Kungl. Maj:ts proposition nr 196

Proposition 1941:196

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i
Allhelgona socken av Östergötlands län; given Stockholms
slott den 9 april 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

T. f. chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, anför:

I proposition till 1940 års urtima riksdag, nr 64, föreslog Kungl. Majit
under punkt 3:o riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller
Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län finge med ett saluvärde
av 70,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt
enligt 9 § i förordningen för arrendatorn Gust. Th. Samuelson,
under villkor att lägenheten försåldes i befintligt skick med tillträdesrätt
den 14 mars 1941, då det örn egendomen gällande arrendekontraktet skulle
upphöra att gälla, samt under vissa närmare angivna villkor i övrigt. I propositionen
lämnades i huvudsak följande uppgifter angående fastighetens
beskaffenhet och vad som tidigare förekommit i ärendet.

Fallang till riksdagens protokoll 1941 Immi Nr 196.

1

•>

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

Kronolägenheten är utarrenderad till den 14 mars 1943 mot ett årligt
arrende av dels 41 hektoliter vete, 96 hektoliter havre och 203 kilogram smör
att lösas med penningar efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A
i markegångstaxan, dels därutöver 1,665 kronor, i fråga örn egendomens
fortsatta disposition hade Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd
i skrivelse till domänstyrelsen den 22 maj 1939 förklarat, att lägenheten
syntes böra ånyo utarrenderas eller försäljas ostyckad; vederbörande
jägmästare hade ansett lägenhetens försäljning eller bibehållande i kronans
ägo vara utan intresse för skogsväsendet, varemot vederbörande Överjägmästare
förklarat, att egendomen borde försäljas. Uppskattningsförrättning
för försäljning av lägenheten hade hållits den 28 juni 1940. Av det därvid
förda protokollet och övriga till ärendet hörande handlingar ävensom en av
distriktslantmätaren G. W. Muntzing år 1909 upprättad karta över lägenheten
framgick i huvudsak följande.

Lägenheten, som är belägen 4 kilometer från Skänninge, har en areal om
75.1380 hektar, varav 66.0150 hektar tomt och åker, 2.4080 hektar äng och
odlingsmark, 5.1030 hektar avrösningsjord och 1.6120hektar impediment. Åkerjorden,
som är täckdikad efter plan, består av ler- och sandmylla på lerbotten,
respektive sand- och moränbotten, övriga ägoslag utgöras huvudsakligen
av betesmark av jämförelsevis god beskaffenhet. Skog finnes ej
å lägenheten. Av kronans byggnader å lägenheten är det övervägande antalet
i gott skick; ladugården är emellertid gammal och rötskadad och behöver
i en nära framtid ersättas med en ny byggnad, och vidare äro ett
boningshus och ett magasin gamla och otidsenliga. Ett flertal byggnader
å lägenheten tillhör arrendatorn. Lägenheten är ej elektrifierad. Hävden är
god. Avsättningsförhållandena få anses såsom goda. Det lägenheten senast
åsätta taxeringsvärdet utgör 87,400 kronor.

Uppskattningsnämnden, som ej ansett lägenheten lämplig till bildande av
egnahemslägenheter, föreslog försäljning av densamma med hembudsrätt
för dåvarande arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Nämnden åsatte lägenheten
ett saluvärde av 70,000 kronor, sedan avdrag verkställts med 7,416 kronor
för av arrendatorn nedlagd kostnad å egendomens boningshus utöver beräknad
kostnad. Arrendatorn Samuelson hade skriftligen förklarat sig villig
inköpa lägenheten för 70,000 kronor.

Domänstyrelsen underställde i skrivelse den 21 september 1940 ärendet
Kungl. Maj:ts prövning och förklarade sig därvid i likhet med uppskattningsnämnden
anse, att lägenheten borde försäljas i en salulott med hembudsrätt
för Samuelson, vilken — med undantag för åren 1923 och 1924 — arrenderat
lägenheten sedan år 1908. Det av nämnden föreslagna saluvärdet kunde
av styrelsen lämnas utan erinran. Arrendatorn hade hos styrelsen under
hand anhållit att få inköpa lägenheten med tillträdesrätt redan den 14 mars
1941, och styrelsen hade ej något att erinra däremot i synnerhet som ekonomibyggnaderna
vöre i behov av snar nybyggnad; kostnaden för denna nybyggnad
hade beräknats uppgå till 30,000 å 35,000 kronor.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 december 1940. nr 89, att riksdagen
bifallit ifrågavarande försäljningsförslag.

I skrivelse den 28 februari 1941 har domänstyrelsen, med förmälan att
Samuelson avlidit den 5 januari 1941 innan några ytterligare försäljningsåtgärder
genom domänstyrelsen medhunnits, ånyo underställt frågan om
egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid
meddelat, att Samuelson, vilken såsom arvingar efterlämnat en broder

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

samt två avlidna bröders respektive fyra och fem bröstarvingar, enligt
ett vid bouppteckning efter honom företett, den 25 december 1940 upprättat
testamente förordnat, att tillgångarna i boet med angivet undantag skulle tillfalla
hans husföreståndarinna, fru Elisabeth (Betty) Svensson, att av henne
fritt nyttjas under hennes återstående livstid. Under företeende av avskrifter
av bouppteckningen och omförmälda testamente hade fru Svensson i framställning
till domänstyrelsen den 14 februari 1941 anhållit, att genom styrelsens
försorg måtte vidtagas åtgärder, varigenom hon tillerkändes rätt att
förvärva ifrågavarande fastighet under enahanda villkor, som enligt föienämnda
proposition och riksdagsskrivelse fastställts för Samuelson. Fiu
Svensson hade därvid framhållit, att hon innehaft anställning såsom husföreståndarinna
hos Samuelson sedan år 1906, att hon haft stora personliga
uppoffringar och utlägg för egendomen samt att enda möjligheten för henne
att för framtiden kunna i någon mån erhålla gottgörelse härför vore att hon
i vederbörlig ordning tillerkändes rätt att under enahanda villkor, som gällt
för Samuelson, med äganderätt förvärva egendomen.

Domänstyrelsen har med anledning av fru Svenssons framställning meddelat,
att dödsboet efter Samuelson enligt bouppteckningen upptager tillgångar
med 3,659 kronor 35 öre — däri icke inräknat ett inom linjen uppfört
belopp av 3,100 kronor, vilket såsom lån av fru Svensson överlämnats
till den avlidne för att av honom disponeras för förvärv av egendomen —
samt skulder med 35,950 kronor 87 öre, däribland en innestående lönefordran
å cirka 15,000 kronor för fru Svensson; boet hade avträtts till förvaltning
av boutredningsman, och enligt uppgift av denne, advokaten A. Andersson,
Motala, hade arvingarna efter Samuelson godkänt det till förman för
fru Svensson upprättade testamentet. Vidare har domänstyrelsen meddelat,
att vederbörande domänintendent i yttrande i ärendet anfört, att, därest det
av Samuelson för fru Svensson utfärdade testamentariska förordnandet och
omständigheterna i övrigt ansåges motivera ett överflyttande å fru Svensson
av den Samuelson tillerkända hembudsrätten vid kronoegendomens försäljning,
han för sin del ej hade något att erinra däremot.

Härjämte har domänstyrelsen anfört, att arbetsledaren å gården Gunnar
Lewander hos styrelsen anhållit att få övertaga den Samuelson tillerkända
förköpsrätten till kronoegendomen eller, därest detta icke kunde medgivas,
att egendomen måtte utbjudas till försäljning å auktion. Enligt uppgift av
Lewander — vilken anställts å gården sedan Samuelson 1936 drabbats av en
svår hjärtsjukdom, som försatte honom ur stånd att själv handhava egendomens
skötsel — hade Samuelson å honom genom en den 21 januari och
den 1 mars 1938 träffad överenskommelse överlåtit arrenderätten till egendomen
för tiden från och med den 14 mars 1938 till löpande arrendeperiods
utgång den 14 mars 1943. Enligt överenskommelsen skulle Lewander under
angivna tid övertaga skötseln av egendomen med rätt att uppbära alla inkomster
av densamma. Alla yttre levande och döda inventarier skulle efter
värdering lösas av Lewander. Denne .skulle å andra sidan erlägga avtalad
arrendeavgift för egendomen, ansvara för å densamma belöpande skatter

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

och onera samt till Samuelson dels erlägga ett belopp av 166 kronor för
månad och dels utlämna två liter sötmjölk om dagen samt 60 kilogram fläsk
om året. För överenskommelsens rätta fullgörande skulle en person vid
namn Halvar Pettersson lia iklätt sig borgensansvar.

För egen del har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Redan innan styrelsen i skrivelse den 21 september 1940 underställde
Kungl. Maj :ts prövning förslag till försäljning av ifrågavarande fastighet till
arrendatorn Samuelson, hade till styrelsens kännedom kommit, att Samuelson
skulle ha träffat avtal med Lewander örn överlåtelse till denne av arrénd
erätten till fastigheten. Sedan befullmäktigat ombud för Lewander anmält
förhåHandet för styrelsen, hade styrelsen sökt genom vederbörande införskaffa
ytterligare utredning i saken. Några säkra uppgifter hade emellertid
icke kunnat erhållas — själv hade Samuelson varit av den uppfattningen,
att överenskommelsen mellan honom och Lewander allenast utgjorde ett
Ijansteavtal — och sedan Löwander ombud återkallat anmälan, hade styrelsen
enligt beslut den 21 september 1940 förklarat densamma icke föranleda
någon styrelsens åtgärd. Lewander hade nu uppgivit, alt han ej bemyndigat
sitt ombud att återkalla omförmälda anmälan och att enligt hans
mening den med Samuelson träffade överenskommelsen vore giltig. Då Samuelson
emellertid icke utan styrelsens medgivande ägt överlåta arrenderätten
å annan person, måste nämnda överlåtelse vara utan rättslig verkan;
lör övrigt hade den enligt 2 kap. 36 § nyttjanderättslagen kunnat medföra
arrenderättens förlust för arrendatorn.

Då uppgift stöde mot uppgift i denna sak och full klarhet icke kunnat
vinnas, ansåge styrelsen lämpligt, att egendomen utbjödes till försäljning å
offentlig auktion till den högstbjudande. Därvid bleve såväl fru Svensson
som Lewander i tillfälle att inkomma med köpeanbud å egendomen. Saluvärdet
vid utbud borde upptagas till det av uppskattningsnämnden beräknade
utan det vid föreslagna försäljningen till Samuelson upptagna avdraget
a 7,416 kronor 40 öre, eller i avrundat tal 77,500 kronor. Enligt uppgift
av domänintendenten vore de arrendatorn tillhöriga husen å egendomen
icke av det värde för egendomen eller av sådan beskaffenhet, att de borde
göras till föremål för inlösen.

Sedermera har fru BettiJ Svensson i en till Kungl. Maj:t ställd skrift gjort
framställning i syfte att kronoegendomen måtte försäljas med hembudsrätt
för henne. I framställningen bär anförts i huvudsak följande.

Fru Svensson hade sedan den 2 mars 1906 haft anställning såsom husföreståndarinna
hos Samuelson. Hela tiden Samuelson innehaft egendomen hade
hon deltagit i skötseln av denna ej blott såsom husmor och värdinna utan i
j a grad som Samuelsons kompanjon. Sedan Samuelsons ekonomi under
efterkrigsåren försämrats, hade hon icke utfått lön utan i stället fått
hjalpa Samuelson med egna medel. Då det blivit aktuellt att Samuelson skul få.

köpa Bränninge, hade hon sagt upp den inteckning hon hade kvar i
sin fädernegård för att hjälpa Samuelson med köpet; det vöre detta belopp,
som förts inom linjen bland tillgångarna i bouppteckningen. Att hon undan
tor undan satt in alla sina egna tillgångar i gården, hade skett med tanke på
att den av henne och Samuelson gemensamt skötta egendomen skulle kunna
lämna henne levebröd till döddagar. Linder sådana omständigheter vore det
rättvis t att Betty Svensson erhölle hembudsrätt till fastigheten och rätt att
ior\ärva densamma pa samma villkor i övrigt, som gällt för Samuelson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

5

Om att överenskommelsen mellan Samuelson och Lewander varit ett tjänsteavtal
hade båda parterna varit fullt underkunniga vid avtalets träffande,
och sedan detta framhållits för Lewander, hade han också återkallat den anmälan
till domänstyrelsen, som av honom gjorts med bestridande av detta
faktum. Lewanders ombud hade bekräftat, att återkallelsen av anmälan skett
efter samråd nied Lewander och på dennes uppdrag.

Även om det kunde synas som örn Betty Svensson liksom varje annan
kunde vid offentlig auktion söka förvärva fastigheten, räckte hennes ekonomiska
möjligheter ej till mera än täckande av de utgifter, sorn vore förenade
med ett förvärv på de för Samuelson uppställda villkoren; varje örn än obetydligt
överpris skulle omöjliggöra förvärvet.

I en den 22 mars 1941 dagtecknad förbindelse lia distriktsveterinären Gerh.
Magnell, Vadstena, och grosshandlaren Gust. Carlsson, Mjölby, förklarat sig
ansvara för köpeskillingens erläggande, därest Betty Svensson tillätes förvärva
fastigheten på de villkor, som uppställts för Samuelson.

Enligt min mening tala starka billighetsskäl för att Betty Svensson beredes
möjlighet att förvärva ifrågavarande fastighet på i huvudsak samma
villkor, vilka tidigare fastställts för fastighetens tilltänkta försäljning till numera
avlidne arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Jag vill därför förorda, att
Kungl. Majit av riksdagen utverkar bemyndigande att försälja fastigheten
till Betty Svensson på dylika villkor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona
socken av Östergötlands län må mot en köpeskilling
av 70,000 kronor försäljas till fru Betty Svensson på i huvudsak
de villkor i övrigt, som innefattas i Kungl. Majits
i proposition den 16 november 1940, nr 64, punkt 3:o, för
riksdagen framlagda och av riksdagen enligt skrivelse den
19 december 1940, nr 89, godkända förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 saini. Nr IVO.

2

Departements chefen.