Kungl, Maj:ts proposition nr 165

Proposition 1945:165

Kungl, Maj:ts proposition nr 165.

1

Kr 165.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för
tillförordnade bgrdsekreteraren hos Överståthållarämbetet
Nils Gustav Alm från skyldighet att till postverket
gälda visst belopp; given Stockholms slott den
23 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari
1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Ewerlöf,
Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Statsrådet Ewerlöf anför:

Tillförordnade byråsekreteraren hos Överståthållarämbetet Nils Gustav
Alm, som från och med den 1 januari 1943 varit av Överståthållarämbetet
förordnad som stämpelförsäljare beträffande dubbla beläggningsstämplar
för å ämbetets första kansliavdelning handlagda gåvoskatteärenden, överlämnade
med skrivelse den 24 januari 1944 till generalpoststyrelsen redovisning
över stämpelmedel för år 1943. Av redovisningen framgick, att stämplar
till ett värde av 2 000 kronor förkommit. Med anledning härav anförde
Alm i sin berörda skrivelse följande.

Den 10 augusti 1943 hade stämplar för 51 297 kronor av skilda valörer
rekvirerats, däribland 23 stycken ettusenkronorsstämplar. Försändelsen hade
utkvitterats av Alm och överlämnats till tjänstgörande kassakontrollanten
för kontroll och förvaring i kassaexpeditionens kassaskåp. Enligt kassaBihang
till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 165—167. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

kontrollantens uppgift hade stämplarnas antal och valörer stämt med rekvisitionen.
Fredagen den 13 augusti 1943 hade kassakontrollanten utlämnat
stämplarna till tjänstgörande kassören för stämpelbeläggning. Arbetet härmed
hade icke hunnit avslutas samma dag, varför återstående stämplar återlämnats
till kassakontrollanten, som följande dag åter överlämnat dem till
kassören för arbetets fortsättande. Under fredagen hade 21 stycken ettusenkronorsstämplar
förbrukats. Strax efter stämpelbeläggningens början under
lördagen hade kassören saknat de återstående två ettusenkronorsstämplarna.
Enligt hennes egen uppgift hade hon icke kontrollerat, att stämplarna funnits
vid arbetets avslutande på fredagen. Kontroll härutinnan hade ej heller
verkställts av kassakontrollanten. Det kunde således icke avgöras, huruvida
stämplarna försvunnit under fredagen eller lördagen. Omedelbart efter förlustens
upptäckt hade angivna befattningshavare påbörjat sökande efter
stämplarna, vilket sökande fortsattes efter det Alm underrättats örn det inträffade.
Sökandet hade emellertid icke lett till något resultat. Alm hade då
anmält förhållandet till avdelningschefen, kanslidirektör K. Ekemar. Då det
syntes klarlagt, att stämplarna på ett eller annat sätt kommit undan och man
kunde våga hoppas, att de så småningom skulle komma tillrätta, hade icke
några vidare åtgärder vidtagits. De felande stämplarna hade medtagits i nästa
rekvisition och på grund av att nya stämpelmedel undan för undan influtit,
hade bristen icke blivit så att säga »aktuell». Då emellertid nu så lång tid
förflutit utan att stämplarna kommit till rätta, funne Alm det nödvändigt
att söka få saken ordnad. För undvikande av eventuellt missförstånd, ville
Alm meddela, att han genom den gjorda relationen av händelseförloppet givetvis
icke avsett att fritaga sig från ansvar. Flan hade endast velat klarlägga,
att det vore uteslutet, att han i egenskap av stämpelförsäljare »manipulerat»
med stämplarna. Flan ville i detta sammanhang jämväl framhålla,
att det för honom framstode såsom alldeles uteslutet, att vederbörande kassakontrollant
eller kassör tagit någon olovlig befattning med stämplarna.
Stämplarna, som kunde beräknas icke hava varit åtskilda, utan bildat ett
sammanhängande helt, hade .således med all sannolikhet genom en eller annan
olycklig omständighet kommit undan.

Under åberopande av det anförda hemställde Alm, att generalpoststyrelsen
måtte vidtaga de åtgärder, vartill styrelsen funne förhållandena föranleda,
eller meddela Alm vad han vidare hade att åtgöra i ärendet.

I anledning härav inhämtade generalpoststyrelsen yttrande från Överståthållarämbetet,
som därvid anförde.

Alms framställning av förlusten av stämplarna vitsordas vara riktig. Såväl
han som i hans skrivelse åsyftade, i mitten av augusti 1943 tjänstgörande
kassakontrollant och kassör hava gjort sig kända som synnerligen hederliga
och tillförlitliga personer. Förlusten inträffade under sommaren. Ordinarie
kassakontrollanten och kassören åtnjöto semesterledighet. Med dessa
befattningar förenade arbetsåligganden äro krävande. För de med samma
arbete mindre vana vikarierna var det förvisso alldeles särskilt besvärligt
att medhinna arbetsuppgifterna. För att till det yttersta utnyttja tiden för
arbetet använde kassören under fredagen den 13 augusti 1943 stunder under
själva expeditionstiden, d. v. s. arbetstiden före klockan 3 på dagen, för
stämpelbeläggning i den mån det fortlöpande expeditionsarbetet gav någon
kort ledighet. I brådskan kan hava inträffat, att stämplarna kommo att lämnas
ut med någon av de många expeditioner, som hos kassören avhämtades
under dagen av någon bland den besökande talrika allmänheten, till trots
därav att de till vikarier för kassören och kassakontrollanten förordnade be -

Klinål. Mcij:ts proposition nr 165.

3

fattningshavarna liava gjort sig kända för noggrannhet i arbetet. Ä en person
med uppgift att handskas med värdehandlingar ställas av Överståthållarämbetet
alldeles särskilda krav på vaksamhet. Fel i arbetet kan emellertid ej
helt undvikas. Fullkomlig precision når ingen. Som ett led i strävandet att
förebygga möjligheten till förlust av stämplar under arbetets gång har emellertid
inskärpts angelägenheten av att stämpelbeläggning av gåvohandlingar
sker först efter expeditionstidens utgång och bedrives i en följd.

Inga som helst omständigheter finnas, som tyda på att försvinnandet är
att tillskriva något brottsligt förfarande. Därtill kommer, att risk för kronan
att i följd av försvinnandet åsamkas skada får anses praktiskt taget utesluten.
Ämbetet finner sig därför kunna bestämt tillstyrka, att Alm fritages
från skyldighet att svara för vidare redovisning för ifrågavarande stämplar.

I en den 21 mars 1944 till Alm avlåten skrivelse anförde generalpoststyrelsen.

Enligt bestämmelserna i 30 och 44 §§ förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften ägde generalpoststyrelsen medgiva utbyte och avskrivning
av stämplar. Styrelsen hade emellertid icke ansett dessa bestämmelser
tillämpliga, när fråga vore örn avskrivning av förkomna stämplar. Alms
ifrågavarande anmälan föranledde därför icke någon styrelsens åtgärd. Till
följd härav syntes Alm för eventuell avskrivning av de förkomna stämplarna
hava att till Konungen ingiva framställning därom.

I en till Kungl. Majit ställd, den 9 december 1944 dagtecknad skrift har
Alm, under hänvisning till vad i ärendet förekommit, anfört, att det, såsom
Överståthållarämbetet i sitt yttrande lill generalpoststyrelsen uttalat, finge anses
uteslutet, att stämplarnas försvinnande föranletts av brottsligt förfarande.
För egen del hade han icke haft möjlighet alt »manipulera» med stämplarna,
sedan de överlämnats till tjänstgörande kassakontrollanten för stämpelbeläggning
av vederbörande gåvodeklarationer, och han ansåge det uteslutet, att kassakontrollanten
eller tjänstgörande kassören tagit olovlig befattning med
stämplarna. Dessas försvinnande måste tillskrivas någon olycklig omständighet,
och han hade hoppats, att de skulle komma till rätta. Så hade emellertid
dittills icke skett.

Med anledning härav och då det inträffade icke föranletts av någon försummelse
från Alms sida, har han hemställt, att Kungl. Majit måtte fritaga
honom från skyldigheten att svara för vidare redovisning av de förkomna
stämplarna. I sammanhang härmed har Alm erinrat, att han enligt kungörelsen
den 22 juni 1939 om undantag från rätten till provision för vissa stämpelförsäljare
icke åtnjöte provision för den förhållandevis omfattande stämpelförsäljningen.

Generalpoststyrelsen har anfört:

Ifrågavarande två dubbla beläggningsstämplar å vardera 1 000 kronor saknades
å överståthållarämbetets första kansliavdclning den 14 augusti 1943 vid
avslutandet av arbetet med stämpelbeläggning av vissa gåvodeklarationer. Då
ett antal stämplar av denna valör även använts föregående dag, utan att det
vid arbetets slut särskilt kontrollerats, att riktigt antal stämplar kvarlegat, är
det möjligt, att stämplarna ifråga förkommit redan den 13 augusti 1943. Oaktat
noggrann undersökning verkställdes, kunde stämplarna icke tillrättaskaf -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Före draganden.

fas. Därest stämplarna möjligen undanstuckits i till allmänheten utlämnade
handlingar, vill styrelsen framhålla, att sådana stämplar jämlikt 23 och 26 §§
i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften endast få begagnas
i vissa ärenden och att allenast befattningshavare vid domstol ävensom
sådan tjänsteman hos Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen, vilken är ansvarig
för stämpelbeläggning av deklaration, som omförmäles i förordningen
om arvsskatt och skatt för gåva, äga behörighet att rekvirera dylika stämplar
från styrelsen. Ett obehörigt användande av genom misstag utlämnade dubbla
beläggningsstämplar förutsätter sålunda rättsstridig medverkan av någon sådan
befattningshavare eller tjänsteman.

I likhet med vad Överståthållarämbetet framhållit, anser styrelsen omständigheterna
i ärendet vara sådana, att det torde få anses uteslutet, att statsverket,
därest ansökningen bifalles, tillskyndas förlust.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, anser styrelsen sig icke böra avstyrka
bifall till förevarande framställa!! örn befrielse från skyldigheten att redovisa
dubbla beläggningsstämplar lill ett värde av 2 000 kronor.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret får erinra, att i ett flertal fall tjänstemän i riksbanken och
hos postverket erhållit viss befrielse från ersättningsskyldighet för uppkomna
kassabrister (jfr prop. 43/1938, bankoutskottets utlåtande 15/1937 och 50/
1942). Med hänsyn härtill vill statskontoret icke motsätta sig, att Kungl. Majit
utverkar riksdagens medgivande för ett tillmötesgående av framställningen.
Även om risken för förlust av statsmedel vid bifall till förevarande ansökning
är mindre än vid brister i penningkassor, anser sig statskontoret dock i betraktande
av tidigare praxis böra ifrågasätta, om icke som förutsättning för eftergift
av redovisningsansvaret bör uppställas, att sökanden före viss av Kungl.
Majit bestämd tid till generalpoststyrelsen inbetalar visst belopp, förslagsvis
200 kronor. Därest stämplarna ifråga skulle komma till rätta, bör sökanden
efter anmälan härom kunna återbekomma nämnda belopp.

Alms redovisning till generalpoststyrelsen över stämpelmedel för år 1943
utvisade, såsom framgår av vad jag förut anfört, en brist på 2 000 kronor.
Denna brist, som uppkommit enär två dubbla beläggningsstämplar å vardera
1 000 kronor förkommit, är Alm skyldig ersätta. I likhet med Överståthållarämbetet,
generalpoststyrelsen och statskontoret anser jag emellertid, att
i förevarande fall skäl föreligga för att Alm befrias från denna betalningsskyldighet.
Vad i ärendet förekommit giver stöd för uppfattningen att statsverket
härigenom icke kommer att tillskyndas någon förlust. För beslut angående befrielse
fi’ån ifrågavarande betalningsskyldighet erfordras riksdagens medgivande.
Jag förordar, att sådant medgivande inhämtas.

Statskontoret har ifrågasatt att som villkor för befrielsen skulle uppställas,
att Alm till generalpoststyrelsen inbetalar ett mindre belopp. Tillräckliga
skäl synas mig icke föreligga att föreskriva detta villkor.

Skulle ifrågavarande stämplar åter komma till rätta, bör det åligga Alm
att omedelbart överlämna desamma till generalpoststyrelsen. Det torde ankomma
på Kungl. Majit att meddela föreskrift härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

5

dels att tillförordnade byråsekreteraren hos Överståthållarämbetet
Nils Gustav Alm må befrias från skyldighet att till
postverket inbetala i det föregående omförmält belopp av
2 000 kronor,

dels ocl: att ifrågavarande fordran må avskrivas ur postverkets
räkenskaper.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.