Kungl. Majus proposition nr 243

Proposition 1940:243

Kungl. Majus proposition nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avlöning
av viss krigspolispersonal; given Stockholms
slott den 26 april 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:

Enligt gällande mobiliseringsplaner skall vid mobilisering upprättas en
särskild krigspolisorganisation. Vissa polisgrupper, bestående av särskilt
kvalificerad polispersonal, skola därvid tilldelas högkvarteret och armékårstaberna.
De polismän, som erfordras för denna tjänstgöring, uttagas på
anmodan av vederbörande militära myndighet bland personalen vid vissa av
rikets större poliskårer. Uttagningen verkställes av chefen för vederbörande
kår. De uttagna polismännen tilldelas viss militär tjänsteställning (lika med
officer för kommissarie och underofficer eller furir för annan polisman).
Tjänstgöringen består i vanlig polistjänst, huvudsakligen kriminaltjänst.
Polismännen bära som regel icke militär uniform. Tjänstgöringen fullgöres
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 243.

KM 40

Departements chefen.

2 Kungl. Majus proposition nr 243.

oavsett huruvida vederbörandes årsklass — om lian är i värnpliktsåldern —
är inkallad. Därest den tjänstgörande icke varit uttagen till krigspolis,
skulle han såsom värnpliktig lia åtnjutit uppskov tillsvidare med krigstjänstgöring
på grund av sin anställning vid polisen.

Några för ifrågavarande personalkategori avpassade bestämmelser angående
avlöning under den militära tjänstgöringen finnas icke. En tillämpning
av krigsavlöningsreglementets bestämmelser örn avlöning av värnpliktiga
— för dem, som äro i värnpliktsåldern — leder till missgynnande av
krigspoliserna i förhållande till deras icke uttagna kamrater. För det fall,
att den uttagne icke är krigstjänstskyldig, skulle han enligt krigsavlöningsreglementet
avlönas såsom örn han varit vid krigsmakten fast anställd.
Därest han, såsom torde vara regel, får under militärtjänstgöringen behålla
viss del av sin civila lön, skulle på detta sätt en betydande löneökning
kunna uppkomma.

I 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet stadgas, att för civil anställningsliavare
i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet
placeras i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som åligga
honom i fredstid, de i fred gällande avlöningsbestämmelserna jämte de ytterligare
föreskrifter, som kunna varda meddelade, skola tillämpas.

I särskild skrivelse den 22 januari 1940 har överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter — med förmälan, att chefen för armén icke hade något att
erinra mot förslaget — hemställt, att krigspolispersonal under tjänstgöring
vid mobiliserad del av försvarsväsendet måtte i avlöningsliänseende jämställas
med sådan i statens tjänst varande personal, som avses i 3 § 1 mom.
krigsavlöningsreglementet.

Arméförvaltningens civila departement har i utlåtande den 23 februari 1940
yttrat, att det syntes angeläget, att ifrågavarande personal under fullgörande
av krigspolistjänst komme i åtnjutande av enahanda avlöning som under
fullgörande av ordinarie polistjänst. Departementet har därvid ifrågasatt,
huruvida icke efter överenskommelse med vederbörande polismyndighet
personalen ifråga utan anknytning till krigsavlöningsreglementet lämpligen
borde för krigspolistjänsten åtnjuta avlöning av den myndighet, hos vilken
vederbörande vore anställd, enligt de för myndigheten gällande bestämmelserna.
Ersättning härför borde utgå till polismyndigheten av statsmedel
i förhållande till den tid, krigspolistjänst utförts. En sådan anordning
skulle överensstämma med den, som tillämpades för avlöning åt polismän,
vilka enligt Kungl. Maj:ts förordnande skulle av stad tillhandahållas såsom
statspolis.

Av vad förut anförts torde framgå, att tillämpningen av krigsavlöningsreglementet
å krigspolisen vid högkvarteret och armékårstaberna leder till
icke önskvärda ojämnheter och orättvisor i avlöningsliänseende. Att såsom
arméförvaltningens civila departement föreslagit göra de kommunala avlöningsbestämmelserna
tillämpliga å krigspolisen torde dock icke heller
innebära någon fullt tillfredsställande lösning av denna personals lönefråga.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

En konsekvent tillämpning av civila avlöningsbestämmelser försvåras bland
annat därav, att inkvartering och förplägnad för personalen av praktiska
skäl måste anordnas genom kronans försorg. En anordning, som samtidigt
tillgodoser såväl personalens skäliga anspråk som de militära synpunkterna,
torde kunna vinnas därigenom, att krigsavlöningsreglementet i princip göres
tillämpligt å personalen i fråga — varmed följer rätt till inkvartering och
förplägnad — men att i stället för månadslön enligt krigsavlöningsreglementet
personalen tillerkännes ersättning för mistade löneförmåner av sin
civila polistjänst. Undantag torde därvid böra göras för vikariatsersättning
och särskilda ersättningar av traktamentsnatur ävensom beklädnadsersättning
i sådana fall, då staten sörjer för personalens beklädnad, Med hänsyn
till att krigspolis inkallats till tjänstgöring redan i början av december 1939
torde böra stadgas, att ersättning för mistade löneförmåner må kunna utgå
retroaktivt från och med den 1 december 1939. En konsekvens härav torde
bliva, att i sådana fall, då kommun icke tillämpat vederbörliga bestämmelser
om löneavdrag under militär tjänstgöring utan betalt polismännen full lön,
kommunen av staten erhåller gottgörelse för vad som skulle hava utbetalts
i ersättning för mistade löneförmåner, därest avdragsbestämmelserna tilllämpats.
Jag förutsätter därvid, att polispersonalen i fråga örn rätt att
under militärtjänstgöringen bibehålla lön från kommunen likställes med
värnpliktiga.

Bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda avlöningsbestämmelser av nu
angivna innehåll torde böra utverkas av riksdagen.

Vid genomförande av den här ifrågasatta anordningen skulle avlöningsförhållandena
för den till krigspolistjänstgöring inkallade personalen i princip
ordnas efter samma grunder som vid tillämpning av den s. k. minimiregeln
gälla för statsanställd civil personal vid militär tjänstgöring såsom
beställningshavare i reserven m. m. Därest ändrade bestämmelser av restriktiv
art skulle komma att genomföras i fråga örn sistnämnda personal,
böra motsvarande jämkningar ske jämväl beträffande krigspolisen.

Under åberopande av det anförda och då proposition i ärendet jämlikt
§ 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av att den för
propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått
till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Majit att utfärda bestämmelser om avlöning
under mobilisering av krigspolispersonal vid högkvarteret
och armékårstab i överensstämmelse med vad i det föregående
angivits.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.