Kungl. Maj:ts proposition nr 249

Proposition 1950:249 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tillfälliga tilllägg
å vissa löner och pensioner; given Drottningholms
slott den 13 oktober 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

John Lingman.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 13
oktober 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Lingman.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillfälliga tillägg
å vissa löner och pensioner samt anför därvid följande.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabcllcrna i 3 § statens
löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 370), skola enligt 4 § samma förordning
höjas eller sänkas enligt i huvudsak följande grunder.

Socialstyrelsen beräknar kvartalsvis förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna
i sista månaden under vederbörande kvartal och 100/m av
levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer Kungl. Maj :t
det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande. Såframt icke
Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva, att förhöjning
av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall ske med högre belopp
eller även i annat fall än som föranledes enbart av levnadskostnads1
Hihanp till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 249.

2

Kungi. Maj ds proposition nr 249.

utvecklingen, skall månadslönen höjas med 3 procent för varje hel mångfald
av 4, varmed pristalet överstiger 100. Om pristalet, efter att ha uppvisat
viss ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat
procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald
av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen efter
högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå
höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet
nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen
därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

På grund av statsmakternas särskilda beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr
442; prop. 1948: 276, r. skr. nr 416; prop. 1949: 34, r. skr. nr 118; prop.
1950: 41, r. skr. nr 57) har emellertid angivna samband mellan löner och
levnadskostnader icke upprätthållits. Enligt övergångsbestämmelse till statens
löneplansförordning skulle sålunda bestämmelserna i 4 § träda i kraft
den 1 juli 1948, såvida ej Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt
beslutade, och enligt förordningen den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda
bestämmelser träda i kraft först efter beslut därom av Kungl. Maj :t och
riksdagen.

De särskilda grunder för höjning av månadslön in. m. enligt löneplansförordningen,
som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha
inneburit följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att
läggas till grund för nämnda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948
skulle höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle
ökas till 20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Samma
grunder ha gällt under kalenderåret 1949 och gälla jämväl under innevarande
kalenderår. Vad angår pristalets beräkning har Kungl. Maj :t efter
riksdagens hörande (prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat, att pristalet
skall grundas å genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar,
vid vilka hänsyn icke skall tagas till direkta skatter och sociala förmåner,
varjämte förordnats, att vid pristalsberäkningen 100/,i, av levnadskostnaderna
i mars 1946 skola anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader
ökade med 36,34 procent.

Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret 1947/
48 sammanhängde närmast med att det under våren 1947 fanns grundad
anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av dittills använda
grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda omotiverade svängningar
i lönebeloppen. Motsvarande åtgärder under senare halvåret 1948
samt under åren 1949 och 1950 ha däremot ingått såsom led i den allmänna
stabiliseringspolitiken i enlighet med de resultat som nåtts vid överläggningar
med statstjänstemännens huvudorganisationer. Beträffande dessa överläggningar
må här erinras om följande.

Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120. Med utgångspunkt från att
de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna skulle bli relativt
små — av organisationerna angivna till ett par enheter i 1935 års serie •—
och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna skulle i möjligaste mån elimineras,
ansågo organisationerna vid överläggningar våren 1948 godtagbart,

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående delen
av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av en
anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent. Därest
levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt levnadskostnadsberäkningarna
för juni eller september 1948 skulle stiga så att pristalet
beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter och
sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen
ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation
för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full
kompensation för 8 enheters pristalsstegring.

Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta,
att jämväl för de i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet
reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg
komme att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar
som för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers
— löntagares, jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka
eftersträvas för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna
förutsatte vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.

De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120
respektive 122. Månadslönerna in. in. enligt löneplansförordningen utgingo
på grund härav med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.

Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—1949 fördes med
huvudorganisationerna, uppnåddes enighet om att den automatiska lönerörligheten
enligt statens löneplansförordning'' icke skulle sättas i funktion
utan att även under 1949 det rörliga tillägget skulle utgå efter 12 procent,
förutsatt att ej pristalet uppginge till minst 124, i vilket fall procenttalet
skulle höjas till 20. Såsom villkor för uppgörelsen hade framstått, att den
inginge såsom led i en politik för stabilisering av inkomsterna inom alla
samhällsgrupper.

Pristalen utgjorde under första—fjärde kvartalen 1949 respektive 122,
121, 122 och 122. Den rörliga förhöjningen av lönen har därför bibehållits
vid 12 procent under hela år 1949.

Vid förhandlingar, som avslutades i början av år 1950, uppnåddes enighet
om att — under samma förutsättningar som innefattades i motsvarande
överenskommelse för år 1949 — det rörliga tillägget skulle utgå enligt
samma grunder, som gällde under år 1949. Såsom ett led i denna överenskommelse
ingick alt, om statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt
i anslutning till 4 § 2 mom. statens löneplansförordning påkallade
förhandlingar om det rörliga tilläggets förhöjning för viss begränsad tid
efter utgången av år 1950, vid dylika förhandlingar hänsyn skulle tagas till
den längre tid, som statstjänstemännen i förhållande till andra grupper underkastat
sig inkomststabilisering genom att medverka till det rörliga tillläggets
maximering till 12 procent redan från och med den 1 juli 1948.

Pristalet har de tre första kvartalen 1950 utgjort 122 och är under innevarande
kvartal 123. Det rörliga tillägget å lönerna har därför jämväl under
år 1950 bibehållits vid 12 procent.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret
1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som beträffande
höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen
av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen samt
fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda fått verkan
även för det rörliga tillägget å pensionerna.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 249

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning, utgå efter det nya lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget
skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de
nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg
utgå efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda
procenttal med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas
med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten sedan den
1 juli 1947 utgjort 24,4.

I anslutning till vad som förekom vid de förenämnda, i början av innevarande
år avslutade förhandlingarna ha Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation i skrivelse den
18 mars 1950 samt Sveriges akademikers centralorganisation i skrivelse den
29 april 1950 påkallat förhandlingar dels om gottgörelse för den längre tid
statstjänstemännen underkastat sig inkomststabiliseringen och dels om storleken
av det rörliga tillägget för tiden efter innevarande års utgång.

\ id de förhandlingar, som därefter förts med nämnda organisationer, har
i september innevarande år enighet uppnåtts om att statstjänstemännen bör
beredas kompensation för att de ett halvt år tidigare än andra grupper underkastat
sig inkomststabiliseringen, överenskommelsen innebär i huvudsak
följande.

Kompensationen skall till anställningshavare utgå i form av ett tillfälligt
lönetillägg motsvarande tre procent av grundlönen under ett halvt år, dock
lägst 100 kronor och högst 216 kronor. Av praktiska skäl skall tillägget beräknas
med hänsyn till förhållandena under tiden den 1 juni—den 30 november
1950 och utgå till den, som sistnämnda dag innehar anställning av
ifrågavarande slag. Tillägg skall också utgå till den som den 30 november i
år uppbär tjänste- eller familjepension och utgöras av tre procent av pensionens
grundbelopp för ett halvt år, dock lägst 70 kronor och högst 144
kronor.

Förhandlingar rörande lönetilläggen för tiden från och med den 1 januari
1951 torde komma att upptagas i november innevarande år.

Departementschefen. Såsom ett led i strävandena att möjliggöra en stabilisering
av pris- och inkomstnivån träffades under senare delen av år 1948
överenskommelse med vederbörande organisationer om prolongering av de
vid årsskiftet 1948/49 eller därefter utlöpande kollektivavtalen. Den därmed
godkända stabiliseringslinjen hade emellertid godtagits av statstjänstemännens
organisationer ett halvt år tidigare eller således från och med den
1 juli 1948, då dessa avstodo från den förhöjning av det rörliga tillägget
som eljest skulle ha ägt rum. Den löneglidning, som trots stabiliseringssträvandena
under tiden därefter otvivelaktigt förekommit inom åtskilliga områden,
har icke kommit statstjänstemännen till del. De ha sålunda därunder
med mycket få undantag icke åtnjutit någon inkomstförbättring vare sig

Kungi. Maj.ts proposition nr 249.

5

genom ackord eller personliga lönetillägg eller andra former av lönefyllnad.
För statstjänstemännen har under ifrågavarande tid ej heller genomförts
någon tjänsteförteckningsrevision.

Vid träffandet av den överenskommelse, som ligger till grund för statsmakternas
beslut om storleken av det rörliga tillägget under innevarande år,
framstod det därför såsom skäligt att vid framtida förhandlingar om det
rörliga tilläggets förhöjning hänsyn borde tagas till den längre tid statstjänstemännen
i förhållande till andra grupper biträtt lönestabiliseringen.

I propositionen nr 41 till 1950 års riksdag uttalade jag härom, att det syntes
böra godtagas, att angivna omständighet beaktades vid förhandlingar
rörande de grunder, som borde gälla beträffande rörligt tillägg efter utgången
av år 1950. Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens
sida.

Det hänsynstagande till att inkomststabiliseringen varit gällande längre
tid för statstjänstemännen än för andra grupper, som sålunda utfästs från
statsmakternas sida, har vid de i september i år förda förhandlingarna med
statstjänstemännens huvudorganisationer ansetts lämpligen kunna ske genom
att viss kompensation beredes tjänstemännen i form av ett engångstillägg
å lönen. Därvid har utgångspunkten varit den, att statstjänstemännen,
om de icke redan från och med den 1 juli 1948 biträtt inkomststabiliseringen,
under senare hälften av sistnämnda år skulle ha ägt åtnjuta ett
rörligt tillägg, som med tre procent skulle ha överstigit det då utgående
rörliga tillägget. På grund härav har engångstillägget i princip ansetts böra
utgöra tre procent av grundlönen under ett halvt år.

Då för rörligt tillägg å pensioner skall gälla samma procenttal som för
höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning, ha även pensionstagarna
varit underkastade inkomstabiliseringen redan från och med den
1 juli 1948. Det har därför vid de nu förda förhandlingarna framstått såsom
naturligt, att jämväl pensionstagarna borde beredas kompensation i form
av ett motsvarande engångstillägg å pensionerna.

Enligt min mening bör det kunna godtagas, att det utlovade beaktandet
av att statstjänstemännen anslutit sig till stabiliseringssträvandena tidigare
än andra grupper erhåller formen av dylika engångstillägg. Jag föreslår
därför att frågan genom proposition underställes riksdagens prövning.

I detta sammanhang vill jag något beröra de yrkanden om högre lönetillägg,
som från vissa håll framställts. Man har nämligen — under framhållande
av att statstjänstemännen, om de först från och med den 1 januari
1949 biträtt stabiliseringspolitiken, under hela tiden från och med den 1 juli
1948 skulle ha erhållit ett rörligt tillägg om 15 procent — velat göra gällande,
att engångstilläggen borde utgå med 3 procent av grundlönen under
två och ett halvt år. Gentemot detta må emellertid framhållas, att en så
långt gående kompensation skulle innebära, att statstjänstemännen komine
i samma läge som om inkomststabilisering icke varit rådande utan de i
statens löneplansförordning angivna grunderna för det rörliga tilläggets beräkning
tillämpats. Om överenskommelse om stabilisering av inkomstnivån

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

från och med den 1 juli 1948 icke träffats med statstjänstemännen och på
grund därav det rörliga tillägget under andra halvåret 1948 utgått med 15
procent, skulle säkerligen andra samhällsgrupper icke ha anslutit sig till
stabiliseringslinjen utan att ha fått tillgodoräkna sig en därmed jämförlig
inkomstförbättring. Följden hade då blivit, att inkomststabiliseringen kommit
att inträda vid ett löneläge, som genomgående varit i motsvarande mån
högre än vad som blivit fallet. Att medgiva större kompensation än som
motsvarar ett halvt års tidigare medverkan i stabiliseringssträvandena är
således icke motiverat och skulle uppenbarligen kunna få till konsekvens,
att även andra grupper än statstjänstemännen göra anspråk på kompensation.

Rörande de närmare grunderna för engångstilläggen vill jag framhålla
följande.

Av motiveringen för dessa tillägg följer, att desamma böra tillkomma endast
sådana grupper befattningshavare och pensionstagare, vilkas avlöningseller
pensionsförhållanden äro så reglerade, att deras kontanta förmåner
under andra halvåret 1948, om inkomststabiliseringen ej varit gällande,
skulle ha utgått med högre belopp än som varit fallet.

I fråga om befattningshavarna innebär detta, att tillägg böra utgå till
dem, som åtnjuta lön enligt någon av löneplanerna i statens löneplansförordning
eller erhålla lön enligt äldre avlöningsbestämmelser jämte dyrtidstillägg
och kristillägg. Hit böra hänföras även arvodestagare, för vilka arvodena
bestämts till belopp motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna
i viss angiven löneklass eller för vilka arvodena på annat sätt förenats med
rörliga tilläggsförmåner, samt — under vissa förutsättningar — timlärare,
som åtnjuta arvode enligt gällande bestämmelser om timarvoden till vissa
lärare vid civila och militära skolor.

Vad övriga grupper arvodestagare angår, bör däremot i princip gälla,
att de icke erhålla engångstillägg. I allmänhet torde deras arvoden, vilka i
flertalet fall fastställdes så sent som vid 1948 års riksdag, ha avvägts så,
att de icke skulle ha blivit omreglerade för den händelse statstjänstemännen
biträtt lönestabiliseringen först från och med den 1 januari 1949. Då
emellertid i vissa fall särskilda skäl kunna föranleda att engångstillägg böra
utgå även å dylika arvoden, synes bemyndigande böra utverkas för Kungl.
Maj :t att förordna därom.

Engångstillägg torde böra tillkomma icke endast befattningshavare i statens
tjänst utan i viss utsträckning även präster och anställningshavare i
statsunderstödd verksamhet. I sistnämnda hänseende ifrågakomma i första
hand sådana anställningshavare, vilkas löner i sin helhet utgå av statsmedel
enligt löneplan i statens löneplansförordning. Tillägg synes emellertid
böra enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande utgå jämväl till vissa andra
befattningshavare i statsunderstödd verksamhet, såsom vid folkhögskolorna,
de centrala verkstadsskolorna och de lägre lantbruksundervisningsanstalterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

7

Beträffande pensionstagare bör såsom villkor för åtnjutande av engångstillägg
i princip gälla att fråga skall vara om tjänste- eller familjepension,
som utgår enligt grunder, antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, eller enligt
bestämmelser för av staten övertagna tjänste- och familj epensionskassor
och som är förenad med rörligt tillägg. Även härvidlag bör det få ankomma
på Kungl. Maj:t att medgiva undantag, om detta kan anses påkallat
av särskilda skäl.

Beloppet av engångstillägg bör såsom i det föregående framhållits principiellt
motsvara tre procent av grundlönen respektive grundbeloppet av
pension för sex månader. Av tilläggets anknytning till det rörliga tillägget
följer, att detsamma icke bör utgå å större del av grundlönen eller grundbeloppet
än som motsvarar det maximum som gäller för det rörliga tillägget.
Detta medför, att engångstillägg maximeras till 216 kronor för befattningshavare
och 144 kronor för pensionstagare.

Emellertid har vid förhandlingarna från personalorganisationernas sida
framförts önskemål om att de lägre inkomsttagarna skulle beredas en något
större kompensation än som erhålles med tillämpning av tre-procentsregeln.
Ett visst minimum borde därför fastställas för engångstillägget.
Med hänsyn till att inkomststabiliseringen utan tvivel varit mest kännbar
för de lägst avlönade och då ett tre-procentigt tillägg å halvårsgrundlönen
för vissa av dessa befattningshavare skulle utgöra ett relativt ringa belopp
har jag ansett mig böra godtaga att tilläggen minimeras till 100 kronor för
anställningshavare och 70 kronor för pensionstagare. I fråga om tillägg å
pension synes därvid dock böra gälla, att tillägget icke får överstiga pensionens
grundbelopp för en månad. Ett minimibelopp å 70 kronor bör med
hänsyn till naturaförmånerna gälla även för manskap med lön enligt avdelning
A å löneplan 5.

Då tilläggen äro avsedda att utgå såsom engångsbelopp, måste de förutsättningar
för rätt att åtnjuta tilläggen, som hänföra sig till anställningseller
pensionsförhållandena, vara för handen vid en bestämd tidpunkt eller
under en bestämd tidsperiod. Frågan om inverkan av tjänstledighet m. in.
i förevarande hänseende bör även regleras. I likhet med vad som skedde
beträffande motsvarande spörsmål vid bestämmandet av tillfälligt lönetillägg
f ör budgetåret 1945/46 torde närmare förslag i dessa frågor få underställas
Kungl. Maj :t sedan riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här
få inskränka mig till att angiva vissa preliminära riktlinjer, efter vilka frågorna
synas kunna lösas.

I princip skall engångstillägget hänföras till sista halvåret 1948. Ett fasthållande
härav skulle emellertid i praktiken föranleda betydande administrativa
svårigheter. Man skulle då nödgas för varje särskilt fall undersöka
vilken grundlön eller pension eller eventuellt grundlön och pension, som
vederbörande uppburit under andra halvåret 1948. Det har synts mig angeläget
all uppnå eu sådan ordning, att dylika undersökningar undvikas
och i stället enkla regler kunna utformas, så alt uträkningen av tilläggen

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

underlättas och en snabb utbetalning möjliggöres utan att myndigheterna
oskäligt betungas.

På grund härav har vid förhandlingarna med personalorganisationerna
förutsatts, att tillägg å lön bör utgå till den som den 30 november 1950
innehar i det föregående angiven anställning och att tillägg å pension bör
utgå till den som sagda dag äger uppbära sådan pension som förut nämnts.
Visserligen innebär detta en schematisering, som för anställningshavare
kan, till följd av befordran eller löneklassuppflyttning m. m., medföra ett
förmånligare läge än om andra halvåret 1948 lagts till grund för tilläggets
beräkning, men den av mig förordade ordningen torde ur administrativ synpunkt
vara förenad med så stora fördelar, att den synes böra godtagas.

För den, som under tiden efter den 1 juli 1948 avgått med pension, medför
den föreslagna regeln, att tillägget skall beräknas å pensionen och icke
å lönen under den föregående anställningen. En annan anordning skulle
bliva alltför betungande för både den myndighet, hos vilken vederbörande varit
anställd, och den myndighet, som har att utbetala pensionen. För övrigt
torde, med hänsyn till att särskilt minimum föreslagits även för tillägg å
pension, i flertalet fall icke finnas skälig anledning till invändning mot att
tillägget beräknas å pensionen.

Såsom förutsättning för att fullt lönetillägg skall utgå bör i regel gälla,
att befattningshavaren under sex månder närmast före den 30 november
1950 eller således under tiden den 1 juni—den 30 november ägt uppbära lön
i sådan anställning som här avses. Om detta villkor icke är uppfyllt, bör
reducering av tillägget ske. För timlärare och vissa andra grupper måste
särskilda regler i detta hänseende meddelas. Tjänstledighet med avstående
av hela lönen bör ej läggas vederbörande till last, om tjänstledigheten föranletts
av offentligt uppdrag eller viss militärtjänstgöring. I vad mån tid,
då befattningshavaren innehaft arbetar- eller arvodesanställning i statens
tjänst eller varit permitterad på grund av arbetsbrist, bör tillgodoräknas,
torde få bero på omständigheterna i det särskilda fallet. Reducering av det
tillfälliga lönetillägget bör regelmässigt ske vid nedsättning i tjänstgöringstiden.

För att uträkningen av tilläggsbeloppen skall kunna förenklas i största
möjliga utsträckning böra anställningshavare, vilkas löner icke utgå enligt
löneplan i statens löneplansförordning, om så befinnes lämpligt, kunna i
förevarande avseende hänföras till viss löneklass.

Engångstilläggen böra utbetalas snarast möjligt efter det riksdagen fattat
beslut därom.

Kostnaden för de föreslagna engångstilläggen har uppskattats till omkring
33,5 miljoner kronor, varav omkring 14 miljoner kronor belöpa å
affärsverken, 13 miljoner kronor å statsförvaltningen i övrigt, 0,5 miljoner
kronor å löner och pensioner, som utgå på grund av prästerliga tjänster,
samt 6 miljoner kronor å det statsunderstödda skolväsendet och annan stats -

K urta!. Mnj:ts proposition nr 249.

0

understödd verksamhet. Av det totala kostnadsbeloppet avse omkring 27
miljoner kronor lönetillägg och omkring 6,5 miljoner kronor pensionstillägg.

Den å statsunderstödd verksamhet belöpande kostnaden borde i princip
bestridas av statsmedel i samma utsträckning som andra kontanta avlöningsförmåner
till de anställda. För den ojämförligt största av ifrågavarande
personalgrupper, nämligen folk- och småskollärarna, innebär detta, att hela
kostnaden skall bestridas av statsmedel. Det synes mig emellertid skäligt,
att staten bestrider hela utgiften för engångstillägg även vid den övriga
statsunderstödda verksamhet, som här ifrågakommer. Vad angår tilläggen
å de pensioner, som utbetalas genom statens pensionsanstalt, är detta så
mycket mer motiverat som statsverket under andra halvåret 1948 hade att
svara för hela kostnaden för de rörliga tilläggsförmånerna å dessa pensioner.

För affärsverkens del böra kostnaderna för engångstilläggen utgå av de
medel, av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas. För tillägg å löner och
pensioner, utgående på grund av prästerlig tjänst, torde medel ur kyrkofonden
böra tagas i anspråk. Utgifterna för engångstillägg å löner och pensioner
i övrigt synas böra bestridas från anslag å tilläggsstat för innevarande
budgetår. Det torde därvid vara mest rationellt att ett enda förslagsanslag
äskas för detta ändamål, lämpligen under tolfte huvudtiteln. Detta
anslag bör upptagas till 19 miljoner kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

dels medgiva, att tillfälligt tillägg å löner och pensioner
under budgetåret 1950/51 må i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare
och förutvarande befattningshavare i statens
tjänst in. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Maj :t;

dels besluta, att utgifterna för tillfälligt tillägg å löner
och pensioner skola bestridas beträffande löner och pensioner,
som utgå på grund av tjänst vid de af färsdrivande
verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar,
från de medel, av vilka verkets utgifter i övrigt bestridas,
beträffande löner och pensioner, utgående på grund av prästerlig
tjänst, från kyrkofonden samt beträffande löner och
pensioner i övrigt från ett för ändamålet anvisat anslag;

dels och till Tillfälligt tillägg å vissa löner och pensioner
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51 under
tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000
kronor.

2 Ilihanq till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 249.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Berggren.

607986. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.