Kungl. Maj:ts proposition nr 80

Proposition 1938:80

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till lag örn ändrad lydelse av 15 § epidemilagen
den 19 juni 1919 (nr 443); given Stockholms slott
den 28 januari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den
19 juni 1919 (nr 443).

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 80.

257 38 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 113).

Härigenom förordnas, att 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla
följande ändrade lydelse:

15 §.

Hälsovårdsnämnderna i hamnstäder och sådana hälsovårdsområden på
landet, där hamnplatser finnas, skola vaka över att personer, som visa
symtom eller misstänkas föra smitta av pest, kolera, smittkoppor eller fläckfeber,
icke tagas ombord å fartyg, ävensom att handelsvaror och andra föremål,
som kunna anses medföra smitta av sådan sjukdom, ej utföras. Därjämte
skall hälsovårdsnämnd sörja för att, då pest är gängse, råttor hindras
att komma ombord å fartyg. Då kolera förekommer, skall hälsovårdsnämnd
tillse, att dricksvatten, som tages ombord å fartyg, är ur sanitär synpunkt
tillfredsställande.

Då inom hälsovårdsområde inträffat fall av pest, som icke införts till området,
eller, sedan kolera utbrutit, fall av sjukdomen inträffat utanför de
första fallens omgivning, eller smittkoppor eller fläckfeber uppträder epidemiskt,
skall hälsovårdsnämnden vid luftfartygs avgång till annan ort vaka
över att luftfartyget grundligt rengöres, särskilt de delar, som äro utsatta
för smitta, att passagerare och besättning underkastas läkarundersökning,
att personer, som visa symtom eller misstänkas föra smitta av sjukdomen,
icke tagas ombord, att personliga tillhörigheter icke tagas ombord, därest
de icke äro i tillfredsställande rent skick, samt att vid pest råttor utrotas,
örn sådana finnas ombord.

Rörande ytterligare åtgärder till förhindrande av smittsamma sjukdomars
spridning till utlandet förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1938.

Kungl. Majus proposition nr 80.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, statsråden Pehesson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet:

Sverige är från och med den 1 juli 1934 anslutet till den i Paris den
21 juni 1926 dagtecknade internationella hälsovårdskonventionen, vilken de
undertecknande staterna emellan ersatt den av Sverige likaledes biträdda
Paris-konventionen den 17 januari 1912 i samma ämne. Syftet med båda
dessa konventioner är att förhindra spridningen olika länder emellan av
pest, kolera och gula febern, varjämte 1926 års konvention åsyftar ett motsvarande
bekämpande av fläckfeber och smittkoppor. Anslutningen till 1912
års konvention föranledde för Sveriges vidkommande utfärdandet av vissa
administrativa författningar samt införandet i 15 § epidemilagen den 19 juni
1919 (nr 443f av stadganden rörande skyldighet för vederbörande hälsovårdsnämnder
att vidtaga vissa åtgärder till förhindrande av spridning genom
sjötrafik av pest och kolera. Erinras må vidare, att enligt 14 § samma lag
Konungen äger förordna örn de åtgärder, som utöver vad lagen stadgar
kunna finnas erforderliga för att förhindra smittsamma sjukdomars införande
i riket. Med anledning av vårt lands anslutning till 1926 års konvention
hava nyssnämnda administrativa författningar numera ersatts av den med
tillämpning av 14 § epidemilagen utfärdade karantänskungörelsen den 4 maj
1934 (nr 142), varjämte Kungl. Maj:t genom kungörelse samma dag (nr 144)
med stöd av 24 § epidemilagen förordnat, att vad i 15 § första punkten nämnda
lag är stadgat angående pest och kolera skall äga tillämpning jämväl å sjukdomarna
fläckfeber och smittkoppor.

1912 och 1926 års konventioner liksom den häremot svarande svenska
lagstiftningen innefatta en reglering av den internationella trafiken allenast
till lands och till sjöss. Med hänsyn till de under senare år allt livligare
flygförbindelserna mellan olika länder upptogs emellertid icke långt efter
tillkomsten av 1926 års konvention under Sveriges medverkan arbete på
åstadkommandet av en motsvarande reglering jämväl i fråga örn den internationella
lufttrafiken. Som resultat av detta arbete föreligger numera en
den 12 april 1933 i Haag dagtecknad internationell hälsovårdskonvention
beträffande luftfarten, vilken konvention stått öppen för undertecknande
intill den 12 april 1934 och till vilken de stater, som icke undertecknat,

4

Kungl. Majlis proposition nr 80.

sedermera äga rätt att när som helst ansluta sig. Konventionen har undertecknats
av Amerikas förenta stater, Australiska statsförbundet, Belgien,
Egypten, Frankrike, Grekland, Irländska fristaten, Italien, Libanon, Marocko,
Monaco, Nederländerna med undantag av nederländska Indien samt Surinam
och Curagao, Nya Zeeland, Polen, Rumänien, Spanien, Storbritannien och
Nordirland samt de delar av brittiska riket, som icke äro självständiga med
lemmar av nationernas förbund, Sverige, Sydafrikanska unionen, Syrien,
Tunis, Tyskland och Österrike. Hittills har konventionen, vilken trätt i
kraft den 1 augusti 1935, ratificerats av samtliga nämnda stater utom Frankrike,
Grekland, Irländska fristaten, Nya Zeeland, Spanien, Sverige och Sydafrikanska
unionen. Omnämnas må i detta sammanhang, att efter konventionens
ikraftträdande företagen deponering av ratifikationsinstrument föranleder,
att konventionen träder i kraft för vederbörande stat å etthundratjugonde
dagen efter deponeringen. Vidare hava till konventionen anslutit
sig Bolivia, Brasilien, Chile, Irak, Liberia, Turkiet samt åtskilliga brittiska
kolonier och besittningar.

Av bestämmelserna i 1933 års konvention må här återgivas artikel 23,
som ingår i ett kapitel med särskilda bestämmelser rörande pest, kolera,
fläckfeber och smittkoppor och som i översättning lyder sålunda:

Artikel 23.

Följande åtgärder skola vidtagas vid luftfartygs avgång från område, som
angripits av en i detta kapitel nämnd sjukdom: «

1) grundlig rengöring av luftfartyget, särskilt av de delar, som äro utsatta
för smitta;

2) läkarundersökning av passagerare och besättning;

3) avskiljande av varje person, som företer symtom på någon av ifrågavarande
sjukdomar, samt av personer, som befinna sig i de sjukas omgivning
under sådana omständigheter, att de kunna överföra sjukdomen;

4) besiktning av personliga tillhörigheter, vilka icke få medtagas, därest
de icke äro i tillfredsställande rent skick;

5) vid pest utrotning av råttor, örn man har anledning misstänka, att
sådana finnas ombord;

6) vid fläckfeber insektsutrotning, dock endast avseende sådana personer,
vilka, efter vad som framkommit vid läkarundersökningen, kunna misstänkas
vara smittbärare, och deras bagage.

Luftfartygshandlingarna skola förses med anteckningar enligt bestämmelserna
i artikel 9.

För tolkningen och tillämpningen av nyss återgivna artikel böra åtskilliga
andra bestämmelser i konventionen beaktas och då till en början vissa i
artikel 1 givna definitioner. Sålunda föi''stås i konventionen med erkänd
flygplats en för tullkontroll eller annat ändamål avsedd, särskilt utvald flygplats,
varå luftfartyg kan verkställa den första landningen vid färd in över
ett territorium eller företaga start för att lämna ett territorium. Med sanitär
flygplats förstås erkänd flygplats, som är organiserad och utrustad på visst
sätt och betecknad såsom sådan av vederbörande myndighet. Ordet område
betecknar en noga angiven del av ett territorium, såsom län, landskap, ö,

5

Kungl. Majus proposition nr 80.

kommun, stad, stadsdel, by, hamn, ort med sammanträngd befolkning etc.
För att sanitär flygplats skall kunna betecknas såsom område erfordras enligt
artikel 8, dels att flygplatsen är så organiserad att vederbörande myndighet
kan kontrollera dem, som begiva sig till eller från densamma, dels ock
att, då pest, kolera, gula febern, fläckfeber eller smittkoppor förekomma å
omgivande landområde, tillträde till flygplatsen förbjudes envar, som kan
misstänkas vara smittad och anländer annorledes än luftvägen, samt åtgärder
vidtagas till skydd för person, som vistas å eller passerar flygplatsen, mot
smitta antingen genom beröring med person utanför flygplatsen eller annorledes.
För att erkänd flygplats, som icke är sanitär flygplats, skall kunna
betecknas såsom område, erfordras enligt artikel 8 därjämte, att flygplatsen
genom sitt topografiska läge praktiskt taget är skyddad mot varje möjlighet
att bliva smittad. Enligt artikel 21 skola i konventionens tredje del, omfattande
artiklarna 18—57, givna föreskrifter tolkas såsom ett maximum,
inom vars gränser vederbörande stat äger fastställa bestämmelser för behandlingen
av luftfartyg, och enligt artikel 22 skall område betraktas såsom
angripet, då det enligt 1926 års hälsovårdskonvention är att anse såsom
sådant. I sistnämnda hänseende gäller enligt artiklarna 10 och 11 i 1926
års konvention, att ett område är »angripet» då ett första icke infört fall
av pest eller gula febern föreligger, då kolerafall bilda »härd» (d. v. s. då
uppträdandet av nya fall utanför de första fallens omgivning visar, att man
icke lyckats begränsa sjukdomens spridning till den ort, där den först uppträdde)
eller då fläckfeber eller smittkoppor uppträda epidemiskt.

Sedan medicinalstyrelsen den 6 april 1934 erhållit uppdrag att, efter
samråd i erforderlig omfattning med luftfartsmyndigheten, inkomma med
förslag till bestämmelser, som borde av Kungl. Majit utfärdas i händelse av
Sveriges ratifikation av 1933 års konvention, har styrelsen med skrivelse
den 4 oktober 1937 inkommit med förslag till dels kungörelse angående
sanitär kontroll över luftfarten, dels lag örn ändrad lydelse av 15 § epidemilagen,
dels ock vissa föreskrifter i anledning av 1933 års konvention. Vid
skrivelsen funnos även fogade över förslagen avgivna yttranden av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt av aktiebolaget Aerotransport.

Över förslagen hava sedermera efter remiss yttranden jämväl avgivits av
flygförvaltningen, generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen och kommerskollegium
samt stadsfullmäktige i Stockholm, Eskilstuna, Linköping, Norrköping,
Kalmar, Visby, Ronneby, Karlshamn, Malmö, Landskrona, Hälsingborg,
Göteborg och Strömstad ävensom drätselkammaren i Jönköping. Tillfälle
att avgiva yttrande över förslagen har jämväl beretts stadsfullmäktige
i Viisterås och Östersund, vilka emellertid icke begagnat sig härav.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen innebär, att
till paragrafens nuvarande bestämmelser skulle fogas nya sådana av i huvudsak
följande innehåll. Då fall av pest, kolera, fläckfeber eller smittkoppor
inträffat inom hälsovårdsområde, skulle hälsovårdsnämnden vid luftfartygs
avgång till utrikes ort vaka över att fartyget grundligt rengjordes, att passagerare
och besättning underkastades läkarundersökning, att person, som

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

företedde symtom på någon av nämnda sjukdomar, samt personer, som befunne
sig i de sjukas omgivning under sådana omständigheter, att de kunde
överföra sjukdomen, hindrades medfölja fartyget och underkastades isolering
eller observation enligt 3 §, att personliga tillhörigheter icke medtoges,
därest de ej vore i tillfredsställande rent skick, att vid pest råttor utrotades,
örn sådana kunde misstänkas finnas ombord, samt att vid fläckfeber såsom
smittbärare misstänkta personer jämte deras bagage befriades från ohyra.
Vad sålunda stadgats skulle, då luftfartyg avginge från erkänd flygplats, äga
tillämpning allenast då fall av pest, kolera, fläckfeber eller smittkoppor inträffat
inom flygplatsens område. Vid luftfartygs avgång till utrikes ort
skulle flygplatsens ägare eller innehavare tillse, att luftfartshandlingarna försåges
med vissa anteckningar.

Lagförslaget torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.

En närmare redogörelse för de båda övriga av medicinalstyrelsen avgivna
förslagen anser jag i detta sammanhang icke erforderlig. Omnämnas må
allenast, att förslaget till kungörelse angående sanitär kontroll över luftfarten
ganska nära ansluter sig till karantänskungörelsen men, till skillnad från
denna, jämväl har avseende å gula febern och tillika meddelar vissa bestämmelser
med syfte att förhindra spridandet från Sverige till utlandet av
pest, kolera, gula febern, fläckfeber eller smittkoppor.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse ansett det måhända vara lämpligt
att i detta sammanhang 15 § första punkten epidemilagen ändrades med
hänsyn till kungörelsen den 4 maj 1934 (nr 144) örn tillämpning å sjukdomarna
fläckfeber och smittkoppor av vissa bestämmelser i 15 § epidemilagen.

I samtliga avgivna yttranden har förslaget till lag örn ändrad lydelse av
15 § epidemilagen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Departementschefen.

Då Sverige redan anslutit sig till 1926 års hälsovårdskonvention, förefaller
det naturligt, att Sverige även biträder 1933 års hälsovårdskonvention beträffande
luftfarten, vilken allenast utgör ett komplement till den tidigare
konventionen och är avfattad efter i huvudsak samma principer som denna.
Innan frågan om ratifikation tages upp till behandling torde dock böra övervägas,
vilka lagstiftningsåtgärder som erfordras för uppfyllandet av de genom
en ratifikation åtagna förpliktelserna och i vilken form dylika åtgärder skola
vidtagas. I sistnämnda hänseende är att märka, att enligt 14 § epidemilagen
Konungen äger förordna örn de åtgärder, som utöver vad lagen stadgar
kunna finnas erforderliga för att förhindra smittsamma sjukdomars införande
i riket, medan någon motsvarande befogenhet för Konungen icke finnes angiven
i fråga örn förhindrandet av smittsamma sjukdomars spridande till
utlandet. \ ad angår denna senare fråga innehåller i stället lagen själv vissa
positiva bestämmelser, vilka återfinnas under 15 § men å ena sidan allenast
gälla spridande genom sjötrafik, å andra sidan även äro tillämpliga å sådan
trafik inom landet. Med hänsyn till sålunda redan gällande lag synas de
för ratifikation av 1933 års konvention erforderliga bestämmelserna lämpligen

7

Kungl, Majus proposition nr 80.

böra utfärdas, vad skyddet för vårt eget land beträffar, av Konungen ensam
med stöd av 14 § epidemilagen samt, i fråga om skydd för utlandet mot
smitta från vårt land, av Konung oell riksdag gemensamt eller av Konungen
ensam efter särskilt bemyndigande därtill av riksdagen. Jag förordar nu,
att statsmakterna till behandling upptaga sistnämnda fråga samt att övriga
med ratifikationen av 1933 års konvention sammanhängande spörsmål få vila
i avbidan på denna behandlings slutförande.

Med vad jag sålunda anfört överensstämmer, att, såsom medicinalstyrelsen
föreslagit, stadgandena i 15 § epidemilagen rörande sjötrafik kompletteras
med vissa från 1933 års konvention hämtade bestämmelser örn lufttrafiken. Jag
anser också styrelsens lagförslag böra läggas till grund för Konungens och
riksdagens gemensamma beslut i denna fråga samt övergår nu till en granskning
av förslagets detaljer.

I styrelsens förslag angives såsom förutsättning för att de av styrelsen
ifrågasatta bestämmelserna skulle bliva tillämpliga, att fall av pest, kolera,
fläckfeber eller smittkoppor inträffat inom hälsovårdsområde. Motsvarande
förutsättning enligt konventionen är emellertid, att ett område skall hava »angripits»
av någon av nyssnämnda sjukdomar; och skall jämlikt hänvisning
till 1926 års konvention samt däri givna definitioner ett område anses angripet
allenast då ett första icke infört fall av pest föreligger, då kolerafall
bilda härd eller då fläckfeber eller smittkoppor uppträda epidemiskt. Styrelsens
förslag är sålunda på denna punkt strängare än konventionen. Redan
med hänsyn till att enligt uttrycklig föreskrift i konventionen dess nu ifrågavarande
bestämmelser skola tolkas såsom ett maximum torde därför en
jämkning böra vidtagas i styrelsens förslag. Härvid kan erinras, att 6 §
karantän skungörelsen avfattats med ledning av de i 1926 års konvention
givna definitionerna å »angripet» område.

Enligt styrelsens förslag skola de däri upptagna bestämmelserna äga tilllämpning
allenast då luftfartyg avgår till utrikes ort. Emellertid lära desamma
kunna bliva av betydelse även för förhindrande av smittspridning
inom landet. Jag förordar därför att, på sätt redan gäller ifråga örn epidemilagens
reglering av sjötrafiken, nu förevarande bestämmelser göras tilllämpliga
även å den mellan skilda orter inom landet förekommande lufttrafiken.

Den i slutet av 15 § andra stycket i styrelsens förslag upptagna bestämmelsen,
enligt vilken vid fläckfeber såsom smittbärare misstänkta personer
jämte deras bagage skola före luftfartygs avgång befrias från ohyra,
synes vara överflödig och kunna föranleda missförstånd. Jag erinrar härutinnan,
att tidigare i samma stycke meddelas förbud mot att å luftfartyg
överhuvudtaget medtaga såsom smittbärare misstänkta personer eller i
mindre rent skick hållna personliga tillhörigheter.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår kan enligt 1933 års konvention
en s. k. sanitär flygplats eller en s. k. erkänd flygplats betecknas såsom
område endast under vissa i konventionen närmare angivna förutsättningar.
Med hänsyn härtill synes det icke böra ifrågakomma att, såsom medicinalstyrelsen
i 15 § tredje stycket föreslagit, från stadgandena i andra stycket

8

Kungl. Majus proposition nr 80.

undantaga varje erkänd tlygplats, som icke berörts av sjukdomen. Erinras
kan jämväl, att begreppet erkänd flygplats icke definieras i förslaget. Därest
tredje stycket i styrelsens förslag skulle bibehållas, borde det alltså undergå
viss omarbetning. Då emellertid en bestämmelse i nu förevarande ämne synes
kunna helt undvaras, förordar jag, att stycket i fråga får utgå ur förslaget.

Enligt sista stycket i medicinalstyrelsens förslag åligger det flygplatsens
ägare eller innehavare att vid luftfartygs avgång till utrikes ort tillse, att
luftfartshandlingarna förses med vissa anteckningar. Yad sålunda föreslagits
torde dock tillhöra den grupp av föreskrifter, som det lämpligen bör ankomma
på Konungen att i administrativ ordning utfärda. Förslaget i denna
del lärer därför kunna, efter förebild av 14 § andra stycket, utbytas mot en
bestämmelse därom, att Konungen förordnar rörande ytterligare åtgärder
till förhindrande av smittsamma sjukdomars spridning till utlandet.

Utöver vad nu nämnts torde vissa jämkningar av redaktionell natur böra
vidtagas i medicinalstyrelsens förslag.

De i 15 § i dess nuvarande lydelse meddelade bestämmelserna rörande
sjötrafik avse allenast pest och kolera. För uppfyllande av förpliktelserna
enligt 1926 års konvention har därför Kungl. Majit genom kungörelse den
4 maj 1934, nr 144, med stöd av 24 § epidemilagen förordnat, att vad i 15 §
första punkten nämnda lag är stadgat angående pest och kolera skall äga
tillämpning jämväl å fläckfeber och smittkoppor. Då de bestämmelser rörande
lufttrafiken, som nu föreslås till införande i 15 §, avse ej allenast
pest och kolera utan även fläckfeber och smittkoppor, torde det för likformighetens
skull vara lämpligt att, såsom medicinalstyrelsen jämväl ifrågasatt,
i själva lagtexten göra bestämmelserna i 15 § första punkten gällande
lag tillämpliga även å fläckfeber och smittkoppor. I samband därmed lärer
Kungl. Majit böra genom särskild kungörelse upphäva kungörelsen den 4
maj 1934, nr 144. — Vid den jämkning av 15 § första punkten gällande lag,
som jag sålunda förordar, torde tillika böra uppmärksammas, att jämväl
enligt 1926 års konvention (artikel 13) det åligger vederbörande myndighet
att söka hindra ej endast personer, som visa sjukdomssymtom, utan även
eljest såsom smittbärare misstänkta personer att komma ombord.

Tiden för ikraftträdandet av de föreslagna lagändringarna synes, då 1933
års konvention för Sveriges vidkommande träder i kraft å ettliundratjugonde
dagen efter ratifikation, kunna sättas till den 1 oktober 1938.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med föredragandens
anförande inom socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad
lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Kungl. Majda proposition nr 80.

9

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 § epidemilagen den 19 juni 1919;

given den 1936.

Yi etc. göra veterligt: att Yi, med riksdagen, funnit gott förordna att
15 § i epidemilagen den 19 juni 1919 skall erhålla följande ändrade lydelse:

15 §.

Hälsovårdsnämnderna i---synpunkt tillfredsställande.

Då fall av pest, kolera, fläckfeber eller smittkoppor inträffat inom hälsovårdsområdet
skall hälsovårdsnämnden vid luftfartygs avgång till utrikes
ort, vaka över

att luftfartyget grundligt rengöres, särskilt de delar, som äro utsatta för
smitta,

att passagerare och besättning underkastas läkarundersökning,

att person, som företer symtom på någon av ifrågavarande sjukdomar,
samt personer, som befinna sig i de sjukas omgivning under sådana omdigheter,
att de kunna överföra sjukdomen, hindras från att medfölja luftfartyget
och underkastas isolering eller observation i enlighet med bestämmelserna
i 3 §,

att personliga tillhörigheter icke få medtagas, därest de icke äro i tillfredsställande
rent skick,

att vid pest råttor utrotas, örn anledning finnes misstänka, att sådana
finnas ombord å luftfartyget samt

att vid fläckfeber sådana personer, vilka vid läkarundersökningen kunna
misstänkas vara smittbärare, jämte deras bagage befrias från ohyra.

Vad sålunda stadgats skall, då luftfartyg avgår från erkänd flygplats, äga
tillämpning allenast då fall av pest, kolera, fläckfeber eller smittkoppor inträffat
inom flygplatsens område.

Vid luftfartygs avgång till utrikes ort åligger det flygplatsens ägare eller
innehavare tillse att luftfartshandlingarna under rubriken »observationer»
förses med anteckningar

1. örn de händelser av sanitär natur, som inträffat ombord å luftfartyget
under resan

2. om de sanitära åtgärder, som luftfartyget enligt kungl, kungörelsen
angående sanitär kontroll över luftfarten underkastats före avresan eller
under mellanlandning samt

3. i förekommande fall örn upplysning angående förekomsten inom landet
av pest, kolera, gula febern, fläckfeber och smittkoppor.

Denna lag träder i kraft don 1936.

Bihani/ till riksdagens grot tili lill 1938. I samt. Nr 80.

257 38 2