Kungl. May.ts proposition nr 7

Proposition 1943:7

Kungl. May.ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D
värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967);
given Stockholms slott den 4 januari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 §
1 mom. D värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

GUSTAF.

Per Edvin Skold.

Bihang till riksdagens protokoll 1943.

1 sami.

Nr 7.

ma 48

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att 11 § och 27 § 1 mom. D värnpliktslagen den
30 december 1941 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.

Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen eller, därest Konungen
på grund av särskilda omständigheter så förordnar, annan regementsofficer
såsom ordförande samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer,
dock minst en från varje till inskrivningsområdet hörande landstingsområde
eller stad, som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas
antal må ej understiga två.

Skall för---nämnden tillsatts.

De icke —--av stadsfullmäktige.

Inskrivningsnämnd är---ordföranden biträder.

Inskrivningsnämnd biträdes — — — av Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

D. För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres
sannolikt, kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller
ock, vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning
till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana
ämnen, att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt
för värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den
art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, skola följande särskilda
bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt,
förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den
under A angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt
i förekommande fall till avbrott under viss tid för studiernas eller yrkesutbildningens
fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning
eller enbart soldatutbildning (militärutbildning), dels ock fackutbildning och
facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier sålunda
förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid,
under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat
den yrkesutbildning, Konungen bestämmer, skall den värnpliktige
enligt vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som på grund
av bestämmelserna ovan i denna paragraf eller eljest åligger honom; och
räknas därvid genomgången militärutbildning honom till godo på sätt
Konungen prövar skäligt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa spörsmål
örn ändringar i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) och anför
därvid:

Enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen är värnpliktig i regel skyldig att,
på sätt Konungen närmare förordnar, för sin utbildning tjänstgöra under
sammanlagt fyrahundrafemtio dagar. I 27 § 1 mom. B nämnda lag föreskrives,
att värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet,
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar är skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring för
utbildning till officer under högst trehundrasextio dagar och för utbildning
till underofficer under högst etthundraåttio dagar. 27 § 1 mom. C samma
lag stadgar, att värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola
avlagt övermaskinistexamen eller maskinistexamen av andra klass, är skyldig
att, utöver den under A angivna tjänstgöringstiden, undergå fortsatt utbildning
under en tid av etthundratjugu dagar.

Genom 27 § 1 mom. D värnpliktslagen meddelas särskilda bestämmelser
för värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt
idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, veterinär
eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna
vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt,
att han kommer att idka sådana studier. Beträffande värnpliktig,
som nu sagts, äger Konungen, där så finnes lämpligt, förordna, att enligt de
närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A angivna tjänstgöringen
örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott under viss
tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldat- och befälsutbildning
och dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig må
ock, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas att därutöver fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den fortsatta
tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden. Örn
ej den värnpliktige före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen bestämmer, skall lian enligt
vad Konungen föreskriver fullgöra den tjänstgöring, som eljest åligger honom.
Därvid räknas genomgången soldat- och befälsutbildning honom till
godo på sätt Konungen prövar skäligt.

I 60 § inskrivningsförordningen den 30 december 1941 (nr 969) har i
överensstämmelse med 27 § 1 mom. D värnpliktslagen angivits vilka värnpliktiga,
som skola anses lämpliga för utbildning i specialtjänst, samt föreskrivits,
att dessa vid inskrivningsförrättning skola till det antal, som i
kommandoväg bestämmes, uttagas för sådan utbildning. Genom 128 § inskrivningsförordningen
har förordnats, ej mindre att värnpliktiga, som uttagits
för utbildning i specialtjänst, skola på sätt i kommandoväg närmare
föreskrives fullgöra den i 27 § 1 mom. A värnpliktslagen omförmälda tjänstgöringen
med dels soldat- och befälsutbildning, dels fackutbildning och
facktjänstgöring, än även att i angivna fall värnpliktig, innan han inkallas
till fackutbildning, skall ha avlagt visst studieprov.

Under riksdagsbehandlingen av Kungl. Maj:ts den 24 oktober 1941 dagtecknade
proposition, nr 318, med förslag till värnpliktslag fäste statens
industrikommissions krigsindustriavdelning i en skrivelse till vederbörande
utskott uppmärksamheten på angelägenheten av att de specialkunskaper,
som värnpliktiga yrkesmän inom de optiska, elektriska, finmekaniska och
bilmekaniska facken besutte, i erforderlig utsträckning utnyttjades för reparationer
och annan tjänstgöring, där dessa värnpliktigas kunskaper vore av
särskilt värde. På liknande sätt ansågos sådana värnpliktiga, som utbildats vid
tekniska läroverk, gymnasier eller liknande anstalter, böra tagas i anspråk. Enär
nu berörda värnpliktiga i många fall kunde antagas icke vara fullt utbildade
vid den ålder, då första tjänstgöringen enligt förslaget till värnpliktslag
skulle fullgöras, framhölls i skrivelsen, att en del av denna tjänstgöring
borde fullgöras först sedan de värnpliktiga fullföljt sin utbildning, då de
måste antagas kunna bättre fylla sina speciella uppgifter inom försvarsorganisationen.

På utskottets förslag framhöll riksdagen (skrivelse nr 507) att, allteftersom
försvarsorganisationens tekniska hjälpmedel utvecklades, ökades givetvis betydelsen
av att tillvarataga värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på
bästa sätt. Riksdagen fann emellertid nödvändigt, att en närmare utredning
kom till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande
kategorier och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning
inom dessa kategorier.

Sedan Kungl. Maj:t den 30 december 1941 uppdragit åt chefen för armén
att efter samråd med cheferna för marinen och flygvapnet verkställa samt
till Kungl. Majit inkomma med den av riksdagen önskade utredningen, kar
arméchefen med skrivelse den 19 juni 1942 överlämnat sådan utredning.

Beträffande gränsdragningen mellan värnpliktiga specialister på det tekniska
området och övriga värnpliktiga inom armén har arméchcfen funnit
dels att, förutom högskoleutbildade ingenjörer, även andra ingenjörer borde
kunna användas i specialtjänst och dels att yrkesmän till större antal än

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

som hittills utnyttjats kunde krävas för sådan tjänst. Ett exakt angivande
av vilka utbildnings- eller yrkeskategorier, sorn borde ifrågakomma, hade
dock icke befunnits möjligt. Härom har arméchefen närmare anfört:

Inom arméns freds- och krigsorganisation förefinnes ett betydande behov
av värnpliktiga tekniker, dels sådana, som avlagt högre eller lägre teknisk
examen och som böra placeras i ingeujörsbefattningar eller motsvarande,
dels skickliga yrkesmän, som böra placeras som verkmästare eller i mekanikertjänst
(bilmekaniker, pjäsmekaniker o. s. v.).

Den förstnämnda kategorien tillhörande värnpliktiga hava hittills i viss
utsträckning uttagits i specialtjänst såsom fälttygtekniker och bibringats en
med hänsyn till de civila studierna anpassad militär utbildning. Enligt formuleringen
i 1941 års värnpliktslag och inskrivningsförordning av bestämmelserna
angående utbildningens fullgörande synes dock uttagning i specialtjänst
böra förekomma endast för högskoleutbildade värnpliktiga. Sådana
med endast lägre teknisk examen synas enligt bestämmelsernas formulering
sålunda icke skola ifrågakomma för uttagning till fälttygtekniker (tygtekniker).
Utredningen har dock givit vid handen, att jämväl icke högskoleutbildade
ingenjörer böra kunna uttagas till tygtekniker eller användas i annan likartad
befattning inom den militära organisationen. De böra därvid ifrågakomma
för tjänstgöring antingen vid tygdepartementet eller dess fabriker och anstalter
eller vid högre eller lägre truppförband.

Yrkesmännen inom de i industrikommissionens skrivelse angivna optiska,
elektriska, finmekaniska och bilmekaniska facken hava sedan lång tid tillbaka
utnyttjats i specialbefattningar. Anvisningar för de ifrågavarande värnpliktigas
uttagning och fördelning givas i generalorder nr 1 samt i inskrivningsinstruktionen
(generalorder nr 3/1942). Särskilda bestämmelser för
deras utbildning och tjänstgöring hava utfärdats å arméorder, varvid man
dock fått utgå från att första tjänstgöringen skall fullgöras i en följd och i
huvudsak förläggas till vederbörande truppförband. Givet är emellertid, att
den alltmer ökade omfattningen av arméns tekniska utrustning och den fortlöpande
motoriseringen av ett stort antal förband kan kräva att de yrkesutbildade
värnpliktiga inom de nämnda facken utnyttjas i ännu högre grad
än vad tidigare varit fallet. Icke minst erfarenheterna från det nu pågående
kriget visa nödvändigheten av att reparationstjänsten ständigt fungerar för
att en armé skall kunna fylla sin uppgift i fält. —---------—

Att exakt angiva vilka jrrkes- eller utbildningskategorier, som böra ifrågakomma
för uppdelad tjänstgöring, har icke befunnits möjligt. Det årligen
disponibla antalet värnpliktiga med vissa föreskrivna civila kvalifikationer
kan komma att väsentligt växla beroende på tillfälliga konjunkturer på
arbetsmarknaden m. m., vilket med en hundraprocentig uttagning av vissa
yrkeskategorier för uppdelad tjänstgöring kan medföra väsentliga olägenheter
för utbildning i allmänhet inom armén samt ur krigsorganisatorisk
synpunkt. Ur rent formell synpunkt synas dessutom icke obetydliga svårigheter
föreligga att på ett sådant sätt angiva vilka kvalifikationer, som skola
medföra att en värnpliktig hänföres till den ena eller andra kategorien, att
misstolkningar eller godtycke uteslutas.

Den ifrågasatta gränsdragningen har med anledning av ovan anförda befunnits
lämpligast ske an talsmässigt, varmed givetvis strävan bör vara att
i största möjliga utsträckning utnyttja de ifrågavarande värnpliktiga i sådan
tjänst, som motvarar deras civila utbildning. I konnman doväg bör årligen
föreskrivas dels det antal värnpliktiga ingenjörer med eller utan högskoleutbildning,
som bör uttagas till tygtekniker, eventuellt ingenjörer, dels det

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

antal yrkesskickliga värnpliktiga inom vissa mekaniska fack, som bör uttagas
för utbildning till vissa militära yrkesbefattningar och ifrågakomma
för uppdelad tjänstgöring. Ett sådant förfaringssätt synes tillgodose de av
industrikommissionen framförda önskemålen samtidigt som de militära myndigheterna
hava möjligheter att fördela värnpliktstillgången på ett efter
samtliga föreliggande personalbehov anpassat sätt.

I fråga örn tjänstgöringstidens förläggning för ingenjörer med lägre teknisk
utbildning och blivande sådana ingenjörer bär arméchefen ansett, att
möjligheter borde skapas för dessa att fullgöra viss del av tjänstgöringen
såsom fackutbildning och facktjänstgöring. I allmänhet borde utbildningen
ske tillsammans med högskoleingenjörerna och på samma sätt som för dem
med uppehåll i tjänstgöringen för studiernas fullföljande. Yärnpliktiga
yrkesmän syntes arméchefen böra genomgå rekrytskola vid vederbörligt
truppslag under omkring ett halvt år för att därefter genom hemförlovning
givas tillfälle att »stadga» sig i yrket och ytterligare vinna yrkesskicklighet.
Efter detta avbrott borde inkallelse ske för utbildning till »militär mekaniker»
under omkring ett halvt år. Sådan värnpliktig skulle, enligt vad
arméchefen förutsatt, icke ifrågakomma till uttagning för utbildning till
officer eller underofficer.

Yad kustartilleriet anginge gjorde sig i huvudsak samma synpunkter
gällande som beträffande armén. Det i fråga örn armén anförda gällde därför
även kustartilleriet.

Flottans personalbehov tillgodosåges däremot efter i viss mån andra
grunder. För den tekniska tjänsten vid flottan utnyttjades huvudsakligen
fast anställd personal. Marinchefen hade med anledning därav förklarat sig
icke önska, att den ifrågasatta omläggningen av den tekniska personalens
utbildning och tjänstgöring skulle gälla flottan. Gentemot en ändring i nu
gällande författningar i sådan riktning, att jämväl värnpliktiga med endast
lägre teknisk utbildning skulle kunna uttagas i specialtjänst såsom ingenjörer
eller kemister vid flottan, hade marinchefen dock intet att erinra.

Flygvapnets värnpliktskontingent bestode till väsentlig del av värnpliktiga,
som erhållit civil utbildning eller praktik inom det mekaniska facket. Chefen
för flygvapnet ansåge dock, att nu tillämpade system för dessa värnpliktigas
militära utbildning och tjänstgöring tillfredsställde alla rimliga anspråk på
effektivitet och att den ifrågasatta anordningen vad flygvapnet beträffade
icke vore lämplig.

På grund av det anförda hemställde arméchefen dels att uttagning för
utbildning i specialtjänst såsom ingenjörer m. m. skulle äga rum vid samtliga
försvarsgrenar jämväl av sådana tekniska studerande eller ingenjörer,
vilka icke vore elever vid eller genomgått teknisk högskola eller motsvarande
utbildning, dels ock att uttagning för utbildning i specialtjänst av
vissa yrkesskickliga värnpliktiga inom det tekniska området skulle medgivas
beträffande armén och kustartilleriet tilldelade värnpliktiga, därvid
dock arméchefen förutsatt, att inskränkningen till armén och kustartilleriet
icke skulle behöva komma till uttryck i värnpliktslagen.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

Yttranden i ärendet ha avgivits av arméförvaltningens tygdepartement
och de sakkunniga, som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5
juni 1942 tillkallats för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning
rörande försvarsväsendets ingenjörspersonal m. m. (försvarsväsendets
ingenjörutredning).

Arméförvaltningens ty g departement har förklarat sig i huvudsak intet lia
att erinra mot den av arméchefen framlagda utredningen. Beträffande det
av arméchefen förutsatta förhållandet, att värnpliktig, som uttagits för utbildning
i specialtjänst, icke skulle ifrågakomma för utbildning till officer
eller underofficer, har tygdepartementet dock framhållit, att därigenom skulle
för tygtruppernas del förhindras, att värnpliktiga med tekniska kunskaper
kunde utväljas för utbildning till underofficerare och officerare. Flertalet
värnpliktiga hade nämligen vid tjugu års ålder knappast hunnit annat än
påbörja sina studier för utbildning till ingenjörer. Det syntes därför ändamålsenligast,
att lämpliga underofficerselever finge utväljas bland dem, som
efter avslutade studier underginge fackutbildning. Vad anginge förhållandena
under en övergångstid vid genomförande av förslaget örn uppdelad tjänstgöring
har tygdepartementet framhållit, att under förutsättning att för yrkesskickliga
värnpliktiga avbrottet i tjänstgöringen efter militärutbildningen
varade exempelvis två år följden härav skulle bliva, att ingen fackutbildning
av mekaniker lomme att äga rum under de två åren närmast efter
genomförandet. Detta vore icke godtagbart. Det kunde därför ifrågasättas,
örn icke under övergångsåren borde uttagas dubbla (eventuellt minskade)
omgångar värnpliktiga i specialtjänst, varav den ena finge fullgöra fackutbildning
i en följd och den andra finge fullgöra fackutbildning efter vederbörligt
avbrott.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har uttalat sin anslutning till de ovan
återgivna synpunkterna i industrikommissionens krigsindustriavdelnings
skrivelse. Beträffande arméchefens förslag örn uttagning för utbildning i
specialtjänst såsom ingenjörer m. m. har ingenjörutredningen ansett sig icke
för närvarande kunna avgiva något mera ingående utlåtande, då frågan örn
utbildning i specialtjänst såsom ingenjör utgjorde en av ingenjörutredningens
huvuduppgifter och utredningen av denna orsak icke ansåge sig kunna
föregripa de resultat, vartill undersökningarna kunde leda. Utredningen
ville emellertid redan nu i enlighet med arméchefens hemställan föreslå, att
även ingenjörer med lägre teknisk utbildning kunde uttagas till för dem
lämpad specialtjänst. Ytterligare ville utredningen framhålla, att även vid
navigationsskolor utbildade maskinister borde inräknas i förevarande personalkategori
och särskilt angivas bland den i 27 § 1 mom. D värnpliktslagen
uppräknade personalen. Efter slutförandet av utredningens arbete bomme
det möjligen att visa sig erforderligt med ytterligare ändringar i värnpliktslagen.
De ändringsförslag, till vilka utredningen nu anslutit sig, vore emellertid
så trängande att ett uppskjutande därav icke syntes böra ske. Vidkommande
arméchefens förslag örn uttagning för utbildning av vissa yrkesskickliga
värnpliktiga hade utredningen hos arméstaben linder hand inhämtat,

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

9

att framställningen endast avsåge rekryteringen av kategorien »mekaniker»
och således icke berörde den blivande rekryteringen av tygtruppernas personal
i allmänhet, likaledes en av utredningens huvuduppgifter. Då krigsmaktens
behov av mekaniker gjort sig så starkt gällande, att frågan därom
icke borde förhalas, lämnade utredningen obetingat sin anslutning till förslaget
även i förevarande avseende.

Ingenjörutredningen har vidare anfört bland annat:

Genom att Kungl. Majit erhåller befogenhet att örn så visar sig erforderligt
i kommandoväg uttaga yrkeskunniga tekniker tilldelad tjänstgöring
torde en legislativ grund vara skapad för att även flottan och flygvapnet
tillförsäkras möjlighet att, om så framdeles visar sig erforderligt, på ett
smidigt sätt erhålla värnpliktiga med större yrkeskunnighet än vad som för
närvarande är fallet. Utredningen anser därför framställningens begränsning
till enbart armén och kustartilleriet icke vara i god överensstämmelse med
principerna för ett rationellt utnyttjande av tekniskt kunnig personal.

Av handlingarna i ärendet inhämtas visserligen, att chefen för flygvapnet
ansett den av arméchefen föreslagna åtgärden icke vara lämplig för flygvapnets
vidkommande, enär dess värnpliktskontingenter till väsentlig del
bestode av värnpliktiga, som erhållit civil utbildning eller praktik inom
speciella tekniska fack.

Ingenjörutredningen förordar dock under hänvisning till det ovan anförda,
att uttagning för utbildning i special tjänst av vissa yrkesskickliga värnpliktiga
må vinna tillämpning beträffande samtliga försvarsgrenar. Emellertid
torde i anledning av vad chefen för flygvapnet anfört några närmare bestämmelser
till följd av lagändringen icke för närvarande vara påkallade för denna
försvarsgren.

Slutligen har ingenjörutredningen förklarat, att, då såsom ovan nämnts
arméchefens framställning icke berörde rekryteringen av tygtruppernas personal
i allmänhet, utredningen icke ansåge sig för närvarande böra till behandling
upptaga spörsmålet om uttagning till officer eller underofficer av
sådana värnpliktiga, som uttagits för utbildning i specialtjänst. Utredningen
ville emellertid återkomma härtill i blivande betänkande.

Med den stora betydelse, som maskinell utrustning av olika slag äger för Departementsen
modern krigsmakt, är det givetvis av vikt, att tekniskt skolade och yrkes- chefen.
utbildade värnpliktigas specialkunskaper utnyttjas på bästa sätt. En viktig
förutsättning för att så skall kunna ske är, att sådana värnpliktiga, vilka icke
hunnit avsluta studier eller yrkesutbildning, beredas tillfälle att fullfölja
studierna eller utbildningen, innan de tagas i anspråk för facktjänstgöring
inom krigsmakten. Den för närvarande gällande befogenheten för Kungl.

Majit att förordna örn uppdelning av värnpliktigas tjänstgöring i soldat- och
befälsutbildning, å ena, samt fackutbildning och facktjänstgöring, å andra
sidan, med rätt till avbrott under viss tid för studiers fullföljande, synes
vara alltför begriinsad, i det att den endast avser värnpliktiga, som vid
högskola eller därmed jämförlig högre läroanstalt idka eller skola idka studier
för utbildning till ingenjörer eller eljest i sådana ämnen, att därvid
vunna insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Kungl. Majit
bör liga meddela dylikt förordnande jämväl beträffande värnpliktiga, som

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 7. 25cc 42 2

10

Kungl. Maj:ts •proposition nr 7.

vid lägre läroanstalter än högskolor fullbordat, bedriva eller ämna bedriva
studier för utbildning till ingenjörer, samt beträffande värnpliktiga, som
fullbordat eller påbörjat yrkesutbildning av den tekniska art, att deras insikter
kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten. Givetvis kunna icke
vilka ingenjörsstudier som helst lika litet som varje teknisk yrkesutbildning
medföra lämplighet för specialtjänst. Att i värnpliktslagen närmare angiva
för vilka blivande eller färdigutbildade ingenjörer och yrkesmän förordnande
om uppdelad tjänstgöring skall kunna givas, låter sig dock svårligen göra.
Det torde därför böra överlämnas åt Kungl. Majit att på lämpligt sätt avgränsa
ifrågavarande kategorier. Den sålunda föreslagna utvidgningen av
Kungl. Majlis befogenhet att meddela förordnande örn uppdelad tjänstgöring
bör icke heller inskränkas till att gälla endast visst eller vissa vapenslag.
Även i detta avseende torde det närmare avgörandet böra ankomma på
Kungl. Majit.

Vad angår ingenjörutredningens förslag, att förordnande örn uppdelad
tjänstgöring skall kunna meddelas jämväl beträffande vid navigationsskolor
utbildade maskinister, skulle det möjligen vara fördelaktigt att kunna bereda
också dessa värnpliktiga avbrott i värnpliktstjänstgöringen för fullföljande
av påbörjade studier. Med hänsyn till att maskinisters tjänstgöringsskyldighet
är reglerad i 27 § 1 mom. C värnpliktslagen synes emellertid
frågan därom icke böra prövas utan ytterligare utredning. Den torde
lämpligen kunna upptagas till behandling i samband med prövningen av de
övriga förslag till ändringar i värnpliktslagen, som ingenjörutredningen kan
komma att framlägga.

Såsom arméchefen yttrat torde i allmänhet utbildningen av ingenjörer
med lägre utbildning böra ske tillsammans med och på samma sätt som för
högskoleingenjörerna. På grund härav synas även förstnämnda ingenjörer
böra kunna åläggas att, då så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, fullgöra
högst etthundraåttio dagars tjänstgöring utöver den eljest gällande tjänstgöringstiden
örn fyrahundrafemtio dagar. Denna fortsatta tjänstgöring bör
kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Beträffande spörsmålet huruvida vid uttagning för utbildning till officerare
och underofficerare kunna utväljas sådana värnpliktiga, som uttagits
för utbildning i special tjänst, torde i värnpliktslagen med gällande lydelse
icke vara avsett, att så skall ske. Då ingenjörutredningen torde komma att
i sitt blivande betänkande upptaga spörsmålet till behandling, anser jag icke
lämpligt att redan i detta sammanhang vidare ingå därpå.

Förutom här förordade ändringar i värnpliktslagen är det min avsikt att
föreslå ändrade bestämmelser i inskrivningsförordningen och i vissa i kommandoväg
meddelade föreskrifter. Till dessa torde jag framdeles få återkomma.

Det är av vikt, att denna lagfråga liandlägges så skyndsamt, att de nya
bestämmelserna må kunna vinna tillämpning å de värnpliktskontingenter,
som våren 1943 påbörja sin tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 11

I samband härmed får jag beröra ytterligare en ifrågasatt ändring i värnpliktslagen.

Jämlikt 11 § samma lag skall inskrivningschef vara ordförande i inskrivningsnämnd.
Örn en inskrivningschefs arbetsbörda blir för stor, torde på
grund av denna föreskrift strängt taget erforderlig lättnad böra beredas honom
genom att han befrias från andra åligganden än ordförandeskapet. Emellertid
har det under nuvarande beredskapsförhållanden visat sig, att det understundom
varit lämpligare ur försvarets synpunkt örn befrielse från ordförandeskapet
kunnat medgivas. För att så skall kunna ske, torde i förevarande
lagrum böra inrymmas rätt för Kungl. Majit att på grund av särskilda
omständigheter förordna, att annan regementsofficer än inskrivningschef
skall vara ordförande i inskrivningsnämnd. Jag förutsätter, att denna
befogenhet skall komma till användning endast då en sådan anordning är
påtagligt ändamålsenligare än den nyss antydda utvägen.

I enlighet med det ovan anförda har inom departementet utarbetats förslag
till lag om ändrad lydelse av 11 § och 27 § 1 mom. B värwplilc t slag en
den 30 december 1941 (nr 967).

Efter avslutad föredragning hemställer departementschefen, att lagförslaget
måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Yad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans
Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Broberg.