Ökad ansvar för Konsumentombudsmannen och Konsumentverket på området finansiella tjänster

Proposition 1995/96:82

Regeringens proposition

1995/96:82

Ökad ansvar för Konsumentombudsmannen och
Konsumentverket på området finansiella tjänster

Prop.

1995/96:82

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Marita Ulvskog
(Civildepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas den snabba utveckling som har skett på
området finansiella tjänster, de konsumentproblem som har uppstått samt
de nya uppgifter som Konsumentverket och Konsumentombudsmannen
på kort tid har fått och kommer att få. För att Konsumentverket skall
kunna fullgöra sina nya uppgifter på detta område föreslår regeringen
att verket tillförs ytterligare resurser genom omfördelning av medel.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 82

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:82

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2     Ärendet och dess beredning .................... 3

3     Gällande ordning ........................... 4

4     Behov av ökat konsumentskydd på området finansiella

tjänster ................................. 6

5     Anslagsfrågan ............................. 12

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 5 oktober 1995 .............................. 13

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:82

Regeringen föreslår att riksdagen

medger att från trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av
ideell verksamhet får under budgetåret 1995/96 disponeras 3 000 000 lo-
för Konsumentombudsmannens och Konsumentverkets ökade ansvar på
området finansiella tjänster.

2 Ärendet och dess beredning

Riksdagen har beslutat om Konsumentverkets verksamhet för budgetåret
1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 14, bet. 1994/95:LU19, rskr. 1994/95:
222). Riksdagen har också beslutat att godkänna nya övergripande mål
och verksamhetsinriktning för Konsumentverket (prop. 1994/95:140, bet.
1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438). Målen för verksamheten anges i
förordningen (1995:868) med instruktion för Konsumentverket (omtryckt
1995:1057).

I samband med att regeringen lämnade förslag till riksdagen om bidrag
till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå (prop. 1993/94:83) väcktes
motioner (mot. 1993/94:N5 och N6) i vilka påtalades att regeringen inte
hade följt riksdagens begäran om utredning av frågan om inrättande av
en allmänhetens bankombudsman. Enligt näringsutskottet fenns det skäl
att överväga att inrätta såväl bankbyrån som en funktion som bankom-
budsman (bet. 1993/94:NU7).

Enligt näringsutskottet skulle bankombudsmannens huvuduppgift vara
att företräda konsumenter som ett kollektiv gentemot banker och andra
kreditinstitut. Verksamheten skulle syfta till att åstadkomma så för-
delaktiga villkor som möjligt för konsumenterna i frågor som berör större
grupper av kunder eller som har principiell betydelse. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1993/94:79).

En utredare tillkallades som redovisade sina överväganden i betänkan-
det Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79). Utredaren kunde för
sin del inte finna några givna arbetsuppgifter för en bankombudsman
eller att denne lämpligen skulle kunna ta över några arbetsuppgifter från
tillsynsmyndigheterna eller Konsumenternas bankbyrå. Utredaren ansåg
att tillkomsten av ytterligare en myndighetsfunktion på området
finansiella tjänster skulle skapa otydlighet och vålla oklarheter i
rollfördelningen. Detta skulle kunna leda till minskad effektivitet till
nackdel för konsumenten. Utredaren presenterade därför inte något
förslag till allmänhetens bankombudsman. Betänkandet har inte remissbe-
handlats.

I denna proposition redovisar regeringen de nya uppgifter och det
ökade ansvar som gör att Konsumentombudsmannen och Konsumentver-
ket har fått eller bör få en allt centralare roll på området finansiella
tjänster. Ett förslag lämnas om finansiering av en förstärkning av
Konsumentverket under innevarande budgetår.

3 Gällande ordning

Konsumentskyddslagstiftningen på området finansiella tjänster

Internationellt, såväl inom EU som i det nordiska samarbetet, har beslut
tagits om att prioritera konsumentskyddet på det finansiella området.
Detta har kommit till uttryck såväl i EU-kommissionens senaste
treårsprogram för konsumentfrågor som i det nordiska samarbetet i form
av en handlingsplan för finansiella tjänster som antagits av Nordiska
ministerrådet.

1 Sverige har under senare år en rad reformer genomförts för att stärka
konsumenternas ställning på området finansiella tjänster. Införandet av
konsumentkreditlagen (1992:830) och skuldsaneringslagen (1994:334) har
stärkt konsumenternas ställning i samband med kreditgivning. Lagen
(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som trädde i kraft
den 1 januari 1995 omfattar numera även finansiella tjänster.

Den 1 januari 1996 träder en ny marknadsföringslag (1995:450) i kraft.
Lagen innehåller regler om vad en näringsidkare skall iaktta vid
marknadsföring av varor och tjänster. Sanktionsmedlen i lagen har blivit
strängare genom bl.a. regler om marknadsstörningsavgift.

Regeringen förbereder dessutom en rad åtgärder som skall öka
konkurrensen inom banksektorn och förbättra förhållandena för konsu-
menterna. En lagrådsremiss har beslutats med förslag som bl.a. innebär
att möjligheten för företag att förvalta förskottsmedel och betala ränta på
dessa bekräftas genom lagstiftning, vilket innebär att bl.a. handeln kan
fortsätta att betala ränta på kundmedelskonton. Därmed kommer
konkurrensen för bankerna att öka. Spararnas insättningar i bank skall
genom en insättargaranti skyddas mot konkurser. Vidare har frågan om
konsumentskydd vid framför allt elektroniska betaltjänster uppmärksam-
mats och förslag har lämnats som syftar till att klargöra bl.a. ansvarsför-
delningen mellan kortutgivare och kund. Behovet av skärpt ansvar för
bankernas styrelser och frågan om bättre tillsyn utreds.

Myndigheter för tillsyn och kontroll

Det finns i dag flera myndigheter och andra organ som arbetar med
konsumentfrågor inom det finansiella området. Finansinspektionen är
enligt sin instruktion (SFS 1992:102) central förvaltningsmyndighet för
tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda
försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansinspektionen är
att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att
verka för ett gott konsumentskydd. Inspektionens verksamhet omfattar
bl.a. tillsyn och kontroll, normgivning, ärendehandläggning samt analys -
och utredningsarbete.

På ett övergripande plan tillgodoses konsumentskyddet av den
verksamhet som inspektionen bedriver som syftar till att bidra till det
finansiella systemets stabilitet. Till detta kommer även rörelselagstift-
ningens olika krav. Inom sitt tillsynsområde granskar inspektionen från
konsumentsynpunkt avtal och medverkar vid utformningen av standard-

Prop. 1995/96:82

villkor, kontrollerar institutens kundrutiner och skäligheten i försäkrings- Prop. 1995/96:82
bolagens prissättning, genomför branschvisa överläggningar med institut
och branschorgan, ger ut allmänna råd, producerar och ger ut statistik,
information m.m. Arbetet är således inriktat på generellt verkande
åtgärder som kommer stora grupper av konsumenter till godo.

Konsumentverket är enligt sin instruktion (SFS 1995:868, omtryckt
1995:1057) central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verkets
uppgift är bl.a. att ge hushållen goda möjligheter att utnyttja sina
ekonomiska och andra resurser effektivt samt att ge konsumenterna en
stark ställning på marknaden. Generaldirektören är också konsumentom-
budsman (KO). Verket och KO övervakar bl.a. efterlevnaden av
marknadsföringslagen, konsumentkreditlagen och lagen om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden.

Konsumentverket får enligt sin instruktion bl.a. utarbeta riktlinjer för
näringsidkarnas marknadsföring och utformning av varor, tjänster och
andra nyttigheter samt för näringsidkarnas tillämpning av konsument-
kreditlagen. Tillsynen över de konsumentsrättsliga lagarna ligger ytterst
på KO, som kan väcka talan om förbud eller åläggande hos Mark-
nadsdomstolen. KO kan i vissa fäll även själv meddela förbud eller
åläggande.

Den kommunala konsumentvägledningen är en hörnsten i konsument-
politiken och Konsumentverket har genom omfattade utbildningsåtgärder
verkat för ökad kompetens hos konsumentvägledare och socialsekreterare
vad gäller budgetrådgivning och skuldsanering.

Allmänna reklamationsnämnden har enligt sin instruktion (SFS
1988:1583) till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och
näringsidkare samt att ge rekommendationer om hur tvisten bör lösas.
Vid Allmänna reklamationsnämnden finns det sedan år 1972 en försäk-
ringsavdelning och sedan år 1990 en bankavdelning. Där prövas tvister
mellan konsumenter å ena sidan och å andra sidan banker, försäkrings-
bolag samt andra institut rörande finansiella tjänster. Under budgetåret
1994/95 inkom totalt 488 ärenden till bankavdelningen. Till försäkrings-
avdelningen inkom totalt 838 ärenden.

Allmänna reklamationsnämnden prövar uteslutande s.k. konsumenttvis-
ter. Handläggningen är skriftlig. Förfarandet sker på frivillig grund. Det
är också frivilligt för parterna att följa nämndens utslag. En nämnd-
avdelning består av ledamöter som till lika antal företräder konsument-
och näringsidkarintressen och leds av en domare. En näringsidkare som
inte följer nämndens utslag får räkna med en viss offentlig uppmärksam-
het. Vid Allmänna reklamationsnämnden bedrivs också en försöksverk-
samhet med grupptalan. Talan kan föras av KO för en grupp konsumen-
ter med likartade anspråk mot en näringsidkare (se SFS 1993:1372 och
1995:965).

Samverkan mellan myndigheter och andra organ

Avtalsvillkorslagen förutsätter att tillsynsarbetet bygger på ett väl
fungerande samarbete mellan Finansinspektionen, KO och Konsumentver-

ket. Finansinspektionen skall fortlöpande övervaka marknaden medan det Prop. 1995/96:82
är KO som för talan i Marknadsdomstolen på det finansiella området (jfr
prop. 1994/95:17 s. 75f.). Denna modell för samarbete myndigheterna
emellan tillämpas i praktiken även när det gäller andra konsumentfrågor
av gemensamt intresse.

Det bör i detta sammanhang dock framhållas att varken KO:s eller
Finansinspektionens arbete är inriktat på information och rådgivning till
enskilda konsumenter. Inspektionen har inte heller laglig möjlighet att i
domstols ställe pröva ekonomiska anspråk eller andra krav och tvistefrå-
gor som kan uppstå i förhållandet mellan en kund och t.ex. en bank
under inspektionens tillsyn. Detsamma gäller KO och Konsumentverket
med undantag för den försöksverksamhet med grupptalan som bedrivs vid
Allmänna reklamationsnämnden.

Finansinspektionen och Konsumentverket bildade tillsammans med
Svenska Bankföreningen i mars 1994 Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå
(KBB). Dit kan konsumenter vända sig för att få individuell information
och reklamationsrådgivning. Ett motsvarande organ finns på försäkrings-
området, Konsumenternas försäkringsbyrå (KFB).

Byråernas uppgift är främst att genom faktablad och per telefon lämna
konsumenterna vägledning i form av råd som grundar sig på objektiva
läkta eller information om gällande regler och rättspraxis. De är enligt
sina arbetsordningar i mån av tid oförhindrade att även ge råd åt andra
än konsumenter. Det kan t.ex. gälla småföretagare i frågor som rör
borgensåtagande för företag. Byråerna skall även ha kontakt med de
klagomålsansvariga i banker och andra kredit- och värdepappersinstitut
samt med försäkringsbolagen. De skall också hålla tillsynsmyndigheterna,
bankerna och försäkringsbolagen informerade om de konsumentproblem
som de uppmärksammar.

4 Behov av ökat konsumentskydd på området
finansiella tjänster

Regeringens förslag: Den snabba och intensiva utvecklingen på det
finansiella området och de konsumentproblem som detta har
medfört ökar behovet av att konsumenternas intresse tas tillvara.
Konsumentombudsmannen och Konsumentverket, som på kort tid
har fått ett utökat tillsynsansvar inom detta område, bör få en mer
aktiv roll när det gäller att företräda konsumenterna. För detta skall
Konsumentverket tillföras vissa resurser.

Skälen för regeringens förslag

Avreglering och ökad konkurrens

Under senare år har utvecklingen på det finansiella området varit snabb
och intensiv. I början av 1980-talet inleddes en avreglering av kredit-

marknaden som därefter successivt genomförts. År 1985 avskaffades Prop. 1995/96:82
utlåningstaken. Därmed upphörde den sista begränsningen när det gäller
bankernas kreditgivning. Mellan åren 1987 och 1990 i det närmaste
fördubblades utlåningen i banker och finansbolag.

I vissa fäll ledde den omfattande utlåningen till att konsumenter fick
problem och hamnade i skuldfällor. Men även i ett samhällsekonomiskt
perspektiv fick utlåningen allvarliga konsekvenser. Avregleringen av
finansmarknaden i kombination med bl.a. uppåtgående konjunktur och
hög inflation rubbade balansen på kredit- och fastighetsmarknaderna med
snabbt stigande kreditförluster hos bankerna som följd.

Av tradition har den svenska bankmarknaden dominerats av ett fåtal
aktörer. Denna oligopolstruktur har i viss mån förstärkts av bankkrisen.
En likartad situation råder även inom försäkringsområdet. Men i takt
med den ökade internationaliseringen har marknaderna för finansiella
tjänster successivt avreglerats, vilket har öppnat möjligheter för ökad
konkurrens mellan såväl svenska som utländska institut.

Medlemskapet i EU innebär att utländska banker kan etablera sig i
Sverige på samma villkor som svenska företag. Hittills har etableringen
framför allt skett inom vissa lönsamma nischer och i viss mån har
konkurrensen mellan bankerna därigenom ökat när det gäller inlånings-
tjänster. En ny typ av banker med en smalare affärsidé har också vuxit
fram och medfört ökad konkurrens när det gäller vissa andra tjänster.
Någon större satsning på privatkundsmarknaden har dock ännu inte skett
på banksidan och konkurrensen kan därför inte sägas ha kommit bredare
grupper till godo fullt ut.

Ett nytt inslag som innebär en viss motvikt mot detta och ett steg mot
ökad konkurrens är att detaljhandeln i allt större utsträckning har börjat
erbjuda sina kunder att ha pengar på s.k. räntebärande kundmedelskon-
ton.

Även inom försäkringsområdet har rationaliseringsåtgärder och
införandet av ny teknik medfört förändringar. Konkurrensen har ökat och
detta bl.a. beroende på att flera banker tagit upp konkurrensen när det
gäller försäljning av de försäkringsprodukter som innehåller sparmoment.

Med flera företag på marknaden ökar konkurrensen och därmed
möjligheterna att få fram ett brett utbud av tjänster med hög kvalitet till
lägre priser. På de finansiella marknaderna kan den ökade priskonkurren-
sen på sikt medföra lägre utlåningsräntor och högre inlåningsräntor, dvs.
minskade räntemarginaler. Från konsumentsynpunkt är en sådan
utveckling angelägen. Det är uppenbart att den höga utlåningsräntan har
inneburit stora påfrestningar för många hushåll genom bl.a. ökade
boendekostnader.

Regeringen ser positivt på den senaste tidens utveckling av konkurren-
sen på det finansiella området. Situationen är dock inte helt tillfredsstäl-
lande utan måste förbättras ytterligare. Fortsatta åtgärder behövs för att
öka konkurrensen. Som ett led i detta arbete har regeringen nyligen
beslutat en lagrådsremiss om bättre bankkonkurrens.

Bättre konsumentskydd behövs                                        Prop. 1995/96:82

Parallellt med att åtgärder vidtas för att öka konkurrensen måste också
konsumentskyddet uppmärksammas. Konsumentverket har undersökt
konsumenternas problem med och attityder till banktjänster. Undersök-
ningen visar att förtroendet för bankerna är mycket lågt. Ändå är
kunderna trogna sin bank. En annan studie av Konsumentverket visar att
ekonomiska problem griper in på ett mycket påtagligt sätt i den enskildes
liv. Ytterligare en undersökning visar att skuldsaneringen har stärkt
hushållens självförtroende och gett påtagliga positiva effekter.

I sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 gör Konsumentverket
bedömningen att konsumenterna har problem med finansiella tjänster.
Verket har prövat nya vägar för att kartlägga konsumentproblemen med
banktjänster. Enligt Konsumentverket talar utvecklingen på området för
att insatserna behöver förstärkas.

Regeringen konstaterar att en allt mer komplicerad omvärld känneteck-
nad av snabba förändringar leder till svårigheter för konsumenterna när
det gäller bl.a. överblick över och val av produkter. Ett exempel är att
konsumenternas möjligheter att överblicka det ökade utbudet av nya
sparformer har försvårats. När det gäller det långsiktiga sparandet har
utbudet blivit väsentligt större och mer komplicerat till följd av ökad
konkurrens mellan banker och försäkringsbolag. Det gäller också i fråga
om det utbud av betaltjänster som genom nya tekniska lösningar och
rationaliseringskrav vuxit i antal.

Det finns fortfarande brister i informationen om vilka alternativ som
finns och på vilka villkor som tjänsterna bjuds ut. Eftersom behovet av
t.ex. eget pensionssparande har ökat är det därför av stor vikt att
kraftfulla åtgärder görs för att underlätta för den enskilde konsumenten
att göra väl genomtänkta val. Det finns annars en risk för att konsumen-
ten i ett senare skede upptäcker att sparandet inte har bidragit till den
framtida ekonomiska trygghet som förväntats.

Enskilda konsumenter har små möjligheter att påverka utformningen av
marknadens betaltjänster. Valfriheten har ökat men det finns ändå ett
behov av att någon kan föra fram argument som påverkar utformningen
av dessa tjänster i en mer användarvänlig inriktning. Om inte åtgärder
vidtas i ett tidigt skede finns det annars en risk för växande framtida
konsumentproblem. Särskilt måste de problem uppmärksammas som
konsumenter med svag ekonomi möter eftersom de ofta inte kan dra
fördel av den ökade konkurrensen på området finansiella tjänster.

När det gäller vissa finansiella tjänster är många gånger informationen
till konsumenterna otydlig, otillräcklig och ibland t.o.m. vilseledande.
Det förekommer att konsumenterna inte ens betraktas som en part i
samband med ändring av avtalsvillkor. Ett exempel på detta är de nyligen
inträffade händelserna med införande av avgifter vid användning av betal-
och kreditkort i detaljhandeln då informationen till kortinnehavarna var
bristfällig.

Användningen av nya tekniska lösningar, inte minst inom betaltjänst-
området, kan förutom brister i den information och de villkor som gäller
för tjänsterna medföra även andra konsumentproblem. Kreditförluster har

framtvingat rationaliseringar vad gäller bl.a. personal och lokaler hos Prop. 1995/96:82
banker och försäkringsbolag. En hårdnande konkurrens kan förväntas
leda till att bankerna i framtiden tvingas bli ännu mer kostnadseffektiva.
Detta kan i sin tur på sikt leda till en sämre tillgänglighet för vissa
konsumenter genom att fler bankers kontorsnät minskar i omfång och
ersätts med ny teknik.

Visserligen spelar kontorsnätet inte längre samma avgörande roll som
tidigare. Med de nya tekniska lösningar som nu erbjuds kan mycket av
det arbete som i dag sker vid bankkontoren utföras till betydligt lägre
kostnader. Kunderna är genom telefonkontakter i kombination med
elektroniska medel inte längre hänvisade till bankernas öppettider utan
kan göra affärer vid vilken tid på dygnet som helst.

Detta är i sig positivt. Men konsumenternas bristande möjligheter att
påverka utformningen av tjänsterna och det ökade ansvar som ställs på
kunden för att den tekniska säkerheten inte kan utformas på samma sätt
som vid manuella rutiner kräver särskild uppmärksamhet från konsu-
mentskyddssynpunkt.

Detaljhandeln och bensinbolagen har tagit upp konkurrensen med delar
av bankmarknaden främst vad gäller kontokortsverksamheten och
kontobaserade förskottsinbetalningar. Genom det spridda butiksnät som
finns inom detaljhandeln och butikernas ofta generösa öppettider kan
kunderna erbjudas kontokorttjänster på ett praktiskt och ändamålsenligt
sätt. En betydelsefull faktor i sammanhanget är dock att allt fler
betaltjänster, främst kontokortstjänster, tillhandahålls av företag som inte
omfattas av den finansiella lagstiftningen. Det gäller framför allt företag
inom detaljhandeln och bensinbranschen. Inte heller de s.k. mellanaktörer
som ofta anlitas av de företag som tillhandahåller betaltjänster omfattas
av denna lagstiftning.

Sammantaget har utvecklingen på området för finansiella tjänster
genom de snabba förändringarna och den allt mer komplicerade
omvärlden medfört ett ökat ansvar och ökade ekonomiska risker för den
enskilde konsumenten. Om konsumenterna skall kunna dra nytta av den
förbättrade konkurrensen i form av större valfrihet, bättre service och
lägre priser måste det, förutom regelverk som ger konsumenterna en hög
grad av ekonomiskt och juridiskt skydd och ett skydd beträffande den
tekniska säkerheten, också finnas någon som med utgångspunkt i
konsumenternas behov kritiskt kan granska utbudet av tjänster.

Det finns med andra ord ett behov av att det görs analyser av
marknadens utbud från konsumentsynpunkt och att eventuella brister
påtalas på ett sätt som påverkar utformningen av dessa tjänster i en mer
användarvänlig riktning.

Ett annat problem är att många konsumenter saknar resurser för att
föra sin egen talan vid domstol. Det är därför viktigt att någon i större
utsträckning än vad som är möjligt i dag kan företräda konsumenterna i
domstol i syfte att påverka rättsutvecklingen till ledning för de myndig-
heter och andra organ som arbetar med förebyggande och rådgivande
insatser för konsumenterna.

Behov av ytterligare insatser                                              Prop.

Som komplettering till de insatser som har vidtagits i form av ändrad
lagstiftning eller åtgärder på myndighetsnivå, behöver ytterligare åtgärder
vidtas för att möta de krav och behov som konsumenterna har. I det
sammanhanget har KO och Konsumentverket en nyckelroll när det gäller
att företräda och hjälpa konsumenterna.

Genom den nya avtalsvillkorslagen har KO och Konsumentverket fått
ett nytt och utökat tillsynsansvar när det gäller finansiella tjänster. Detta
innebär att Konsumentverket tillsammans med övriga berörda organ
måste öka insatserna vad gäller att se över avtalsvillkor och information
på det området. Det gäller vilka krav som kan ställas på den produktin-
formation som banker, försäkringsbolag och andra aktörer tillhandahåller
sina kunder och att se över avtalsvillkoren för dessa produkter. Villkoren
är i dag standardiserade och därför ibland slentrianmässigt utformade.
Konsumentens eget ansvar bör tydligare lyftas fram i texten liksom
institutens skyldigheter. Villkoren bör också i ännu högre grad anpassas
till att marknaden är avreglerad.

Konsumentverket har fått regeringens uppdrag att senast den 1 oktober
1996 rapportera vilka konsumentproblem som finns bl.a. när det gäller
avtalsvillkor i samband med finansiella tjänster och i vilken utsträckning
som de kan lösas med stöd av avtalsvillkorslagen.

Det finns också ett behov av att KO väsentligt ökar sina insatser när
det gäller att föra talan i Marknadsdomstolen. Det gäller t.ex. i ärenden
om tillämpningen av avtalsvillkorslagen och marknadsföringslagen men
även i fråga om konsumentkreditlagen. Denna lagstiftning är ny och
prejudikatbildningen är viktig för konsumentskyddet.

Som tidigare redovisats har detaljhandeln och bensinbolagen i allt
större utsträckning tagit upp konkurrensen inom delar av bankmarknaden
främst i fråga om kontokortsverksamheten och kontobaserade förskottsin-
betalningar. Eftersom dessa aktörer inte är underställda Finansin-
spektionens tillsyn är det KO och Konsumentverket som med stöd av
marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen och konsumentkreditlagen har
tillsynen över att dessa aktörer fyller de krav som kan ställas från
konsumentskyddssynpunkt. Genom att denna del av marknaden ex-
panderar kraftigt måste kraven på KO:s och Konsumentverkets insatser
öka i motsvarande mån.

Betaltjänstutredningen har föreslagit att en särskild lag bör införas om
betaltjänster. Enligt förslaget skall Konsumentverket utöva tillsyn över att
lagen följs. Utanför det område som står under Finansinspektionens
tillsyn finns en stor och växande marknad för finansiella tjänster som KO
och Konsumentverket av utredningen föreslås få ett utökat tillsynsansvar
över. Tillsynen skall vara produkt- och branschinriktad.

Ett annat viktigt område gäller informationen till konsumenterna. Som
tidigare redovisats kan konsumenter vända sig till såväl kommunernas
konsumentvägledning som till Konsumenternas bankbyrå och Konsumen-
ternas försäkringsbyrå för att få individuell information och reklamations-
rådgivning.

Konsumentverket och de kommunala konsumentvägledarna är en viktig

1995/96:82

10

kanal för att föra ut och följa upp den information om konsumentproblem Prop. 1995/96:82
som kommer från byråerna. Men dessutom behöver KO:s och Konsu-
mentverkets insatser när det gäller att analysera, informera och att väcka
opinion intensifieras. Det finns också ett behov av att få fram en bättre
konsumentinformation som gör det möjligt för konsumenterna att få en
överblick över produktutbudet och de villkor som är förknippade med
tjänsterna och att argument framförs som kan påverka utformningen av
tjänsterna i en mer användarvänlig riktning.

Möjligheterna för KO att i ökad utsträckning företräda konsumenterna
på området finansiella tjänster bör snabbt utredas. KO kan i dag agera
genom institutet grupptalan när det gäller tvister som prövas av Allmänna
reklamationsnämnden. Det saknas dock ett organ som kan föra en
enskilds talan såväl vid nämnden som vid domstol i en fråga som är av
större principiell vikt för hela konsumentkollektivet. Eftersom dessa
ärenden ibland kräver bl.a. muntlig bevisning lämpar de sig inte alltid föi
prövning i Allmänna reklamationsnämnden. Det kan därför finnas skäl
att pröva frågan om KO:s möjligheter att föra enskilda konsumenters
talan i tvister med näringsidkare.

Sammantaget handlar det om att ge konsumenterna ett starkare stöd när
det gäller att ta tillvara sina rättigheter och att vara aktiva på området.
Det handlar då inte bara om förhållandet till banker och försäkringsbolag
utan också till handeln som i allt större utsträckning tillhör aktörerna i
fråga om finansiella tjänster.

Med hänvisning till det utökade tillsynsansvar som KO och Konsument-
verket har fått genom bl.a. avtalsvillkorslagen och den intensiva
utvecklingen på marknaden för finansiella tjänster gör regeringen den
bedömningen att KO och Konsumentverket bör få ökade resurser så att
deras insatser för ett bättre konsumentskydd och för att ge konsumenterna
en stark ställning på marknaden kan intensifieras och byggas ut. Ett
eventuellt ytterligare behov av resurser får klaras genom omprioriteringar
i verksamheten.

Eftersom konsumentproblemen med finansiella tjänster inte inskränker
sig enbart till banktjänster förefaller det för närvarande vara mest
verkningsfullt att ge den myndighet som kan bevaka även försäkringsom-
rådet och andra finansiella tjänster en starkare ställning och möjligheter
att vara mera aktiv.

Regeringen tar inte nu ställning till inrättandet av en särskild bankom-
budsman utan avser att pröva den frågan senare. Då bör också rollfördel-
ningen och samordningen mellan de myndigheter som nu har uppgifter
på området finansiella tjänster ses över i syfte att bättre kunna ta tillvara
konsumenternas intressen och pröva om en ytterligare samordning är
önskvärd. I ett sådant sammanhang bör också övervägas hur ansvarsför-
delningen mellan myndigheterna skall kunna göras tydligare ur ett
konsumentperspektiv.

Genom de åtgärder som regeringen nu föreslår får KO förutsättningar
att omgående ta sig an uppgifter som bl.a. riksdagen har uttalat bör ligga
på en bankombudsman.

11

5 Anslagsfrågan

Prop. 1995/96:82

Regeringens förslag: Från anslaget Utveckling av ideell verksam-
het får under budgetåret 1995/96 disponeras 3 000 000 kr for att
förstärka Konsumentombudsmannens och Konsumentverkets roll på
området finansiella tjänster.

Skälen för regeringens förslag: Det finns ett omedelbart behov av att
förstärka KO:s och Konsumentverkets roll på det finansiella området. För
att uppnå en ökad kapacitet behövs det ökade resurser och enligt
regeringens bedömning är läget sådant att myndigheten bör få del av
dessa redan nu.

Kostnaderna för denna förstärkning av Konsumentverkets roll på
området finansiella tjänster beräknas till 3 000 000 kr, vilket enligt
regeringens bedömning inte ryms inom ramen för Konsumentverkets
resurser.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget vill regeringen inte begära att
nya medel anvisas. Regeringen föreslår i stället att trettonde huvudtitelns
reservationsanslag Utveckling av ideell verksamhet får disponeras för att
bekosta en förstärkning av Konsumentverket under budgetåret 1995/96.
Anslagets belastning för det ursprungligen avsedda ändamålet förefaller
inte att bli av den omfattning som beräknades i samband med att
underlaget till årets budgetproposition utarbetades.

12

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995

Prop. 1995/96:82

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1995/96:82 Ökad ansvar för
Konsumentombudsmannen och Konsumentverket på området
finansiella tjänster.

13

gotab 49059, Stockholm 1995