Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1957

Proposition 1957:44

Kungl. Maj:ts proposition nr 44 år 1957

1

Nr 44

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
upphävande av lagen den 10 juli 19W (nr
i86) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga
handlingar, m. m.; given Stockholms slott den 18
januari 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

2) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande egendom;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom in. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr
885) om administration av vissa bolag in. in.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

1 Ilihiauj till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Xr 44

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 44 år 1957

Förslag

till

Lag

angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar

Härigenom förordnas, att lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa
utanför Sverige befintliga handlingar, vilken enligt lag den 23 februari 1956
(nr 64) gäller till och med den 30 juni 1957, skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag till Lag angående

upphävande av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom, vilken enligt lag den 23 februari
1956 (nr 61) gäller till och med den 30 juni 1957, skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj. ts proposition nr 44 år W57

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522)
om kontroll å viss utländsk egendom m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk
egendom m. m.1, vilken enligt lag den 23 februari 1956 (nr 62) gäller
till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1958.

Fö r s1 ag
till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 december 1945 om administration
av vissa bolag m. m., vilken enligt lag den 23 februari 1956 (nr 63) gäller
till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1958.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:887 och 1947:110.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1957

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 december 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, fråga om avveckling av kontrollagstiftningen
rörande den tyska egendomen i Sverige m. m. samt anför därvid följande.

Ifrågavarande lagstiftning har tillkommit för att möta de problem, som
efter de s. k. axelmakternas nederlag uppstod beträffande vissa tillgångar i
Sverige, nämligen dels i ockuperade länder rövad och sedan hitförd egendom
och dels egendom, som av de allierade makterna betraktades såsom tillhörig
fientliga rättssubjekt. Lagstiftningen innefattas i fyra olika lagar, nämligen
lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande av viss från ockuperat
land härrörande egendom, lagen samma dag (nr 522) om kontroll å viss
utländsk egendom m. in., lagen den 14 december 1945 (nr 885) om administration
av vissa bolag m. m. samt lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar gäller, efter
vidtagna förlängningar, till och med den 30 juni 1957. För handhavandet
av de kontroll- och förvaltningsuppgifter, som avses med denna lagstiftning,
inrättades en administrativ statsmyndighet, flyktkapitalbyrån, och
en särskild statlig nämnd med väsentligen judiciell funktion, restitutionsnämnden.

Enligt lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom —- den s. k. restitutionslagen — äger Kungl. Maj:t förordna, att
lagens bestämmelser skall gälla med avseende å egendom från stat, vars
område efter utgången av augusti 1939 varit ockuperat. Lagen upptager en
särskild procedur, ägnad att möjliggöra ett snabbt återställande av egendom,
som under ockupation rättsstridigt frånhänts rätte innehavaren. Ansökan
om sådant återställande göres regelmässigt hos flyktkapitalbyrån och skall,
då erforderlig utredning inkommit, för avgörande överlämnas till restitutionsnämnden.
Nämnden kan förordna om kvarstad å egendom och skall,

5

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1957

då ansökning om egendoms återställande bifalles, omedelbart föranstalta
om egendomens omhändertagande, där det ej förut skett. Skall egendom
återställas, äger den som åtkommit egendomen genom godtrosförvärv att
av allmänna medel erhålla ersättning därför med belopp, som med hänsyn
till vad han själv erlagt för egendomen finnes skäligt, ävensom gottgörelse
för sina kostnader i samband med restitutionsärendet.

Genom kungörelse den 31 juli 1945 (nr 589) har Kungl. Maj :t förordnat
att bestämmelserna i restitutionslagen skall gälla med avseende å egendom,
härrörande från stater, vilkas områden efter utgången av augusti 1939 varit
ockuperade av Tyskland. Lagen har tillämpats endast i jämförelsevis ringa
omfattning. T. o. in. 1950 hade restitutionsnämnden behandlat 67 ansökningar
om återställande av rövad egendom. Efter 1950 har ingen sådan ansökning
inkommit till byrån.

Jämlikt lagen om kontroll å viss utländsk egendom m. m., i fortsättningen
benämnd kontrollagen, äger Kungl. Maj:t förordna om skingringsförbud
å här befintlig egendom, tillhörande viss främmande stat, juridisk person
eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i staten, då i
anledning av kapitalflykt till riket eller eljest med hänsyn till rådande, av
kriget föranledda utomordentliga förhållanden befinnes nödigt att vinna
kontroll över utländsk egendom inom riket. Restitutionsnämnden kan på
framställning av flyktkapilalbyrån förordna om kvarstad på egendom under
skingringsförbud, om risk föreligger att egendomen undanstickes eller
förstöres eller om åtgärden erfordras för att egendomen skall komma till
ändamålsenlig och ur allmän synpunkt lämplig användning. Kvarstad kan
under samma förutsättningar komma till stånd också beträffande viss egendom
utanför skingringsförbudets ram, nämligen här befintlig egendom, tillhörig
aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk person, över vilken
ett bestämmande inflytande föreligger från land som avses med gällande
skingringsförbud. Egendom under kvarstad förvaltas regelmässigt genom
en av flyktkapitalbyrån utsedd syssloman. Egendomen må med tillstånd av
Kungl. Maj:t eller flyktkapitalbyrån försäljas, bl. a. om så befinnes erforderligt
för att den skall komma till ändamålsenlig och ur allmän synpunkt
lämplig användning.

Med stöd av kontrollagen har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr 526)
förordnats om skingringsförbud å tysk egendom in. m. samt genom kungörelse
den 17 augusti samma år (nr 607) å japansk egendom in. in. Intill utgången
av 1955 har restitutionsnämnden beslutat om kvarstad i sammanlagt
1 281 fall, därav fyra fall avseende japansk egendom.

Lagen om administration av vissa bolag in. m., i fortsättningen kallad administrationslagen,
avser att bereda möjlighet att under vissa förutsättningar
förordna om offentlig förvaltning av svenska aktiebolag, ekonomiska
föreningar eller andra juridiska personer, över vilka föreligger ett bestämmande
utländskt inflytande från land som avses med meddelat skingringsförbud.
Administration beslutas av restitutionsnämnden på framställning
av flyktkapitalbyrån. Administrationen omhänderhaves av särskilt utsedd

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1957

administratör, vilken har ej mindre att i förhållande till tredje man handla
å den juridiska personens vägnar samt inför domstolar och andra myndigheter
företräda den juridiska personen än även att utöva de befogenheter
som eljest tillkommer bolagsstämma, föreningssammanträde, styrelse, firmatecknare,
likvidator eller annat organ för den juridiska personen. För
vissa särskilt betydelsefulla förvaltningsåtgärder såsom överlåtelse av fast
egendom eller rörelse samt frivillig likvidation erfordras emellertid tillstånd
av Kungl. Maj:t eller flyktkapitalbyrån, i visst fall jämväl av det organ som
eljest ägt besluta om åtgärden å den juridiska personens vägnar.

Administration har intill utgången av 1951 beslutats i 63 fall, samtliga
avseende bolag underkastade tyskt inflytande. Därefter har icke något sådant
fall förevarit. Beträffande åtskilliga bolag, över vilka ett bestämmande
tyskt inflytande förelegat, har det icke ansetts erforderligt att begära administration.
Nödig kontroll och ledning har då åvägabragts i annan ordning.
I ett flertal fall har sålunda de tyskägda aktierna i bolaget omhändertagits
genom kvarstad, varefter de med aktieinnehavet förenade befogenheterna
med avseende å bolagets skötsel utövats av särskilt utsedd syssloman.

Lagen om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar, i det
följande benämnd dödningslagen, utgör ett komplement till kontroll- och
administrationslagarna. Enligt lagen kan ett särskilt mortifikationsförfarande
tillämpas i fråga om utomlands befintliga aktier i svenska bolag under
förutsättning att aktierna tillhör tyskt eller tyskdominerat rättssubjekt.
Detsamma gäller beträffande obligationer och andra handlingar, vilkas företeende
utgör villkor för rätt att söka betalning. Då handling dödats, skall
i dess ställe utfärdas ny handling, vilken blir bärare av den rätt som kunnat
grundas på den dödade handlingen. Den nya handlingen kan därefter, liksom
annan här befintlig tysk egendom, bli föremål för åtgärd enligt kontrollagen.

Det särskilda dödningsförfarandet har intill utgången av 1951 kommit till
användning i 51 fall men därefter icke i något fall.

Med stöd av den lagstiftning för vilken nu redogjorts har sedan 1945 flyktkapitalbyråns
verksamhet för att omhändertaga och realisera tysk egendom
i Sverige bedrivits. Genom realisationen förvandlades egendomen i reda
pengar, vilka insatts på svensk-tyska clearingkontot i riksbanken. Undantagsvis
har dock i stället för reda pengar godtagits fordringsbevis.

Rörande den slutliga dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige träffades
den 18 juli 1946 i Washington en uppgörelse mellan å ena sidan svenska
regeringsrepresentanter samt å andra sidan företrädare för Amerikas
förenta staters, Storbritanniens och Frankrikes regeringar. Uppgörelsen förelädes
riksdagen genom proposition nr 367/1946 och blev godkänd av riksdagen.
I korthet innebar denna överenskommelse följande. Sverige åtog
sig att fullfölja kontroll- och likvidationsförfarandet. Den genom likvidationen
uppkomna behållningen betraktades principiellt som tysk egendom men
skulle användas för huvudsakligen följande två ändamål: Ett belopp av 150

7

Kungl. Maj.ts proposition nr ii år 1957

miljoner kronor skulle användas till inköp av varor för det tyska folkhushållets
behov. Resten — som preliminärt uppskattades till omkring 225 miljoner
kronor — skulle disponeras för betalning av svenska fordringar gentemot
Tyskland. En förutsättning för en uppgörelse angående den tyska egendomen
efter angivna linjer var från svensk synpunkt, att de enskilda tyskar,
vilkas egendom likviderats, skulle få ersättning för sin egendomsförlust.

Fördelningen mellan de svenska fordringsägarna av de för detta ändamål
tillgängliga tyska tillgångarna skulle ske genom tvångsclearing. I proposition
nr 197/1950 hemställde Kungl. Maj :t om riksdagens godkännande av vissa
allmänna riktlinjer för en dylik tvångsclearing. Med vissa ändringar, som
föranleddes av första lagutskottets i utlåtande nr 30/1950 gjorda uttalanden,
godkände riksdagen det i propositionen framlagda förslaget (riksdagens
skrivelse nr 356/1950). Verkställandet av tvångsclearingen uppdrogs åt en
för ändamålet inrättad nämnd, likvidationsnämnden.

Enligt en den 22 mars 1956 i Bonn undertecknad överenskommelse mellan
Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sverige
in. in. skall sådana tillgångar icke längre i likvidationssyfte kvarstadsbeläggas
eller avyttras och det s. k. återförsäljningsförbudet, varigenom
lyskt återförvärv av försåld egendom förhindrats, upphävas. De likvidationsmedel,
som återstår sedan en på visst sätt avgränsad slututdelning verkställts
i tvångsclearingen, ställes till förfogande för den fond ur vilken de förra
tyska ägarna av likviderad egendom i Sverige skall erhålla ersättning. I
överenskommelsen förklaras vidare bl. a., att kungörelsen om skingringsförbud
å tysk egendom m. in. skall upphävas och att dödningslagen skall sättas
ur kraft. Överenskommelsen skulle träda i kraft en månad efter utväxling
av ratifikationsinstrument.

Sedan Kungl. Maj:t genom proposition nr 172/1956 förelagt riksdagen
överenskommelsen, blev denna godkänd av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 339/1956). överenskommelsen har därefter, sedan ratifikationsinstrument
utväxlats, trätt i kraft den 3 september 1956.

I överensstämmelse med nyssnämnda förklaring i överenskommelsen har
Kungl. Maj:t genom kungörelse den 21 september 1956 (nr 470) angående
upphävande av kungörelsen den 29 juni 1945 om skingringsförbud å tysk
egendom in. in. förordnat, att sistnämnda kungörelse skall upphöra att gälla
med utgången av september 1956; dock att kungörelsen alltjämt skall äga
tillämpning i de fall där flyktkapitalbyrån vidtagit åtgärd för avveckling av
tysk egendom i Sverige men avvecklingen icke avslutats före utgången av
sistnämnda månad.

Flijktkapitnlbijrån har i en den 27 november 1956 till justitiedepartementet
inkommen skrivelse hemställt, att åtgärder måtte vidtagas dels för att så
snart som möjligt sätta dödningslagen ur kraft, dels ock för att förlänga giltighetstiden
av kontroll- och administrationslagarna ytterligare ett år. I eu
vid skrivelsen fogad den 24 november 1956 dagtecknad promemoria fram -

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 44 år 1957

hålles vidare att det enligt flyktkapitalbyråns mening ej är erforderligt åt!
förlänga giltighetstiden för restitutionslagen. Beträffande frågan om förlängning
av kontroll- och administrationslagarnas giltighetstid anföres i
promemorian:

Kontrollagen har karaktären av fullmaktslag som är tillämplig endast i
de fall, där Konungen förordnat om skingringsförbud beträffande i Sverige
befintlig egendom hänförlig till viss främmande stat. Sådana förordnanden
ha meddelats i fråga om tysk egendom genom kungörelsen den 29 juni 1945
och i fråga om japansk egendom genom kungörelse den 17 augusti 1945.

I propositionen nr 172/1956 angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska tillgångar
i Sverige, in. in. framhåller departementschefen, att frågan om ett generellt
upphävande av kontrollagstiftningen bör upptagas först sedan uppgörelse
träffats även rörande de japanska tillgångarna i Sverige. Han angiver, att
förhandlingarna därom nyligen återupptagits. Med hänsyn därtill synes det
vara erforderligt att giltighetstiden för kontrollagen förlänges under ytterligare
ett år eller således till och med den 30 juni 1958. Även med hänsyn
till avvecklingen av den tyska egendomen i Sverige torde emellertid förlängning
av giltighetstiden vara erforderlig. Visserligen har skingringsförbudet
å tysk egendom generellt upphävts från utgången av september 1956. Skingringsförbudet
kvarstår emellertid i de fall, där byrån vidtagit åtgärder för
avveckling av tysk egendom men avvecklingen ej avslutats. Enligt 2 § fjärde
stycket kontrollagen skall restitutionsnämnden bestämma i vad mån
kostnad för kvarstad eller försäljning må uttagas ur egendomen eller köpesumman.
Den möjligheten kan enligt byråns bedömande ej uteslutas, att etl
fåtal redan påbörjade avvecklingsärenden kunna avslutas först efter den
30 juni 1957. När dessa ärenden avslutats, kan beslut av restitutionsnämnden
komma att erfordras med hänsyn till nämnda bestämmelse.

Administrationslagen är att anse såsom ett komplement till kontrollagen.
Av samma skäl som angivits i fråga om kontrollagen torde giltighetstiden
för administrationslagen böra förlängas till och med den 30 juni 1958.

I fråga om restitutionslagen anföres följande i promemorian:

Restitutionslagen har i likhet med kontrollagen och administrationslagen
karaktären av fullmaktslag. Restitutionslagen har gjorts tillämplig endast
med avseende å egendom härrörande från stater, vilkas områden efter utgången
av augusti 1939 varit ockuperade av Tyskland. Någon framställning
om återställande av egendom enligt restitutionslagen har ej ingivits under
de senaste åren. Med hänsyn därtill samt till att överenskommelse nu träffats
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland angående tyska tillgångar
i Sverige är det enligt byråns mening ej erforderligt att förlänga giltighetstiden
för restitutionslagen. Lagen innehåller visserligen i 4 § bestämmelser
angående restitutionsnämnden och dess verksamhet, till vilka det
hänvisas i kontrollagen och administrationslagen. Det har emellertid genom
förlängningslagar den 21 mars 1947 (nr 110—111) föreskrivits, att vad i
kontroll- och administrationslagarna stadgas om motsvarande tillämpning
av 4 § restitutionslagen skall äga tillämpning jämväl efter det sistnämnda
lag upphört att gälla. Även om giltighetstiden lör kontroll- och administrationslagarna
förlänges, finnes därför icke nagot hinder mot att sätta restitutionslagen
ur kraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1957

9

Departementschefen

I överenstämmelse med vad som avtalats i den mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland träffade överenskommelsen rörande tyska tillgångar
i Sverige bör 1947 års lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga
handlingar upphävas. Detta bör ske snarast. Av skäl som anförts
i flyktkapitalbyråns nyss återgivna promemoria torde även 1945 års lag
om återställande av viss från ockuperat land hörande egendom samtidigt
böra sättas ur kraft.

Vad angår återstående delar av 1945 års kontrollagstiftning, d. v. s. kontroll
agen och administrationslagen, bör frågan om upphävande av dessa lagar
upptagas först sedan uppgörelse träffats även rörande de japanska tillgångarna
i Sverige. Förhandlingar härom pågår men det är ännu ovisst när
de kan beräknas vara avslutade. Med hänsyn härtill och till att behov av
ifrågavarande lagstiftning för avvecklingen av den tyska egendomen kan,
såsom flyktkapitalbyrån anfört, visa sig föreligga även efter den 30 juni
1957, då lagarnas giltighetstid utlöper, bör lagarna förlängas ytterligare
ett år.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1) lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

2) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande egendom;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom m. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär här
uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 44

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1957

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 15 januari
1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 12 januari 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen
i statsrådet den 21 december 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

2) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande egendom;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom m. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr
885) om administration av vissa bolag m. in.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Sten Rudholm.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Torsten Johansson

Kungl. Maj.ts proposition nr 44 år 1957

11

Utdrog av protokollet över justiliedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, lagrådets den 15 januari 1957 avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 21 december 1956 remitterade förslagen
till

1) lag angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;

2) lag angående upphävande av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande egendom;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom m. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. m.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Torsten Johansson