Kungl. Maj:ts proposition nr 338

Proposition 1945:338 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

1

Nr 338.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ianspråktagande
av lägei''kassemedel för nybyggnad eller
större ändringsarbete; given Stockholms slott den 5
oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Haris Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Sträng, Ericsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga angående ianspråktagande
av lägerkassemedel för nybyggnad eller större ändringsarbete samt
anför därvid följande.

I. Allmän orientering om lägerkassor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1939 skola lägerkassor i mån
av behov och enligt arméförvaltningens intendentur- och civila departements
(numera arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvalt Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 338.

JOSS 45

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

ning) närmare bestämmelser finnas inrättade vid truppförband tillhörande
armén. Samtidigt ha meddelats i huvudsak följande föreskrifter.

Till lägerkassa vid truppförband skola inflyta:

a) arrenden och hyror för lägerkassan tillhöriga byggnader och lägenheter; b)

inkomster av marketenteri- eller annan affärsrörelse, som med vederbörligt
tillstånd bedrives för kassans räkning;

c) inkomster av kassans i bank innestående och övriga räntebärande
medel;

d) inkomster vid försäljning av kassan tillhörig, i vederbörlig ordning
kasserad materiel m. m.; samt

e) utjämningsmedel, utgörande inkomster som inflyta vid försäljning av
stall- och latrinspillning samt av köksavfall och dylikt vid truppförbanden,
vilka medel av arméförvaltningens intendentur- och civila departement
(arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning) årligen
före den 1 oktober skola fördelas å de olika lägerkassorna.

För lägerkassas räkning får — förutom biblioteks- och filmverksamhet —
bedrivas marketenterirörelse ävensom till marketenteri hörande läskedrycksberedning
och handelsrörelse avseende för manskapet erforderliga förbrukningsartiklar.
Annan affärsrörelse får icke bedrivas utan särskilt medgivande.
Dylikt medgivande lämnas endast beträffande företag, som avser
manskapets nytta och trevnad och som icke påfordrar kommendering av
militär handräckningspersonal.

Ur lägerkassa kunna i första hand bestridas kostnader för beredande av
nytta och trevnad för fast anställt manskap och värnpliktiga vid vederbörligt
truppförband. Ur lägerkassa må till mindre del jämväl bestridas utgifter
för truppförbandets gemensamma bästa i följande avseenden, nämligen a)

befrämjande av idrotten vid truppförbandet;

b) förskönande av kasern- eller lägerområdet;

c) nöjes-, bildnings- eller andra anordningar, som bereda gemensam nytta
eller trevnad för all personal vid truppförbandet;

allt i den mån icke särskilda statsmedel blivit för ändamålet anvisade.

I bestämmelserna stadgas slutligen, att uppförande av nybyggnad å lantförsvarets
mark för lägerkassas räkning eller förändring av lägerkassa tillhörig
byggnad å sådan mark icke får ske med mindre tillstånd lämnats av
arméförvaltningens fortifikationsstyrelse (numera arméns fortifikationsförvaltning)
efter samråd med ämbetsverkets intendentur- och civila departement
(arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning).

Bestämmelser rörande manskapskassorna vid marinens förläggningar i
land och lägerkassorna vid flygvapnet ha utfärdats genom Kungl. Maj:ts
beslut den 18 december 1936 respektive den 4 oktober 1940. Dessa bestämmelser
överensstämma i huvudsak med de för arméns kassor gällande.

Kungl. Majlis proposition nr 338.

3

2. Riksdagsrevisorernas uttalande och därav föranledda yttranden

och åtgärder.

I sila berättelse den 15 december 1944 angående verkställd granskning
av statsverkets jämte därtill börande fonders tillstånd, styrelse oell förvaltning
för tiden 1 juli 1943—30 juni 1944 ba riksdagens revisorer (under försvarsdepartementet,
§ 2) behandlat vissa spörsmål beträffande armétruppförbandens
lägerkassor och därvid framställt erinringar och synpunkter beträffande
arten och omfattningen av lägerkassornas affärsrörelser, den för
kassornas räkning bedrivna byggnadsverksamheten m. m.

Yad angår byggnadsverksamheten ha revisorerna konstaterat, att denna
verksamhet numera tagit en betydande omfattning. Enligt bemyndiganden
av arméförvaltningens intendenturavdelning och försvarets civilförvaltning
hade fritidslokaler för manskapet i stor utsträckning uppförts med anlitande
av lägerkassornas medel. Vid andra truppförband däremot hade kostnaderna0
för sådana byggnader bestritts av statsanslag under kapitalbudgeten.
Denna brist på enhetlighet i fråga örn uppförande av dessa byggnader vore
mindre tillfredsställande. Beträffande redovisningen av lägerkassornas byggnader
i allmänhet borde åtminstone de mera värdefulla bokföras å en särskild
kapitalfond. Slutligen borde frågan örn underhållskyldigheten av
lägerkassornas byggnader uppmärksammas. I anslutning till vad sålunda
förekommit ha revisorerna uttalat sig för att en utredning borde komma
till stånd i fråga örn den av kassorna bedrivna verksamheten, användningen
av kassornas medel samt den rättsliga karaktären av med kassornas medel
uppförda byggnader m. m. Vidare lia revisorerna föreslagit att — i avvaktan
på resultatet av denna utredning — fråga örn uppförande av nya
byggnader för lägerkassas räkning borde underställas Kungl. Maj:ts prövning
och godkännande.

Av revisorernas berättelse framgår, att arméns lägerkassor vid utgången
av budgetåret 1943/44 redovisade en kapitalbehållning av närmare 6 000 000
kronor samt dessutom tillgångar i form av inventarier och fastigheter uppgående
till drygt 2 000 000 kronor. Vidare inhämtas, att nettovinsten under
berörda budgetår av kassornas bagerirörelser uppgått till omkring 561 000
kronor och av deras marketenterirörelser till omkring 1 145 000 kronor.
Kassornas övriga inkomster under ifrågavarande budgetår ha uppgått till
drygt 1 000 000 kronor.

Över revisorernas uttalande ha försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens
intendenturavdelning den 16 januari 1945 avgivit gemensamt utlåtande,
varav inhämtas, att enligt ämbetsverkens uppfattning vissa av de utav
revisorerna framställda erinringarna och synpunkterna borde bliva föremål
för närmare utredning. I fråga om lägerkassornas byggnadsverksamhet och
lägerkassemedlens natur lia ämbetsverken i huvudsak anfört följande.

Vad först beträffade byggnadsverksamheten hade densamma sin bakgrund
i det förhållandet att de medel, som av statsmakterna ställts till förfogande
för ändamålsenliga fritidslokaler, icke på långt när motsvarat berättigade
anspråk. För att avhjälpa vissa svåra brister hade regementschefer gjort
framställning örn att för ändamålet få anlita lägerkassomedel. Ehuru civilförvaltningen
och arméförvaltningens intendenturavdelning principiellt hyste

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

den uppfattningen, att riksstatsmedel borde anvisas för ifrågavarande ändamål,
hade ämbetsverken dock ej ansett sig kunna på principiella grunder lämna
framställningarna utan bifall utan såsom regel medgivit ianspråktagande av
lägerkassemedel för sådana arbeten, som framstått såsom synnerligen angelägna.
Yad beträffar lägerkassemedlens natur hade Kungl. Maj:t i utslag
såväl i högsta domstolen som i regeringsrätten betraktat desamma såsom
statsmedel. Då dessa medel utgjorde avgränsade och för särskilda ändamål
avsedda förmögenhetskassor, torde de måhända närmast böra karakteriseras
som ett slags stiftelser. Fritids- eller annan byggnad, som uppförts för lägerkassemedel,
torde vara av samma karaktär som de medel, som bekostat dess
uppförande. För bestridande av underhållskostnader för dylik byggnad torde
lägerkassemedel i första hand böra användas. Anslagsmedel torde böra
anlitas endast då byggnaden inlösts av staten för annat bruk än lägerkasseändamål
eller lägerkassemedlen icke försloge och fråga vore örn byggnad,
som enligt vedertagna principer rätteligen skolat uppföras med anlitande
av anslagsmedel. Med hänsyn till de möjligheter att lämna understöd åt
tillfälligt nödställda lägerkassor, som fördelningen av utjämningsmedel erbjöde,
syntes risken för att statsanslag skulle behöva anvisas för underhåll
av lägerkassa tillhörig byggnad vara ringa. Byggnad, som donerats till lägerkassa
eller uppförts med särskilt för ändamålet donerade medel, torde beträffande
äganderättsförhållanden och underhållskostnaders bestridande få
anses jämställd med övriga lägerkassa tillhöriga byggnader.

Av statsutskottets utlåtande den 22 maj 1945, nr 148, 2:o) inhämtas, att
utskottet inskränkt sig till att för riksdagen omförmäla vad sålunda förekommit.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 16 juni 1945, nr 352, har riksdagen
icke berört ifrågavarande uttalande av revisorerna.

Kungl. Majit har genom beslut den 19 september 1945 uppdragit åt försvarets
civilförvaltning att, i samråd med arméförvaltningen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen samt arméns fortifikationsförvaltning, verkställa
översyn av vissa för lägerkassorna (manskapskassorna) gällande bestämmelser
och därvid bland annat företaga utredning beträffande kassornas byggnadsverksamhet
och därmed sammanhängande fråga örn underhållsskyldighet och
redovisning av för kassornas räkning uppförda byggnader.

Genom beslut samma dag har Kungl. Majit vidare förordnat att, i avvaktan
på resultatet av denna översyn, fråga örn utförande av nybyggnad
eller större förändringsarbete med anlitande av lägerkassornas (manskapskassornas)
medel tills vidare skall underställas Kungl. Majit för prövning.

3. Föreliggande förslag.

Med hänsyn till vad revisorerna i sin förenämnda berättelse uttalat angående
lägerkassornas byggnadsverksamhet ha försvarets civilförvaltning och
arméförvaltningens intendenturavdelning, jämte eget gemensamt yttrande, den
19 mars 1945 till Kungl. Majit överlämnat en framställning från depåchefen
för Upplands regemente, vari denne anhållit att med anlitande av lägerkassemedel
få anlägga ett friluftsbad vid regementet.

I sin skrivelse har depåchefen i huvudsak anfört följande.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 338,

Regementet saknade för närvarande eget friluftsbad. Det närmast kasernerna
befintliga friluftsbadet vore ett kommunalt bad, beläget norr örn Uppsala
på ett avstånd av omkring 4,5 kilometer från kasernerna. På grund av
det stora avståndet till detta bad samt även på grund av avgifterna för
badning därstädes kunde regementet icke utnyttja detsamma. Avståndet till
närmaste kallbad vid Mälaren vore likaledes för stort — 8 kilometer —
för att regementets personal regelbundet skulle kunna utnyttja denna
badmöjlighet. Då icke heller regementets varmbadinrättning vore försedd
med simbassäng, saknades möjlighet att bibringa personalen simundervisning.
De icke-simkunnigas antal vore vid regementet också stort. På grund
av dessa omständigheter hade depåchefen undersökt möjligheterna att inom
regementets område låta anlägga ett friluftsbad, varvid visat sig att ett område
omedelbart norr örn kasernerna vore lämpligt för en dylik anläggning.
Depåchefen hade sedermera låtit en vid Uppsala stads byggnadskontor anställd
civilingenjör utföra ritningar och kostnadsberäkningar för ett friluftsbad,
beläget på den utsedda platsen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att anläggningen, som avsåges komma
att omfatta en 25 meter lång och 16 meter bred simbassäng med trampolin
och två svikter, reningsanläggning jämte erforderliga pumpar och ledningar,
duschar m. m., kostnadsberäknats till 100 000 kronor samt att driftskostnaderna
för badet beräknats komma att uppgå till 2 500 kronor för år.

Av anläggningskostnaderna borde 75 000 kronor gäldas med anlitande av
lägerkassemedel. Återstoden borde bestridas ur lägerkassans vinstmedel
under kommande två år.

Av vid skrivelsen fogade handlingar framgår, att regementets lägerkassa
den 30 november 1944 utvisade en behållning å 126 542 kronor, varav 92 878
kronor i likvida tillgångar.

4. Yttranden över förslaget.

Över depåchefens framställning ha yttranden avgivits — förutom av försvarets
civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning (gemensamt yttrande)
—- av t. f. militärbefälhavaren för fjärde militärområdet, arméns fortifikationsförvaltning
samt riksräkenskapsverket.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning ha
hemställt, att Kungl. Majit måtte förklara hinder icke möta för ämbetsverken
att lämna Upplands regemente tillstånd att ur regementets lägerkassa få
disponera högst 100 000 kronor för bekostande av den föreslagna friluftsbadanläggningen
och därvid i huvudsak anfört följande. Priluftsbadanläggningar
funnes redan vid en del andra truppförband. Kostnaderna hade
gäldats med anlitande av medel från respektive truppförbands lägerkassa.
Dylika anläggningar hade ansetts erforderliga för tillgodoseende av manskapets
hygieniska och sportsliga behov samt för bibringande av simundervisning
åt de värnpliktiga till minskande av det alltför stora antalet ickesimkunniga.
Dessa synpunkter gjorde sig med styrka gällande beträffande
Upplands regementes behov av friluftsbadanläggning.

I ett vid ämbetsverkens gemensamma yttrande fogat särskilt yttrande har
intendenturavdelningens kasernutredningsbyrå — efter granskning av den

6

Kungl. Majlis •proposition nr 338.

Departementschefen.

för friluftsbadanläggningen gjorda driftskalkylen — beräknat totalkostnaden
för driften till 2 900 kronor per år.

T. f. militärbefälhavaren för fjärde militärområdet har tillstyrkt depåchefens
framställning.

Arméns fortifikationsförvaltning har endast framställt en detaljerinran i en
byggnadsteknisk fråga.

Rikeräkenslcapsverket har anfört, att anläggningen syntes vara av den art,
att det kunde ifrågasättas, huruvida icke medel för ändamålet lika väl kunnat
anvisas å investeringsstaten för försvarsväsendets fastighetsfond. Medel för
detta ändamål torde emellertid för närvarande icke kunna inrymmas inom
kostnadsramen för försvaret. Vid sådant förhållande funne riksräkenskapsverket
för sin del lämpligt att å lägerkassor under krigsåren hopsamlade
medel komme till användning för ordnande av idrottsanläggningar.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår härflyta lägerkassemedlen
i stor utsträckning från personalen vid vederbörande truppförband, särskilt
de värnpliktiga. Att dessa medel användas för beredande av nytta och
trevnad för fast anställt manskap och för värnpliktiga vid de olika truppförbanden
eller eljest för förbandens bästa är därför helt naturligt. Att så
bör ske även i fortsättningen synes mig uppenbart. Emellertid har — såsom
riksdagsrevisorernas förutnämnda utredning utvisar — behov uppkommit
av en översyn av bestämmelserna på detta område i syfte att främja en planmässig
användning av kassornas medel för avsedda ändamål. Den utredning,
som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1945 skall ske på
detta område, tar speciellt sikte på den byggnadsverksamhet, som bedrives
med anlitande av lägerkassemedel.

Ur statsverkets synpunkt synas inga betänkligheter behöva möta mot att
lägerkassorna i mån av förmåga engagera sig för byggnadsföretag, vilka ligga i
linje med kassornas uppgift. Den omständigheten att vid andra truppförband
liknande byggnadsföretag utföras eller kunna komma att utföras med
anlitande av riksstatsanslag synes härvidlag icke böra tillmätas större betydelse.
En förutsättning bör emellertid vara att den byggnadsverksamhet,
som bedrives av lägerkassorna, icke medför utgifter för statsverket i form
av exempelvis underhåll av byggnader eller ökade avlöningskostnader. Från
denna utgångspunkt ligger det vikt uppå att lägerkassorna bekosta fasta
anläggningar endast i sådan omfattning, att kassornas framtida inkomster
förslå för bestridande av de med anläggningarna förenade löpande omkostnaderna.
Detta är av så mycket större betydelse som kassornas inkomster
torde komma att i fortsättningen bliva avsevärt mindre än under beredskapstiden.
Vid den förutnämnda utredningen rörande lägerkassemedlens användning
torde denna synpunkt komma att beaktas.

Då numera lägerkassemedel anlitas för byggnadsföretag, vilka bliva av
förhållandevis stor omfattning, har det synts mig riktigt, att riksdagen beredes
tillfälle taga ställning till föreliggande spörsmål örn bestridande av
byggnadskostnader i denna ordning. Det hade varit att föredraga, örn

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 338.

denna fråga kunnat upptagas på grundval av den utredning, som enligt det
föregående nyligen igångsatts. Då emellertid delina utredning torde kräva
förhållandevis lång tid och byggnadsföretagen ej sällan äro av den natur
att de böra komma till utförande så snart arbetskraft och byggnadsmateriel
kunna frigöras för ändamålet, synes det mig lämpligt, att riksdagen med
utgångspunkt i nu föreliggande framställning från depåchefen för Upplands
regemente beredes tillfälle giva sin mening tillkänna rörande berörda
spörsmål.

För egen del har jag i likhet med de hörda myndigheterna funnit goda
skäl föreligga för den föreliggande framställningen örn tillstånd att disponera
medel ur Upplands regementes lägerkassa för anläggande av friluftsbad
vid regementet. Jag förordar alltså bifall till detsamma, varvid jag förutsätter,
att de löpande kostnaderna för anläggningens underhåll och skötsel
stanna på lägerkassan.

I anknytning till vad i det föregående anförts föreslår jag, att riksdagens
medgivande inhämtas för Kungl. Majit att pröva och avgöra frågor örn
ianspråktagande av lägerkasse-(manskapskasse-)medel för nybyggnader eller
större ändringsarbeten. Härvid förutsätter jag, att tillstånd att disponera
dylika medel för byggnadsändamål icke lämnas med mindre sannolikhet
föreligger för att vederbörande kassa kan svara även för de årliga utgifter
som byggnadsföretagets genomförande medför.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att förklara, att det må ankomma på Kungl. Majit att pröva
och avgöra fråga örn utförande av nybyggnad eller större
ändringsarbete med anlitande av lägerkassas (manskapskassas)
medel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.