläda staten ansvar för skador vid arbetsmarknadsutbildningen, förutsågs inte den typ av AMU-verksamhet som nu är aktuell. Av arbelsmarknadspoliiiska skäl måste AMU-kurser kunna förläggas till förelag med maskiner och annan utrustning av ett värde som väsentligt överstiger den nuvarande högsta nivån för ersättning vid sakskada. Det är självfallet en förutsättning för AMU-verksamhelen atl enskilda förelag

Prop. 1977/78:153                                                                  10

som är beredda all medverka hålls skadeslösa för skador. Med beaktande av delta och angelägenheten alt ledig utbildningskapacitet i företag kan utnyttjas i slörsla möjliga uisträckning är jag beredd alt medverka lill att de föreskrivna begränsningarna av ersättningsbeloppen slopas. Jag fömtsätter härvid alt regeringen skall pröva avtal om förläggning av AMU-kurs lill enskilt företag, när ersättning vid sakskada, ren förmögenhetsskada eller personskada avses skola kunna ulgå med belopp överstigande de beloppsgränser som gäller nu.

Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande atl utvidga statens ansvar vid arbetsmarknadsutbildning enligt vad jag här har förordat.

6    Ikraftträdande m. m.

Vad jag förordat i det föregående bör träda i kraft den I juli 1978, om inte annat har sagts. Regeringen bör få utfärda de övergångsbestämmelser som kan behövas.

7    Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen atl

1.   besluta om minskning av de fortlöpande avgifterna enligt SPR och om deras ersättande med reducerat lönekostnadspålägg enligt vad jag har förordat under 1,

2.   vidtaga ändringar i statens allmänna tjänslepensionsreglemente (1959: 287) enligl vad jag har förordat under 2,

3.   besluta om personlig pensionsrätl för en avdelningschef vid statens livsmedelsverk enligl vad jag har ställt i utsikt under 3,

4.   besluta om pension ål en f, d. biskop i missionsverksamhet enligl vad jag har förordat under 4,

5.   utvidga siatens skadeansvar vid viss arbetsmarknadsutbildning enligt vad jag har förordat under 5.

8   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:153 11
Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... ... 1

1.                                                                       Avgifter till den statliga personalpensioneringen i vissa fall.....................................................................    2

2.   Pensionsrätl för idrottskonsulenter vid Sveriges Riksidrottsförbund      6

3.   Personlig pensionsrätt för en avdelningschef vid  statens  livsmedelsverk              7

4.   Pension ål en f. d. biskop i missionsverksamhet........    7

5.   Ersättning av allmänna medel för skada som har orsakats av deltagare i viss arbetsmarknadsutbildning   ...................................................................... 8

6.   Ikraftträdande m.m............................................    9

7.   Hemställan....................................................... .. 9

8.   Beslut..............................................................    9

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978