med meddelande om kommande förslag till lagstiftning om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.

Proposition 1993/94:2

Regeringens skrivelse

1993/94:2

med meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.

Skr.

1993/94:2

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regerings-
protokollet den 2 september 1993 meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Lundgren

1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993

Skr. 1993/94:2

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Skrivelse med meddelande om kommande förslag
till lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.

Det har i den allmänna debatten framförts stark kritik mot reglerna om
reavinstbeskattning av villor och bostadsrätter. Kritiken har särskilt tagit
sikte på den situationen att beskattning skall ske även när en ny bostad
förvärvas.

Det har gjorts gällande att den nuvarande reavinstbeskattningen av
bostäder är skadlig och så snart som möjligt bör förändras samt att starka
skäl, såväl samhällsekonomiska som sociala, talar för att reavinstbe-
skattning av villor och bostadsrätter inte bör ske om försäljningen sker
för att skaffa en arman bostad av samma slag. Härigenom skulle ett av
hindren för rörligheten på bostadsmarknaden undanröjas. Det har vidare
hävdats att det samhällsekonomiska värdet av att utnyttja det befintliga
bostadsbeståndet på ett effektivare sätt och värdet för de enskilda
hushållen att kunna anpassa sitt boende efter förändrade förhållanden
uppväger ett eventuellt skattebortfall.

Enligt min mening är kritiken mot de nuvarande reglerna befogad. Den
s.k. flyttskatten bör slopas. Mot bakgrund härav har regeringen i dag
beslutat att till Lagrådet överlämna en lagrådsremiss om uppskovsregler
vid bostadsbyten, m.m.

I lagrådsremissen föreslås att i skattereglerna införs ett nytt upp-
skovssystem vid bostadsbyten. De nya reglerna, som är uppbyggda kring
ett uppskovsavdrag, innebär att den som avyttrar en villa eller en
bostadsrätt (ursprungsbostad) kan skjuta upp beskattningen av reavinsten
om han förvärvar en minst lika dyr bostad (ersättningsbostad) senast året
efter avyttringen och bosätter sig där. Är den nya bostaden billigare
skjuts beskattningen av en del av vinsten upp medan återstoden beskattas.
Den obeskattade vinsten från ursprungsbostaden tas fram till beskattning
när ersättningsbostaden avyttras.

I anslutning till de nya uppskovsreglerna föreslås också vissa för-
ändringar i reavinstreglerna för fastigheter och bostadsrätter. Det

huvudsakliga skälet till detta är att det nya uppskovssystemet bygger på Skr. 1993/94:2
att vinstberäkningen sker enligt en konventionell metod.

De takregler för skatteuttaget som gäller för villor och bostadsrätter —
de s.k. 9- och 18-procentsreglema — föreslås därför slopade. I stället
föreslås att den skattepliktiga vinsten skall utgöra 50 % av den kon-
ventionellt beräknade vinsten. För förlustfall föreslås att 50 % av en
förlust hänförlig till en villa eller en bostadsrätt får dras av.

Takregeln för näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter, 27-
procentsregeln, föreslås också avskaffad och ersatt av en ny skatteplikts-
regel. Den innebär för fysiska personer och dödsbon att 90 % av den
konventionellt beräknade vinsten är skattepliktig och att 63 % av en
förlust hänförlig till sådan egendom får dras av. För fastigheter och
bostadsrätter som ägs av andra juridiska personer än dödsbon föreslås att
90 % av vinsten skall vara skattepliktig och att 90 % av en förlust får
dras av.

Vidare föreslås nya regler för att beräkna ingångsvärden för fastigheter
och bostadsrätter som förvärvats före år 1952 resp. 1974. Dessa regler

— som väsentligen överensstämmer med vad som gällde före skatterefor-
men — innebär att ingångsvärdet beräknas på grundval av fastighetens
resp, föreningsfastighetens taxeringsvärde nämnda år om den skattskyldi-
ge inte kan visa att det verkliga anskaffningsvärdet är högre.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 och

— med undantag för vad jag föreslagit i fråga om förlustkvotering —
tillämpas på avyttringar från och med den 8 september 1993. Det föreslås
vidare att de nuvarande reglerna på den skattskyldiges begäran skall
kunna tillämpas på avyttringar fram till och med den 30 juni 1994. De
nya förlustkvoteringsreglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som
sker den 1 juli 1994 och senare.

Förslagen i lagrådsremissen innebär således att de nya reglerna skall
träda i kraft den 1 januari 1994 och att de, med undantag för förlust-
kvoteringsreglema, skall tillämpas på avyttringar som sker den 8
september 1993 och senare samt att de äldre reglerna på den skattskyldi-
ges begäran får tillämpas på avyttringar som sker senast den 30 juni
1994. Förlustkvoteringsreglerna skall tillämpas på avyttringar den 1 juli
1994 och senare.

Av 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen framgår att skatt inte får
tas ut i vidare mån än vad som följer av föreskrift som gällde när den
omständighet inträffade som utlöste skattskyldigheten. Lagrådet har i ett
ärende (prop. 1991/92:54 om reavinstbeskattning av bostadsrätter) uttalat
att detta förbud mot en tillbakaverkande skärpning av skatteuttaget är
pricipiellt sett ovillkorligt i den meningen att förbudet skall iakttas oavsett
vad för uppfattning den skattskyldige har i saken. Den omständigheten att
den skattskyldige inte motsätter sig att nya regler skall tillämpas
retroaktivt innebär inte att skattemyndigheterna kan underlåta att ta
ställning till om en sådan tillämpning är förenlig med retroaktivitetsför-
budet eller ej. Lagrådet konstaterade vidare att retroaktivitetsförbudet i
princip utgör ett absolut förbud för skattemyndigheterna att tillämpa nya
regler retroaktivt om detta skulle leda till ett högre skatteuttag. Lagrådet

ifrågasatte därför lämpligheten av att — som skett i det då aktuella Skr. 1993/94:2
förslaget — låta den skattskyldige avgöra om nya eller äldre regler skulle
tillämpas.

Förslaget i den av Lagrådet diskuterade lagrådsremissen hade, när det
gäller frågan om tidpunkten för ikraftträdandet, i princip samma
konstruktion som i den nu aktuella lagrådsremissen. Lagrådets resone-
mang avsåg den situationen att nya regler föreslogs få retroaktiv
tillämpning och att den skattskyldige, om han så begärde, skulle få
tillämpa äldre regler fram till en viss tidpunkt.

Det förhållandet att den skattskyldige kan medges uppskov om han
tillämpar den i jämförelse med 9-procentsregeln ibland oförmånligare 50-
procentsregeln torde inte påverka frågans bedömning ur retroaktivitets-
synpunkt. Det kan dock konstateras att i de fall en avyttring sker utan att
den skattskyldige avser att begära uppskov är förhållandena i det nu
aktuella ärendet och det som Lagrådet diskuterade i princip identiska.
Redan av det skälet bör regeringen — i enlighet med bestämmelserna i 2
kap. 10 § andra stycket regeringsformen — lämna ett särskilt meddelande
till riksdagen om att ett förslag med angivna innebörd är att vänta.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen
beslutar att lämna riksdagen ett meddelande om det kommande förslaget
till lagstiftning.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

gotab 45021, Stockholm 1993